Stäng fönster ESLÖV RESLÖV 57:1 - husnr 1, RESLÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Reslövs kyrka (akt.), RESLÖVS KYRKA (akt.) | |
| 2016-10 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkans huvudentré leder in till vapenhuset i västtornets bottenvåning. Golvet är belagt med åttkantiga gula tegelplattor med svarta kvadratiska hörnstenar. Väggarna och det fyrdelade ribbvalvet är vitkalkade. Rummet domineras av den omsorgsfullt utformade spiraltrappan i brunmålat trä som leder till tornvinden. Vapenhuset är i övrigt inrett med bokbord, kapphängare och kyrkans series pastorum. Två äldre gravstenar är uppställda mot södra och västra väggen. Det glasade vägg- och dörrpartiet med ramverk i ek avskiljer vapenhuset från långhuset i öster. Tornets övre våningar har brädade golv och oputsade murar. Från andra tornvåningen nås kyrkvinden genom en högt placerad, smal romansk öppning i murverket. I andra tornvåningens nordvästra hörn finns rester av en murad ej ursprunglig torntrappa. Fjärde våningen utgör klockvåning, där klockbocken i ek återfinns under takspiran. Klockbocken tillkom enligt kyrkans räkenskaper 1742 men anpassades sannolikt 1768 för två klockor. Långhusvindens medeltida taklag i ek har som tidigare nämnts daterats till cirka 1420, medan korets taklag i furu tillkommit senare. Sakristians taklag består av återanvänt timmer, mestadels i ek men även furu. Frånsett korsarmarnas tunnvalv är kyrkans valv oisolerade. På långhusets östra gavelsida samt på östra och norra sidan av koret upptäckte Theodor Wåhlin 1904 kalkmålningar i två lager. Det övre lagret är daterat till 1150-tal vilket gör de underliggande målningarna till några av de äldsta bevarade kalkmålningarna i Skåne. Flera av målningarna har emellertid förstörts sedan Wåhlin upptäckte dem, och de fragment som ännu finns kvar är i dåligt skick. Kyrkorummet består av det romanska långhuset som genom stora rundbågiga valvöppningar avskiljs från korsarmarna från 1700-talets slut respektive 1800-talets början. Långhuset har två kvarter med öppna bänkkvarter på ömse sidor mittgången och detsamma gäller för södra korsarmen. Norra korsarmen har ett kvarter i den östra delen medan det tidigare kvarteret i väster fick lämna plats för orgeln 1965. Golvet är belagt med kvadratiska röda tegelplattor förutom i långhusets två bänkkvarter och vid orgeln, där det ligger lackade furugolv. Korsarmarnas tak består av putsade tunnvalv av trä. Långhusets två travéer är slagna med spetsbågiga korsvalv mellan spetsbågiga sköld- och gördelbågar. Valv, sköld- och gördelbågar, hörnpilastrar är liksom väggarna vitkalkade. På gördelbågen norr om väggpartiet mot vapenhuset finns frilagda kalkmålningar som troligen utförts på 1400-talet. Genom den romanska triumfbågen och via två trappsteg i sandsten nås koret, som avgränsas mot sakristian i öster av altaruppsatsen och tribunbågen. Golven är sedan 1979 belagda med kvadratiska kalkstensplattor, grå i sakristian och röda i koret. Väggar, valv och fönstersmygar är vitkalkade. I sakristians ingång rakt i öster sitter en gråmålad trädörr med kvadratiska fyllningar från mitten av 1800-talet. Inredning och inventarier Altaret består av ett blockaltare i rött helsingborgstegel med skiva av slipad kalksten. Altaret tillverkades 1979 och ersatte då ett liknande altare som 1933 uppförts av byggmästaren Olof Svensson i Marieholm efter ritningar av länsarkitekt Nils A. Blanck. Altaruppsatsen från 1965 är ritad av Torsten Leon Nilsson och består av en gavelformad skärm i ek, som liksom altaret närmast är en replika av en altaruppsats från 1933. Altartavlan