Stäng fönster Stockholm kn, LILJEHOLMEN, Stockholm
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Liljeholmen var Stockholms första industriförort, men här växte också en arbetarbebyggelse fram – ”en spekulation i bostadsnöd” – idag riven. På 1960-talet tillkom bostadsbebyggelsen på Nybohovsberget. Tunnelbanan byggdes och Liljeholmen blev en knutpunkt för kollektivtrafiken. Idag är Liljeholmen en stadsdel i förändring. Delar av den äldre byggelsen rivs och ersätts av nya bostadsområden i stor skala. Äldre bebyggelse I början av 1800-talet början tillhörde denna ännu lantliga trakt Årsta. Här fanns viss gårdsbebyggelse; Löfholm i väster, Katrineberg intill Liljeholmsbron och värdshuset Liljeholmen, alla tre med stora trädgårdar. Öster om sjön Trekanten fanns Lilla Katrineberg och intill Årstaviken låg några hus. Området förvandlades under 1800-talet till en hårt exploaterad industriförort. Stora Katrineberg blev helt kringbyggt av industrier och ett bostadshus. Gårdens huvudbyggnad en mindre flygel finns kvar idag. Industrier Liljeholmens strategiska läge, med hamn och järnväg, låga markpriser och liten kommunal kontroll var orsaker till industrins etablering. Området tillhörde fram till 1913 Brännkyrka socken. Södra stambanan öppnades för trafik 1860, med en järnvägsstation och SJ:s huvudverkstad vid Liljeholmen. På 1870- och 80-tale etablerade sig en hel rad företag i Liljeholmen – en stubinfabrik, ett kalkbruk, ett tryckeri, en fabrik för bryggerimaskiner och ett färgeri, för att nämna några. År 1889 uppförde Palmcrantz & Co en fabrik för jordbruksredskap på Lövholmen. Exploateringen fortsatte på 1890-talet med bl.a. De förenade Kolsyrefabrikernas anläggning som fortfarande finns kvar. I början av 1900-talet övertog AB Beckers Palmcrantz’ gamla byggnad samt byggde nytt för sina behov. Palmcrantz’ fabrik är numera ombyggd till utställningslokalen Färgfabriken, och Beckers står kvar. Huvudbyggnaden i en rationell amerikainfluerad stil uppfördes 1916–1918 efter ritningar av T.A. Bergen vid AB Industribyrån. På 1940-talet etablerade Skånska Cement Aktiebolaget sin stora Lövholmendepå, som fortfarande är i drift – med den stora silobyggnaden som ett viktigt landmärke vid Liljeholmsviken. Ytterligare industri tillkom fr.o.m. 1930-talet, då bl.a. en del mark vunnits genom utfyllnader i Årstaviken. I Sjövik anlade Vin & Spritcentralen på 1950-talet sin stora fabrik med kaj och med vinkällare insprängda i berget. Fabriken är idag riven. På 1980-talet ersattes en del äldre byggnader vid Årstaviken med nya kontors- och utbildningslokaler. Bostäder Ett arbetsplatsområde krävdes förstås också bostäder. År 1877 startade en exploatering i Årstadal söder om Liljeholmsberget. Jordägaren, greve Erik Sparre, startade tillsammans med agenten m.m. Charles J. Smith en exempellös spekulation. I några hus skedde inflyttning redan samma år. Varken vägar, vatten eller avlopp var ordnat. Redan fem år efter byggstart var Årstadal ett tättbefolkat samhälle med ett femtiotal hus, oftast med enrumslägenheter och avträden, uthus och svingårdar. Husen var byggda av andrahandsmaterial och de var dåligt isolerade. Epidemier bröt ut och flera personer dog. Trots upprepade påstötningar att följa hälsovårdsstadgan, med rännstenar, täckta sopkärl och täta latriner m.m. förblev standarden låg, och markägaren fortsatte att upplåta tomter i Årsta äng, Årsta skog och Sjövik. De sista av dessa byggnader revs på 1960-talet. Liljeholmens municipalsamhälle 1898 avskildes den norra delen av Brännkyrka socken för att bilda municipalsamhället Liljeholmen som då också inbegrep Gröndal, Aspudden, Midsommarkransen och Reimersholme. På Stora Katrinebergs