Stäng fönster HÄSSLEHOLM FINJA 47:1 - husnr 1, FINJA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FINJA KYRKA (akt.) | |
| 2021-05-04 |
| Historik |
|---|
|
Finja kyrka uppfördes sannolikt kring 1140, en datering som utgår från kyrkans ovanligt välbevarade kalkmålningar av den så kallade Finjaverkstaden. 2021 genomfördes dendrokronologiska undersökningar där virket i återanvända delar i takstolarna över långhus, kor och absid kunde konstateras vara fällda någon gång under åren 1165–1178 och mest troligt mellan vinterhalvåren 1167–68 och 1168–69. Vid undersökningarna noterades även spår av en så pass omfattande brand att de återanvända delarna tolkades tillhöra sekundära takstolar, tillkomna efter denna brand, och dateringen av kyrkan till åren kring 1140 är därmed alltjämt trolig. Grundplanen följde romanskt mönster med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Ingångar fanns i norr och söder, den senare med sandstensportal med lejonfigurer vid anfangerna. Motivet är vanligt förekommande i Skåne och har tolkats som en länk till den lombardiska arkitektur som satt avtryck i domkyrkobygget i Lund. Långhuset hade lergolv och murade sittbänkar utmed väggarna som under 1900-talet har påträffats under nuvarande golvnivå. Det rektangulära fullbreda västtornet har ansetts vara uppfört senare under 1100-talet, men senare teorier pekar snarare mot att det är samtida med övriga romanska byggnadsdelar. Dendrodateringarna av tornets takstolar visar emellertid att virket fälldes vinterhalvåret 1513–14, vilket förvisso kan vara en ombyggnadsperiod. Ursprungliga västtorn har tolkats som försvarsanläggningar men även som maktmanifestationer av kyrkans patronus, en kunglighet eller storman som här kan ha haft en emporvåning eller privata dop- och gravkapell. Stora landegendomar i området kring Finja innehades av ärkesätet som därmed kan antas ha verkat för kyrkans grundande. Under 1400-talet adderas ett vapenhus vid långhusets sydportal och kyrkorummet slås med kryssvalv. 1599 införskaffas den nuvarande predikstolen och 1614 införlivas tornets nedre våning i kyrkorummet genom att en vid tornbåge tas upp mot långhuset. 1664 renoveras övre delen av tornet vilket ankarjärn i västfasaden utformade som detta årtal ännu minner om. En baldakin av bildhuggaren Johan Ullberg med verkstad i Finja hängs 1750 upp över dopfunten. När klockrummet inreds 1772 tas norra ingången till tornrummet upp, vilken nås via en utvändig trappa. Prästingången i absiden tillkommer 1783 och 1839 tas västportalen i tornet upp på platsen för ett tidigare fönster. Sveriges befolkning ökar kraftigt under 1800-talet vilket för många skånska medeltida kyrkor medför att de byggs ut eller ersätts av nyuppförda helgedomar. 1856–58 genomförs därför den största ombyggnaden sedan uppförandet och kyrkan får i allt väsentligt sitt nuvarande utseende. En nykyrka uppförs utmed södra långhusfasaden, vars romanska murverk liksom det senmedeltida vapenhuset rivs. Interiört innebär ombyggnaden även att kryssvalven i långhuset ersätts av ett tunnvalv i trä. Dessutom rivs tornets trappa och norra ingången muras igen. Nykyrkan inreds sannolikt ursprungligen med bänkkvarter i norra delen och läktare med underbyggnader för bland annat sakristia och förråd. Läktaren bör ha varit till för församlingen. När en orgel införskaffas 1872 installeras den på tornläktaren, vars tillkomst är oviss, som delvis skjuter ut i långhuset. Samma år läggs golvet i kyrkorummet om med tegel från Norra Mellby. 1924 byggs läktaren i nykyrkan om och orgeln överflyttas hit. Under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe sker en omfattande restaurering 1932. Utöver arbeten av ren underhållskaraktär beläggs solbänkarna exteriört med kopparplåt. När nuvarande takbeläggning av kopparplåt tillkommer är oklart. 1908 uppges tak vara täckta med skiffer och träspån lagas. Möjligen sker bytet till koppar vid Græbes restaurering. Invändigt omdisponeras nykyrkan där även pannrum och värme ledning installeras. Den mest påtagliga förändringen är dock friläggandet av de romanska kalkmålningarna i triumfbågen och långhusets västra del. Arbetena utförs av konservator Hans Erlandsson. Redan tre år senare upptäcks mögelpåväxt på kalkmålningarna som senare konstateras vara saltkristaller orsakade av det förändrade inomhusklimatet efter installation av centralvärme. Återkommande undersökningar och konserveringsåtgärder inleds på 1940-talet och pågår relativt frekvent fram till 1981 då en mer genomgripande konservering utförs av Våga Lindell-Andersson. Nya fönster sätts 1947 in i långhus och kor och ny värmeanläggning installeras 1959. 1966 friläggs den romanska nordportalens omfattning. Nästa större restaurering sker 1969–70 under ledning av Torsten Leon-Nilson. Utöver underhållsarbeten är de största interiöra förändringarna att tornläktaren rivs samt att nykyrkan återigen omdisponeras. Fast inredning konserveras. Utvändigt rekonstrueras tornets nordingång med utvändig trappa. 2001 restaureras tornet exteriört. Södra och västra fasaderna renknackas och putsas om och taket avtäcks med ny kopparplåt. 2005 installeras luft–vattenvärmeväxlare som komplement till det oljeeldade vattenburna värmesystemet. 2012 utförs dendrokronologiska undersökningar av takstolarna. Vid inventeringstillfället i maj 2021 pågick ett genomgripande konserveringsarbete av de romanska kalkmålningarna utfört av Skånes Målerikonservatorer. |
