Stäng fönster UMEÅ BACKEN 7:12 - husnr 1, UMEÅ LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA (BACKENKYRKAN)
Byggnad - Värdering
| Backens kyrka (akt.), UMEÅ LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA (BACKENKYRKAN) (akt.) | |
| 6/14/11 |
| Motivering |
|---|
|
Backens kyrkomiljö utgör historisk mark med anor från medeltiden. Kyrkans byggnads-historia från invigningen år 1508 och framåt är relativt känd, genom församlingens skriftliga arkivalier samt en byggnadsarkeologisk undersökning, utförd av Karl Cajmatz 1952. Kyrkan är en rektangulär gråstenskyrka med rakt avslutat kor. Denna planform var den gängse under 1400-talet och hade tiggarmunkarnas klosterkyrkor som förebild. Sakristian av sten i nordväst och vapenhuset i vinkel mot sydväst var också typiskt för de medeltida kyrkorna. Gavelröstena var smyckade med tegelblinderingar och taket belagt med brädspån. Kyrkan hade i stort sett kvar sin medeltida karaktär fram till 1804−1805, då den renoverades grundligt av byggmästaren Simon Asplund, Skellefteå. De viktigaste förändringarna var rivandet av vapenhuset, upptagande av nya stora symmetriskt sittande fönster samt portalens tillkomst i väster med dess rundbågade överljusfönster. Idén med överljusfönster, rundfönster och rusticerad omfattning kring dörren hämtade Asplund sannolikt från Skellefteå landsförsamlings kyrka, där han tidigare varit verksam med kyrkobygget. Ytterliggare förändringar var igenmurandet av norra entrén, samt igensättandet av den medeltida korportalen som flyttades ett stycke åt väster. Därefter putsades fasaden om och kalkfärgades vit. Kyrkans yttre har endast ändrats i mindre grad sedan Asplunds restaurering. Främst skedde detta efter branden i kyrkan 1893. Den anlitade arkitekten Ludvig Pettersson förnyade till vissa delar kyrkan med tillbakablickande drag (stilrestaurering). Hela takfoten fick ett goticerat tegelornerat band. Det östra gavelröstet, som hade blåst ned, fick en ny gestaltning med Davids-stjärnor och lansettfönster. Takstolarna nygjordes och taket täcktes av plåt, istället för kyrkspån. Sakristian fick en mindre tillbyggnad i väster 1910, som förlängdes något 1952−1955. Efter branden 1986 byttes taktäckningen mot kopparplåt. Av stort värde är att exteriörens medeltida slutenhet och de äldre portarna är bevarade. Koringångens dörr är från 1804 och den stora pardörren i väster, med kvadratiska kassetter, är från 1600-talet. Interiören har förändrats kraftigt till följd av bränderna 1893 och 1986. Den nuvarande inredningen, som nygestaltades av Jerk Alton 1987−1990, innebar inte en rekonstruk-tion av kyrkorummet. Däremot hade man som mål att ta avstamp utifrån samma känsloläge som de medeltida byggarna gjorde. Materialval och många arkitektoniska motiv har därför förankringar bakåt i tiden och är gjorda med hantverksmässiga ambitioner. Trots att all inredning är samtida håller dock interiören ojämn kvalitet och rummet som helhet upplevs som historielöst. Gestaltningen karaktäriseras av både tillbakablickande och moderna drag. Bänkarna och läktarpelarna utformades i jugend-stil, läktarbarriären gestaltades i närmast nygotisk stil med fyrpassformade speglar. Predikstolen utformades på ett enkelt sätt i en blandstil av modernism, klassicism och nygotik. Läktarens inglasning saknar förankring i äldre kyrkorum och är ett modernt tillägg. Den imposanta orgeln i koret tillkom 1996, och gestaltades i barockstil. Måleriet på valvribborna med vinklade fält återknyter till medeltida måleri. Det gör även idén med dekormålning kring korfönstret, även om det här har fått en modern och naivistisk gestaltning. Korfönstret, som är utformat av Astrid Theselius 1986, har ett konstnärligt värde, men också ett bruksvärde då dess bildinnehåll brukar tolkas av besökare och användas i gudstjänster. Värdefulla äldre inslag är bl.a. det senmedeltida valvet i sakristian och foten till dopfunten från samma tid. De enda kyrkorna i länet med bevarade medeltida sakristie-valv finns i Skellefteå landsförsamling och i Backens kyrka. De främsta parallellerna i länet är de medeltida kyrkorna i Bygdeå, Lövånger och Nordmaling. Alla är gestaltade med rektangulär grundplan, tjocka naturstensväggar och brant sadeltak. Av dessa är det dock endast Backens kyrka som har exponerade tegelblinderingar (varav det östra är från 1800-talet). Som värdigt och tidstypiskt exempel för 1930-talets gravkapells-byggande bör också Backens kapell och inte minst dess orörda interiör lyftas fram. Under århundradena har den yttre kyrkomiljön förändrats. Platsens långa kontinuitet som kyrkligt centrum från medeltid och fram till idag är dock fortfarande avläsbar. Främst ligger de kulturhistoriska värdena i kyrkans exteriör och den yttre miljön med begravningsplats och klockstapel. Församlingens bevarade medeltida inventarier besitter också omistliga konsthistoriska värden. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Backens kyrka är Umeås äldsta byggnad och en av sju bevarade medeltida stenkyrkor i Luleå stift. Av dessa är den stiftets näst största efter Nederluleå kyrka. Kyrkan har samma storlek, läge, murar, spiraltrappa, sakristia med takvalv sedan den invigdes 1508. Kyrkans exteriör och dess medeltida karaktär är betydelsefull som värdekärna och centralpunkt i det kulturlandskap som utgör Umeås vagga. Häradsvägen, den murinhägnade kyrkogården, klockstapeln, lönnallén från 1822 och f.d. kyrkoherdebostället hör till de övriga delar som gör kulturmiljön särskilt innehållsrik. Kyrkporten från 1600-talet, sakristiedörren från 1812 och kordörren i söder från 1805 är viktiga tidsdokument. Till den plåtklädda sakristiedörren kan även ett immateriellt kulturarv knytas då den vid två tillfällen hindrat eldens framfart. Klockstapeln från 1751 (med brädfodring och inklädd ljudvåning från 1800-talet) är representativ för den bottniska kubstapeln och ett prov på den flitigt anlitade österbottniske kyrkobyggmästaren Hans Biskops träbyggande i Övre Norrland. Dopfunten och församlingens inventarier från medeltiden och 1600-talet är unika i ett länsperspektiv. Kororgeln från 1996 är byggd av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad, Luleå, och räknas till en av landets största kororglar. Det är kyrkans sjunde orgel och den upprätthåller församlingens anrika orgeltradition ända från 1535. Kyrkogårdsmiljön på Backen tillhör en av länets mest innehållsrika kyrkogårdar. De sju utvidgningarna har olika karaktärer som är typiska för sin tillkomsttid. Till de kulturhistoriskt värdefullaste inslagen hör prästgravarna och alla gravvårdar från tidigt 1800-tal. |
