Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SJÖBO SANDBÄCK 8:3 - husnr 1, SÖDRA ÅSUMS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

SÖDRA ÅSUMS KYRKA (akt.)
2018-10-10
Interiörbeskrivning
Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset. Golvet är belagt med kvadratiskt rött hårdbränt tegel och väggarna är vitputsade med mörkgrå skursockel. Det ljust gråmålade innertaket av diagonalställd pärlspontpanel indelas av panelklädda takbjälkar. I norr återfinns wc och en dörr mot läktartrappan. I öster nås kyrkorummet via en gråmålad pardörr utformad som en ramverksdörr med sex fyllningar, de två mittersta kvadratiska och de övre och undre rektangulära och stående. Ramverken pryds av snidade medaljonger med varierande nygotiska ornament. Dörrfodren är kannelerade. Ytterportens insida och dörren mot läktartrappan har samma utformning, medan ytterportens inre dörrblad saknar ornament. Dörrblad till wc från 1950-talet är släta.

Långhuset är gestaltat som en hallkyrka med tre skepp. De fyra travéerna är slagna med vitputsade kryssvalv och har valvribbor av rött formtegel. I mittskeppet vilar valven på sex granitkolonner med tärningskapitäl och i yttermurarna på profilerade kragstenar i Övedssandsten med bladornamentik i relief. Fönstrens innerbågar har blyinfattat delvis färgat glas. Mot västra väggen återfinns orgelläktaren med orgel och orgelfasad från nybyggnadsåret. Läktaren har rektangulär planform och bjälklag av tio panelinklädda bjälkar som i väster vilar i murverket och i öster på fyra smala kolonner med akantuskapitäl och en profilerad arkitrav med skuren ornamentik. Barriären utgörs av kolonnettformade balusterdockor med profilerad överliggare som indelas av stolpar med lisen- och frontonmotiv samt högt uppstickande tureller. Orgelläktarens formspråk är liksom orgelfasadens utpräglat nygotiskt, men med små antydningar av jugend och nationalromantik. Långhuset upptas i övrigt av den öppna nygotiska bänkinredningen. I det sydöstra hörnet, bakom en kororgel som tillkom 1989, leder en pardörr till tornets bottenvåning och i nordöst en enkeldörr till sakristian. Dörrarna har samma utformning som i vapenhuset. Från sakristians dörr löper utmed östra väggen en trappa till predikstolen som är placerad vid den spetsbågiga triumfbågens norra vederlag.

Koret nås via två svängda trappsteg av rött tegel. I norr finns en handledare av svartmålat smide. Golv, väggar och valv har lika utformning som i långhuset. Koret domineras av altarring, altare och altaruppsats samt det stora rosettfönstret i öster med polykromt bemålat glas. I söder står dopfunten som är en replik av den medeltida kyrkans romanska dopfunt och i norr en enkelt utformad ambo. Två series pastorum hänger på södra respektive norra väggen. I norr leder en dörr med utformning lika tidigare beskrivna dörrar in till sakristian.

Sakristian har lackat brädgolv, vitputsade men kraftigt smutsade väggar samt plant innertak. Utmed väggarna finns fast skåpsinredning för bland annat textilförvaring. Skåpen ritades liksom ett enkelt mindre altare vid fönstret åt öster av arkitekt Torsten Leon-Nilson 1955. Rummet är i övrigt möblerat med bord och lösa stolar.

Tornets nedervåning fungerar som förhall men används inte primärt som publik entré. Utrymmet nyttjas istället för förvaring, men här finns även sedan 1976 RWC. Östportalens insida har samma utformning som tidigare beskrivna dörrar. Direkt söder om entrén ansluter torntrappan i gråmålad betong. Tornrummet en våning upp har plankgolv och vitputsade naturstensväggar. Rummet används för förvaring, delvis av äldre föremål som en ursprunglig ljudlucka av jalusityp och ett reservlager av formtegel. Utmed den västra väggen leder en brant trätrappa upp till klockvåningen där kyrkans två klockor hänger i en klockbock av furu. Tegelväggarna är putsade med cementbruk. Ytterligare en trätrappa leder upp till ett våningsplan med kur för urverk och vidare upp i tornspiran. Kyrkvindarna nås genom en lucka placerad halvvägs i trapploppet mellan tornrum och klockvåning. Den dymlade takstolskonstruktionen i sågad furu är ursprunglig med partiella sentida förstärkningar. Valven är isolerade med mineralull.

Inredning och inventarier
Huvudaltaret utgörs av ett blockaltare murat i brunt Helsingborgstegel med altarskiva av slipad röd Ölandskalksten. Det ritades av Salomon Sörensen 1935. I sakristian står ett mindre altare i gråmålat trä som tillkom vid restaureringen 1957 efter ritningar av Torsten Leon-Nilson.

Altaruppsatsen i brunlaserat trä ritades liksom altaret av Salomon Sörensen 1935 och består av en triptyk med oljemålningar av konstnären Hugo Gehlin föreställande Jesu födelse, Korsfästelsen samt Uppståndelsen. Målningarna, som har tydlig prägel av tidig modernism, är framställda på en förgylld botten. På predellan återfinns den förgyllda inskriptionen ”SE, JAG ÄR MED EDER ALLA DAGAR INTILL TIDENS ÄNDE MATT: 28.20”. Altaruppsatsen kröns av snidad bladornamentik inspirerad av baldakinens utsmyckning samt en stiliserad förgylld duva.

