Stäng fönster RÄTTVIK BODA 22:14 - husnr 1, BODA KYRKA
Byggnad - Värdering
| BODA KYRKA (akt.) | |
| 4/18/06 |
| Motivering |
|---|
|
Boda kyrka från 1849-51 är en av Sveriges många nyklassicistiska kyrkor. Typiska drag är de stora, symmetriskt placerade fönstren och de ljusa fasaderna med dekorationer enligt klassicismens stilschema. Den relativt höga lanterninen avviker lite från mönstret, beroende på att församlingen valde att frångå J A Hawermans ritningar i detta avseende. Att långhusets tak alltjämt täcks av spån är ovanligt, liksom att fönsterbågar med blyinfattat glas bevarats. Kyrkorummet har behållit en del av sin ursprungliga inredning, men åtskilligt har ändrats vid tre stora omgestaltningar, genomförda 1903, 1936-38 och 1989-90. Det nyklassicistiska formspråket går igen i kolonnerna med tillhörande listverk, korets målningar, läktaren och predikstolen. Ett lokalt särdrag är golvets väldiga kalkstensplattor och det murade altaret. Valvens och väggarnas grå/rosa färger tillkom vid arkitekt Jerk Altons förnyelse 1989-90, sedan skrapning visat att denna färgsättning valts en gång förut – vid renoveringen 1903. Bänkinredningen och belysningen är typiska nytillskott av Jerk Alton. En annan modern form är orgelfasaden, byggd 1963 av Olof Hammarbergs orgelbyggeri. Från kapellet som föregick nuvarande kyrka återstår ett förgyllt kors med törnekrona, tillverkat av Jonas Holmin 1759, idag placerat på norra långsidan. En grupp medeltida skulpturer som ursprungligen tillhört Rättviks kyrka finns utställda i ett av Historiska museet formgivet ”altarskåp” på kyrktorget under orgelläktaren. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och dess miljö: • Boda kyrka är en av stiftets få kyrkor som murats i kalksten • Bevarade exteriördetaljer av särskilt stort värde är de blyinfattade fönstren och yttertakets spåntäckning • Till kyrkorummets ursprungliga gestaltning hör predikstolen, läktaren, korets målningar, altarringen, det murade altaret och det förgyllda korset med törnekrona • Kalkstensgolvet skänker stark lokal särprägel och är omistligt, liksom de medeltida träskulpturerna |
