Stäng fönster RONNEBY NORRA ERINGSBODA 1:85 - husnr 1, ERINGSBODA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ERINGSBODA KYRKA (akt.) | |
| 2020-04-22 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås ett förrum som tillkom när orgelläktarens västra del på 1960-talet försågs med underbyggnader som inrymmer vaktmästeri, och kapprum med wc. Utmed västväggen löper trapporna till orgelläktaren. Det brunfernissade furugolvet är belagt med mörkgrå och brungrå heltäckningsmattor. Underbyggnadernas väggar är klädda med stående slät och bred panel målad i bruten vit kulör och innertaket utgörs av orgelläktarens undersida, även denna av slät panel. Västentréns insidor är liksom pardörren mot kyrkorummet och de enkla dörrbladen mot underbyggnaderna utformad som helfranska ramverksdörrar med tre fyllningar per dörrblad, målade i olika grå nyanser. Kyrkorummet utgörs av långhuset och det fullbreda koret i öster med ett steg högre golvnivå. Golvet är belagt med samma brunfernissade furubräder som i förrummet, troligen från 1932. Ytterväggarnas synliga timmerstomme är målade i bruten vit. Över rummet spänner ett segmentformat tunnvalv klätt med ospontade brädor i ljust blågrå kulör. Mötet mellan väggar och tak markeras av en kraftig profilerad list målad i två mörkblå kulörer och förgyllda band. Listverket fortsätter i samma höjd över östväggen men är här endast målad i en blå kulör och saknar förgyllning. De ljust gråmålade fönsterfodren är utformade som pilastrar med rundbågig och profilerad arkitrav. Fönstrens innerbågar med isolerglas är målade i samma kulör. Under fönstren finns vitlaserade elementskydd i ramverkskonstruktion. Pardörrarna mot södra entrén och sakristian i norr är utformade likt tidigare beskrivna dörrar. Över dörren mot sakristian syns i timmerstommen ilagningen efter den ursprungliga uppgången till predikstolen som var placerad här innan restaureringen 1932. Orgelläktaren i väster upptar kyrkorummets fulla bredd och vilar i ytterväggarna och på sex kolonner i trä, varav flertalet är utförda eller sedan underbyggnadernas tillkomst framställs som halvkolonner. Läktarbarriären är uppbyggd i ramverkskonstruktion med fyllningar och profilerade under- och överstycken. Det framskjutande mittpartiets hörn markeras av enkelt utformade lisener och dess fyllning pryds av dekorationsmåleri framställande musikinstrument. Läktaren är i övrigt färgsatt i två blå kulörer med förgyllda detaljer. Sakristians golv, väggar och tak är utförda enligt samma princip som i kyrkorummet. Rummet har väggfast skåpsinredning med dörrar i ramverkskonstruktion och är i övrigt inrett med skrivbord och lösa stolar. Det östra fönstret är försett med blyinfattat och delvis kulört glas. Elementskyddet under fönstret fungerar som ett enkelt altare. I anslutning till prästingången i väster finns sedan 1960-talet wc på platsen för ett tidigare fast skåp. Via en lucka i taket över orgelläktaren nås kyrkvinden med takstolskonstruktion och bilad och sågad furu som sammanfogats genom dymling, bultning och spikning. Vinden är försedd med gångbroar och valvet är isolerat med mineralull. Det fönsterlösa kapellet i bårhuset under koret har ett enkelt utformat altare skivmaterial. Östväggen pryds av klockstapelns tidigare kors i kopparplåt som försetts med bladguld. Inredning och inventarier Altaret utgörs av ett blockaltare i trä, uppbyggt i ramverkskonstruktion målat i brutet vitt med förgyllda detaljer och fyllningar laserade i ljust gulrött. Altaret tillkom vid Bent Jörgen Jörgensens restaurering i slutet av 1960-talet och är sannolikt ritat av honom. Altaruppsatsen utgörs av en hög rundbåge i trä målat i rosa med förgyllda lister och stjärnor och vilar på en hög gråmålad sockel. Rundbågen utgjorde ursprungligen omfattning till korfönstret och hade i detta utförande enkla dekorationsmålerier i form av grenverk. Altarprydnaden i form av ett förgyllt träkors med törnekrona och svepning ersattes vid restaureringen 1932 av en altartavla som placerades framför fönstret. Altartavlan är en olja på pannå av konstnären Ernst A. Söderberg med motivet Kristi Himmelsfärd. Den segmentbågiga altarringen är