Stäng fönster BJUV RISEKATSLÖSA 15:1 - husnr 1, RISEKATSLÖSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Risekatslösa kyrka (akt.), RISEKATSLÖSA KYRKA (akt.) | |
| 2014-11 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkans medeltida byggnadshistoria märks invändigt främst genom kryssvalven som är bevarade i kor, långhus och torn. Dessa är inte daterade men kalkmålningar i långhus och kor förlägger byggnadstiden till före 1400-talet slut. Kyrkorummet är traditionellt ordnat och flertalet av inventarierna tillhör 1800-tal eller tidigare. Kyrkan är invändigt mycket välbevarad sedan 1800-talets renovering. De senare renoveringarna har framför allt berört ytskikt med ommålning av väggar och valv samt omläggning av golv. Läktaren i väster tillkom troligen med en orgel på 1800-talet. De befintliga golven på undergjutning av betong lades på 1910-talet då också bänkarna tillverkades. Kalkmålningarna i valven togs fram togs fram 1936 av konservator O. Owald i samband med en inre renovering. Samtidigt målades också kyrkans inredning om. Sedan 1936 års renovering har inga större förändringar skett inne i kyrkan. Torn Den västra entrén leder in till tornets bottenvåning. Dess västra halva upptas av en orgelläktare och utrymmet under läktaren utgör vapenhus med en avskiljande brädvägg och pardörr ut till kyrkorummet. I vapenhuset finns elcentral, trappa till orgelläktaren och förvaringsutrymmen längs ena sidan. Utrymmet är litet med lågt innertak som också är läktarens bjälklag. Snickerierna i utrymmet är gråmålade golvet lagt med rött tegel. Väggarna i övrigt är putsade och vitmålade. I vapenhuset sitter också kungörelsetavlor uppsatta och en fattigbössa. Östra delen av tornbottenvåningen är inredd med bänkar i likhet med långhuset. På ytterväggarna sitter träskulpturer från ett äldre altarskåp daterat till omkring 1500 och ett epitafium av trä från 1700-talet. På skiljeväggen mot vapenhuset sitter flera kistplåtar uppsatta. Dessa tillhör troligen kistor som tidigare stått i ett gravkor utanför nordportalen. Tornbottenvåningen är valvslaget med korsvalv med ribbor som utgår från yttermurarna utan gördel/sköldbågar, pilastrar eller konsoler. Ribborna har fyrkant genomskärning utan markerad korsmitt och är målade i grå-röda band. Valvkapporna är vitmålade. Tornbågen leder in till långhuset från tornets bottenvåning. Tornbågen är en bred rundbågig valvöppning murad av tegel med förkroppat och skråkantat vederlag. Listverket och den nedre muren fortsätter utanför tornbågens östra linje, en oregelbundenhet som tyder på en ombyggnad av den västra gavelmuren. Tornbågens tegel liknar tornets övriga tegel i storleken och av den anledningen är det troligt att torn och tornbåge har tillkommit samtidigt. Murverkets nedre del tillhör däremot en äldre byggnadsetapp. Långhus Kyrkorummet karaktäriseras av den öppna bänkinredningen, de ljusa stora fönsteröppningarna samt valven med dess kalkmålningar. Golven är lagda med kvadratisk klinker, troligtvis lokalt producerad, i brunt och svart schackrutemönster. Golven i bänkkvarteren är av trä. Väggarna är putsade och vitmålade liksom valvkapporna. Intill västra gaveln i södra och norra mursidorna avtecknar sig som en linje i putsen läget för kyrkans ursprungliga syd- och nordportaler. Långhuset täcks av två kryssvalv dekorerade med kalkmålningar. Valvens ribbor har halvstens tjocklek. Valvribbor, gördel- och sköldbågar utgår från valvpelare utan språng som vanligen brukar utgöra ribbornas anfang. Pelarna avslutas upptill med ett utkragande skift med hålkälad underkant. Kalkmålningarna dateras till mellan 1470-1520 och anses vara utförda av Barkåkragruppen. Tornvalvets målningar är utförda vid samma tillfälle. Kalkmålningarnas enkla dekor består av målade kvadrar i rött och blått längs gördel- och sköldbågar och blå och röda band utmed valvribborna. På norra långhusväggen intill mittpilastern finns en liten målad val vilken också utgör det enda synliga motivet på väggarna. Långhuset upptas av en öppen bänkinredning i två kvarter med mittgång. Mot östra långhusmuren söder om triumfbågen står predikstolen med uppgång från norr. Under predikstolen finns murrester som kan