ägor uppfördes ett stort stenhus med bostäder som också var kommunalhus, ritat av arkitektfirman Dorph & Höög. År 1900 byggdes en folkskola vid Liljeholmsberget efter statliga normalritningar för folkskolebyggnader på landsbygden. Området fick kommunalt vatten. Vattentornet på Nybohovsberget uppfördes 1904. När Brännkyrka inkorporerades med Stockholm tillkom en stadsplan och området elektrifierades. Elstationen i Nybohovsbacken togs i bruk 1914. Församlingshemmet, stramt och elegant i nationalromantiskt rött tegel, byggdes 1920–1925 efter ritningar av Haakon Ahlberg. Byggnaden samsas idag på det fortfarande lummiga berget med den gamla folkskolebyggnaden och med bostadsrättsbebyggelse från 1990-talet. Nyboda På 1930-talet byggde barnavårdsnämnden i Stockholm ett barnupptagningshem, Nybodahemmet, på höjden Årstaberg. Hemmet ritades av Paul Hedquist och uppfördes av byggmästaren Olle Engkvist. På höjden färdigställdes år 1998 ett utställningsområde med bostäder där man delvis tog tillvara 1930-talets byggnader. Ett modernt, ekologiskt byggande prövades i exklusiva mindre flerfamiljshus och radhus utformade efter ritningar av framstående svenska och utländska arkitekter. Nybohov Först i början av 1960-talet fick Liljeholmen en omfattande och modern bostadsbebyggelse i och med att Nybohovsberget bebyggdes, dels med hus som bildade en lång mur uppe på berget, dels med punkthus. Stadsplanerarna Göran Sidenbladh och Torsten Westman ville att denna ”skärm” skulle bilda en rak silhuett så att husens taklister skulle hamna på samma höjd oavsett var husen låg i den kuperade terrängen. Husen byggdes därför i 3–4 våningar eller i 5–7 våningar. Punkthusen uppfördes i 10–12 våningar. Samtidigt byggdes en låg- och mellanstadieskola samt en stor vattenreservoar. Det inre av området blev på tidstypiskt sätt bilfritt. Bostadsbebyggelsen, inklusive pensionärsbostäder, ungdomshotell m.m. uppfördes av Hyreshus i Stockholm AB, efter ritningar av Bertil Ringqvist. Skolan ritades av Ahlgren, Olsson, Silow. Nybohovs mittpunkt – torget, där bergbanan från tunnelbanan kommer upp – har en avskild och trivsam prägel. Platsen är formad med omsorg och höghusen står fint mot himlen. Storskaligheten, uppenbar på håll, är inte på särskilt påtaglig. Istället finns en nästan intim stämning. På 2000-talet har Nybohov kompletterats med nya bostadshus nära vattenreservoaren, och flera av de lägre bostadshusen har färgats om. Förändringarna har påverkat det sätt som området uppfattas, även på avstånd. Kommunikationer Kommunikationerna har alltid påverkat Liljeholmen. Järnvägens tillkomst, Södertäljevägens breddning och tunnelbanan och de omfattande bussförbindelserna, liksom idag också tvärbanan, har gjort Liljeholmen till en viktig knutpunkt. Liljeholmen är fortfarande ett stort arbetsområde, men idag är det framförallt kontoren som präglas stadsdelen. Det nya Liljeholmen Liljeholmen har under snart 150 år präglats av drastiska förändringar. Idag sker åter stora omvälvningar. Liljeholmstorget har på 2000-talet förändrats genom nybyggnader och överbyggnader med bussterminal, ny biljetthall för tunnelbanan, bostäder och kontor. Industriområdet Sjövik och Årstadal öster om Södertäljevägen omvandlas också. Äldre bebyggelse ersätts av en storskalig och omfattande bostadsbebyggelse. Under det nya namnet Liljeholmskajen tillkommer här en ny sjönära ”stadsdel” med samma moderna och förtätade karaktär som Södra Hammarbyhamnen. På samma sätt som denna stadsdel är Liljeholmskajen avsedd att flytta det symboliska ”tullsnittet” längre söderut. Källa: Stockholm utanför tullarna – nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholmia förlag 2003. |
