Stäng fönster MARKARYD HINNERYD 7:1 - husnr 1, HINNERYDS KYRKA
Byggnad - Värdering
| HINNERYDS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Hinneryds kyrka är en fin representant för det sena 1800-talets blandning av stilar inom arkitekturen. Det avspeglas i hur olika element inspirerats av olika tidsåldrar, som till exempel orgelfasadens klassicerande form, altarringens dockor i nyrenässans, fönsternas romanska rundbågar, bänkgavlarnas gotiska spetsbågar och så vidare. Till det yttre har kyrkofasaden i stort sett fått vara ifred, bortsett från att taktäckningen växlat mellan olika material. Det är dock vanligt förekommande och det nyligen lagda takteglet får anses som helt acceptabelt för kyrkan. Det enda som stör det yttre intrycket är de åttakantiga urtavlorna på tornets spetsiga tak. De sattes upp 1954 och anspelar på takets form, men är ändå så pass tidstypiska att de inte lyckas smälta in. Placeringen dikt an mot takfoten känns klumpig och urtavlornas rutmönster är främmande för kyrkoarkitekturen. Man kan vid framtida reparationer gärna byta ut dem mot en mer neutral form eller åtminstone ta bort det iögonfallande mönstret. I interiören finns mycket lite kvar av den ursprungliga karaktären, trots att de flesta inventarierna bevarats. Det kan nästan helt och hållet skyllas på den kraftiga omdaningen vid 1974 års restaurering, då arkitekt Torsten Davidsson valde att helt frångå interiörens tidigare form och färg. All träinredning, såsom bänkar, altarring, predikstol och läktarbarriär målades då i en kraftig blå färg, med inslag av rött, guld och grått. De starka färgerna låg helt i linje med dåtidens allmogeinspirerade kyrkorestaureringar, men var ändå så pass radikala att de ifrågasattes i tidningspressen. Koret utökades varvid flera bänkrader togs bort. Likaså framflyttades orgelläktaren, vilket gör att det öppna kyrkorummet idag utgör bara omkring hälften av långskeppets längd. Flera praktiska utrymmen tillkom under läktaren, vilka skärmades av med en vägg som ser mer tillfällig ut än permanent. Det klena regelverket stämmer dåligt överens med resten av kyrkorummets utformning och borde kunna göras snyggare vid framtida restaurering. Vad beträffar färgsättningen så skulle kyrkan vinna mycket på om den tonades ner. Den vackra altartavlan förtas exempelvis fullständigt av den grällt målade altaromfattningen, vilken är alltför överdriven. De blåmålade innerbågarna lyser igenom fönstren på utsidan av kyrkan och stör där intrycket av de krysspröjsade järnbågarna. Med en mer neutral färg skulle det ursprungligt gracila framhävas desto mer. De klassicerande dragen överväger i interiörens eklekticism, så en färgsättning i stil med orgelfasadens gråa nyanser och försiktiga guldinslag vore att föredra vid en framtida ommålning. Kyrkorummet skulle då framstå som mer harmoniskt och värdigt. |
