Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster HÄSSLEHOLM SÖRBY 34:1 - husnr 1, SÖRBY KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

SÖRBY KYRKA (akt.)
2021-09-15
Historik
Sörby kyrka uppfördes under 1200-talets första hälft enligt romansk byggnadstradition med långhus samt lägre och smalare rakt avslutat kor i öster. Murverken utfördes i tegel lagt i munkförband, där inflytandet från Gumlösa kyrka, som är Lunds stifts äldsta daterade tegelkyrka från 1192, lär ha varit avgörande. Någon gång under medeltiden, tidigast på 1300-talet, adderades ett västtorn som vid senare okänd tidpunkt inkorporerades i långhuset genom att de övre delarna revs. På 1400-talet valvslogs kyrkorummet och möjligen var det även under detta århundrade som ett vapenhus uppfördes framför sydportalen. Under koret finns en gravkammare som tillkommit senast under tidigt 1700-tal.

Under 1600-talet var kyrkans tak åtminstone tidvis blytäckta. Vid en brand i byn 1724 fattade det eld i de dåvarande spåntaken, men branden lyckades stävjas. 1785–86 uppfördes läktare i kyrkorummet, dels en herrskapsläktare i norr, dels en läktare för ”Drengar och Husmän” i väster. Fram till 1790-talet hade de ursprungliga romanska byggnadsdelarna i tegel varit oputsade, medan långhusets västra del (det tidigare tornet) och vapenhuset var putsade. Nu putsades kyrkan enhetligt och vitkalkades. Även kyrkorummet hade ursprungligen varit oputsat, vilket murverken på vinden ovan valven ännu visar.

1834 rivs vapenhuset, sydportalen muras igen och ny huvudingång tas upp i västgaveln. Den romanska nordportalen hade satts igen vid tidigare okänd tidpunkt. Öster om koret adderas en absidial sakristia. Nya, större fönsteröppningar tas upp och utvändigt avfärgas kyrkan gul. Under ledning av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall genomförs 1876–77 en exteriör och interiör restaurering och ombyggnad. Nuvarande västtorn uppförs och trappstegsgavlar och nya fönster tillkommer på långhus och kor. Invändigt byts bänkinredningen ut och orgel installeras på läktaren. I och med tornets tillkomst rivs den fristående klockstapeln på kyrkogården.

1944 tas den ursprungliga färgsättningen på predikstol och baldakin fram av konservator Hans Erlandsson. Elektrisk belysning installeras 1951. Under åren 1956–58 genomförs restaureringsarbeten ledda av arkitekt Leon Nilson och dennes son arkitekt Torsten Leon-Nilson. Exteriört rivs absiden och ett rundfönster i korets östgavel som tillkommit 1798 tas åter upp. Vid underhållsarbeten på fasaderna lokaliseras lägena för de ursprungliga nord- och sydportalerna. Vissa fönster byts ut och samtliga fönster förses med innerbågar. Invändigt påträffas såväl gravkammaren under koret som resterna efter ett medeltida altare, på vars plats ett nytt altare muras upp. Korgolvet beläggs med nytt tegel, ny altarring och nya innerdörrar tillkommer, elektriskt uppvärmningssystem installeras och de gamla rökkanalerna i kyrkorummet rivs. Eventuellt är det också vid denna tidpunkt som bänkinredningen får sin ljusare färgsättning. Ny sakristia samt teknik- och förrådsrum inrättas i vapenhusets södra del. Ny orgel med fasad och ryggpositiv integrerad i ny läktarbarriär ritad av Torsten Leon-Nilson installeras. 1960 förses rundfönstret i öster med glasmosaik utförd av konstnären Karl-Einar Andersson. Leon-Nilson ritar ny pardörr till västentrén som tillkommer 1963 och projekterar 1968 utbyte av dåvarande taktäckning av rödmålad plåt till falsat tegel. Vid exteriöra underhållsarbeten 1972 markeras nord- och sydportalernas läge i fasadputsen.

Nya exteriöra underhåll av fasaderna genomförs 1993, då det konstateras att tornet till stor del är putslagat med kalkcementbruk och därför avfärgas med kalkcementfärg. I samband med arbetena utförs murverksdokumentationer där bland annat en ingång i det medeltida tornets sydvästra fasad lokaliseras. På långhusets södra fasad påträffas rester av målade blindfönster. 1996 installeras elektrisk bänkvärme och två år senare ljudanläggning. Orgeln från 1950-talet ersätts 2003 av en digitalorgel och läktarbarriären byggs om eftersom det tidigare ryggpositivet avvecklas.

2006 genomförs en omfattande interiör restaurering. Åtgärderna omfattar putslagning, ommålning av puts och snickerier, renovering av golv under bänkar, nytt tegelgolv i långhus, vapenhus och sakristia samt renovering av altarring. Bänkinredningen byggs om för större bekvämlighet och får ny färgsättning i grått. En gravsten i mittgången täcks med skyddsglas. Nya innerfönster av vinkeljärn tillkommer och nytt textilskåp inrättas på orgelläktaren. Den elektriska belysningen kompletteras, nya radiatorer och bänkradiatorer liksom ny ljus- och ljudanläggning samt nytt inbrotts- och brandlarm installeras. Konserveringsarbeten utförs på krucifix samt predikstol med baldakin enligt konserveringsprogram upprättat av konservator Herman Andersson AB. I kortaket påträffas draperimålningar som stilmässigt dateras till 1700-talet. Möjlig upphovsman bedöms vara konterfejaren Olof Pilo som under andra delen av århundradet bodde i socknen och återkommande utförde arbeten för församlingens räkning.. I kortaket konstateras även spår av en blå bemålning som sannolikt hör 1800-talet till. Målningsfragment av enklare karaktär påträffas i långhusets östra travé samt på nordväggen och anslutande sköldbåge. Därtill framkommer två nischer på vardera sida om triumfbågen, sannolikt medeltida sidoaltarnischer. 2015 repareras storklockan och 2018 tillverkas utrymningstrappor som placeras invändigt och utvändigt vid ett fönster i norr.