uppbyggd av urnliknande balusterdockor med enkelt oprofilerade under- och överliggare. Färgsättningen går i grått med förgyllda detaljer. Knäfallet är stoppat och klätt med gult tyg. Altarringen är ursprunglig men byggdes om vid restaureringen vid slutet av 1960-talet då bland annat dörrarna avlägsnades och den innanför ringen tidigare högre golvnivån sänktes. Predikstolen som ursprungligen var centralt placerad på norra väggen med uppgång från sakristian sitter sedan restaureringen 1932 längre österut och nås via en trappa från koret. Arbetet är av enklare provinsiell karaktär men kan antas utgå från typritningar från Överintendentsämbetet. Liknande predikstolar finns bland annat i Backaryds och Öljehults kyrkor. Korgen med halvrund planform indelas av enkelt utformade kannelerade pilastrar mellan vilka återfinns ramverk där kristna symboler som kors, lagtavlor, kalk och ett genomborrat hjärta framställs i skuren relief. Det klockformade understycket avslutas med godronnering och en pinjekotte. Trappan som adderades 1932 har barriär uppbyggd som ramverk med fyllningar och profilerad överliggare. Baldakinen är samtida med predikstolen och uppbyggd som ett enkelt profilerat listverk prytt av stjärnor i skuren relief samt enkelt figursågad lambrekäng. Det karnisformade överstycket kröns av ett kors. Färgsättningen ska ursprungligen varit vit med förgyllda detaljer men går idag i ljust grått, rosa och förgyllning. Kyrkans dopfunt i trä framstår då inget annat nämns i källmaterialet som samtida med kyrkan. Gestaltningen med drag av både nygotik och jugend tyder emellertid på en senare datering. En identisk men omålad dopfunt i snidad ek finns i Öljehults kyrka, vilken ska ha tillverkats 1910 av Johannes Petters i Gäddegöl i Eringsboda socken. I Sveriges kyrkor omnämns en äldre dopfatsställning vilket också tyder på en senare datering av dopfunten. Planformen är oktagonal, där profilerade listverk markerar övergången mellan foten, det smalare skaftet och cuppan. På cuppans sidor framställs kors och växtornamentik i skuren relief. I överkant avslutas cuppan med en hålkäl och repstav. Till dopfunten hör ett dopfat i mässing. Den slutna bänkinredningen är indelad i fyra kvarter kring mitt- och tvärgången. Bänkar finns även i korets nord- och sydöstra hörn. Sittbänkar, ryggstöd och gavlar är släta medan dörrarna och bänkskärmarna som inramar kvarteren är uppbyggda som ramverk med fyllningar. Över- och underliggare är enkelt profilerade. Bänkarna har psalmbokshyllor och klädkrokar. Färgsättningen går i två blå kulörer med förgyllda detaljer. Orgeln med 20 stämmor fördelade på två manualer och bas byggdes av Carl August Johansson i Hovmantorp 1874 och hade då 12 stämmor. Den skänktes till församlingen av kyrkans byggmästare, riksdagsmannen Peter Gummesson. 1947 byggdes orgelverket om av Troels Krohn vid Fredriksborgs orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark. Den ursprungliga orgelfasaden, ritad av arkitekt Fredrik Ekberg i nyklassicistiskt formspråk, är arkitektoniskt uppbyggd med ett centralt rundbågigt pipfält flankerat av pilastrar och svagt framskjutande rektangulära pipfält. Övre partiet har tre mindre pipfält flankerade av pilastrar och kröns av voluter, bladornamentik och en lyra. Färgsättningen går i grått med förgyllda detaljer. Kyrkan har två kyrkklockor. Storklockan är gjuten 1880 i Stockholm av Johan A. Beckman och pryds bland annat av treenighetssymbolen i strålglans, ett kors samt en fris av lyror och bladornamentik. Mellanklockan är gjuten 1768 av Magnus Bergstedt i Karlskrona, och storklockan är sannolikt en omgjuten äldre klocka från samma tillfälle. Överst och underst löper akantusfriser, i övrigt är klockstycket täckt av inskriptioner. Kyrkan ska även ha en lillklocka, som var den klocka som tros ha hängt i ett träd under tiden kapellet ännu saknade klockstapel. Klockan påträffades inte i kyrkan eller klockstapeln. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas en kyrkkista och en psalmnummertavla från 1700-talet, belysningsredskap från 1800-talet och en oljemålning av Gunnar Torhamn framställandes Jesus tvagning av lärjungarnas fötter. |
