Stäng fönster Växjö kn, GÅRDSBY 5:4 GÅRDSBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Den ursprungliga kyrkogården, vilken anlades i samband med kyrkans uppförande 1833-35, omger kyrkobyggnaden och ramas in av en vallmur vars yttersida utgörs av en kallmurad naturstenmur. I en krans direkt innanför muren växer kastanjeträd. På kyrkans norra sida har man nyligen nödgats fälla de gamla träden vilka ersatts med nya trädplantor av samma slag som de befintliga. Kyrkogården nås via två ingångar i väster vilka försetts med sirliga smidesgrindar. Kyrkan omges av grusgångar vilka delar upp den äldre delen av kyrkogården i tre gravkvarter. Ute på kyrkogården står ett antal smideslyktstolpar utformade i likhet med de lyktor som placerats vid den västra entrén. På mitten av 1950-talet kom kyrkogården att utvidgas åt norr. Vid samma tidpunkt lät man också uppföra bårhuset och ekonomibyggnaden vilka är belägna strax nordväst om kyrkan. Centralt placerad på den nyare kyrkogårdsdelen står en uppmurad vattenbrunn. Området ramas in av en naturstenmur, på insidan försedd med en mjukt avrundad jordvall. Området är uppdelat i fyra kvarter där gravsättningen sker i räta linjer. Varje rad med gravstenar skiljs åt av en planterad häck. Den nya kyrkogårdsdelen nås antingen via en trappa belägen strax norr om kyrkan på den ursprungliga kyrkogården eller via de två entréerna i västra muren. Omgärdning Den nya kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstenmur. I norr, söder och öster är kyrkogården upphöjd på en platå cirka en meter över den omgivande marknivån, varför kyrkogården här ligger i nivå med murens överkant. I väster är marknivån inne på kyrkogården densamma som den utanförliggande varför kyrkogårdens avgränsning här antar formen av en vallmur. Den senare utvidgningen norr om kyrkan omges av en vallmur bevuxen med gräs och ängsblommor. Kyrkogården gränsar i öster och norr till odlad åkermark, i söder har man på senare tid anlagt en grusad parkeringsplats och i väster framför tornet en grusad kyrkplats i anslutning till den förbisvepande byvägen. Ingångar Samtliga fyra ingångar till kyrkogården ligger i väster. Två smidda dubbelgrindar var sida om tornet, flankerade av huggna stenstolpar, leder in till den äldre delen av kyrkogården. I anslutning till utvidgningens västra sida finns ytterligare två entréer även de flankerade av stenstolpar och försedda med smidesgrindar i praktiskt taget samma utförande som grindarna vid den äldre delen av nya kyrkogården. Vegetation Den äldre delen av nya kyrkogården har en anlagd trädkrans av kastanj. På norra sidan har dock skett en föryngring av beståndet där det idag finns fjorton stycken nyplanterade kastanjeträd. Vallmur med frodigt gräs och ängsblommor (smörblomma, prästkrage m.m.) kringgärdar utvidgningen i norr. Utvidgningens gravkvarter delas av planterade häckraderna in i mindre rektangulära områden. I utvidgningens sydöstra hörn har man låtit plantera tre måbärsplantor. Minneslunden på den äldre kyrkogårdens östra del kringgärdas av en relativt nyplanterad avenbokshäck. I anslutning till enstaka gravvårdar finns planteringar med ormbunke, buxbom och vintergröna. Gångsystem Gångarna i anslutning till kyrkan är belagda med grus. Rakt öster om kyrkan i förlängningen av kyrkans sakristia löper en gång belagd med oregelbundna kalkstensplattor. Denna gång leder upp till minneslunden. Den tidigare mer finmaskiga indelning av kyrkogården med grusgångar har under årens lopp lagts igen och är idag gräsbevuxna. Norr om kyrkan i anslutning till trappan, vilken leder ned till den lägre belägna kyrkogårdsutvidgningen, löper en grusgång. På utvidgningen finns två grusade gångar, en