Stäng fönster Nässjö kn, MALMBÄCK 1:82 MALMBÄCKS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Malmbäcks kyrkogård har medeltida ursprung. Den består av en gammal del kring kyrkan och tre nordliga 1900-talsutvidgningar. Gamla delen utgör en avskild enhet genom stödmurar och trädkrans. Grusgångar definierar gravkvarteren på denna del. Kvarteren kring kyrkan har i hög grad förändrats under efterkrigstiden genom borttagande av grusgravar och häckinramningar men flera äldre vårdar står kvar, särskilt i söder. Den första av de norra utvidgningarna har en bevarad allmän linje. De övriga från 1956 och 1977 har en renodlad efterkrigstida karaktär med bl.a. minneslund. Allmän karaktär Malmbäcks kyrkogård består av en ursprunglig rektangulär del, på en platå längst i söder, norr om vilken är tre på varandra följande utvidgningar. Kyrkan intar ett krönläge mitt på gamla delen, något förskjuten mot öster. Framför tornet sluttar terrängen svagt mot väster. Gamla delen består av åtta kvarter: 1 och 14 söder om kyrkan, 2 och 4 väster om kyrkan, 3 vid västra kyrkogårdsmuren, 10 norr om kyrkan, 12 vid östra kyrkogårdsmuren och 13 öster om kyrkan. Kvarter 5 och 9 utgör första utvidgningen mot norr, följt av 6 – 8 som är den andra. Slutligen längst i norr är nya kyrkogården. Omgärdning Gamla kyrkogården omgärdas av en kallmurad stödmur från 1800- talets mitt av markstensblock och småsten, ca 1 – 1,5 meter hög, utom i norr där den knappt är 0,5 meter. Murkrönet är beväxt med sedum. Den första nordliga utvidgningen begränsas i väster av en likartad stödmur och i öster av en kallmur med vall på insidan. Den andra utvidgningen har i väster och norr en fogad mur från 1956 av grovt tuktade markstensblock, ca 1 meter hög och 0,5 meter bred samt avtäckt med granithällar. I öster är en samtida kallmur av marksten. Nya kyrkogården omges i norr och väster av en ca 0,5 – 1 meter hög kallmur av marksten med jordvall på insidan. Åt öster är endast en jordvall med rabatter. Ingångar Gamla kyrkogårdens huvudingång är placerad i väster, i linje med tornporten. Ingången har en fyrdelad smidesgrind i stramt utförande från 1900-talets mitt. Den hänger mellan två putsade och vitkalkade stolpar med spritputsade fält. Dessa kröns av kopparhuvar med förgyllda klot. Motsvarande stolpar har ingången i öster från prästgårdens trädgård. Mellan dem hänger en stram pargrind i smide från 1900-talets mitt. Nämnda putsade stolpar är sannolikt från kyrkogårdsutvidgningen 1857. Från samma år torde södra ingången vara. Den är i linje med kyrkans mittport och har en smidd pargrind från 1800-talet med bandjärnsrosetter. Stolparna är av huggen granit med toppiga krön. Innanför grinden är en trappa av granit med järnklamrar. Allt från 1800-talet. Utvidgningarna i norr saknar gestaltade ingångar. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en sekelgammal trädkrans av lönn. Av björkkransen kring 1921 års utvidgning kvarstår en rad i öster. På denna del av kyrkogården fi nns några hängbjörkar. Nya kyrkogården begränsas mot norr och väster av en högväxt häck av tall. Mot söder växer en rad med små prydnadsgranar. De tre nord-sydliga huvudgångarna kantas av björk och oxel. Diverse träd växer även spritt, bl.a. en hög gran i nordost. Gångsystem Gamla kyrkogården genomlöps av några få breda grusgångar, rätvinkligt utlagda. På två ställen ansluter gångsystemet till norra utvidgningarna, genom vilka de löper som sammanlänkande axlar. På nya kyrkogården får de ett slingrande lopp. Alla gångarna på nya kyrkogården är belagda med plattsten av betong med sjöstensyta. Den västra av axlarna har denna beläggning ända ned till gamla kyrkogården. