Stäng fönster Vaggeryd kn, ÅKER 1:29 ÅKERS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Gamla och nya kyrkogården utgör två skilda enheter på var sin sida av kyrkoplanen. Gamla kyrkogården har en rektangulär öst-västlig utsträckning med kyrkan i centrum, delandes ytan i en nordlig och en sydlig hälft. Längs kyrkogårdsmuren löper en sammanhängande rad av grusgravar, här benämnd A. Kvarteret norr om kyrkan kallas här B och det i söder för C. Direkt öster om koret är ett litet, rundat kvarter. Grusgravar och mer påkostade gravar från 1850-1950 är utmärkande för gamla kyrkogården. Nya kyrkogården har en långsträckt rektangulär, öst-västlig plan. Den består av idag av fyra rätvinkliga kvarter som bestäms av grusgångar, två små i väster och två långsträckta samt en sammanhängande rad längs kyrkogårdens sidor. Man kan utifrån den ursprungliga uppbyggnaden definiera kyrkogårdens delar i fyra olika karaktärer, varom mer nedan. Övergripande är intrycket av mellan- och efterkrigstidens låga vårdar. Omgärdning Gamla kyrkogården omges av en ca 1 meter hög och 1 meter bred kallmur av marksten i skiftande storlekar. Invändigt har muren en fyllning av skolsten, överväxt med mossa och sedum. I söder är muren stödmur och i väster endast några decimeter hög på insidan. Utanför östra sidan ligger små granitblock med ca 1 till 2 meters mellanrum. Deras funktion är okänd. Nya kyrkogårdens entréparti sydväst, mot kyrkvallen, utgörs av en kraftig ca 1 meter hög och 0.5 meter bred kallmur av stora gråstensblock, överväxt med mossa och sedum. I murens ändar är stora poster, 2 meter i sida av kilad och fogad gråsten med tälttak av kanthuggen granit, liksom på Skillingaryds begravningsplats. I övrigt inhägnas kyrkogården av ett ursprungligt bandjärnsnät på trästolpar. Ingångar Gamla kyrkogårdens ingång är placerad mitt på östra sidan i linje med kyrkan. Ingången är tredelad med spritputsade grindstolpar. Dessa bär tälttak av kopparplåt, varav de högre mittstolparnas tak kröns av kors på kula med förgyllning. Av de tre smidesgrindarna är den mellersta en pargrind. De är utsmyckade med järnbandsslingor. Grindarnas utförande och entréns uppbyggnad är samma som i grannsocknen Tofteryd och torde vara samtida med kyrkan. Nya kyrkogårdens entré i sydväst är utformad i enlighet med den gamlas, om än något smäckrare. Stolparna är av kvaderhuggen granit med rundfogar och bär tre smidesgrindar, varav den mellersta en pargrind. Kyrkogården har ännu en ingång i sydöstra hörnet mot Klevshultsvägen. Där hänger en smäcker pargrind av smide med enkla spjälor och kors mellan två smala granitstolpar. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en sammanhållen äldre trädkrans av lönn, med undantag för södra sidan där den är nedtagen till förmån för en lövhäck. Längs hälften av gravraderna på kyrkogårdens södra del växer rader av björk. Kännetecknande är de låga måbärshäckarna kring gravarna längs kyrkogårdsmuren. I nordvästra delen av kyrkogården finns ett stort njurformigt cypressbuskage. Öster om koret är en halvrund plantering med funkior och idegranar. Kring nya kyrkogården växer en ursprunglig, sammanhållen trädkrans av lönn. Ett flertal träd är planterade inom kyrkogården som rader eller i par vid korsande gångar. Utmärkande är två resliga popplar. I övrigt rör det sig om björk och alm. Några gravrader har rygghäckar av måbär. Centralt på östra sidan finns en rabatt som fond. Gångsystem Gamla kyrkogården binds samman av krattade grusgångar. En bred gång löper från ingången, längs kyrkans södra sida, till tornporten. Framför koret ansluter denna till en rätvinklig gång som följer grusgravarna längs kyrkogårdsmuren. Längs kyrkans norra sida löper en smal gång belagd med betongplattor, från ingången till tornportens rullstolsramp av rostfritt stål, med avstickare till sakristian. Nya kyrkogården har tre grusgångar kvar. En axel löper åt norr från ingången och korsar i rät vinkel en mittaxel så att ett latinskt kors bildas. Till dessa ansluter en rätvinklig gång som följer gravarna längs kyrkogårdens sidor. Gravvårdstyper Gamla kyrkogården kan uppvisa ett brett spektra av