som sträcker sig från trappan i söder ned till den murade vattenbrunnen i områdets mitt samt en gång i öst-västlig riktning vilken delar det utvidgade området i två lika stora delar. Minneslund Minneslunden ligger på kyrkogårdens östligaste del och utgörs av en kalkstensbelagd plats i vars mitt man låtit mura upp en rektangulär blomsterlåda i kalksten. Norr om planteringen finns en gräsyta inom vilken gravsättningarna sker. Hela det oregelbundet utformade området omgärdas av en avenbokhäck. I minneslundens sydöstra hörn finns en sittbänk samt ett ljusskåp. Gravvårdstyper Gravvårdarna på nya kyrkogården är övervägande av typen låga rektangulära stenar, antingen utförda i diabas eller i grå och röd granit. Bland de äldre stenarna finner man även ett flertal smala högresta stenar samt någon gjutjärnsvård. Av mer monumentala gravar återfinns ett fåtal mer påkostade grusgravar med kraftiga stenomramningar liksom gravar inramade av naturstenspollare och kättingar. På kyrkogården förkommer en viss återanvändning av äldre stenar i det egna släktledet varvid stenar antingen slipas om eller så nyttjas stenens baksida. Någon återanvändning av avlägsnade gravvårdar förekommer inte. Byggnader Strax väster om den norra kyrkogårdsutvidgningen ligger en mindre ekonomibyggnad uppförd i regelkonstruktion med slamfärgad locklistpanel. Taket är täckt med eternitplattor. Bårhuset ligger strax nordväst om den nya kyrkan i anslutning till den medeltida kyrkogårdens östra sida. Byggnaden är uppförd i natursten med dubbla kopparklädda portar. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A är beläget norr om kyrkan och utgörs av ett långsmalt område utsträckt i öst-västlig riktning. En grusad gång delar kvarteret i två delar. Den västra delen har endast ett fåtal gravar, övervägande familjegravar, varav tre mer omfångsrika med stenomramningar och grusade fält. Kvarteret avgränsades tidigare i öster av en grusad gång. Denna är idag igenlagd och bevuxen med gräs. Gravvårdstyper Gravvårdarna inom området är av en mycket varierad karaktär med allt från moderna låga breda vårdar till smala högresta diabasstenar samt mer storslagna familjegravar med gravvårdar av monumental karaktär. Det stora flertalet av kvarterets vårdar är utförda i diabas eller grå granit. Bland de yngre stenarna finner man dock några inslag av röd granit. Åldersmässigt härrör merparten av stenarna från 1950-60-talen men inom kvarteret finns representanter från 1870-talet fram till vår egen tid. Förekomsten av titlar och ortsnamn är mycket vanlig på kvarterets vårdar. Exempel på titlar är kyrkovärden, hemmansägaren, hustrun, lektor, organist, kantorn, nämndeman, lärarinnan, förmannen samt trädgårdsmästaren. Det förkommer även bibelord liksom psalmhänvisningar på gravstenarna. Utmärker sig gör bland annat en grusgrav omgärdad av pollare och kätting vilket rymmer Stojby Backagårds och Lidhems familjegravar. Vidare utmärker sig de tre liggande granithällarna över familjen Bäckman från Björnamo liksom tre diabashällar vilka utgör släkten Granstrands familjegrav. Kvarter B Allmän karaktär Området utgörs av en utsträckt rektangulär yta vilken i söder begränsas av kyrkogårdsmuren och i norr av kyrkan. I väster markeras kvarterets gräns av en svag upphöjning i den gräsbesådda ytan. Tidigare utgjordes gränsen mellan kvarter B och D av en grusad gång. Gravvårdstyper Kvarterets västra del domineras av flertalet större och mer påkostade familjegravar vars robusta stenomramningar och högresta gravstenar skänker dem en kraftfull och monumental karaktär. Av de kraftiga stenramar som omger gravstenarna kan man tydligt skönja att flertalet av dessa ytor tidigare varit belagda med grus/sand. Den