Stäng fönster SJÖBO ÅSUM 41:1 - husnr 1, SÖDRA ÅSUMS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SÖDRA ÅSUMS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås ett mindre rektangulärt vindfång. Golvet är belagt med rött tegel, trösklarna utgörs av kalkstenshällar och väggarna är vitputsade.Innertaket är grönmålat och utgörs av orgelläktarens brädgolv. I söder finns en dörr mot sakristian, i norr en dörr till läktartrappan och i öster en pardörr mot kyrkorummet. Samtliga dörrblad utgörs av ramverksdörrar med tre fyllningar där den övre är glasad med spröjs med säregen skuren profilering. Dörrarna är liksom västportens insida gråmålade. Kyrkorummet utgörs av tornets nedre vånings östra del samt långhuset, vilka åtskiljs av en bred rundbågig murverksöppning. Golvet är i tornet samt i bänkkvarteren som flankerar mittgången belagt med rött rektangulärt tegel. I mittgången ligger en ram av äldre kvadratiska röda tegelplattor kring nio större gravhällar av kalksten från 1600- och 1700-talen. Väggarna är vitputsade och de plana innertaken är i långhuset trärena och i tornet gråmålade. I långhuset avslutas väggarna med en kraftig, profilerad taklist, även denna trären. I de stickbågigt avslutade djupa fönsternischerna sitter sentida ospröjade och gråmålade innerbågar indelade efter ytterbågarnas lufter. Orgelläktaren upptar hela tornets nedervåning och över bänkraderna i tornet utgörs taket således av läktarens undersida. Läktaren vilar i framkant på fyra pelare med kvadratiskt tvärsnitt som är placerade i bänkkvarteren. Barriären är uppbyggd som ramverk med liggande fyllningar och är liksom läktaren i övrigt gråmålad med accenter i grönt och förgyllning. Centralt över mittgången reser sig orgelfasaden på barriären, se vidare Inredning och inventarier. Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge. Golvet är belagt med äldre kvadratiska tegelplattor, av vilka ett fåtal innanför altarringen har blomstermotiv i lågrelief och tros härstamma från 1200- eller 1300-tal. Under altaruppsatsen som hänger på norra väggen ligger en romansk gravhäll på en tegelsten hög sockel. Framför altaret som är placerat i tribunbågen ligger en infälld större gravhäll. De slätputsade väggarna är infärgade i gulvitt för att ansluta till de frilagda medeltida kalkmålningarna. Koret är slaget med ett kryssvalv vars spetsbågiga sköld- och gördelbågar liksom de rektangulära valvribborna vilar på knippepilastrar med profilerade imposter. Absiden avskiljs från koret genom tribunbågen. Golv och väggar har samma utförande som i koret. Hjälmvalvet och övre delarna av väggarna pryds av romanska kalkmålningar, se nedan. I södra väggen finns en sakramentnisch. Korets kryssvalv, tribunbågen samt absidens hjälmvalv och övre väggpartier pryds av medeltida kalkmålningar från tre olika perioder. Absidens målningar med bysantinskt formspråk har daterats till 1100-talets andra fjärdedel och framställer Kristus i majestät med mandorla hållandes Livets bok i vänster hand och högra handen lyft till välsignelse. Kristus flankeras av de fyra evangelisterna och därunder åtta apostlar. Målningarna har retuscherats under gotisk tid kring mitten av 1300-talet av Snårestadsgruppen, som även utfört tribunbågens bildframställningar vars fragmentariska rester tolkats som helgon- och änglafigurer. Tribunbågen har även spår av romanskt måleri. I korvalvet finns en målning av Everlövsgruppen som utfördes kring år 1500. Här syns den nedre delen av en tron och resterna av figuren som suttit på den. De ornamentala målerierna är utförda tidigare, troligen i samband med valvslagningen på 1400-talet. Inredning och inventarier Altaret med altaruppsats kom genom försorg av friherre Charles Émile Ramel på Övedskloster till Södra Åsum 1825 från Skartofta kyrka som 1806 uppgått i Öveds församling. Altaret har enligt kyrkans underhållsplan daterats till 1765 och altaruppsatsen till 1731. Blockaltaret i trä är målat i pärlgrå kulör med svartmålad altarskiva och sockel marmorerad i rött och grönt. Framstycket är utformat som ett ramverk med liggande spegel som bryts upp av en medaljong där en förgylld kalk framställs på svart botten. Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd med en predella vars två framskjutande socklar flankerar ett bibelcitat i förgyllning på svart botten. På socklarna vilar två vitmålade kolonnetter som bär upp ett förkroppat entablement. Mittpartiet är marmorerat i grå, svarta och bruna toner och flankeras av volutvingar uppbyggda av skuren växtornamentik. Centralmotivet utgörs av ett krucifix vars kors är förgyllt och den skulpterade Kristusfiguren bemålad. Krucifixet sitter i en ram med svartmålad botten. Över tavlan återfinns ytterligare ett bibelcitat. Altaruppsatsen kröns av en stor medaljong med bibelcitat omgiven av skuren och förgylld växtornamentik. För att synliggöra absidens kalkmålningar hänger altaruppsatsen sedan 1979 på norra korväggen, där den även var placerad under en period innan kyrkans återinvigning 1946. Altaret och altaruppsatsen konserverades 1944–46 av Osvald Owalds och 1998 av Magnus Wihlborg. Altarringen i trä löper mellan korets norra och södra väggar och har ett i rät vinkel framskjutande mittparti samt grindar i norr och söder. Barriären är uppbyggd av sågade platta balusterdockor med profilerad överliggare och knäfall klätt med blågrått tyg. Färgsättningen går i pärlgrått och svart med bronserade detaljer. Knäfallets sockel är marmorerad i rött och grönt. Predikstolen tillkom kyrkan inför nyinvigningen 1946 genom en deposition från Tottarps församling och uppges i kyrkans vård- och underhållsplan vara daterad 1736. Denna datering bör emellertid snarare gälla predikstolen som numera finns i nya kyrkan, vilken i motsvarande vård- och underhållsplan anges som troligen tillverkad 1736 av bildhuggaren Alexander Råå i Blentarp. Korgen har sexsidig planform där kolonnetter avgränsar sidorna som utgörs av ramverk med marmorerade fyllningar. Över- och understyckena är kraftigt profilerade. Färgsättningen utgår från bänkinredningen, med lasering i blågrönt, gula fyllningar med rödmarmorerade speglar och förgyllda detaljer på kolonnetter samt över- och understycken. Trappbarriären med dess svängda och platta balusterdockor användes tidigare ihop med den till nya kyrkan överförda predikstolen, men även till den nygotiska predikstol som trots att kyrkan då blev ödekyrka installerades 1902. Av beskrivningar av kyrkan framgår att denna predikstol plockades ner vid restaureringarna 1936. Delar av den finns ännu bevarade på tornvinden, varifrån trappbarriären hämtades inför restaureringarna 1944–46. Den romanska dopfunten i sandsten har tillskrivits Hylliegruppen och daterats till 1100-talets första hälft. Den runda cuppan pryds av palmettfris och repstav och är avfasad nedtill. Foten är timglasformad med vulst och har kvadratisk planform. Skålen är försedd med uttömningshål. Foten och nedre delen av cuppan är till större del gråmålade medan cuppan i övrigt bär spår av äldre bemålning. Dopfunten överfördes 1902 till den nya kyrkan men uppges i en inventering 1929 vara tillbaka i gamla kyrkan. En replik av dopfunten tillverkades för nya kyrkan 1971. Den slutna bänkinredningen från 1765 har dörrar uppbyggda av ramverk med speglar och avslutas liksom de odekorerade bänkgavlarna av en enkel list upptill. Färgsättningen går i blågrön lasering med fyllningar i ockra och rödmarmorerade speglar. Ryggstöden, uppbyggda med ramverk och liggande fyllningar, är liksom bokhållarna laserade i en rödbrun ton medan sittbänkar, fotstöd och dörrarnas insidor är trärena. Sittbänkarna utökades vid restaureringen 1944–46 genom att en smalare bräda placerades närmast bänkryggen, innanför den ursprungliga bredare. Beslagen i smide framstår som ursprungliga. Till bänkinredningen hör även en klockarbänk, placerad i koret direkt innanför triumfbågen och med lika bemålning på framstycket samt dekorationsmålerier på sidostyckena. En brudbänk med årtalet 1723 målat på bakstycket är placerad i triumfbågen. Den höga ryggen har profilerat krön medan armstöden är volutformade. Färgsättningen går i blått med dekorativt måleri i form av blommotiv och draperingar i rött, grönt och vitt. Kyrkorgeln som tillverkades 1970 av Nils Hammarlund, Göteborg har fem stämmor fördelade på en manual och bas. Orgelfasaden i klassicistisk stil från den av Sven Fogelberg 1854 tillverkade orgeln är ännu bevarad och ingår som ryggpositiv i läktarbarriären. Fasaden är tredelad med ett centralt högre rundbågemotiv flankerat av kannelerade pilastrar som kröns av lyror. Färgsättningen går i pärlgrått med bronserade detaljer. Kyrkklockan i malm göts 1961 av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna efter en insamling av Lions Club i Sjöbo och är utförd som en replik av kyrkans medeltida klocka som sedan 1902 utgör storklocka i nya kyrkan. I en inventering från 1929 uppges den klocka gjuten 1901 vid Johan A. Beckmans konstgjuteri i Stockholm som numera utgör lillklocka i nya kyrkan hänga i gamla kyrkan. |