gravkonst från 1800-talets mitt fram till idag, nya kyrkogården från tidigt 1900-tal till idag. Bland de äldsta vårdarna är de av gjutjärn från 1800-talet. Ett vanligt inslag på gamla kyrkogården är det förra sekelskiftets resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck status istället uttryckas på bredden istället. Bruket av grusbäddar med inramning av sten eller häck är vanligt bland dessa, liksom hos de föregående. Ofta utgör vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Bland de äldre vårdarna fi nns några exempel på inramning i form av järnstaket. Typiskt för kyrkogården är annars bruket av häckar kring gravarna. Vid sidan av här omnämnda vårdar för enskilda köpegravar fi nns de allmänna linjegravarna. Dessa var kostnadsfria och de döda gravlades i rad efter varann allt efter frånfälle. Vårdarna är enkla, oftast endast en liten platta, en s.k. liggare, av svart granit. Här förekommer sällan titlar på samma sätt som på övriga vårdar. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens betoning av likheten inför Gud och det kollektiva samhället. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, ofta med polerad yta. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A sträcker sig längs gamla kyrkogårdens murar och har en idag sällsynt enhetlig karaktär genom sina låga måbärshäckar kring nästan alla gravar. Hela ytan är grusad och gravarna är alla jämnstora med närmast kvadratisk form. Överlag rör det sig om familjegravar. Vårdbeståndet är tämligen blandat i form och ålder, sannolikt har gravar återanvänds. Gravvårdstyper Kvarterets äldsta vård är ett granitpostament med platta och kors av kalksten, rest 1848 över kyrkoherden magister Anders Andersson. I tid följs denna av den närbelägna vinkelbrutna granitvården över fanjunkaren G F von Porat från 1893. Denna representerar genom sin form en vanlig gravvårdstyp kring förra sekelskiftet, företrädd av ytterligare några exempel i kvarteret. Kvarterets mest unika grav utgör bruksinspektor Holmqvists familjegrav från 1904 med sirligt smidesstaket och obeliskformad vård. Tre andra obelisker är resta på Johanssonska, Malcolmska och Åkerströmska familjegravarna. Den tredje, mest frekventa typen är bautastenen. Den omkring två meter höga vården över riksdagsmannen J W Bengtssons familjegrav är kyrkogårdens största. Alla vårdtyperna förekommer i skiftande storlekar allt efter den status man ville uttrycka. Vanligaste materialet är polerad svart granit, med eller utan dekor. Till antal dominerar mellan- och efterkrigstidens låga vårdar. Med sina rektangulära former är de tämligen enhetliga. De äldre är oftast av svart granit, medan grå och röd är vanligast bland de yngre. Endast en vård är av kalksten. Fram till omkring 1950 valdes gärna vårdar med klassiserande drag som kolonner och tempelgavlar. Många vårdar från 1930- och 40-talen har tidstypiskt stiliserad växtdekor. Ett tiotal av kvarterets gravar har stenram i samma material som vården, de yngre som regel tunna och släthuggna. Ett marmorkors från 1929 är ensamt i sitt slag på kyrkogården. I nordväst har en grav upplåtits som yta för borttagna vårdar. Det är liggare och småskaliga vårdar av svart granit från 1903-25, några sannolikt från allmänna linjen andra från återanvända gravar. Bland dessa märks en vård från 1912 över en svensk pojke född i Amerika och en från 1919 över en sjuksköterska. Titlar är vanligt förekommande bland kvarterets äldre vårdar, under efterkrigstiden är de mindre vanliga. De som fi nns förutom ovannämnda och vanliga hemmansägare är: köpman, handlande, kyrkovärd, fabrikör, baningenjör, musiklärare och korpral. Kvarter B Allmän karaktär Med kvarter B avses det sammanhängande kvarteret norr om kyrkan, liksom halvrundeln vid koret. Kvarteret är med undantag för någon enstaka vård tomt på gravar i sin västra hälft. I östra delen är fyra nord-sydliga dubbla rader av glest stående vårdar. Ursprungligen var hela ytan grusad och gravarna omgavs av häckar eller stenramar. Idag återstår endast ett fåtal grusbäddar och i sin helhet den östligaste raden mot kvarter A. Gravvårdarna är främst mellan- och