vara från ett nedrivet sidoaltare. Dopfunten står på motsatta sidan om mittgången, långhusets norra sida. Golvet under dopfunten är högre och lagt med tegel. Framför triumfbågen hänger ett medeltida triumfkrucifix av trä. Kor Triumfbågen är drygt fyra meter hög och tre meter bred och rundbågsformad med skråkantade vederlag. I valvbågen finns urtag på vardera sidan efter en trabesbjälke. Koret är beläget ett steg över långhusets golv. Innanför altarringen finns ett rödmålat gjutet betonggolv. I koret finns ett murat stenaltare, altaruppsats och altarring. Ett medeltida rökelsekar av brons hänger också i koret. Väggar är putsade och vitmålade. I korets norra mur, nära nuvarande golvnivån, finns en liten murnisch med okänd funktion, kanske en sakramentsnisch. Korets valv har liknande uppbyggnad som långhusets men kragbanden består av två utkragande skift och slutstenen i korsmitten är kvadratisk. Dekormålningen är utförd som i långhuset men istället för kvadermålningen finns polkagrisrandiga band i rött och blått utmed gördel- och sköldbågar och rundbågsbårder innanför valvribborna. Slutstenen i korsmitten är målad med ett cirkelmotiv. Absid Bakom altaret i absiden finns kyrkans sakristia. Golvet i absiden är av rödmålad betong som vid altaret. Väggarna och absidens hjälmvalv är putsade och vitmålade. I absidens murverk finns en murnisch med en piscina av huggen kalksten. På motstående sida finns ännu en liten rektangulär murnisch med okänd funktion. Absiden täcks av ett hjälmvalv som är murad med jämn övergång till väggarna utan synligt båganfang. På samma sätt är tribunbågen mellan kor och absid rundbågsformad och utan markerat vederlag. Tornvåningarna och vindar Tornets övre våning nås endast från torntrappan med utvändig ingång och upptas av klockvåningen och dess klockbock med två klockor. Klockbocken består av ek och är märkt med årtalet 1728. Torntaklaget är av ek och tycks ha kompletterats i olika perioder. Det består av sparrar, med stödben och stickbjälkar på dubbla remstycken. Mellan gavelsidorna finns också längsgående bjälkar som är försträvade till taklaget och med stolpar fogade mellan bjälkarna och längsgående sidoåsar under sparrverket. Taklaget har karaktär av en senmedeltida långstol. Mellan tornvalvens ovansida och klockvåningens bjälklag finns ett litet utrymme som inte är tillgängligt. Här finns en sekundärt uppbruten ingång till långhusvinden från tornet, i höjd mellan tornvalvet och klockvåningens bjälklag. Detta är den enda ingången till långhusvinden. Murverket i västra långhusgaveln har vid undersökning visat sig bestå av en dubbel skalmurskonstruktion med två inre tegelskal, med en murkärna i mitten och två yttre murskal av gråsten. Långhusets taklag utgörs av en långstol troligen från senmedeltid, delvis uppbyggd av återanvänt äldre virke. Denna består av takstolar med mittstolpar fogade till hanband och snedsträvade till en långrem och takstolens bindbjälke. Från sparrarna finns snedsträvor till bindbjälken. Bindbjälkarna är fogade med urtag i remstycken vid murkrönet. Korets taklag tros också vara senmedeltida av sågad och bilad ek med sparrar, hanband, snedsträvor och bindbjälkar lagda på remstycken vid murkrönen. Sammanfogningarna är halvade med hak och dymlade. I korets östmur finns en inmurad bjälke med urtag för ett par snedsträvor. Senare skarvningar till ekbjälken är synlig i korets östfasad. Bjälken har ursprungligen varit en del av korets taklag. Även absidens taklag är av ek och har tolkats som eftermedeltida. Den består av 13 sparrar som utgår från ett underliggande ramverk. Hammarbandet som ligger på murkrönet är försett med en ås och tolkas som äldre än övriga taklaget, möjligen ursprungligt. Absidens taklag täcks av en tät brädpanel av diagonalt lagda, tjocka och breda, ramsågade brädor som undertak under plåtavtäckningen. Inredning och inventarier Altaret är murat av huggen sten, troligen sandsten, och putsat. Altarskivan består av en tjock sandstensskiva med skråkantad huggning mot undersidan. Inga konsekrationskors eller någon relikgömma syns i altarskivan som har en lagning med kalkbruk på ovansidan. Altaret är troligtvis medeltida men kan vara ommurat