östra delen präglas av smala stående mindre stenar utförda i diabas vilka huvudsakligen härrör sig från tiden kring 1930-40-talen. Sammantaget daterar sig alltså det stora flertalet av kvarterets stenar till tiden kring 1930-40-talen men samtliga decennier från 1870-talet fram till vår tid finns representerade. I kvarteret finns ett antal stenar av yngre datum insprängda. Dessa är utförda i grå och röd granit och härstammar från 1990-2000- talen och utmärker sig tydligt genom sin moderna framtoning i kvarteret. Bruket med att skriva ut den avlidnes titel på gravstenen är relativt vanligt förekommande. Exempel på titlar är hemmansägaren, virkeshandlanden, häradsdomaren, trävaruhandlanden, gästgifvaren, kyrkovärden, nämndemannen och lantbrukaren. Kvarterets äldsta vård är en granitvård krönt med ett kors vilken härstammar från 1874 och är rest över gästgifvaren Joh. Jaensson f. 1821 d. 1874. Bland de vårdar som utmärker sig i kvarteret kan bland annat nämnas en grå granitvård med ovanlig utformning och infälld porslinsmedaljong med motiv av den danske konstnären Thorvaldsen. Vidare utgör de storslagna gravarna med bevarad stenomramning i kvarterets västra del ett viktigt inslag. I kvarteret finns även ett flertal stenar med påkostad utformning och dekor. Exempel på detta utgör några låga rektangulära stenar med stildrag från antiken. Kvarter C Allmän karaktär Området ligger nordost om kyrkan och gränsar i väster till kvarter A. I söder avgränsas kvarteret av den kalkstensbelagda gång vilken leder fram till kyrkogårdens relativt nyanlagda minneslund. De grusgångar vilka tidigare delade in kvarteret i flertalet mindre delar har lagts igen och är idag en del i kvarterets gräsbevuxna yta. Stenarna inom kvarteret står, frånsett familjegravarna i kvarterets västra del, ryggställda mot varandra i räta nord-sydliga rader. Gravvårdstyper Samtliga av kvarterets stenar är antingen av diabas eller grå granit med undantag av en gjutjärnsvård i form av ett klöverbladskors. En handfull av kvarterets vårdar är av en mer högrest karaktär medan övriga stenar utgörs av låga rektangulära stenar varav ett flertal är försedda med en antikinspirerad dekor. I kvarteret finns en återanvänd sten med rik dekor, från 1940-talet, där stenens baksida nyttjats för den nya texten. Förekomsten av ortsnamn är mycket vanlig på kvarterets vårdar emedan titlar omnämns med sparsamt. Exempel på orter som förekommer är Vikensved, Hestranna, Stojby, Sandsbro, Vik, och Kråkenäs. På stenarna förkommer även hänvisningar till bibelavsnitt och psalmer. Kvarterets äldsta gravvård utgörs av ett gjutet klöverbladskors rest över Jenny Catarina Stendahl f.1888 d.1900. Merparten av kvarterets stenar härrör sig från 1940-1950-talen med endast något enstaka exempel från 1900-talets senaste decennier. I kvarterets västra del finns en hel rad familjegravar vars stenomramning med innanförliggande grusad yta har bevarats. Här återfinns släkten Löfvander, Olof Nilssons, PM Ericssons, Blomgren, Åkerstrand, A. Nilssons och J. Johanssons familjegravar. Kvarter D Allmän karaktär Området ligger söder om kvarter C och utgör på motsvarande sätt ett kvarter vilket tidigare avgränsats i väster av en nord-sydlig grusgång. Kvarteret har tidigare delats in med grusgångar i mindre delar. Dessa är idag igenlagda och hela kvarterets yta är gräsbevuxen. I kvarterets östra del återfinns flertalet av kyrkogårdens urngravar. De ryggställda gravstenarna är orienterade i räta rader vilka sträcker sig i nord-sydlig riktning. Gravvårdstyper Övervägande del av kvarterets stenar är utförda i diabas eller grå granit med en handfull inslag av stenar i röd granit, dessa förekommer huvudsakligen i