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag. Från 1700-talet är en handhuggen sandstensvård. Från förra sekelskiftet finns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fick dessa en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar finns allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren har variationerna i form och material blivit större, men måtten är ungefär desamma. I viss grad återanvänds äldre stenar genom att de huggs om eller vänds. Under en stor del av 1900-talet var det vanligt att man på barngravar satte små marmorkors, en del av dessa står kvar. I en del fall när nya vårdar rests på gamla familjegravar har föregående vård lagts ned i marken framför. Kvarter 1 och 3 Allmän karaktär Kvarter 1 är det västra av kvarteren rakt söder om kyrkan. Det fortsätter västerut längs södra och västra kyrkogårdsmuren med en gravrad. På andra sidan ingången i väster fortsätter gravraden längs muren som kvarter 3. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot öster och gången fram till södra kyrkporten. Söder om tornet finns två rader med rygghäckar. Vid ekonomibyggnaden i norra änden av kvarter 3 har man samlat borttagna vårdar, nedlagda i gräset. Gravvårdstyper Kvarteren präglas av enskilda gravar från det sena 1800-talet och 1900-talets förra hälft. I flera fall rör det sig om familjegravar. På många av gravarna finns högresta vårdar i form av obelisker eller bautastenar. Svart och grå granit är vanligaste materialen. Alla gravar har ursprungligen haft grusbädd med sten- eller häckram. Idag kvarstår endast en stenram, dock besådd med gräs. Endast ett fåtal vårdar är sentida. Kvarter 1 domineras av den Queckfeldtska graven från 1800-talets första hälft, vilken också är kvarterets äldsta. Familjen ägde Viresjö säteri kring sekelskiftet 1800. Graven har en murad kammare som täcks av en jordhög, på vilken ett gjutjärnskors är rest. Kring denna gravhög är en åttakantig sandstensram med nygotiskt gjutjärnsstaket. De borttagna vårdarna vid kvarter 3 är från 1871 till 1920-talet. Äldst är två gjutjärnskors i behov av ommålning. En handfull av vårdarna inom kvarteren bär titel: barnmorska, hemmansägare, häradsdomare, banvakt, folkskollärare och kantor. Kvarter 2, 4, 10, 11 och 13 Allmän karaktär Dessa kvarter ligger vid kyrkans västra, norra och östra sidor och består av dubbla nord-sydliga gravrader samt en öst-västlig rad längs utsidan av den gamla norra kyrkogårdsmuren, tillkommen efter utvidgningen 1921. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga och breda vårdar från 1940- och 50-talen, till stor del resta på familjegravar. Vanligaste materialet är svart granit. Stenarna har ett stramt, ofta klassiserande formspråk. Titlar förekommer sparsamt: järnhandlare, hemmansägare, handlande, elektriker, trävaruhandlare, stationsföreståndare, handelsföreståndare, furir. Fyra vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok (Sv Mfb). Ett fåtal vårdar är äldre och härrör främst från tidigt 1900-tal, eventuellt är det rester av allmänna linjen. Även hos dem är profilen låg, några är dock mycket breda och har varit samkomponerade med stenram och grusbädd. Sistnämnda har sannolikt funnits på alla gravar. Den äldsta vården återfinns i kvarter 13 öster om koret. Den är rest 1852 över byggmästaren Johan Holm från Öen. Materialet är kalksten och utförandet tidstypiskt i stram nyklassicism. Ett litet antal vårdar är sentida, främst ett par rader med stenar från 1970-talet. Kvarter 5 och 9 Allmän karaktär Kvarter 5 och 9 utgör två rektangulära kvarter norr om gamla kyrkogården, tillkomna 1921 som allmän linje. Gravarna är glest utlagda i gräsmatta, vända mot öster och väster, övervägande i rader. Stora ytor är tomma. Gravvårdstyper Vårdarna är överlag småskaliga med svart granit som vanligaste material. En del är resta och anspelar i sina former på de enskilda gravarnas monument, men är sällan mer än en halvmeter i höjd. En stor del utgörs av små hällar, där särskilt en modell med palmkvist i relief nyttjats. Titlar är sällsynta på dessa stenar, det finns dock en småskollärarinna och ett par hemmansägare. En vård är enligt inskriptionen rest av Baptistmissionen, en påminnelse om väckelsen. Allmänna linjen sträcker sig från 1923 till 1957. Ett fåtal sentida gravar har tillkommit i kvarter 9, men har vårdar av modesta mått. Kvarter 6 – 8 Allmän karaktär Kvarter 6 – 8 tillkom genom utvidgning 1956 med undantag för raden mot gången i söder, som hör till 1921 års utvidgning. Kvarteren består av öst-västliga rader av gravar med vårdarna vända mot söder samt rader längs gångarna i väster, norr och öster med vårdar vända mot dessa. Södra hälften av kvarter 7 är i princip outnyttjad och skiljs från den norra av en roshäck. Gravraderna längs gångarna har tidigare haft rygghäckar med utskjutande partier mellan varje grav. