Stäng fönster Nässjö kn, SANDSJÖ 2:2 NORRA SANDSJÖ KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Norra Sandsjö kyrkogård har en nord-sydlig utsträckning med rak kortsida i norr och rundad i söder. Den sydöstra delen är den äldsta och kyrkan ligger ungefär mitt på denna, med koret vänt mot öster. Söder om kyrkan reser sig invid kyrkogårdsmuren en inklädd, rödfärgad 1600-talsklockstapel. Vid kyrkogårdsmuren öster om koret fi nns en personal- och förrådsbyggnad. Vid kyrkogårdsentrén sydöst om koret står ett bårhus och norr om detta ligger en asklund. Kyrkogården är uppdelad i 18 kvarter, A – Y. Kvarter A – J i norr och väster utgör 1917 års utvidgning och har överlag rätvinkliga former inom ett rutnät av gångar. K – O norr om kyrkan ansluter formmässigt till nämnda kvarter och tillkom vid 1891 års utvidgning. Söder om kyrkan återfinns de oregelbundna kvarteren P och R. Öster om koret är kvarter S. Längs västra och norra kyrkogårdsmuren sträcker sig kvarter Y. Omgärdning Kyrkogården inhägnas av en ca en meter hög kallmur av markstensblock, anlagd 1860 – 1917. I söder är den en stödmur, i övrigt har den jordvall på insidan. Fram till 1917 fanns vid södra kyrkogårdsgrinden en två meter bred trappa, avsedd att brukas vid jordfästning av avrättade m.fl . På östra kyrkogårdsmuren ligger ca 100 stycken borttagna vårdar från 1882 – 1974, med tyngdpunkt på 1910- och 20-talen. En stor del i form av små plattor kommer sannolikt från allmänna linjen. Några vårdar bär titel: handlande, änkefru, målarmästare, inspektor, hemmansägare, virkeshandlare, lantbrukare, pilot, distinktionskorpral. Ett antal har stått på familjegravar. Ingångar De båda huvudingångarna i söder och sydost omges av i vitt avfärgade, spritputsade grindstolpar med slätputsade omfattningar, profilerade krön samt huvar med tjärad, kluven spån och träklot. Dessa stolpar är sannolikt samtida med kyrkogårdsmurens ombyggnad 1860. Mellan dem hänger smidda pargindar med rik dekorering, troligen tillverkade i samband med utvidgningen 1917. Den södra grinden har vid ombyggnad 2005 fått nya sidostycken i smide, i likartat utförande. 1917 års utvidgning har en entré i öster med ursprungliga smidda pargrindar mellan stolpar av otuktad granit. Vegetation Kyrkogården omges av en trädkrans, vars södra del har flera äldre träd som ingått i en tidigare krans kring kyrkogårdens gamla utsträckning. En rad av träd längs östra sidan av kvarter J är även rester av detta. Det rör sig om resliga askar, lönnar och almar. I övrigt består trädkransen av björkar i väster och norr, i öster av främst lönn, alm och ask planterade omkring 1917. Från samma tid stammar de båda alléer av alm, lönn, lind och ask som sträcker sig längs de två nord-sydliga gångar som löper från kyrkan genom norra delen. Gångsystem Kyrkogården genomlöps av ett rätvinkligt rutnät av grusgångar. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag. Från 1700-talet är bl.a. några handhuggna sandstensvårdar. En ålderdomlig häll skulle kunna vara medeltida. Från förra sekelskiftet finns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fick dessa en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar finns allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren har variationerna i form och material blivit större, men måtten är ungefär desamma. Bårhus Byggnaden från 1982 är ritat av Anders Berglund, Värnamo. Den har en kvadratisk plan, fasaderna är spritputsade och vitkalkade. Mot söder är en port med gråmålad rombisk panel. Vid sidan är i väggen en korsblindering. Byggnaden bär ett flackt tälttak med tjärpap Personal- och förrådsbyggnad Byggnadens västra hälft utgör det gamla bårhuset och vilar på en markstenssockel. Den östra hälften tillbyggdes 1982. Fasaderna är klädda med rödfärgad locklistpanel. Sadeltaket är täckt med tjärpapp. Kvarter A, D, G och Y Allmän karaktär A, D, G och Y utgör den nordvästra delen av 1917 års utvidgning. Kvarter A, D och G har svagt trapetsoida former. Den