efterkrigstidens låga typer. Gravvårdstyper De glest stående vårdarna har som regel alla haft grusbädd, endast ett fåtal med stenram är bevarade, liksom som nämnt raden längs grusgången. Vanligaste vårdtypen är låga rektangulära vårdar från 1930-80-talet, med en viss tyngdpunkt på de första decennierna och deras som regel svarta granitvårdar. Bland de yngre är grå granit vanligare. Fem av dem har grusbäddar med smala stenramar. Ett fåtal äldre vårdar markerar sig genom sin höjd. Exempel på dessa är en bautasten från 1908 och en obelisk från 1913. Särskilt intressant är den resta vården från 1928 över lärarinnan Ingrid Stina Jönsson och efterträderskan Wilhelmina Nilsson (död 1947). Vården i ljus granit har en rosenrelief i jugendstil samt en stor grusbädd med påkostad stenram. Som en kontrast kan nämnas ett sönderruttnande träkors inne i cypressbuskaget i väster. Öster om koret ligger två prästgravar i linje med kyrkans och kyrkogårdens mittaxel. Den äldre vården är en rundbågig sten från 1879 över kyrkoherden och med. chirurg. kandidaten Åke Henrik Wibom. Den yngre är en liggande granithäll från 1962 över kontrakstprosten L.V.O. E W Edelman med fru. Vårdarna utgör mitt i en halvrund rabatt. Söder om koret står en rest sandstenshäll från 1741: ”HÄR VNDER HVILAR SALIG HOS GVDH GVNE MIKLSON KIERSTI IÖNSDOTER”. Kvarter C Allmän karaktär Vad som här benämns C är området söder om kyrkan. Detta består av nord-sydliga dubbla rader och kan grovt delas in i tre delar med sinsemellan olika karaktär. I väster har raderna rygghäckar och består av efterkrigstida vårdar. I mitten är en central rad av påkostade vårdar vända mot öster, i linje med kyrkans mittport. De östra raderna har genomgående trädrader av björk och har ett blandat gravvårdsbestånd. Ursprungligen har i princip alla gravar haft grusbädd med häck, vilket syns på äldre fotografi er. Nu återstår bara ett fåtal grusbäddar. Gravvårdstyper Kvarterets och kyrkogårdens äldsta och även mest påkostade vårdar återfi nns i den centrala rad som löper i linje med mittporten. Av dessa vårdar tillhör fyra stycken prästgravar. Den äldsta är en reslig vinkelbruten gjutjärnshäll från 1834 över magister Bengt Bergwall med fru. Denna har en grusbädd med smidesstaket. Invid denna fi nns en grusbädd med nygotiskt gjutjärnsstaket och två gjutjärnsvårdar. Den äldsta utgörs av en avbruten kolonn med urna, rest över Bergwalls dotter Magdalena, gift med brukspatron A Åkerlund (död 1856). Maken vilar under den andra vården som har ett utpräglat nygotiskt formspråk. Makans vård har en tidstypisk inskription ”Öm maka moder och wän wården wittnar om ett wälbewaradt minne af en krossad jordisk sällhet”. Ännu en gjutjärnsvård utgör det nygotiska korset från 1851 över prästen J E Colliander. Övriga prästgravar är ett kraftfullt kors från 1909 över C G Beckström och en obelisk över Lars Lundgren från 1886. I anslutning till dessa gravar fi nns även en stor rest vård från 1881 över Johannes Jonasson och Cajsa Andersdotter samt en låg modern vård med grusbädd och stenram tillhörig stationsinspektor G Andréns familjegrav. Ursprungligen låg denna statusladdade rad fri men under 1980- och 90-talen har nya rader av låga vårdar tillkommit på ömse sidor. Som en kontrast mot denna påkostade gravrad fi nns längst i väster av kvarteret en nästan överväxt rad av fyra små svarta granitliggare från 1919, en rest av allmänna linjen. De rygghäckskantade raderna i väster domineras av låga ensartade vårdar från 1940 till idag. Men där fi nns även en äldre generation från 1919-23 med såväl liggare som mer resliga former. Eventuellt rör det sig i några fall om en fortsättning av allmänna linjen. Bland de mer påkostade vårdarna märks ett kors av svart granit över fabrikören J A Carlsson på Elghammar. Överlag är det familjegravar. Antalet titlar är fåtaliga: köpman, murarmästare, byggmästare, pastor, hemmansägare. De björkkantade raderna i kvarterets östra del har en blandad sammansättning av vårdar från främst 1900-talets förra hälft. Svart granit är det dominerande materialet. Äldst är två liggare från 1890- talet. Störst uppmärksamhet tilldrar sig