Stäng fönster STRÖMSUND GÅXSJÖ 6:1 - husnr 1, GÅXSJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GÅXSJÖ KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Invändigt är kyrkan föga förändrad sedan byggnadstiden. Det är slående med vilken kvalitet och precision kyrkan uppförts och inretts helt i materialet trä. Redan några år efter uppförandet visade det sig emellertid att konstruktionen i restimmer var bristfällig. Väggarnas höjd och det väldiga spannet mellan dem var för optimistiskt tilltagna och de var på väg att falla utåt. 1894 stagades tornet och en sinnrik dragjärnskonstruktion som går från de fyra hörn där långhuset möter tvärskeppet och sammanfogas i korsmitten sattes på plats. Under senare tid har ytterligare dragjärn monterats mellan långhusväggarna och dessa förstärkningar är inte oväsentliga i upplevelsen av rummet. 1961 års restaurering innebar att stora delar av kyrkorummet målades om i nära anslutning till då befintlig färgsättning. Väggfälten är rosa och klädda med slät panel med närmast osynliga springor mellan bräderna. Avdelande ramar är profilerade och grå. Den grå kulören återfinns även på pilastrar och läktarbärande kolonner liksom på de väldiga bjälkindelade tredingstaken som är klädda med pärlspont. Arbetena innebar också byte av golvbräderna till dagens smala utförande, anskaffning av innanfönster, bjälklagsisolering och utrivande av gjutjärnskaminer. Den läktarunderbyggnad med brudkammare, kapprum och toalett som kom till stånd påverkar rummet i endast ringa grad. Sedan byggnadstiden har man arbetat med ljusföringen i kyrkorummet som idag har ett mjukt ljus. Fönstren är många och stora och för att dämpa det skarpa dagsljuset har flera av dem försetts med vitt eller något grönaktigt råglas i innerbågarna som insattes 1961. Hit hör de stora fönstren som nästan går från golv till tak i korsarmsgavlarna. Mycket av ljuset från öster filtreras bort av glaskonst i absiden. Orgelläktaren i väster uppvisar en till kyrkans innandöme välanpassad orgelfasad med gotiska drag. Läktarbarriären har vinkelställda och därigenom spetsbågiga fyllningar som helt ansluter till de betydligt mer dominerande sidoläktarna i korsarmarna. Bänkar på gradiner förekommer på alla tre läktarna och på sidoläktarna ligger det breda obehandlade originalgolvet kvar. Ett slags skrank finns i sidoläktarnas framkant upp mot taket. På två centrala från läktaren löpande kolonner ligger en bjälke varifrån stolpar går upp till tak och strävor ut till takfallen. De trekantiga fälten som bildas pryds av stora sågade genombrutna slingornament. Dessa mycket vackra snickeriarbeten följer helt den gängse färgsättningen. Taklisten har en otvetydig medeltidsinspiration med ett lågt men oklassiskt tandsnitt som mer påminner om en krenelering och konsoler som ger känslan av toureller. Till det estetiska programmet räknas också bearbetningen av kyrkorummets kolonner och bjälkar. De har avtäljda hörn på tidstypiskt manér och särskilt i kombination med pärlspont ger de en intressant verkan mellan belysta och beskuggade ytor. Tvärskeppsläktarna nås från trapphus i de vindfång som möter vid ingång genom sidoentréerna. I sidoskeppens västra hälfter står två bänkar medan det i de östra delarna frigjorts utrymme som på södra sidan används bla för en ljusglob. Även i koret och bak mot läktarunderbyggnaden har bänkar avlägsnats. Dessa smärre förändringar förtar dock inte helhetsintrycket av en välbevarad och karaktärsskapande bänkinredning. Bänkarna är uppdelade på fyra kvarter med fem respektive åtta rader. De tidstypiskt öppna bänkarna har dekorativa gavlar ut mot gångarna med runda ornament och marmorerade fält. Gavlarna har också en något grönare grå nyans än de annars enfärgat grå bänkarna. I koret har de sidställda korbänkarna och de främre