och flyttat under 1800-talet då det står relativt långt från absidmuren. Altaruppsatsen av skulpterat trä tillverkades av Johan Ullberg 1748. Uppsatsen är målad i gulbeige, rött, blått och guld med inskriptioner i guld på svart botten. Den består av ett centralmotiv i hög relief med framställning av nattvarden flankerat av vridna kolonner med slingrande vinrankor och på vardera sidan av kolonnerna vingar av akantus med fristående skulpturer i form av kvinnofigurer. Över mittavlan finns en förkroppad arkitrav med puttis och akantusbladverk kring en oval kartusch. Det hela kröns av kristusfigur med korsfana Salvator Mundi. Altaruppsatsen restaurerades 1950 då den ursprungliga färgsättningen återställdes. Sidofigurerna och änglarna är rekonstruktioner. Altarring i gråmålat trä med rektangulär planform och svarvade mörkgrå balusterdockor, samt knäfall klätt med röd sammet. Dopfunten är av huggen sandsten. Fotplattan är kvadratisk formad med nedhängande liljor och skaftet runt, försett med en kvartsstav, en konkav skaftdel och en rundstav. Cuppan är nedtill rundad och godronnerad, försedd med en gördellist i form av en rundstav på mitten samt har upptill raka, något vidgande sidor dekorerade med palmettbård. Spår av blå bemålning finns bevarad på dopfunten. Dopfunten är försedd med urtappningshål. Tynell kategoriserar funten till Genarpsgruppen och Monica Rydbeck jämför basen med kolonnetter från Lunds domkyrkans torn och daterar den till 1100-talets sista tredjedel. Predikstolen med tillhörande baldakin utfördes av Johan Ullberg 1752 och renoverades 1936. Predikstolens korg och baldakin är rikt dekorerad med akantus, voluter, blomster och bladverk samt målad i vit marmorering, ljusblått, guld och rött. Till predikstolen hör också en trappa som nås via en vitmarmorerad dörr med texttavlor och skulpturutsmyckningar. En predikstol från 1600-talet som tidigare stått i kyrkan förvaras vid Statens historiska museum i Stockholm. Bänkinredning är öppen och tillverkades 1910 i Billesholm efter ritningar av Alfred Hellerström. Bänkarna är målade i en grågrön nyans med detaljer i rött. Bänkgavlarna med upptill rakt avslutade och försedda med kvadratiska fyllningar med skulpterad vinranksdekor. På två bänkgavlar består spegelfyllningen av släkten Ankarkronas vapen. Orgeln är placerad på orgelläktare i tornets bottenvåning. Orgelläktaren underbyggnad har en sluten fasad mot kyrkorummet liksom läktarbarriären och består av vitmålade brädor. Orgelfasaden tillverkades 1878 till en orgel byggd av Sven Fogelberg, Lund. Fasaden är målad i vitt och guld. Den består av ett högre mittparti och två lägre sidopartier indelade med pilastrar. Både mitt- och sidopartier har gavelformade krön och synliga pipor inom rundbågsöppningar. Orgelverket byggdes av Mårtenssons orgelbyggerifabrik i Lund 1976 och utgörs av åtta stämmor fördelade på en manual och pedal. Kyrkan har två ringklockor. Den större är gjuten i Malmö 1480 av Jens Assersen och lillklockan är omgjuten 1747 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Övrigt Skulpturdelar från ett senmedeltida altarskåp, omkring 1500-tal. Skulpturerna utgörs av fyra kvinnliga helgonfigurer samt Kristus och Maria utförda som friskulpturer med målning i rött, brunt och blått, samtliga figurer har med kronor på hjässan. Epitafium tillverkat 1742 av Johan Ullberg till minne av dåvarande ägaren till Boserup, friherre G A Stackelberg. Glasmålning i form av bemålad glasruta med familjen Ankarkronas vapen finns i en av fönsterbågarna till långhuset. Triumfkrucifix av ek vilket dateras till 1200-talets senare del. Kristusfiguren har nedåtlutat huvud, sidosår, förgyllt höftkläde och är fäst med tre spikar på ett röd och grönmålat kors med krabbor längs sidorna. Över korsmitten finns en gloriarundel och ändplattor är fyrsidiga. Krucifixet hänger på långhusets östra gavelsida, framför triumfbågen. En relikgömma upptäcktes 1936 i huvudet på krucifixet bestående av ett ben och en tygbit. Vid undersökningar 1991 kunde konstateras att reliken var borta. Ljuskrona av malm från 1600-talets mitt. I kyrkan finns ytterligare en ljuskrona av pressad mässing skänkt av Theodor Ankarcrona 1892. |
