Stäng fönster Uppvidinge kn, ÅSEDA 13:32 ÅSEDA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Åseda kyrkogård består av två delar som visar helt olika karaktärer. Inom gamla kyrkogården är nästan alla gravar grusgravar omgärdade med buxbomshäckar, som är upp till en halv meter höga och breda. De gravar som inte har häckomgärdningar har till stor del stenramar. En del har även smidesstaket. Endast mindre ytor av kyrkogården är gräsbevuxna såsom en del kanter av kvarteren och mot murar. Det stora antalet häckomgärdningar, grusgravar och stenramar gör att kyrkogården får utseende som var mer vanligt för ett halvt sekel sedan. Nu är det unikt i sitt slag i Kronobergs län. Stenramarna är inte bara vanliga enkla små, utan kan fylla upp stora ytor och är monumentala i sin uppbyggnad. Ett stort antal gravvårdar i högrest modell kompletterar de många stenramarna. Om man tar bort buxbomshäckarna kommer kyrkogården helt att tappa sin karaktär och bli en bland alla andra. Häckarna har emellertid inte gamla anor på kyrkogården. På ett flygfoto över kyrkan och kyrkogården från 1941 är i princip alla grusgravar. De hade dock inte omgivande häckar, utan istället gravkullar på gravarna. Omgärdningar Kyrkogården avgränsas av en kallmurad mur av kluven sten. Höjden varierar från 0,8 m i sydväst till ca 2 meter i söder mot ån. Medelhöjden är ungefär 1,2 meter. På murens krön växer mossa och stenpartiväxter. Markytan är något högre inne på kyrkogården, jämfört med utanför muren. Längs insidan av muren finns en vall. En tallhäck avgränsar kyrkogården i öster. Ingångar I väster finns en sirlig dubbel järnsmidesgrind, med texten Åsheda 1869. Grindstolparna är cylinderformade och prydda med kannelyrer. De är murade och putsade i vitt och krönen är täckta av huvar i koppar. Överst finns på varje grindstolpe en urnlik prydnad. Liknande grindar och grindstolpar finns i nordväst, men med texten Åsheda 1870 och i norr och söder på nya kyrkogården. Grindstolpar som ovan fast utan grindar finns i öster på mot Badebodaån. Vegetation Runt kyrkogården finns en trädkrans. I väster består den av lönn, ask och en syrenbuske. I söder utanför muren växer lönn, hägg, syrenbuskar och oxel. I norr på nya kyrkogården består trädkransen av björkar. Här finns också höga cypresshäckar. Gångsystem Från huvudingången i väster fram till tornet sträcker sig en bred asfaltsgång. I övrigt är alla gångar grusade. Områdena mellan gravarna inom gamla kyrkogården är även de till stor del grusade. Nedgången från äldre kyrkogårdsdelen till nya kyrkogården sker med trappor i grå granit. Trapporna kantas av stolpar i huggen granit, troligen grindstolpar till kyrkogården, före utvidgningen 1950. Ledstänger i järn finns på båda sidorna om trapporna. En rullstolsramp är monterad på den norra trappan. Från ingången längst i öster leder en trappa i röd ölandskalksten ned mot ån. Belsningsstolpar i gjutjärn, smide och glas finns lämpligt utplacerade på ett flertal ställen inom kyrkogården. Detsamma gäller parkbänkarna i trä och gjutjärn, från Klavrestöms respektive Byarums bruk. Även enklare parkbänkar i järnsmide och trä Gravvårdstyper Inom den äldre kyrkogårdsdelen är kvarteren av blandad karaktär. Gravvårdstyper som förekommer är högresta gravstenar i diabas och röd granit. Låga breda gravstenar, har ofta använts till familjegravar. Det finns en typ av dessa gravstenar som är ganska vanlig på Åseda kyrkogård ,låga breda gravstenar som är integrerade i stenramen. Själva gravvården är knappt högre än stenramen. Under andra halvan av 1900-talet dominerar de låga rektangulära gravstenarna. De har ofta olika utformning på krönet. De äldre av denna typ är ofta i diabas, medan grå granit blir vanligare från mitten av 1900-talet. Från 1980-talet blir även gravvårdar i röd granit populära. Under de senaste decennierna har formgivningen på gravstenar blivit mer fri, med mjuka linjer. Små hällar i diabas och grå granit förekommer också. Stenvårdar i form av kors i olika storlekar finns också på Åseda kyrkogård. Det är stora kors i diabas och röd granit och mindre i marmor. Ett kors är av koppar. På nya kyrkogårdsdelen finns dessutom tre träkors. På gamla kyrkogårdsdelen omgärdas nästan alla gravar av antingen låga buxbomhäckar eller stenramar. Av äldre gravvårdar finns det ett tiotal gjutjärnskors, tre kalkstensvårdar och en stor häll i röd