Stäng fönster RONNEBY BREDÅKRA KYRKA 2:2 - husnr 1
Byggnad - Beskrivning
| 2020-04-22 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset där golvet är belagt med rektangulära kalkstensplattor och taket utgörs av ett gråmålat brädtak på synligt bjälklag från vilket hänger en lykta av smide. Murverken är slätputsade och vitkalkade medan innerväggarna mot norr och söder är utförda i vitmålat skivmaterial. I nordvästra hörnet leder en dörr till orgelläktaren och vindarna medan den senare tillkomna väggen i söder avgränsar mot väntrum med wc. Över den centralt placerade dörren är väggen glasad. Ytterportens insida är klädd med stående ekpanel medan dörrarna mot torntrappan och väntrummet liksom pardörren mot kyrkorummet utgörs av gråmålade fyllningsdörrar. I taket hänger en lykta av smide. Långhusets mittgång och det två trappsteg högre koret är belagda med samma kalkstensplattor som i vapenhuset medan ett brunfernissat brädgolv ligger under de öppna bänkkvarteren och i sidogångarna. Mittgången täcks till största del av en grön matta. Väggarna och det valvslagna taket är slätputsat och avfärgat i vitt. Över långhuset spänner två kryssribbvalv medan koret är slaget med ett stjärnvalv. Valven vilar inte i yttermurarna utan på konsoler placerade i tvärställda rundbågiga arkader som fungerar som invändiga kontreforter och vars vederlag genombryts av höga och smala rundbågiga öppningar som bildar sidogångar utmed yttermurarna. En liknande gestaltning i större skala återfinns i Högalidskyrkan i Stockholm från 1923 av Ivar Tengbom, men går tillbaka på cistercienserordens medeltida kyrkoarkitektur. Runt hela kyrkorummet löper en profilerad sockellist som liksom fönstren kraftigt sluttande solbänkar är gråmålad. Fönstren innerbågar är vitmålade och öppningsbara. Orgelläktaren över vapenhuset åtskiljs från långhuset av en svagt spetsbågig muröppning. Framför murverket skjuter läktaren ut något i kyrkorummet där den avslutas med en brunbetsad sluten barriär som pryds av en rundbågearkad i relief. Läktaren vilar kring mittgången på två pelare med avfasade hörn, som sedan 1970-talet är försedda med lättväggar som under läktaren skapar utrymme för kapprum. I långhusets nordvästra hörn leder en gråmålad mindre fyllningsdörr till ett litet utrymme med elcentral. I korets södra mur finns en rakt avslutad pardörr genom vilken det 1966 uppförda krematoriet nås. Dörren mot sakristian i norr utgörs av ett rakt avslutat och brunlaserat dörrblad som pryds av en rundbåge i relief. Sakristians golv är belagt med gråmelerad plastmatta, väggarna är vitputsade och det plana innertaket i skivmaterial målat i vitt. Gråmålade fyllningsdörrar leder till inbyggda garderober samt till en mindre hall och wc. Inredning och inventarier Kyrkans fasta inredning och inventarier är om inte annat anges samtida med kyrkan och ritade av Herbert Kockum. Altaret är ett blockaltare murat i slammat och vitt avfärgat tegel med altarskiva av polerad röd kalksten. Framför altaret finns två stoppade knäfallspallar klädda med röd sammet. Över altaret hänger altartavlan, en olja på duk av konstnären Tor Hörlin framställande Kristi förklaring. Hörlin brukar nämnas som en av de främsta representanterna för den svenska purismen, som kännetecknas av ett detaljlöst och enkelt, närmast naivistiskt formspråk. Målningen ramas in av en förgylld profilerad ram. Den tredelade altarringen i mörkbetsad och bonad ek har två sidopartier som utgår från altaret med en svängd form och avslutas rakt mot kyrkorummet. Dessa kompletteras med ett solitärt parti placerat centralt framför altaret, som emellertid förvaras i krematoriebyggnaden för tillfället. Denna gestaltning är dock en sentida konstruktion, på äldre fotografier utgör altarringen en enhet (om än möjligen delbar) och de svängda sidostyckena är vända åt andra hållet så att de bildar en traditionell altarring med korgbågig planform. Barriären utgörs av svarvade balusterdockor som indelas av pilastrar utformade som ramverk med profilerade lister. Centralpartiet pryds av ett kristusmonogram flankerat av plymer i relief. Överliggaren är enkelt profilerad medan det stoppade knäfallet är klätt med röd sammet. Predikstolen i brunbetsad och bonad ek är placerad i långhusets nordöstra hörn och nås från koret via en fyra steg hög trappa. Korgen är rektangulär med avfasade hörn och sidorna pryd av en rundbågearkad med kannelerade pilastrar, vars kapitäl pryds av akantusblad och georgskors. Den enkelt profilerade överliggaren bärs upp av små volutformade konsoler. Korgen vilar på fyra kannelerade pelare. Dopfunten i krysshamrad granit är tillverkad av Ivar Fondells stenhuggeri i Bräkne-Hoby 1937. Den runda cuppan pryds av repstav samt inskriptionen JESU, I DIN VÅRD VI GE VÅRA BARN, VÅRT GLÄDJEÄMNE PS 181. v 3. i polerad högrelief. Skaft och fot är cylindriska med vulster. Dopfunten i grå granit av skulptören Wilhelm Gieseke är utformad som cylinder med svagt trapetsoid form. Foten markeras genom att den är polerade och har tre stilistiska lejontassar. Övergången mellan skaftet, vars sidor pryds av blommor i relief, och cuppan markeras med en list av två vulster. Överst löper inskriptionen JESUS SADE, LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG i polerad högrelief. Den öppna bänkinredningen i ek som flankerar mittgången har ryggar i ramverkskonstruktion och sittbänkar med stoppade dynor klädda i grönt tyg. De rektangulära gavlarna med profilerad sockellist och oprofilerad överliggare är släta. Bänkarna har fotstöd, psalmbokshyllor och klädkrokar. Bänkarna är identiska med de i Saxemara kyrka. Orgeln med 15 stämmor tillverkades 1981 av J. Künkels Orgelverkstad AB i Lund och ersatte då den ursprungliga orgeln av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund, vars femdelade modernistiska fasad i brunbetsad furu med synliga pipor i metall och gråmålat trä emellertid bevarats. Kyrkans två kyrkklockor är gjutna till kyrkans uppförande av M&O Ohlsson i Ystad. Såväl stor- som lillklockan pryds av en bård av rosenblad samt inskriptioner och är frånsett inskriptionerna identiska med klockorna i Saxemara kyrka. Kyrkan bevarar i stor utsträckning fast inredning och inventarier från tiden för uppförandet. Föremålen är som del av den välbevarade helhetsmiljön av högt kulturhistoriskt intresse. Detta gäller exempelvis psalmnummertavlorna och belysningsredskap som takkronor, ljusplåtar och lyktor. |