bänkraderna försetts med bänkskärmar som ansluter till läktarbarriärernas utförande och medverkar till den samstämmiga och helgjutna inredningen. Predikstolen står på norra sidan just i övergång mellan kor och tvärskepp. Som i många andra träkyrkor från perioden står korgen på en golvstolpe och saknar ljudtak. Den ljust grå korgen är femkantig och har raka fält med teologiska emblem omgivna av slingornamentik under en rik krönlist och en förgylld fris. Stilmässigt är predikstolen att placera i nyrenässansen vilket inte minst uttrycks av den invecklade stolpen med dess kraftigt avsmalnande kolonn. Kor- och sakristidelen har mycket gemensamt med den tiotalet år äldre kyrkan i jämtländska Åsarna. Arrangemanget med sakristia bakom koret och absidbalkong ovanpå har haft viss spridning men de bristande utrymmena för prästen har ofta medfört genomgripande förändringar. Sakristiväggen har dörrar symmetriskt placerade på sidorna av altaret och är likt i Åsarna avslutad uppåt med en dekorlist som kragar över balkongens golv. Listen utgörs här av kors på rad. I mitten skjuter altaruppsatsen upp med sin tresidiga och korskrönta övre del. En bård med medaljonger mot vitt löper längs de horisontella och uppskjutande delarna. Rikt utsirade pilastrar med klassiska element bär upp mittgaveln vars odekorerade rosa fyllning utgör bakgrund till det förgyllda korset med törnekrona och svepduk. Det står på ett delvis marmorerat podium på altarbordet. Altarbordet är en enkel volym med fyllningar marmorerade i vitt mot ljusgrått, varav det bredare i mitten har en kraftfull förgylld festong. Absidbalkongens nio spetsbågiga fönster försågs 1928 med grönskimrande glaskonst i de inre blyspröjsade bågarna. Mittbågarna i varje väggdel har dekorerats med symboler för sonen, fadern och den helige ande med Kristusmonogram, Gudsöga och duva. I absidens femkantiga tak har tidigt målats utsikten över Gåxsjön med fjällen och en stjärnbeströdd himmel. I tribunalbågen ovanför målningen finns ett trekantigt inskriptionsfält med gyllenbruna bokstäver mot gammelrosa botten, inramat av gyllene listverk. Texten lyder KOMMER; TY ALLT ÄR REDO! Altaruppsats och predikstol men framförallt altarring och dopfunt är av särskilt intresse då de går i vitt, ljust grått och guld. Denna färgsättning som dominerade nya som gamla kyrkor under 1800-talets senare del och 1900-talets början har inte funnit nåd efter det och nästan helt raderats ut från 1920-talet och framåt. Kvarvarande exempel med blank färg och hårda kontraster är få. Altarringen är bred och har inget markerat mittparti utan liknande spegelindelning som bänkskärmar och läktarbröstningar. Knäfall och krön är täckta med tidstypiskt djuprött tyg. Dopfunten är kraftig och rikt utskuren i trä med en mångfald klassiska dekorelement. Sakristian moderniserades på 1960-talet. Väggar och tak kläddes med skivmaterial och rollades. Nya inbyggda skåp med släta tidstypiska 1960-talsutföranden byggdes och rummet möblerades med moderna möbler och altare i plywood. Läktarunderbyggnadens brudkammare och kapprum har liknande men något senare karaktär. Vapenhuset har mer kvar av ursprungsgestaltningen. Rummet är stort och luftigt. Ytterväggar och tak har pärlspontpanel och golvlister hållna i ljust respektive mörkare grått. Från västra hörnen går två smala dagsljusbelysta läktartrappor upp längs ytterväggarna. Trapporna är inbyggda med pärlspont och har låga genombrutna räcken. Trappunderbyggnaderna har förstorats på 1960-talet med utbyggnader med skivmaterial och släta dörrar och lister. I den vackert belysta tornkammaren med obehandlat trägolv dominerar den grå pärlsponten helt och visar i det öppna rummet på ett utmärkt sätt på dess breda användning vid tiden. I våningen ovanför är konstruktionen med stående timmer synlig. |
