Stäng fönster HÄSSLEHOLM NÄVLINGE 1:2 - husnr 2, NÄVLINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NÄVLINGE KYRKA (akt.) | |
| 2021-09-15 |
| Historik |
|---|
|
Uppgifterna om den medeltida kyrkan i Nävlinge är mycket knapphändiga. Uppförandet skedde troligen under 1100- eller 1200-talet med långhus samt lägre och smalare rakavslutat kor. Senare under medeltiden, mest sannolikt 1400-talet, adderades ett vapenhus och kyrkorummet valvslogs. Kyrkan har inte haft torn, trots att den avbildas så på kartor från både 1703 och 1788. Kyrkobyggnader återges ibland generaliserat i äldre kartmaterial, men i detta fall tycks förklaringen finnas i det klockhus av trä som enligt uppgift från 1620 stod ”op til kierken, i steden for Waabenhuusit”. Denna klockstapel revs kring 1789 och ny uppfördes längre från kyrkan, där den stod kvar flera år efter att den nya kyrkan invigts. Utbyggnadsplaner ska till följd av den kraftiga befolkningsutvecklingen ha börjat diskuteras redan under sent 1700-tal. Det dröjde emellertid till mitten av 1800-talet innan planerna kunde realiseras och ritningar till utbyggnad med västtorn och tresidig absid togs fram av Carl Georg Brunius som justerades av Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetena inleddes 1853 men fick snart avbrytas efter att valven rasat in och det beslutades att en ny kyrka istället skulle uppföras. Av de ritningar som utfördes av byggmästare S. Österberg framstår det emellertid som att långhusets medeltida murverk bevarats, om än till oklar höjd. Även om uppgifter i kyrkans underhållsplan (2006) om kyrkans nuvarande bredd jämfört med den vid en biskopsvisitation 1822 inte överensstämmer framstår det som sannolikt att merparten av långhusmurarna är medeltida. Till detta adderades i öster ett fullbrett kor med halvrund absid samt ett fullbrett torn i väster. Trots vissa förändringar och förenklingar av Österberg kvarstod Brunius grundkoncept om en nyromansk kyrka. Den nya helgedomen, som stod färdig 1856, uppvisade flera för Brunius karaktäristiska detaljer som trappstegsgavlar, rundbågefriser, takfotsgesimser och omfattningar i rött tegel. Interiört fick kyrkan utformningen av en salkyrka med reveterat tunnvälvt tak. Tornets nedre våning var öppen mot kyrkorummet och upptogs liksom långhuset av sluten bänkinredning. Absiden avskiljdes av ett träskrank och fungerade som sakristia. 1876 installerades orgel byggd av Knud Olsen, Köpenhamn och 1905 lades målad plåt ovanpå den ursprungliga taktäckningen av tjärade spån. Under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin genomfördes 1924 en ut- och invändig restaurering. Torntaket, som tycks ha bevarat sin spåntäckning, belades nu med målad plåt. Invändigt byggdes bänkinredningen om med återanvända gavlar och ryggar. Vid kyrkans invigning ska en läktarpredikstol varit placerad i tribunbågen över altaret. Möjligen rör det sig istället om den altarpredikstol som på ett fotografi taget någon gång mellan 1935 och 1953 är placerad vid södra väggen, eventuellt ditflyttad av Wåhlin. Kyrkorummet ska även ha fått nytt innertak, oklart vad som avses med detta, möjligen reveterades brädvalvet på nytt. Kring samma tid tillkom ytterligare en kyrkklocka genom donation. 1935 installerades vattenburen värme med vedeldad panna i källaren som ersatte den kamin som tidigare varit placerad mot norra väggen. Under åren 1955–63 skedde successiva restaureringsarbeten ledda av arkitekt Leon Nilson och dennes son arkitekt Torsten Leon-Nilson. Exteriört utgjordes den enda säkerställda större förändringen av att taken belades med kopparplåt, vilket enligt vissa uppgifter dock inte skedde förrän 1967. Senast vid denna restaurering, men möjligen redan på Wåhlins tid, vitkalkades dörr- och fönsteromfattningar. I övrigt omfattade arbetena bland annat underhåll av dörrar, luckor och fönster samt dränering. Ny trappa i granit tillkom vid västentrén. Invändigt avskiljdes tornet från långhuset genom en murad vägg och utrymmet under läktaren försågs med underbyggnader för bland annat sakristia, intill vilken en ny läktartrappa uppfördes. Hela kyrkan fick nytt golv av rött tegel, fönstrens solbänkar belades med kalksten och troligen tillkom innerfönster. Absidskranket mot den tidigare sakristian revs och ny inredning i form av altare, altaruppsats, altarrundel och predikstol införskaffades. Altaruppsats och predikstol tillverkades av träsnidare Thure Thörn. Altarplatsen flyttades bakåt till absiden och den nya predikstolen placerades öster om långhusets sydöstra fönster. Den medeltida dopfunten fick en nyhuggen fot och bänkinredningen omdisponerades och gavs ny färgsättning. Därtill kompletterades belysning och värmesystem. 1977 tillkom ny orgel bakom den ursprungliga fasaden. I samband med att ett nytt textilskåp tillkom 2013 sattes en dörr mellan sakristian och långhuset igen. Någon gång efter restaureringen 1955–63 har de tidigare ockrafärgade fönsterbågarna och kyrkportarna målats vita eller ljust grå. Eventuellt sker det så sent som vid en utvändig renovering 1988. På det äldsta påträffade fotografiet av kyrkan, taget när taken ännu är spåntäckta det vill säga före 1905, är långhusfönstrens nedre fyra bågar ljust målade medan de lunettformade övre bågarna liksom korfönstrens bågar är betydligt mörkare. Den något märkliga färgsättningen skulle möjligen kunna ha sin förklaring i att ommålning, eventuellt av delvis eller helt nya fönsterbågar, pågick vid fototillfället. Vid inventeringstillfället i maj 2021 pågick fönsterrenovering, med en återgång till bågar målade i ockra. |