ursprungliga strukturen med enskilda gravar längs gångarna och allmänna i nord-sydliga rader inne i kvarteren är ännu klart avläsbar. Raden mot gången i öster har rygghäck. Vårdarna på de enskilda gravarna är vända mot gångarna, med undantag för i kvarter G. Kvarter Y är en rad längs kyrkogårdsmuren med enskilda gravar. Gravvårdstyper De enskilda gravarna utgörs mestadels av familjegravar från 1930- och 40-talen. Dessa har de låga breda vårdar som blev vanliga vid denna tid, vanligen i svart granit. Formspråket är stramt och ofta klassiserande. Ett fåtal vårdar har mer påkostad utsmyckning såsom en direktörsgrav med kopparringar och en annan sten med eldsflamma i samma material. Allmänna linjen är tämligen sammanhållen med ett flertal vårdar bevarade i A och D. I G är den kraftigt uppblandad med sentida gravar, vars vårdar är av samma låga profil som ovannämnda. Allmänna linjens vårdar är betydligt mer småskaliga och enkla. Vanligast är en liten platta av svart eller ljus granit, i några fall av marmor. Detta följt av resta stenar som i form anspelar på vanliga typer på enskilda gravar, här är de dock endast några decimeter höga. Svart granit är vanligaste materialet. Ett enda exempel kvarstår idag av de en gång vanliga trävårdarna, en liten planka från 1935. Allmänna linjen spänner från 1920 – 46. Titlar förekommer nästan enbart på de enskilda gravarnas stenar: skräddaremästare, nämndeman, smedmästare, folkskollärare, förman, bildhuggare, direktör. Bland de allmänna återfinns Kvarter B, C, E, F, H och I Allmän karaktär Kvarter B, C, E, F, H och I utgör den östra delen av 1917 års utvidgning. Kvarteren är rätvinkliga. C, F och I är sammanslagna till ett kvarter genom grusgångars borttagning. B och E genomlöps av två nord-sydliga smala grusgångar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, i flera fall med vårdar som stått längs nu borttagna rygghäckar. Inom B, E och H har det ursprungligen varit grusgravar med häckinramning. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs av låga och breda vårdar i svart och ljus granit från 1930-talet och framåt. 1930-, 40- och 50-talet dominerar i B, E och H. Flera av gravarna i dessa kvarter är familjegravar. Vårdarnas formspråk är stramt, ofta med klassiserande element. Som regel har de flesta tidigare haft grusbädd. Idag återstår bara en grusgrav i H, tillhörande fabrikör F Forsbergs och möbelsnickare A Svenssons familjegravar från 1944. Ett fåtal gravar är liksom denna mer påkostade eller individuellt utformade. I B finns en mycket bred vård i svart granit från 1948 med modernistiskt reducerade former. I H finns en sockel med urna i samma material över en lärarinna. I kvarter C, F och I rör det sig om vårdar från 1950-talet och framåt. Andelen familjegravar är mindre, de flesta finns i den rygghäckskantade raden mot allén i väster, dessa har även de äldsta vårdarna i kvarteren. Ett område med några små vårdar från 1957 – 62 i I skulle kunna tolkas som en allmän linje. Det är som regel bland vårdar från tiden fram till och med 1950-talet som man finner titlar: handlande, järnvägstjänsteman, hemmansägare, byggmästare, lärarinna, förrådsförvaltare, korpral, elektriker, soldat, fabrikör, möbelsnickare, banbiträde, trävaruhandlare, skogsvaktare, målaremästare, kontorist, tandläkare, sjuksköterska, trotjänarinna, skorstensfejarmästare, bildhuggare. Kvarter J Allmän karaktär Kvarter J utgör den sydvästra delen av 1917 års utvidgning. Formen smalnar av till en spets i söder. Gravarna ligger i dubbla rader längs gångarna i väster och öster samt samlade i några rader i mitten. Tidigare har mindre grusgångar löpt genom kvarteret, idag tomma gräsytor. Ursprungligen hade alla gravar grusbädd, som regel i kombination med häckinramning. Längs östra gången är en trädrad som utgör rest av den trädkrans som fanns innan 1917. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat med hänseende till form och storlek, huvuddelen av vårdarna är från 1900-talets förra hälft. De äldsta exemplaren återfinns i raden längs östra gången, vilken innan 1917 löpte längs kyrkogårdsmuren. Äldst är en liten platta från 1885. Raden domineras av fem påkostade familjegravar från 1900-talets förra hälft med bevarade grusbäddar och stenramar. Två av dem har iögonenfallande resliga bautastenar, den ena över en stationsmästare, den andra över riksdagsmannen A R Rosenquist. Sistnämnda är omkring två meter hög, av polerad svart granit. Detsamma gäller vården över kontraktsprosten F Bergqvist från 1919, rest i kvarterets södra spets. Framträdande är även en två meter hög vård från 1924 med fronton och invid denna bildhuggare C Andersson grusgrav med ljus granitvård från 1928 prydd av en rosrelief. Unik i sitt utförande är det vitmålade träkorset från 1919 över Bruno Lehmann med relief av den grekiske dödsguden Thanatos och en sirlig kopparplåtsavtäckning i jugendstil. Upphovsmannen är sannolikt bildhuggare Julius Lehmann, vars grav från 1956 återfinns i kvarteret. Vårdarna från 1900-talets första decennier är högresta, vanligen med form av bautasten eller obelisk. Vårdarna från 1900- talets mitt har låg profil och enkelt formspråk. Ett fåtal vårdar är från 1900-talets senare del. Flera av de äldre vårdarna bär titel, förutom ovannämnda: bankdirektör, organist, hemmansägare, garverifabrikör, grenadjär, byggmästare, banvakt, kyrkovärd, kontorsbiträde. Ett par vårdar minner om väckelsen genom referens till Missionsförbundets sångbok. Intressant i detta sammanhang är ”evangelisten” Oscar Svenssons grav från 1925. Kvarter K, L, N och O Allmän karaktär Kvarter K, L, N och O utgör den norra delen av 1891 års utvidgning vid kyrkans norra sida. Kvarteren är rätvinkliga med nord-sydliga gravrader. Vårdarna är vända mot öster, utom i den västligaste raden där de är vända mot gången därstädes. I L och O finns en rad gravar längs gången i norr, med vårdar vända mot denna, som regel äldre familjegravar. Gravvårdstyper K, L, N och O har haft en tydlig struktur med grusade och häckinramade familjegravar längs kyrkogårdens huvudgångar och allmän linje i övrigt. Kvar av linjen finns bara några spridda spillror i form av åtta små vårdar från 1901 – 1914, däribland ett gjutjärnskors. Några av familjegravarna finns kvar med låga, breda vårdar från 1940- och 50-talen i främst svart granit. Några enstaka vårdar är äldre. Vad som helt dominerar är låga, breda vårdar från 1960-, 70- och 80-talen. Dessa är vanligen i ljus granit och saknar som regel titel. Några av 1960-talsvårdarna bär dock titel: missionär, bankbiträde, konstnär, fabrikör, snickarmästare. Kvarter M Allmän karaktär Kvarter M är ett rektangulärt kvarter direkt nordväst om kyrkan, tillkommet vid 1891 års utvidgning. Det består av nord-sydliga gravrader där vårdarna som regel är vända mot öster och i den västra mot gången i väster. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat i ålder och form. I den södra hälften dominerar ett antal äldre, stora familjegravar. I norra hälften rör det sig främst om lägre former från tidigt 1900-tal till idag. Äldsta vården är ett gjutjärnskors från 1897 över predikanten C A Sigurd, rest av ”tacksamma vänner i gamla missionsföreningen vid Sandsjö station”. Bland de äldre, högresta vårdarna från tidigt 1900-tal rör det sig om olika varianter av bautastenar och obelisker. Mest anslående är den två meter höga bautastenen från 1924 över kyrkvärden Carl Svensson med sin fru Edla, mitt emot kyrkporten. Denna får sin särprägel genom de gravlagdas porträttreliefer i brons, utförda av den kände skulptören Adolf Johnsson, Stockholm. Denna grav är en av fyra som behållit sin grusbädd, vilket tidigare alla gravar i kvarteret haft. Dessa fyra omges av stenramar, en av dem med pollare och kopparrör. En anonym 1800-talsgrav omges av ett smidesstaket. Inom detta växer en nu reslig ask. Bland de äldre vårdarna finns några med titlar: hemmansägare, trumslagare, nämndeman. Kvarter P Allmän karaktär Kvarter P har en närmast triangulär form och består av nord-sydliga gravrader med vårdar vända mot öster och gången i väster. En rad löper längs gången mot kyrkporten i norr och har vårdar vända mot denna. Kvarteret torde stamma från utvidgningen 1860. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat i ålder och form. I den östra hälftens nord-sydliga rader dominerar låga vårdar från 1900-talets andra hälft. Ett fåtal äldre finns bland dessa. I västra hälften och längs norra sidan är stora familjegravar från förra sekelskiftet. Endast två av dessa har kvar sina grusbäddar. Den ena, Bergqvistska graven, omges av ett nygotiskt gjutjärnsstaket och har en långt senare uppsatt vård. Invid denna växer en stämningsskapande cypress. Större delen av gravarna i närheten har koppling till kyrkoherdefamiljen Chrysander och den genom giftermål besläktade familjen von Porat. Äldst av dessa är en vård av ljus granit från 1891 med skulpterat krön. Ett par vårdar är obelisker. Över kyrkoherde J O Chrysander står ett kors i svart granit från 1910. Troligen har alla dessa vårdar tidigare haft en gemensam grusbädd som understrukit samhörigheten. Två andra påkostade vårdar är resta 1889 respektive 1890 i form av ca två meter höga bautastenar i polerad svart granit på Wetterhallska och Rosenquistska familjegravarna. Sistnämnda familj innehade godset Prinsnäs. Över en annan godsägare ligger en något senare häll med kopparringar i hörnen. Kvarter R och S med asklund Allmän karaktär Kvarter R har en oregelbunden form och är kyrkogårdens äldsta kvarter. Det har två skilda gravytor, en i väster vid gången fram till kyrkporten och en i öster. Båda har nord-sydliga gravrader, i västra delen med vårdarna vända mot gången och öster, i östra delen en- Två obelisker med koppling till kyrkoherdesläkten Chrysander och adelsätten von Porat samt ett nygotiskt gjutjärnsstaket kring Bergqvistska graven. Vård över G A von Porat med maka. Tydliga jugendinfluenser i utformningen.kom mot väster. Öster om koret och norr om bårhuset är kvarter S med en asklund från 2006 med granitskodd åttakantig rabatt och ett rött granitklot med vattenbegjutning. I norra vinkeln mellan kyrkans vapenhus och långhus är ett museikvarter där ett antal äldre vårdar samlats. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är nästan uteslutande från 1900-talets förra hälft. I östra delen dominerar högresta former från seklets början medan vårdarna i väster har lägre profil och främst är från 1930- talet. Längst i öster reser sig en framträdande bautasten från 1913, rest över John Zeinvoldt, grundare av Bodafors Möbelfabriks AB. Graven är en av få i kvarteret med bevarad grusbädd, den omges av granitpollare med detaljrik gjutjärnskätting. I närheten finns ett granitkors rest 1941 över disponenten Ivar Sandstedt vid AB Svenska Möbelfabrikerna. Även denna grav har grusbädd och stenram. Flera vårdar bär titel med koppling till möbelindustrin: svarvare, bildhuggare, möbelsnickare. Den västra delen av kvarteret domineras av handelssyskonen Karlssons storskaliga monument. Dess grusbädd inramas av en balustrad i svart granit med en hög kolonnkantad sten som kröns av en fronton med kors. Graven ligger väl exponerad vid gången fram till kyrkporten. Ytterligare två gravar har grusbädd med stenram. Direkt öster om koret ligger en häll som markerar von Scheeleska gravkammaren. Ovanför denna fanns fram till 1913 ett gravkor med ingång från kyrkan. Öster om koret är en mindre lund av gamla almar och lönnar. I denna står en bautasten i polerad svart granit som markerar kyrkoherde J A Ponténs familjegrav. En sentida häll över en kontraktsprost ligger vid sakristian. Museivårdarna vid vapenhuset utgörs av sju sandstens- och granitvårdar från 1724 – 1819, de flesta med profilerat krön. En rest granithäll med inristat kors är sannolikt en medeltida gravhäll. Två säregna små smidesvårdar härrör troligen från 1700- talet. Vidare finns en liten bautasten från 1903 och ett krön till en 1700-talsvård med ett ansikte. |