granit Byggnader Bårhuset står utanför kyrkogårdsmurens sydvästra hörn och har ursprungligen varit stiglucka i den norra ingången till kyrkogården. Byggnaden byggdes i början av 1700-talet och flyttades 1806 till nuvarande plats. Den före detta stigluckan är sexkantig och har spånklädda väggar och tak. Taket har en lanternin. Tak och dörr är svarttjärade och väggarna utvändigt målade med falu rödfärg. Stigluckan restaurerades 1929. Vid norra muren byggdes 1966 en redskapsbod av gammalt timmer. Muren är borttagen vid huset så att det går att komma in i huset. Markytan är lägre utanför muren, därför har huset en hög sockel murad av natursten. Byggnaden är knuttimrad och rödmålad, med svartmålade knutar och gavlar och därtill även svarta dörr- och fönsterfoder. Taket är klätt med spån. Bottenplanen i byggnaden ligger på samma nivå som markytan på kyrkogården. Ingång till redskapsbodens källare finns i östra väggen. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarteret ligger på den smala delen söder om kyrkan, fram till branten i söder mot ån. På grund av kvarterets läge på kyrkans södra sida och närhet till huvudingång har kvarteret varit de som blivit bäst exponerade och varit mest attraktiva till så kallade köpegravar. Området har många påkostade gravar med stora inramade grusgravar. De flesta är omgärdade med buxbomhäckar, någon med ligusterhäck. De gravar som inte har häckomgärdning, har istället omkringliggande stenramar. Två extra påkostade gravar har smidesstaket runt om. Buxbomhäckarna har i vissa fall fått växa väl mycket och flera av de lägre gravvårdarna har ungefär samma höjd som häckarna. Den ursprungliga kyrkogården har med stor sannolikhet innefattat stora delar av kvarter A. Några riktigt gamla gravvårdar, finns inte i kvarteret, den äldsta är från 1861. Flera av de äldre gravarna och gravstenarna är utsedda som blivande kulturgravar av kyrkonämnden och Smålands museum. De är markerade med en liten skylt. Det är gravar vars gravrätt gått ut, men där graven och gravvården har ett sådant kulturhistoriskt värde att de bör bevaras. Gravvårdstyper Inom kvarteret finns ett flertal högresta stenar bland annat monoliter och obelisker i både diabas och grå granit. Familjegravar är vanligt förekommande, ofta är de av låg bred form, vissa är endast några decimeter höga och lika långa som huvudändan i stenramen. De ingår på så sätt som en integrerad del i stenramen. Flertalet av stenramarna är av grå granit, men de finns även i svart diabas, något som är ovanligt på kyrkogårdar. Många av gravvårdarna är från andra hälften av 1900-talet och till stor del av låg rektangulär typ av olika utformning. Vissa har tempelinspirerad formgivning. Små hällar förekommer också. De äldre gravvårdarna är i grå granit eller diabas, först under de senaste decennierna har röd granit börjat användas mer allmänt. Några ovanligare typer av gravvårdar förekommer i kvarteren. Ett av dessa är ett kors i koppar från 1977 och en gravsten i form av en uppslagen bok i marmor som ligger på en stubbe i granit. Två äldre gravstenar i sandsten, från 1863 och 1856 som tagits ur bruk står uppställda i gräset vid västra muren. De är av äldre högrest typ, en rektangel på högkant med ett halvcirkelformat krön. Ingraverade yrkestitlar på gravvårdarna är relativt vanligt inom dessa kvarter. Några exempel är Smedmästaren, grosshandlaren, hemmansägaren, landsfiskal, urmakarmästare och enkan. Det är inte lika vanligt att orten eller gården där den avlidne härstammar ifrån omnämns. Bland dessa nämns bland annat Bistockskulla, Kexholm och Toratorp. Psalm- och bibelhänvisningar nämns på några av de äldre gravstenarna. Kvarter B - D Allmän karaktär Dessa kvarter ligger östligast på den gamla kyrkogårdsdelen och tillkom vid utvidgningen 1924. Kvarter B och D och västligaste delen av kvarter C, vid grusgången, har mer påkostade gravstenar och är köpegravar. I resten av kvarter C är gravvårdarna av mindre och lägre typ. Den allmänna linjen har funnits i kvarter C vilket visas av små oansenliga gravstenar, med bara namnet på en person på. Allmänna linjen var de gravar som kunde erhållas gratis. De avlidna begravdes i rader bredvid varandra, efter dödsdatum, vilket resulterade att man och hustru oftast inte begravdes bredvid varandra. Nästan alla gravar i kvarteren är grusgravar, antingen omgivna av låga häckar, vanligtvis