Stäng fönster HÄSSLEHOLM GUMLÖSA 22:1 - husnr 1, GUMLÖSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GUMLÖSA KYRKA (akt.) | |
| 2021-09-15 |
| Historik |
|---|
|
Gumlösa kyrka är Nordens äldsta daterade tegelkyrka. En skrift på pergament, som numera endast finns bevarad som avskrift på en tavla från 1660 eller 1669 (sista siffran är inte fullständig) uppger att kyrkan grundlagts av Thrugot Ketilsen och invigts den 26 oktober 1191 av ärkebiskop Absalon med assistens från biskoparna i Trondheim och Växjö. Senare forskning pekar mot att originalskriften troligen angett årtalet 1192, då det stämmer bättre överens med andra tidsangivelser. Kyrkan uppfördes med långhus, rakt avslutat kor samt ursprungligt kvadratiskt västtorn. Murverken är utförda i fullmursteknik och fasaderna tycks alltid ha varit oputsade. Murverksdetaljer i sockel, friser och listverk visar likheter med två kyrkor på Själland, dels den cisterciensiska klosterkyrkan i Sorö, till vilket ärkebiskopens släkt hade nära kopplingar, dels Sankt Bendts Kirke i Ringsted. Sockelns gestaltning är det enda exemplet i Skåne. Ett annat unikt inslag i Gumlösa kyrka är att kyrkan i sin helhet, inklusive tornet, valvslogs redan vid uppförandet. På valvens ovansidor lades ett plant tegelgolv så att vinden kunnat användas som våningsplan. Skyddsrum, förvaring eller till övernattning för pilgrimer är några av förslagen på funktion som forskare lagt fram. Om kyrkorummet pryddes med kalkmålningar tros de endast ha utgjorts av några enkla liljor i de putsade ribblösa kryssvalven, vilka skulle kunna anspela på ärkebiskopens anknytning till Cisterciensorden. Senare under medeltiden byggs tornets övre del om och trappgavlar tillkommer på torn, långhus och kor. Viss forskning pekar mot att detta kan ha skett så tidigt som några decennier in på 1200-talet. Under slutet av 1300-talet hängs två klockor i tornet. 1612 bränns Gumlösa av en svensk styrka och kyrkans inredning och delar av taket kom till skada eller förstörs. I slutet av 1600-talet adderas ett vapenhus framför långhusets sydportal och 1797 invigs en nykyrka i gråsten intill vapenhuset för att möta tillväxten i befolkningen. 1830 rivs vapenhuset, den ursprungliga sydportalen sätts igen och ny huvudentré inrättas i tornets sydfasad, på platsen för en tidigare mindre dörr till tornet. En genomgripande restaurering genomförs inför kyrkans 700-årsjubileum 1891, då golvnivån sänks en halvmeter till ursprunglig nivå och innerväggarnas vitkalkning, som troligen tillkommit under sent 1600-tal, avlägsnas. Vid golvsänkningen påträffas den ursprungliga kortrappan och tre tegelgravar. Valvkapporna har varit vitputsade sedan kyrkans uppförande. Vid detta tillfälle vet vi att dekorationsmålare Svante Thulin utför de stora franska liljor som pryder långhusets östra och korets valv, men teorierna går isär kring om detta är nya tillägg eller rekonstruktioner av äldre, möjligen ursprungliga målningar. 1904 bryter en kraftig brand ut i Sinclairsholms ekonomibyggnader som sprider sig till kyrkan. Taklaget bränns av helt och stora delar av inredningen går upp i rök. Den påföljande restaureringen leds av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin som låter riva nykyrkan från 1700-talet och ersätter den med en nykyrka i tegel med trappstegsgavel. Sydportalen återställs, torningången sätts igen och fönstren, som under 1800-talet gestaltats i spetsbågestil återställs till högsmala rundbågiga öppningar. Sockeln rekonstrueras runt hela kyrkan med utgång från bättre bevarade partier på koret samt genom studier av kyrkorna i Sorö och Ringsted. De nya taken beläggs med tyskt munktegel. Kyrkklockorna gjuts om och ny fast inredning ritad av Wåhlin installeras. I slutet av 1920-talet lagas sprickor i långhusvalven med kalkbruk på undersidan och cementbruk på ovansidan. Valvkapporna kalkavfärgas och liljeornamenten som tidigare varit utförda i limfärg ommålas med kalkfärg. Exteriört tillkommer avtäckning i kopparplåt över norr- och sydportalerna samt den norra strävpelaren. 1941 hängs kyrkklockorna om i nya axlar av ek och tio år senare elektrifieras belysning och uppvärmning. Vid en interiör restaurering 1968 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson tas bänkarna under orgelläktaren i nykyrkan bort och ersätts av underbyggnader för sakristia och vapenhus. I samband med en exteriör restaurering 1980, då bland annat cementfogar ersätts av kalkfogar och hängrännor tillkommer, utförs en byggnadsarkeologisk murverksdokumentation av byggnadsarkeolog Marit Anglert. Samma år konserveras dopfunten. Fler konserveringsinsatser utförs 1990–91, bland annat av valvens målningar, altartavlan, predikstolen, orgelläktaren och flera minnesstenar. Därtill rekonstrueras de kolonnetter som tros ha funnits i triumfbågen, tillverkade i trä med sandstensimiterande måleri. 1992 genomförs en utvändig restaurering som främst är av underhållskaraktär och invändigt tillkommer ny ljudanläggning. 2001 konserveras ett antependium från 1667, en funtduk samt ett mindre krucifix. Inbrotts- och brandlarm installeras 2004–05. Under åren 2012–14 sker in- och utvändiga arbeten, bland annat tas trägolven under stolarna i nykyrkan bort, elsystem, bänkvärmare och radiatorer uppdateras och innerfönster monteras i tornet samt i nykyrkans östra och västra fönster. På långhusvinden adderas ett bjälklag med trägolv för att minska det utåtgående trycket på murverken. |