nämndeman A P Nilssons familjegrav från 1934 med stort granitkors, fl ankerande cypresser, sorgeträd i form av hängask samt grusbädd med liggare. Av övriga resliga vårdar fi nns såväl en obelisk som ett antal bautastenar och vinkelbrutna hällar. Ett gott exempel på mellankrigstidens breda statusvårdar är fabrikör A G Johanssons familjegrav från 1939 med långa fl yglar och liggare. Denna har ursprungligen haft en samkomponerad grusbädd liksom alla andra äldre gravar i kvarteret, varför intrycket idag måste bli något stympat. Större delen av gravarna är familjegravar. Förekommande titlar vid sidan av redan nämnda är: hemmansägare, hovslagare, landtbrukare och handlande. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården präglas av mellan- och efterkrigstidens ideal. Kyrkogården kan uppdelas i fyra delar. Kring kyrkogårdens sidor är en rad med familjegravar från 1925 till idag, med tyngdpunkt på 1930-talet. Dessa har alla haft grusbädd och häck, vilket syns på äldre fotografi er. I söder är raden kompletterad 1993-2001. I västra änden av kyrkogården är fyra jämnstora kvarter, varav de östra numera hänger samman med ytorna i öster. Dessa har nord-sydliga rader av gravar från 1961 till idag, varav hälften med rygghäck. Det avlånga nordöstra kvarterets västra hälft upptags till sin inre del av rader med allmänna linjegravar. Dessa inramas av familjegravar från 1953-59. Familjegravar och ensamgravar från 1935 till idag i två dubbla öst-västliga rader upptager kvarterets östra hälft och hela det motsvarande sydöstra kvarteret. I det förra dominerar 30-talet och i det senare 40- och 50-talen. Gravvårdstyper De äldre vårdarna från 1920- och 30-talen är som regel av svart granit och ofta med lite resligare form, men sällan påkostad. Formerna är de vanliga från seklets början. Alla har de haft grusbädd och häck, något som nu är helt borta. Ett litet antal av dem har titlar, hemmansägare och lantbrukare. En ovanlig vård är en natursten från 1934 med runinspirerad inskription på ett litet röse. Ett exempel på en tidig funkisinspirerad vård är den över kyrkomålaren C J Rolander. På hemmansägare Emil Johanssons bautasten fi nns en referens till Missionsförbundets sångbok, en påminnelse om frikyrkligheten i bygden. Vårdarna i det intakta allmänna kvarteret utgörs av 27 likartade små svarta granitliggare från 1924-61, övervägande kvinnogravar. Kvarteret avskärmas av rygghäckarna till långsidornas familjegravar. En stor andel av kyrkogårdens gravar är familjegravar från 1930-50-talen. Oftast rör det sig – liksom hos ensamgravarna – om låga vårdar med likartad storlek och rektangulär form. Vanligaste materialet bland de äldre är svart granit medan den grå är vanligare från 50-talet. Formspråket är i fl era fall klassiserande med kolonner och tempelgavlar. En stor andel av de svarta granitvårdarna från 30- och 40-talen har tidstypiskt stiliserad utsmyckning i art déco. Sjutton av gravarna har bevarade grusbäddar med smala stenramar, i det nordöstra kvarteret bildar de i ett par fall hela sammanhängande rader. Ett fåtal av vårdarna har ett lite mer påkostat utförande med utskjutande fl yglar som vården över två f.d. svenskamerikaner från 1951. I dessa fall har en slopad grusbädd stympat intrycket. En ovanlig påkostad vård är ett svart polerat granitpostament med urna från 1943 på en familjegrav. Titlar är sparsamt förekommande bland dessa vårdar: kyrkovärd, byggnadssnickare, hovslagare, trädgårdsmästare. Intressant är två små vårdar från 1941 över en trotjänarinna och en hushållerska som fl ankerar vården över makarna på gården Perstorp där de tjänade. Ett särskilt intresse tilldrar sig även vården från 1951 över Kinamissionärerna Hosea och Tyra Svensson. De fyra västliga kvarterens vårdar från 1961 till idag, med tyngdpunkt på 60- och 70-talen, har en enhetlig framtoning i form och storlek. Enda variationen är i materialet, röd, grå och svart granit. Den Lindebergska familjegravens vård från 1972 markerar sig dock genom sin storlek. Det är den ena av kvarterens två familjegravar. Endast fyra vårdar bär titel: hemmansägare, fj ärdingsman, missionär, fabrikör. |