anslutning till kvarterets urngravar och är av yngre datum. I kvarteret finns även exempel på att man låtit återanvända gravstenar, varvid man nyttjat stenens baksida för den nya texten. Det stora flertalet av stenarna härrör från 1940-1970-talen men representanter finns från 1900-talets början fram till idag. Förekomsten av titlar och ortsnamn är vanlig på kvarterets vårdar. Exempel på titlar är kyrkovärden, hemmansägaren, uppsyningsman, svenskamerikanen och landtbrukaren. Av det flertal ortsnamn som förekommer kan nämnas Norra Åreda, Gårdsby, Stojby, Ulvafall, Lyckebo, Haketorp, Gasslanda och Källehult. Kvarterets äldsta sten utgörs av en smal högrest sten på kraftigt granit fundament och är rest över landtbrukaren Magnus Andersson i Tveta f.1804 d.1879 och hans maka Helena Pettersdotter f.1818 d.1894 I kvarterets östra del finns sex barngravar varav tre är försedda med marmorkors och två med små gjutjärnsvårdar samt en liten flat liggande sten. Kvarter E-H Allmän karaktär Kvarteren E-H är belägna norr om kyrkan och omfattas samtliga av den senast utförda kyrkogårdsutvidgningen. Det utvidgade området sluttar svagt från söder mot norr och delas halvvägs ned mot den norra muren av en grusgång i öst-västlig riktning. Området söder om denna gång genomskärs i sin tur på mitten av en grusgång vilken delar upp den övre ytan i två delar där den västra delen utgör kvarter F medan den östra delen går under beteckningen H. På utvidgningens nordligaste del, vilken man ännu inte behövt nyttja för gravsättningar, har man låtit avlägsna de ursprungligen utförda häckplanteringarna. Detta för att underlätta skötseln av området. I områdets mitt ligger en vattenbrunn. Gravvårdstyper Gravarna inom kvarteren ligger i räta linjer vilka skiljs åt av lågvuxna häckar. Raderna orienterar sig i öst-västlig riktning. Området upplevs som mycket homogent med likvärdiga låga breda vårdar. I materialet överväger förekomsten av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas. Åldersmässigt härrör vårdarna från 1960-talets mitt fram till idag. Gårdsby gamla kyrkog ård Strax väster om nya kyrkan återfinns den medeltida kyrkogården i Gårdsby. Denna ramas in av en kraftig naturstensmur på insidan försedd med en mjukt avrundad jordvall. Kyrkogården har två entréer placerade i öster och söder. Båda ingångarna flankeras av kraftiga stenstolpar vilka försetts med svartmålade smidesgrindar. Kyrkogården delas av de grusade gångarna in i fyra kvarter. På kyrkogården skall enligt uppgift tidigare ha funnits en gravsten med inskription på latin. Stenen var rest över herr Bengt Basius, kyrkoherde och prost i Gårdsby, död 1600, och skall ha varit placerad mitt för fönstret på den gamla kyrkans sakristia. På kyrkogården finns idag inga synliga rester av medeltidskyrkan vilken skall ha legat i anslutning till områdets nordöstra hörn. På kyrkogården har ett antal äldre gravminnen bevarats. Omgärdning Den gamla kyrkogården i Gårdsby kringgärdas av en kallmurad naturstensmur på insidan försedd med en jordvall s.k.vallmur. Ingångar Kyrkogården har två ingångar belägna i söder och i öster båda försedda med sirliga smidesgrindar. Den södra grinden, vilken är en dubbelgrind, bär texten ”Gårdsby 1856”. Vegetation Den gamla kyrkogårdens trädkrans utgörs av fullvuxna träd av slagen lönn, ek, ask och alm. Inne på kyrkogården huvudsakligen i anslutning till de enskilda gravvårdarna finner man växter som buxbom, ormbunke och rhododendron. Gångsystem En korsformad grusgång delar in den gamla kyrkogården i fyra kvarter benämnda A-D Gravvårdstyper Den äldsta stenen på kyrkogården finner man i kvarter C. Denna utgörs av en tunn kluven skiffersten vilken står nedstucken i gräset