Stäng fönster MORA VÄSTBYGGE 271:1 - husnr 1, VENJANS KYRKA
Byggnad - Värdering
| VENJANS KYRKA (akt.) | |
| 12/31/05 |
| Motivering |
|---|
|
Den nuvarande kyrkan är arvtagare i tredje led till ett träkapell som sannolikt uppfördes på platsen under sen medeltid. Bygden präglades helt av fäbodväsendet. Präster från Mora höll inledningsvis mässa några gånger årligen. Avstånden medförde dock att Venjan redan 1607 tilläts att bilda egen församling. I brist på resurser brukades dock kapellbyggnaden, nu upphöjd till kyrka, vidare. Den beskrevs på 1630-talet som en enkel timmerbyggnad utan torn, med rektangulärt långhus med golv av stenhällar, sakristia i norr och vapenhus i söder. Efter att Karl IX skänkt koppar till församlingen, göts en klocka och en klockstapel uppfördes 1614. På 1780-talet ansågs kyrkan ha blivit för liten, ett tecken på befolkningsökning i bygden. Redan under följande årtionden bedömdes dock byggnaden vara så förfallen att en ny kyrka uppfördes. Den kunde invigas 1796 men blev dock inte helt färdig förrän 1815. Den nya kyrkan utmärkte sig genom sitt torn, placerat mitt på norra långsidan, vilket balanserades något av sakristians lägre utbyggnad mot södra långsidan. Kyrkan hade en polygonal utbyggnad i öster som bevarats och ingår i nuvarande kyrka. Den var i övrigt uppförd av timmer och helt spånklädd; tidsenligt nyklassicistisk till stilen, såväl in- som utvändigt, med undantag av den mörka färgsättningen utvändigt. Kyrkobyggnaden visade snart sådan brister att redan efter ett par decennier förordades ett nybygge. Upprepade ombyggnationer och upprustningar under 1800-talet var föga till hjälp, år 1915 revs byggnaden. Nya kyrkan restes på samma plats men blev betydligt mindre än sin föregångare. Den ritades av arkitekten Fredrik Falkenberg i nationalromantisk stil och har stora likheter i form och stil med Bergviks kyrka i Helsingland som han utformade kort innan. Utförandet kom dock att avvika något från arkitektens och Överintendentsämbetets ursprungliga förslag, bl.a. panelades väggarna. Den märkliga tornspiran, sakristians höga skorsten i dalastil, fönstrens spröjsning samt kyrkorummets valv, bjälkar, bänkinredning och altaruppsats är karakteristiska för den romantiserande arkitektoniska tolkningen, liksom den ursprungliga färgsättningen som utvändigt var faluröd. Betydande delar av gamla byggnaden återanvändes i uppförandet av nuvarande kyrka; timmer, spån till spiran, fönster, dörrar, del av bänkinredningen, del av läktaren m.m. På 1950-talet genomgick kyrkan en genomgripande upprustning som gav byggnaden dess nuvarande karaktär. Framför allt ändrades färgsättningen såväl ut- som invändigt till ljusa kulörer, dessutom gemomfördes byte av golv, dörrar, fönster, urtavlor, predikstol m.m. På 1990-talet återuppsattes Falkenbergs orgelfasad som blev nedmonterad i samband med upprustningen. Kyrkans äldsta inredning är ett altarskåp (helgonskåp) som dateras till omkring 1500; en gåva som erhölls från Mora kyrka då Venjans församling bildades 1607. Inredningsdelar och några inventarier härrör från tidigare kyrkor. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön • Byggnadsdelar och detaljer som härstammar från 1790-talets kyrkobyggnad och som återanvänds i uppförandet av nya kyrkan. Även inredningsdelar som har samma ursprung • Byggnadens ursprungliga nationalromantiska utformning från 1910-talet, såväl ut- som invändigt; även avseende material, detaljer och färgsättning • Inredningar och inredningsdetaljer som hör samman med 1910-talets kyrka och som ingår i den nationalromantiska ursprungliga arkitektoniska visionen • Venjans kyrka är ett av få exempel på renodlad nationalromantisk kyrkoarkitek-tur inom stiftet |
