Stäng fönster Växjö kn, ASA 12:1 ASA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Asa kyrkogård ligger på ett vackert höjdläge med fantastiska vyer över Asa sjön och på dess motstående sida ligger Asa Herrgård. Kyrkogården, vilken omgärdas av en naturstenmur, är uppdelad i åtta kvarter vilka omsluter kyrkan. Sin huvudsakliga utbredning har kyrkogården i söder, öster och norr. Gångsystemet på kyrkogården är bevarat i det utförande som det erhöll i samband med den nya kyrkans uppförande i början av 1800-talet. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en naturstenmur vars karaktär varierar på kyrkogårdens olika delar. I sydväst, söder och sydöst ligger kyrkogården upphöjd över den omgivande marken som på en platå varvid kyrkogården kommer att ligga i liv med stenmurens ovansida. I söder och norr övergår muren till att anta karaktären av en vallmur för att i sydöst, öst och nordöst utgöras av en bred drygt meterhög murad naturstenmur. Ingångar Kyrkogården har två ingångar. Huvudingången är placerad i väster mitt för ingången till tornet. Den västra ingången är försedd med dubbla sirliga smidesgrindar där varje grind kröns av ett smidet kors. Mötet mellan grindarna är markerat med en korskrönt förgylld kula. Grindarna flankeras av två kraftiga huggna stenstolpar med mjukt avrundad ovansida. Kyrkogårdens andra ingång ligger mitt på den östra muren och är försedd med en dubbel smidesgrind av enkel karaktär även denna flankerad av huggna stenstolpar. I anslutning till den ekonomibyggnad som uppförts i liv med kyrkogårdsmuren på kyrkans norra sida finns en smal öppning mellan byggnaden och muren. Vegetation Kyrkogården omgärdas av en trädkrans huvudsakligen av lönn med enstaka inslag av ask. Utmed den norra muren har kransen föryngrats och här hålls träden nu i en betydligt lägre skala. Samma sak har skett med trädkransen i kyrkogårdens sydvästra hörn. Frånsett trädkransen i anslutning till kyrkogårdsmuren finns ingen övrig vegetation på kyrkogården. Gångsystem Samtliga gångar på kyrkogården är täckta med singel. Gångarna delar in kyrkogården i sju delar. Tidigare fanns en liten grusad gång mellan kvarter II och III. Denna är idag igenlagd och besådd med gräs. Frånsett denna förändring är gångsystemet på kyrkogården intakt från tiden då den anlades Urnlund/Minneslund Någon minneslund/urnlund finns inte anlagd på Asa kyrkogård. Gravvårdstyper Den övervägande delen av kyrkogårdens gravvårdar är hållna i en låg skala. Bland de äldre vårdarna finner man även en rad mer högresta, monumentala vårdar. Materialet bland de äldre stenarna är till stora delar diabas medan de yngre stenarna i större utsträckning är utförda i röd och grå granit. I kvarter V vilket är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn finner man resterna av en allmän linje där stenarna till stor del utgörs av små sluttande hällar. Bruket att skriva ut ortsnamn är allmänt utbrett på kvarterets vårdar emedan titlar främst förekommer på de äldre stenarna. Bland familjegravvårdarna finner man flertalet låga breda stenar. Flertalet av dessa har tidigare varit försedda med stenram och grusat fält. Samtliga gravvårdar står vända åt öster med baksidan vänt mot huvudingången i öster. Detta har troligen sin förklaring i att byvägen tidigare gick på andra sidan kyrkogården varvid den östra ingången tjänade som huvudingång. Idag ger detta besökare av kyrkogården en känsla av att man närmar sig kyrkogården från fel håll. Byggnader Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad för redskapsförvaring samt med inrymt personalutrymme. Byggnaden är uppförd med gråmålad locklistpanel, brunmålade portar och ett sinuskorrugerat plåttak. Alldeles öster om kyrkan ligger ett mindre gravkor uppfört över släkten Lejonhufvud. Byggnaden är uppförd i sten med slätputsade väggar markerade hörnkedjor och en slätputsad kimröksgrå sockel. Ovanför den dubbla kopparbeslagna porten sitter en infälld marmorplatta med förgylld text. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter I Allmän karaktär Kvarter I ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn direkt norr om den västra ingången. Stenarna i kvarteret är av blandad karaktär, placerade i enkla rader i nord-sydlig riktning. Området var tidigare ansett som ett av kyrkogårdens finare kvarter varför gravplatserna i detta kvarter är något mer generöst tilltagna. Området avgränsas i norr och väster av den omgivande kyrkogårdsmuren och i öster och söder av grusade gångar. Gravvårdstyper Området har en blandad karaktär där gravvårdarna i huvudsak är hållna i en låg skala i varierande form och material där diabas är vanligast bland de äldre vårdarna medan den grå och röda graniten dominerar bland de yngre. Bland de yngre vårdarna förekommer även nyare stenmaterial såsom hollandia och labrador. I kvarteret finns ett tiotal mer högresta stenar från tiden kring sekelskiftet 1900 samt några liggande sluttande hällar. Den ål- dersmässiga spridingen inom kvarteret är stor där hela tidsperioden från 1800-talets sista decennier fram till idag finns representerad, dock med en liten övervikt på stenar från 1950-, 80- samt 90-talen samt decennierna kring sekelskiftet 1900. Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig medan psalmhänvisningar förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande ortsnamn är Odenslund, Mariannelund, Baggansås, Asaryd, Gislaved och Hångeryd. Bland de titlar som förekommer kan nämnas överstelöjtnant, fjärdingsman, komminister, kantor, hemmansägare och kyrkovaktmästare. På några av kvarterets vårdar förekommer även kortare texter såsom ”Älskad – Saknad” och ”Den rättfärdige måste lida mycket men Herren räddar honom ur allt”. Kvarterets äldsta vård härrör från 1884 och utgörs av en smal halvhög diabassten rest över kyrkovärden Johan Nilsson 1831-1884 ifrån Lönsås. Utmärker sig gör bland annat stenen i form av en trädstam i kvarterets nordvästra hörn rest över kantor August Granstrand 1860-1910 och hans hustru Zelma 1858-1925. Kvarter II Allmän karaktär Kvarter II ligger rakt norr om kyrkan och avgränsas i norr av kyrkogårdens vallmur och i övriga väderstreck av grusade gångar. Hela området är bevuxet med gräs där stenarna står placerade i enkla nordsydliga rader. I kvarteret finner man en ganska så jämn blandning av enkel- respektive familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter II är huvudsakligen utförda i grå granit och diabas. I kvarteret finns en handfull smala högresta vårdar vilka tydligt utmärker sig från den annars gängse typen med låga rektangulära vårdar. Här återfinns även några familjegravar med låga breda vårdar vilka tidigare troligtvis varit försedda med stenram och grusfält. Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig liksom hänvisningar till psalmer och bibelstycken. Exempel på förekommande ortsnamn är Gerdshult, Torpäng, Hisshult, Kalvhult, Granhult, Tritteboda och Asa. Bland de titlar som förekommer kan nämnas f. förvaltare, f. kommunalordförande, bruksdisponent, nämndeman samt hemmansägare. På någon sten förekommer även kortare texter såsom ”Sov i ro”. En vård som utmärker sig lite alldeles extra är ett granitkors på fundament rest över Bruksdisponent Sven Wilhelm Grabe (1872-1933) och Karin Grabe (1886-1973) liksom hemmansägare Karl Fredrik Petterssons korsprydda diabassten. I kvarteret finns även en återanvänd sten över Stig Glanz där den äldre texten bevarats på baksidan. Kvarter III Allmän karaktär Kvarter III är beläget rakt norr om sakristian och omfattar endast ett tiotal gravar. Hela kvarterets yta är bevuxen med gräs och gränsar i väster till kvarter II. Gravvårdarna är placerade i räta nord-sydliga linjer. I söder och öster avgränsas kvarteret av grusgångar och i norr av kyrkogårdens vallmur. Gravvårdstyper Kvarterets vårdar är av yngre datum. Stenarnas material varierar kraftigt med allt från diabas till röd eller grå granit liksom inslag av modernare material såsom blåflammig labrador. Den åldersmässiga spridningen är ringa och sträcker sig mellan 1970-talet fram till 2000-talet. Några titlar förekommer inte på kvarterets stenar. Däremot finns ortsnamn angett på hälften. Exempel på detta utgör Knutskog, Asaryd, Hångeryd, Solhäll och Kråketorp. Kvarter IV Allmän karaktär Kvarter IV ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn och utgörs av ett stort rektangulärt gräsbevuxet område. Trots sin stora utbredning rymmer kvarteret endast ett 20-tal gravvårdar huvudsakligen av yngre datum. I kvarterets västra del alldeles öster om kyrkan ligger ett gravkor uppfört över släkten Lejonhufvud. På den gräsyta vilken är belägen i vinkeln mellan kyrkans långhus och sakristia har man ställt upp ett flertal äldre smides och gjutjärnskors. Lutande mot kyrkogårdsmuren i kvarterets norra del står de gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården då gravrätten löpt ut. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter IV är av skiftande karaktär där den äldsta stenen härrör från 1800-talets sista decennium och den yngsta från 2000-talet d.v.s. en stor spridning såväl med avseende på ålder som utformning. Merparten av stenarna är låga rektangulära med rak eller oregelbunden ovansida. Stenmaterialet är huvudsakligen grå eller röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenar i blåflammig labrador. Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig emedan titlar och psalmhänvisningar uppges mer sparsamt. Exempel på förekommande ortsnamn är Penningetorp, Buskatorp, Växjö, Undersboda, Möllnahult samt Lammhult och plantingsboda. Enda titel som anträffas är agr. dr. På någon sten förekommer även psalmhänvisning. I kvarteret är det två gravvårdar vilka utmärker sig, dels genom sin utformning samt genom val av material. Den äldsta vården utgörs av en tunn marmorplatta prydd med en porslinsros rest till minne av K. E. Gunnar Johansson, Hångeryd (1889-1898) samt ett marmorkors rest över Miles Karlsson (1897-1970) Kvarter V Allmän karaktär Området är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn och avgränsas i söder och öster av den omgivande kyrkogårdsmuren och på motstående sidor av grusgångar. Hela kvarteret är bevuxet med gräs med gravvårdar orienterade i räta nord-sydliga rader. Gravvårdstyper Karaktären på kvarterets skiftar tydligt med allt från mindre diabashällar, låga rektangulära stenar i såväl diabas som grå och röd granit med rak eller oregelbundet utformad ovansida. I kvarteret finner man även några sluttande hällar samt en högrest monumental granitvård. Åldersspridningen i kvarteret är stor där den äldsta vården härrör från slutet av 1800-talet och med senaste gravsättningen på 2000-talet. Det råder en tydlig övervikt på stenar från 1970- och 80-talet. Bruket att skriva ut titlar och psalmhänvisningar förekommer endast sparsamt medan förekomsten av ortsnamn är relativt vanlig. Exempel på titlar utgör träsnidare och A. soldat. Ortsnamn som uppges på stenarna är bl.a. Kråketorp, Saxabjörke, Asaryd, Hisshult, Sjöända, Hångeryd samt Fraggahult. I kvarteret finns även ett antal stenar där man endast uppgett namn och eventuell ort men utelämnat årtal. I kvarterets östra del finner man flertalet mindre, till sin utformning ganska så oansenliga, vårdar av diabas vilka troligtvis kan utgöra resterna av en tidigare allmän linje häribland en barngrav över vår lille Kennert (1934-1950). I kvarter V finner man kyrkogårdens enda kvarvarande grusgrav vilken utgörs av en högrest monumental vård i grå granit placerad på en mossbelupen kulle omgiven av ett stilfullt gjutjärnsstaket. Stenen är rest över släkten Leijonhufvud med första gravsättning av friherrinnan Hildegard Leijonhufvud, född Taube (1839-1881) Lite speciell framstår den halvhöga diabasstenen rest över Anna Lisa Johannesdotter, Gärdshult där man kan läsa att blixten tog hennes liv. Kvarter VI Allmän karaktär Kvarter VI ligger på kyrkogårdens södra sida öster om den grusade gång vilken löper i förlängningen av kyrkans södra ingång. Hela området är gräsbevuxet och stenarna är orienterade i raka nord-sydliga linjer. Gravvårdstyper Kvarter VI upplevs som ett homogent kvarter, huvudsakligen med låga rektangulära vårdar utförda med mjukt avrundad ovansida eller överliggande triangulär fronton och antikinspirerade stildrag. Det stora flertalet av vårdarna är utförda i diabas. I kvarteret förekommer även ett antal vårdar i grå och röd granit samt någon sten i nyare material såsom blåflammig labrador. Åldersspridningen fördelar sig över åren från 1900-talets första decennium fram till 1980-talet där gravvårdar från 1950- och 60-talet är klart överrepresenterade. Flertalet av diabasvårdarna är vackert dekorerade med slingrande växtlighet och religiösa symboler. Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig medan psalmhänvisningar och titlar förekommer mer sparsamt. Exempel på förekommande ortsnamn är Erikstorp, Vitabråten, Mössjöås, Brunstorp, Sandsbro, Kalvhult och Velhult. Bland de titlar som förekommer kan nämnas lantbrevbärare, smedmästare och hemmansägare. På någon enstaka av kvarterets vårdar förekommer även kortare texter såsom ”Herre ske din vilja”. I kvarteret finns en barngrav, markerad med ett litet marmorkors, över ”vår lilla Carina” 1969-1974, Knutskog. I kvarteret finns fyra gravvårdar som utmärker sig lite extra. Dessa utgörs av en glasvård, utförd som en etsad glasskiva fäst vid en ställning av bockad kopparplåt, över Ivar och Bodil Lindqvist från 1990-talets slut, en liggande rektangulär granithäll med huggna kantdekorationer och vapensköld