framställer bergspredikan och målades 1933 av konstnären Hugo Gehlin. Altarringen i ek från 1967 är ritad av Torsten Leon Nilsson och består av raka parställda ståndare med oprofilerade över- och underliggare. Knäfallet är klätt med blått tyg. Ekpartierna var tidigare vitkalkade. Predikstolen tillverkades 1630 av bildhuggaren Statius Otto i Lübeck och skänktes tillsammans med en baldakin som inte finns bevarad till kyrkan av dess dåvarande patronus Tage Ottesen Thott. Den fyrsidiga korgen vilar på ett karnisformat understycke och har panelfyllningar i skuren relief som framställer Kristi födelse, korsfästelsen, uppståndelsen, himmelsfärden och yttersta domen. Fyllningarna avgränsas av skulpturer föreställande de fyra evangelisterna och två apostlar med respektive attribut. Predikstolen har målats om och restaurerats vid minst fyra tillfällen, 1751, 1774, 1937 och 1980. Trappans vinkelställda sidostycken i ek tillkom 1979 och har tre fyllningsspeglar vardera. Dopfunten i sandsten tillskrivs Höörgruppen och Mårten stenmästare och ska ha tillverkats vid 1100-talets slut. Dopfatet i driven mässing är ett holländskt arbete från 1621. Funten är målad i rödbrun kulör och cuppan pryds av en bred palmettfris med druvklasar, rundlar och liljor. 1693 nämns en skada i funtens ena sida som idag är lagad med murbruk och 1830 sägs dopfunten stå på en bottensten som inte längre finns bevarad. Vid restaureringen 1978–79 flyttades dopfunten ner från korets nordvästra hörn och fick sin nuvarande placering i långhuset norr om triumfbågen. Dopfunten i sandsten tillskrivs Höörgruppen och Mårten stenmästare och ska ha tillverkats vid 1100-talets slut. Dopfatet i driven mässing är ett holländskt arbete från 1621. Funten är målad i rödbrun kulör och cuppan pryds av en bred palmettfris med druvklasar, rundlar och liljor. 1693 nämns en skada i funtens ena sida som idag är lagad med murbruk och 1830 sägs dopfunten stå på en bottensten som inte längre finns bevarad. Vid restaureringen 1978–79 flyttades dopfunten ner från korets nordvästra hörn och fick sin nuvarande placering i långhuset norr om triumfbågen. Bänkinredningen från 1909 i öppna kvarter ritades av Theodor Wåhlin och är målad i en blå kulör med accenter i rött och grått. I sitt ursprungsutförande hade bänkarna ett typiskt nygotiskt utseende med detaljer som fyrpass i relief och rundlar på gavelkrönen. Gavlarnas utformning förenklades på 1940-talet efter inrådan från Byggnadsstyrelsen samtidigt som sitsarna breddades. Bänkgavlarna i Eslövs kyrka har en utformning som i det närmaste överensstämmer med hur bänkarna i Reslöv såg ut innan dessa ändringar. Orgeln tillverkades 1965 av Fredriksbergs Orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark och har 15 stämmor fördelade på manual och pedal. Den modernistiska fasaden i ek med synliga pipor ritades av Torsten Leon-Nilson 1964. Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Storklockan är enligt inskriften omgjuten 1910 av Joh. A. Beckman & Co i Stockholm och rikligt utsmyckad med bland annat bårder av eklöv, ekollon, vinrankor och tuppar samt motiv av änglar hållandes guds allseende öga och en svan omgiven av en törnekrans. Lillklockan är omgjuten 1768 av Andreas Wetterholtz och pryds av en akantusfris och inskrifter. Reslövs kyrka har därtill ett flertal inventarier av stort kulturhistoriskt intresse. Bland annat kan nämnas triumfkrucifix och rökelsekar från 1400-talet (vilka förvaras på Historiska museet i Lund), mässhakar från 1600-respektive 1700-talet, en malmstake från 1600-talet samt en klotformad nattvardssamovar i försilvrad mässing från 1800-talet. |