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet består nästan uteslutande av låga, breda granitvårdar från sent 1950-tal till omkring 1990. De äldre är som regel av grå, opolerad granit med stramt formspråk. Ett par särpräglade, genombrutna vårdar av koppar är från 1960-talet. Bland de yngre stenarna är det större variation i material och form. De modesta måtten är dock samma. Familjegravar och titlar förekommer endast bland de äldre och även där sparsamt. Förutom i 6 återfinns de äldsta vårdarna längs gångarna, flera av dessa är familjegravar. Från 1934 – 50 finns några familjegravar i den sydliga rad som hör till 1921 års utvidgning. Där märks några resligare, strama vårdar, bl.a. över en fabrikör och en nämndeman. Kvarter 12 Allmän karaktär Kvarter 12 utgör gravraden längs kyrkogårdsmuren mot prästgården. Denna rad förlängdes åt norr i samband med 1921 års utvidgning. Gravvårdstyper Gravvårdbeståndet har en tydlig högreståndsprägel genom sina påkostade, ofta resliga typer från 1800-talets andra hälft och 1900- talets första. Flera kyrkoherdar är gravlagda här. Äldsta vården är en obelisk från 1877, rest över kyrkoherde J A Norlén. Om kyrkoherde J F Wigstrand minner en bautasten. En rent individuell utformning har smideskorset från 1923 på kontraktsprosten C E Berghs familjegrav. Den senaste kyrkoherdegraven är från 1957. I kvarteret återfi nns även obelisk från 1908 över fabrikör A G Wigell, stolfabrikens grundare, och ytterligare ett par stora industriidkare. Vidare finns bagarmästare, lantbrukare, målaremästare och handlande. Ursprungligen har gravarna haft grusbäddar. Kvarter 14 Allmän karaktär Kvarter 14 ligger söder om koret och består av nord-sydliga rader med vårdar vända mot väster och gången fram till kyrkporten. En hög snöbärshäck delar kvarteret i en östlig och en västlig hälft. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är en blandning med avseende till ålder, form och storlek. Intrycket domineras av mer eller mindre högresta vårdar från 1900-talets tre första decennier. Störst är den över två meter höga bautastenen på Hagbergska familjegraven. Särpräglad är en historiserande sadeltakskrönt vård i ljus granit från 1930 liksom ett genombrutet kopparkors. I övrigt rör det sig om varianter på bautastenar och obelisker i polerad svart eller grå granit. Alla har de ursprungligen haft grusbädd. Idag finns bara en nu gräsbesådd stenram kvar i kvarteret. Kvarterets och kyrkogårdens äldsta vård är huggen i sandsten 1782 efter danemannen Abraham Andersson från Nedre Lycke och återställd 1934. Ett antal låga och breda vårdar är från 1940 – 70-talen och återfinns främst i den östra hälften. Många vårdar bär titel: hemmansägare, målarmästare, fabrikör, trävaruhandlare, soldat, skomakarmästare, predikant. Fyra vårdar refererar till Missionsförbundets sångbok. Nya kyrkogården Allmän karaktär Den senaste utvidgningen från 1977 består av rektangulära gräskvarter med öst-västliga rader av gravar, vars vårdar är vända mot söder. Centralt placerad i söder är en stor plattstensbelagd viloplats med femkantig, granitskodd vattenspegel i mitten. Kring platsen är parkbänkar och rabatter samt prydnadsbuskar. På motsvarande plats vid norra muren är en minneslund. Denna är en rektangulär gräsyta avskärmad med häckar. I dess mitt en stensättning med ett kors i grå granit på ett naturstensblock. En gång med gatsten leder fram till detta. Minneslunden flankeras i öster och väster av medelst häckar avgränsade urngravskvarter, varav vilka endast det östra är nyttjat. Även nya kyrkogårdens västligaste kvarter är ännu outnyttjade. Gravvårdstyper Gravvårdarna från 1980-talet till idag är som regel av grå eller röd granit med polerad yta. Formspråket är tämligen enkelt men med vissa variationer. Måtten är enhetliga, låga och breda. Titlar på vårdar eller familjegravar förekommer inte. Ett fåtal kan uppvisa ortsnamn. |
