Stäng fönster ÄLMHULT HÄRLUNDA KYRKA 1:2 - husnr 1, HÄRLUNDA KYRKA
Byggnad - Värdering
| Härlunda kyrka (akt.), HÄRLUNDA KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Under 1800-talets första hälft uppfördes många nya kyrkor i Kronobergs län, i takt med att folkmängden i församlingarna ökade. Det var vanligt att den äldre kyrkan på platsen – ofta en mindre träkyrka – revs för att ge plats åt en större stenkyrka i Tegnérs anda. Härlunda församling var dock fattig och ansåg sig inte ha råd med detta. Lösningen blev i stället att utöka den senmedeltida kyrkan i trä till en modern kyrkas storlek. Den ombyggnad som genomfördes år 1822 blev så omfattande att det i princip rörde sig om en ren nybyggnation. Materialet från den gamla kyrkan finns kvar, men spåren av den är otydliga. Resultatet blev en relativt liten landsortskyrka i nyklassicistisk stil som till en början saknade klocktorn. Detta tillbyggdes ovanpå långhusets taknock fyra år senare, samtidigt som interiören fick en läktare. Efterhand utökades och målades interiören, vilket också tyder på en skral ekonomi vid tiden för bygget. Kyrkan har ett enkelt uttryck med sin träkonstruktion och sina små proportioner. Den exteriöra klädseln i oljemålat träspån bidrar till känslan av att man ville åtminstone på håll ge intryck av en stenkyrka. Exteriören är i stort mycket välbevarad, endast taktäckningen har ändrats. De från början spånklädda taken blev 1927 täckta med kopparplåt. Både denna åtgärd och ommålningen av de tidigare rödfärgde fasadspånen tillhör byggnadens historia och kan inte anses ha förvanskat den. De undermåliga fönster som sattes in år 1979 iordninggjordes vid den senaste restaureringen 1999 och då ersattes även blyspröjsarna med en mer tidstrogen variant. Exteriören har en typiskt nyklassicistisk prägel, trots en viss oregelbundenhet i planen. Enkelheten är dock dess starkaste kännetecken. För att bibehålla fasadernas harmoni borde dock de svarta stuprören målas in i en kulör som sammanfaller med väggklädselns. Som de svarta tvärstreck de utgör idag bryter de effektivt de ljusa spånens horisontella mönster. Interiören präglas av samma enkelhet, i synnerhet med de nakna timmerväggarna utan dekorationer. Deras ljust gråa färgsättning är klassiskt neutral och bidrar till harmoni och ljus i inredningen. Trots de åtgärder som genomfördes 1962, bland annat borttagandet av några bänkrader, framstår kyrkorummet som relativt oförändrat. De 1951 tillförda lampetterna i funktionalistisk stil harmonierar utmärkt med den i övrigt ganska strama miljön. Läktarbarriärens centralur och dess lilla skurna änglahuvud betyder också mycket för rummets särprägel, liksom barriärens och predikstolens grissaille-målningar. Bänkkvarterens inredning ändrades 1962 och vid något tillfälle har troligen även fasaderna restaurerats, med tanke på att speglarna har olika form, storlek och placering på dörrarna. Den nuvarande målningen i röda och blå nyanser närmast förstärker effekten av detta så att oregelbundenheten blir extra tydlig. Det bör utredas hur fasadernas dörrar sett ut tidigare, som underlag för framtida restaureringar. Även om byte av bänkdörrar inte är aktuellt skulle en ommålning av desamma, samt gesimsen, i mindre kontrasterande färger ge ett betydligt mer harmoniskt intryck. Troligen har inredningen redan från 1822 eller tiden strax därefter haft en ljus och neutral färgskala. Flera varmt ljusgråa nyanser, med inslag av vitt och guld skulle exempelvis bättre passa i stil med det nyklassicistiska formspråket i kyrkorummet. Färgsättningen på orgel och predikstol skulle kunna ligga till grund för denna färgskala. Visserligen har några bänkrader tagits bort, men inga inbyggnader har gjorts under läktaren. Detta förhöjer det kulturhistoriska värdet och ger kyrkorummet en genuin prägel som är värd att slå vakt om. Överhuvudtaget är Härlunda kyrka ett välbevarat exempel på en landsortskyrka i enkelt utförande. Den bör även i fortsättningen få behålla sin harmoniska och enkla stil. |