av buxbom som är mindre och smalare än i kvarter A eller en stenram. På flygfotot från 1941 är gravarna i kvarter B, D och västligaste raden av C av större typ, medan den östra delen av kvarter C består av tätt liggande gravar, de flesta med gravkulle på. Grusgravarna har inte heller samma regelbundna utformning i den delen av kvarter C som i de övriga kvarteren. I kvarter B är gravstenarna vända åt alla håll utom mot söder. Vid västra gången i kvarter C och i kvarter D är alla gravvårdarna vända åt väster, i övriga kvarter C är gravvårdarna vända mot öster. Gravvårdstyper Påkostade gravar finns i kvarter B och västra delen av kvarter C. Gravvårdarna är av ungefär samma typ som i kvarter A. Stenramarna kan vara mycket stora. Det är möjligt att den västra delen av kvarter C tillhört kyrkogården före utvidgningen 1924, eftersom där finns äldre gravvårdar. Enstaka högresta gravstenar i diabas finns, liksom stenkors i diabas och röd granit. Låga, breda familjegravar är relativt vanliga. Vissa har gravstenen integrerad som en del av ramen De flesta gravvårdarna är från andra halvan av 1900-talet. Låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön dominerar. Små hällar och moderna gravstenar i fri form förekommer också. Stensorterna är granit, både grå (som är vanligast) och röd diabas, samt en variant som kallas Hallandia (röd- och grå- strimmig granit). Enstaka liggande naturstenar förekommer även. Allmänna linjen-gravstenar är små gravstenar, bland annat små hällar i diabas, utan den avlidnes födelse- och dödsår. Inom dessa kvarter är omnämnandet av hemort eller gårdsnamn vanligare än yrkestitel på gravvårdarna. Orter som nämns är bland annat Mösjöhult, Toratorp Bondenäs, Kulla Mörtelek och Brinken. Titlar är bland annat hemmansägare, häradsdomare, bankkamrer och fanjunkare. Bibel- och psalmhänvisningar är ovanliga. Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E är ett långsmalt kvarter i öst-västlig riktning, som ligger i kyrkogårdens nordvästra del och tillhör utvidgningen 1869 – 70. Några så gamla gravvårdar finns inte i kvarteret, utan den äldsta är från 1907. Liksom i övriga kvarter inom gamla kyrkogårdsdelen är gravarna omgärdade av antingen låga buxbomhäckar eller stenramar. Här finns även kyrkogårdens enda grav som har en omgärdning av pollare och kätting. Längst österut finns ett område med barngravar omgärdade av små buxbomhäckar. Gravvårdstyper Kvarter E är liksom övriga kvarter i gamla kyrkogårdsdelen av blandad karaktär. Ett mindre antal högresta gravstenar i diabas förekommer i kvarteret. Den mest utmärkande graven är CE Karlssons familjegrav i nordöstra hörnet. Gravstenen, en högrest sten i diabas omgärdas av nio pollare sinsemellan förbundna med kätting. Inom barngravsområdet i kvarteret finns små gravar prydda med små hällar. Några av barngravarna saknar gravsten. Små hällar finns även inom andra delar av kvarteret I övrigt är de flesta gravstenarna av låg rektangulär typ, med olika typer av krön, i form av bland annat vågor, tak, tempel och helt raka. Några låga breda familjegravar förekommer också, liksom moderna gravstenar i fri form. Låga breda gravstenar som är integrerade i stenramen liksom stenkors i diabas är även representerade i kvarteret. Det är vanligare att yrkestitlar nämns på gravstenarna än orts- och gårdsnamn. Hemmansägare, och kyrkovaktmästare är titlar som nämns och Furusjömåla och Mulatorp är de orts- respektive gårdsnamn som nämns. Endast en psalmhänvining Ps 491 omtalas. Kvarter F – H Allmän karaktär Kvarteren F till och med H ligger på kyrkogårdens norra sida. Det är två större kvarter och ett litet. Troligen är det delar av dessa kvarter som utökades år 1848. I kvarteret är så gott som alla gravarna grusgravar som omges av buxbomhäckar och stenramar. Buxbomhäckarna är högre i västra delen av kvarter G. Flertalet av de mest monumentala gravstenarna och gravarna finns inom dessa kvarter. Många har mycket stora stenramar i konstnärlig utformning. På en av gravarna finns en gravkulle kvar bevuxen med funkia. Gravvårdstyper Särskilt i kvarter F och G finns många högresta gravstenar, flera i form av obelisker och monoliter. Den högsta är över två meter hög. Förutom av diabas har de högresta gravstenarna även tillverkats i röd granit Det som gör att många gravar blir så magnifika är deras omgivande stora och vidsträckta stenramar