Stäng fönster Borgholm kn, EGBY KYRKAS KYRKOMILJÖ, Kalmar
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Samspelet mellan förutsättningarna i naturlandskapet och bebyggelsens och kyrkornas lokalisering är på Öland mycket tydligt. Den långstäckta ön präglas av den östra och västra landborgen som i nord-sydlig riktning löper genom det flacka landskapet och till vilka öns huvudvägar och mesta bebyggelse är lokaliserad. Kyrkorna utefter den östra landborgen från Gräsgård till Gärdslösa utmärks i första hand av läget på strandvallen i ett öppet landskap och utgör också vanligen en del av de karaktäristiska och ofta välbevarade radbymiljöerna. Norr om Egby och upp mot Föra tonas sambandet mellan de äldre bylägena, vägnätet och kyrkornas lokalisering succesivt ned när det gäller orienteringen till landborgarna. Här dominerar i stället ett mindre regelbundet nät av moränryggar och strandvallar ofta orienterade i nordväst - sydöstlig riktning. Något som givit ett annat underlag för bebyggelsens orientering. Egby socken som är Ölands minsta ligger på den norra delen av ön på den östra landborgen som sammanfaller med den östra landsvägens stäckning mellan Föra i norr och Ottenby i söder. Socknen gränsar i norr till Löt, i väster till Köping och i söder till Bredsättra. Dess fyra byar – Egby, Sandby, Ytterby och Laxeby– är alla radbyar. Byarna är alla belägna längs östra landsvägen utom Ytterby som ligger något öster ut. Under 1900-talet har byarna Egby och Sandby vuxit samman och har idag en sammanhängande bebyggelse. Egby by har en mycket välbevarad bygata i öster med delvis sammanbyggda ladulängor i trä. I väster ligger mangårdsbyggnaderna på rad, tätt intill varandra mot östra landsvägen, vilket ger byn en säregen karaktär. Byn har flera välbevarade mangårdsbyggnader i ”Borgholmsstil” d.v.s. salsbyggnader på hög stenfot i kalksten. Sandby är belägen strax norr om Egby kyrka. Ladulängorna i skiftesverk är delvis sammanbyggda mot bygatan och i byn finns flera välbevarade salsbyggnader under brutet tak. Liksom i Egby är svarttjära vanlig på bostadshusen. Mellan Egby och Sandby, ett stycke öster om landsvägen i ett mindre lövskogsområde, ligger den gemensamma malmen med delvis välbevarad stugbebyggelse och välskötta stenmurar. I Ytterby finns ett par bevarade mangårdsbyggnader från 1700-talet samt en av Ölands fyra loftbodar. Laxeby brann i början av 1900-talet och har inte samma ålderdomliga karaktär som de övriga byarna i socknen. Alla byar har egna sjögator ner till sjöbodplanerna. Egby är en renodlad jordbruksbygd. Odlingslandskapet är ett öppet, mycket tydligt och välbevarat skifteslandskap där de långsmala ägorna delas in av stenmurar. Egby ängar i sydvästra delen av socknen är några av de finaste på Öland. I dessa ängar, längs den gamla vägsträckningen mellan Egby och Köping, finns rester av ett sammanhängande område med husgrunder och stensträngar. Även i sjömarkerna finns många lämningar av järnåldersbebyggelse. Husgrundsområdena är ett av de många exempel på järnåldersgårdar som legat öster och väster om landborgen och där det senare skett en omflyttning mot ett gemensamt byläge i anslutning till landborgen. Östra Ölands sjömarker har fått sin karaktär genom att de har använts som betesmarker under mycket lång tid Kyrkan är centralt placerad i radbyn Egby och intill kyrkan ligger socknens prästgård och folkskola av vilka den senare idag används som församlingshem. En byggnad som ofta ligger i närheten av kyrkorna är sockenmagasinet. I Egby kom detta istället för att uppföras som enskild byggnad att förläggas i det på 1800-talet tillbyggda tornet. Kyrkogården är liten och har en enkel utformning med kallmurad kalkstensmur utan stigluckor och med dubbla smidesgrindar. Kyrkan är placerad i den norra delen av kyrkogården som idag har samma utsträckning som den hade i slutet av 1600-talet. Norr om kyrkan finns inga gravar och denna del av kyrkogården har inte använts för gravsättning sedan 1700-talet och sannolikt inte heller under de närmast föregående århundradena. Däremot har man funnit medeltida barngravar precis utanför kyrkans norra mur. Droppvattnet från kyrktaket ansågs heligt vilket kan vara en orsak till gravarnas placering. Traditionellt har den norra delen av kyrkogården ogärna använts som begravningsplats. Detta kan förklaras med tron på att kyrkan på den yttersta dagen skulle ramla åt norr vilket skulle göra det svårt för de döda på denna sida av kyrkogården att ta sig upp ur sina gravar. Traditionen att inte begrava norr om kyrkan har varit långlivad och företeelsen återfinns finns från medeltiden och ända in på slutet av 1800-talet. Och än idag hittar man därför, som i Egby, kyrkogårdar där det är glest med eller helt saknas gravar på denna sida om kyrkan. I kyrkogårdens nordvästra hörn står en mindre, spritputsad kalkstensbod med tegeltak. Detta är sannolikt det bårhus som klockaren år 1774 fick betalt för att ha uppfört. Idag används det som redskaps- och förrådsbod. Sammanfattningsvis kan sägas att fornlämningsmiljöer i socknen visar på en under järnåldern mer utspridd bebyggelse som efterhand kom att koncentrera sig kring landborgen så som idag. Typiskt för miljön kring kyrkan är det öppna, mycket tydliga och välbevarade skifteslandskapet. Kyrkomiljön kring öns idag minsta sockenkyrka i stora delar har en genuin och i viss mån ålderdomlig karaktär. Socknens radbyar är typiska för Öland och flera har en välbevarad bybebyggelse. Placeringen av kyrkan på landborgen i anslutning till landsvägen är även den typisk för ön och en del av dess tydliga bebyggelsemönster. Detta mönster löses, på den östra sidan av ön, upp norr om Egby socken varför socknen kan ses som en sista utpost åt norr av det för ön karaktäristiska mönstret. Typiskt för kyrkogården kan sägas vara att den helt saknar gravar på den norra sidan något som sannolikt hör samman med äldre folktro. |