till minnet av Greve Knut Posse (1886-1947) och makan Viveka Posse 1911-2003. I kvarterets sydvästra hörn står två stycken smala högresta granitstenar i vars ovankant man finner en infälld porslinsmedaljong med motiv av konstnären Thorvaldsen. Den större av dessa två stenar utgör även kvarterets äldsta sten och restes år 1877. Kvarter VII Allmän karaktär Kvarter VII ligger på kyrkogårdens södra sida rakt väster om den grusade gång vilken löper i förlängningen av kyrkans södra ingång. Hela området är gräsbevuxet och stenarna är orienterade i raka nordsydliga linjer. I söder avgränsas kvarteret av kyrkogårdsmuren och i övriga väderstreck av kyrkogårdens grusade gångar. Gravvårdstyper Kvarter VII består frånsett en handfull smala höga vårdar huvudsakligen av låga rektangulära vårdar utförda med mjukt avrundad ovansida eller överliggande triangulär fronton och antikinspirerade stildrag. I kvarteret finns även några familjegravar med låga långa stenar. Flertalet av de mer omfångsrika gravvårdarna har tidigare haft ett framförliggande grusområde med omslutande stenram. Materialet är övervägande diabas med inslag av röd och grå granit. I kvarteret förekommer även någon sten i nyare material såsom blåflammig labrador. Många av de äldre vårdarna har vackra sirliga dekorationer med växtslingor och bibliska symboler medan de nyare stenarna i högre utsträckning har blästrad text och traditionella symboler som kors och agnar vilka ifyllts med färg. Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är stor där hela tidsperioden från 1900-talets första decennier fram till idag finns representerad med en övervikt på stenar från perioden 1960-80- talet samt från decennierna strax efter sekelskiftet 1900. Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig medan titlar och psalmhänvisningar förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande ortsnamn är Knutskog, Lammhult, Baggansås, Buskatorp, Tritteboda och Lovholmen. Bland de titlar som förekommer kan nämnas plåtslagarmästare, hemmansägare, fd. omnibussägare samt kyrkovärd. Kvarterets äldsta vård härrör från 1918 och utgörs av en smal halvhög diabassten rest över Kerstin Simonson, Elmefall. Utmärker sig gör bland annat en kopparskodd trävård över kyrkvärden Knut Johansson (1915-61) och dennes maka, Iris (1919-98). I kvarteret finns även två barngravar. Kvarter VIII Allmän karaktär Kvarter VIII är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn direkt söder om den västra ingången. Hela området är gräsbevuxet med gravstenar placerade i räta nordsydliga linjer. Gravvårdstyper Gravstenarna i kvarter VIII är frånsett en handfull högresta vårdar huvudsakligen hållna i en låg skala där merparten av vårdarna är låga rektangulära. Det finns även ett ganska så stort inslag av familjegravar vilka i större utsträckning har låga långa stenar. Dessa har i stor utsträckning varit försedda med ett framförliggande, stenomramat grusområde vilket ersatts med gräs i samband omläggning av kyrkogården. I kvarteret påträffas även ett antal liggande sluttande hällar och ett marmorkors. Bland de äldre stenarna dominerar diabasen emedan de yngre stenarna i större utsträckning är utförda i grå eller röd granit. Några enstaka inslag av nyare stensorter finns såsom blåflammig labrador. Åldersmässigt fördelar sig vårdarna över tiden från 1880-talet fram till 2000-talet med en tydlig övervikt på vårdar från 1930-40-talet. Merparten av dessa vårdar är utförda i diabas och rikligt dekorerade. Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig medan titlar och psalmhänvisningar förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande ortsnamn är Velhult, Skogslätt, Linköping, Fraggahult, Duvekvarn, Plantingsboda och Silkeryd. Titlar förekommer framförallt på vårdarna i kvarterets västra del. Bland de titlar som figurerar kan nämnas skolföreståndarinna, lärarinna, hemmansägare och kyrkovärd. Kvarterets äldsta sten, och tillika en av de som utmärker sig lite extra i kvarteret, är en smal halvhög sten utförd i grå granit. Ovan texten på stenens framsida finns ett skulpturalt inslag, utförd i ett porslinsliknande material, föreställande två händer som möts i ett handslag. Stenen är rest till minne av J. F. Nilsson 1863-1887. På stenen finner man även ett längre utdrag ur den svenska psalmboken ”Du som ingen vill förderfva war mig när med hielp och råd att iag må ditt rike ärfva genom din förtienst och nåd iesu styrk mitt svaga mod iesu var mig huld och god gör mig salig i ditt blod” |