med många detaljer. Fyra högresta kors i svart diabas står på rad bredvid varandra. Låga breda familjegravar i både kantig utformning och med svepande linjer finns. Liksom låga breda gravstenar är integrerade i stenramen. Den typ som är störst till antalet är de låga rektangulära främst från andra hälften av 1900-talet. Orsaken till att dessa nästan inte syns är att buxbomhäckarna har ungefär samma höjd som de låga gravstenarna. En del av de låga rektangulära gravstenarna står på familjegravar. Då begravningar fortfarande sker inom denna kyrkogårdsdel är även den nyare moderna gravstenstypen med fri utformning i mjuka linjer representerad. Stensorterna som använd är granit, både grå och röd. Under första halvan av 1900-talet var svart diabas vanligast. Små hällar i diabas är också vanlig i kvarteren. En ovanlig grav är Oscar Hjälms familjegrav som har en gravsten som är integrerad med stenramen och med en stenbelagd yta innanför stenramen. På den stenlagda ytan finns också en stor häll och en kruka för blomsterplantering. En stående natursten i kvarter F passar inte riktigt in ibland de övriga gravstenarna.I södra delen av kvarter G finns två gjutjärnskors från 1873 respektive 1877. Titlar förekommer relativt rikligt ingraverade på gravvårdarna exempelvis liesmeden, hemmansägaren, vagnmakaren, lärarinnan och operasångaren. Ortsnamn förekommer också på en del gravstenar. Åseda, Sisehult, Klöverfors, Ugglebo, Mörtelek och Massamåla är bara några exempel på vilka orter och gårdar som nämns. Bibel- och psalmhänvisningar förekommer inte så ofta. Mest hänvisar man till någon psalm som den avlidne kanske tyckte om eller som var lämplig i sammanhanget. Psalmerna 217, 491 och 488 hänvisas det till. 2 Kor 5:1 och Jobs bok 49 är texter i bibeln som anvisas. På en gravsten står: Kristus är mitt liv, döden är min vinning. Kvarter 1 – 3 Allmän karaktär Kvarteren 1 – 3 ligger längs österut på kyrkogården och kallas nya kyrkogården, vilken tillkom vid utvidgningen 1950. Den skiljer sig totalt till sin karaktär från den gamla kyrkogårdsdelen. Ytorna inom kvarteren är gräsklädda. Manshöga rygghäckar av cypress delar av kvarteren i nord-sydlig riktning. Längst i öster i kvarter 1 finns barngravar. Gravstenarna står i prydliga rader i nord-sydlig riktning. Gravvårdarna är riktade mot öster eller väster beroende på var i kvarteren de står. Gravvårdstyper I kvarter 1 är gravstenarna i allmänhet smalare och högre, ca 0,7-0,8 meter höga. En del är rektangulära medan andra har mer fri form. Den äldsta är från 1970, men många är från 1990-2000-talen. Barngravarna är prydda med gravvårdar med enbart förnamn. Övriga gravvårdstyper är små fyrkantiga hällar samt tre träkors med metallplatta. Gravstenarna i kvarter 2 – 3 är något större än vad låga rektangulära gravstenar i allmänhet brukar vara. De är bredare, något högre och mer påkostade än gravstenar vanligtvis brukar vara under tredje fjärdedelen av 1900-talet. Gravstenarna har olika utformning på krönet, vissa har avrundade kanter, vågformigt krön eller trappstegsformat och andra har tempelliknande utformning. Andra har mer fri form givning med mjuka linjer. Många har upphöjd text. Det är vanligt med urnor som placeras tillsammans med gravstenarna. Förutom låga rektangulära och med fri form fanns det några kors i marmor och små liggande hällar. Vanligtvis är gravvårdarna i grå granit, röd granit är ovanligt Yrkestitlar och ortsnamn är sällsynt på gravstenarna i dessa kvarter. Skräddarmästare, mejeriföreståndaren, bankkamrer och glasblåsarmästaren är de yrkestitlar som förekommer. Dunatorp, Varshult, Kjerseskruv och Räveberg är några av orterna som nämns Vid sakristians västmur och utanför den norra kyrkogårdsmuren Allmän karaktär Ett fåtal gravvårdar av äldre typ har bevarats. Några av dessa har sekundärt placerats dels vid sakristians västmur,dels utanför den norra kyrkogårdsmuren, öster om redskapsboden. Gravvårdstyper Utanför sakristians västra vägg finns tre smala, platta omkring meterhöga gravvårdar i huggen kalksten från 1687, 1692 och 1758. Krönet på två av gravstenarna kröns av ett änglahuvud i relief. Den tredjes överdel saknas. Här finns även en äldre stor häll i röd granit från 1835 och två gjutjärnskors från 1862 och möjligen 1834. Sju gjutjärnskors står norr om norra kyrkogårdsmuren, öster om redskapsboden, tillkomna 1860 – 1892. |