Den halvrunda altarringen i lackad ek ritades av Torsten Leon-Nilson och tillkom vid restaureringen 1957. De glest placerade balusterdockorna är cylinderformade med mindre stående rektangulära förgyllda fyllningar. Handfallet har en enkelt rundad profil och knäfallet är klätt med rött ylletyg.

Predikstolen i ek är troligen tillverkad 1736 av bildhuggaren Alexander Råå i Blentarp och härstammar ursprungligen från Skartofta kyrka som lämnades som ödekyrka när församlingen uppgick i Öveds församling 1809. Predikstolen kom till Södra Åsums kyrka 1825 genom försorg av friherre Charles Émile Ramel på Övedskloster. När den nya kyrkan byggdes överfördes predikstolen hit, samtidigt som dess polykroma bemålning, som enligt en beskrivning från 1830 var utförd i pärlgrått, brunt, svart samt förgyllning, avlägsnades. Korgen har sexsidig planform med öppning mot trappan och en sida mot väggen. De övriga sidorna har skulpturer av de fyra evangelisterna med respektive attribut ståendes i ornamenterade rundbågar. Korgens hörn markeras av kolonnetter som vilar på volutformade konsoler. Understycket är skålformat och den sexsidiga fotens skaft är kannelerat och pryds upptill av skuren blad- och blomornamentik. Predikstolstrappan framstår som senare tillkommen, möjligen 1902, men dess utformning utgår från predikstolens, med lika utformade kolonnetter i barriären. Den överhängande sexsidiga baldakinen tros vara äldre än predikstolen och har bevarad polykrom bemålning. Från listverket som pryds av en bladformad fris hänger festonger och ljudtaket kröns av vingliknande skuren bladornamentik. Undersidan har en svartmålad bård med målade änglaansikten. Innanför detta finns en mörkblått målad himmel med en röd sol från vilken det hänger en skulpterad och naturalistiskt bemålad duva.

Dopfunten är en replik av den medeltida kyrkans romanska dopfunt utförd i grå granit av stenmästare Hans Olofsson i Sjöbo 1971. Den runda cuppan pryds av palmettfris och repstav och är avfasad nedtill. Foten är timglasformad med vulst och har kvadratisk planform. Skålen är försedd med uttömningshål.

Den öppna bänkinredningen i nygotisk stil är samtida med kyrkan och ritades av Lindvall & Boklund. Ursprungligen var den ekådringsmålad men likt större delarna av den fasta inredningen i trä målades bänkarna grå vid restaureringen 1957. Sittbänkarna är idag rödmålade och gavlarna har detaljer i mörkgrått och rött. Ryggstöden är uppbyggda som ramverk med fyllningar av stående panel. Bänkarna står på upphöjda furugolv och är indelade i två kvarter på ömse sidor mittgången samt utmed långhusets norra och södra väggar. 1957 glesades antalet bänkrader för ökad komfort och vid restaureringen 1984–85 ersattes de främre bänkraderna av lösa stolar. Församlingen har planer på att avlägsna de bakre bänkraderna för att ge plats åt lösa bord och stolar.

Orgeln och orgelfasaden är samtida med kyrkan och tillverkades av den namnkunnige och produktive orgelbyggaren Salomon Molander i Göteborg. Orgelfasaden ritades troligen av kyrkans arkitekter. Orgeln har fristående spelbord vänt mot kyrkorummet och 14 stämmor fördelade på två manualer och bas. Den tredelade fasaden med synliga pipor har ett typiskt nygotiskt formspråk med arkitektoniska detaljer som spetsbågar, tre- och fyrpass samt fiskblåsemönster, men här finns även inslag av skuren växtornamentik med tydliga drag av jugend. Orgeln renoverades 1992 av Smedmans orgelbyggeri men har genomgått tidigare renoveringar vid okänd tidpunkt. I Lunds stifts orgelinventering beskrivs orgeln på följande vis: ” Mycket välbevarad Molanderorgel av stort musikaliskt och kulturhistoriskt värde. Uppställningen mycket välplanerad i grunden. Kyrkan är samtida och kulturmiljön helgjuten och ambitiös. Värdefull fasad och ovanligt utsmyckat spelbord.” Kororgeln tillverkad 1991 av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping med sju stämmor fördelade på en manual och bas föregicks av en kororgel från 1977 som på 1980-talet överflyttades till Björka kyrka.

Kyrkan har två kyrkklockor. Storklockan hängde tidigare i Södra Åsums gamla kyrka. Dess ålder är okänd men den lär vara medeltida. Lillklockan göts 1901 till kyrkans uppförande vid Johan A. Beckmans konstgjuteri i Stockholm. I en inventering av gamla kyrkan från 1929 uppges den sistnämnda klockan emellertid hänga där, möjligen har den flyttats till nya kyrkan i samband med att en replik av den medeltida införskaffades till gamla kyrkan 1961.

Av kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt värde kan nämnas två nummertavlor i trä som är samkomponerade med stora delar av den fasta inredningen.