med svag lutning. Inskriptionen utgörs av ett fåtal inristade bokstäver ”LC iiS”. Stenen härrör troligen från sent 1600-tal eller 1700-talets första hälft. På kyrkogården finner man även flertalet små sluttande diabasstenar liksom ett antal större liggande hällar. Av mer monumentala gravar återfinns en handfull mer påkostade grusgravar med kraftiga stenomramningar liksom gravar inramade av naturstenspollare och kättingar. I kvarteren finner man även flertalet gjutjärnsvårdar liksom ett fåtal granitstenar med infälld porslinsplatta varav åtminstone en kan identifieras som ett av Thorvaldsens verk, kallad ungdom/sommar speglande den vaknande åtrån mellan man och kvinna. På gamla kyrkogården påträffas även ett stort antal smala högresta stenar i diabas. Kvarter A Allmän karaktär Inom kvarter A låg tidigare Gårdsby medeltida kyrka. Utmed den norra muren i kvarterets nordöstra del står en rad av kyrkogårdens avlägsnade gravvårdar uppställda. Bland de borttagna vårdarna återfinns tretton stycken gjutjärnskors samt ett smideskors. Gravstenarna är placerade i enkla rader orienterade i nord-sydlig riktning. Gravvårdstyper Den övervägande delen av kvarterets gravvårdar utgörs av smala, högresta stenar utförda antingen i grå granit eller i diabas. I kvarteret förekommer även ett par stenar i röd granit. Åldersmässigt härrör det stora flertalet av kvarterets stenar från 1920-30-talen men representanter finns från 1880-talet fram till 1990-talet. Bruket med att skriva ut den avlidnes titel på gravstenen är relativt vanligt förekommande. Exempel på titlar är hemmansägare, sadelmakare, skräddaremästare, nämndeman, kyrkoherde, hovpredikant samt juvelerare och borgare. Bland de gravvårdar vilka utmärker sig lite extra finner man komministern Salomon Efraim Lagergrens grav, utförd med kraftig stenomramning och ett innanförliggande grusat fält. I bakkant avslutas det grusade fältet av en låg buxbomshäck. Den högresta gravstenen är huggen i grå granit och utformad som ett ringkors. Stenen flankeras av två frodiga cypressbuskar. Vidare finner man i kvarteret två gjutjärnsvårdar över juveleraren och borgaren Gustaf Möllenborg 1796-1851 samt makan Anna Cat. M. 1790-1849 samt hemmansägare Alfred Peterssons grusgrav med stenomramning med pelare och klot i hörnen. Även kyrkoherde Lindstams familjegrav 1878-1930 har kvar sin stenomramning men det tidigare grusade fältet har såtts igen med gräs. För att underlätta skötseln av graven har stenomramningen sänkts ned i nivå med den omgivande marken vilket möjliggör för gräsklipparen att köra över kanterna. För att bevara känslan av gravens stenomramning är det viktigt att man håller efter grässvålen så att denna inte tillåts valla över stenen. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och rymmer endast ett fyrtiotal gravar. Gravstenarna ligger delvis i enkla rader och delvis ryggställda. Samtliga rader är orienterade i nord-sydlig riktning. Gravvårdstyper Kvarteret rymmer varierande typer av gravvårdar. Merparten utgörs av smala höga vårdar, från nittonhundratalets första decennier, utförda antingen i diabas eller grå granit. Inslag finns dock av låga rektangulära stenar av yngre datum. I kvarteret finns fyra barngravar varav en är prydd med ett marmorkors. Förekommande titlar är landtbrukaren, målaren, gästgifvaren, hemmansägaren, sergeanten och mältaren. Kvarterets äldsta gravvård utgörs av ett hugget kors i grå granit vilket placerats på ett ganska så högrest oktagonalt fundament. Vården är rest över H. Christina 1797-1860 Utmärker sig gör även den högresta och stramt klassiserande gravvården i grå granit och diabas vilken rests över Sergeanten Sture Martin Rudberg 1878-1918 och hustrun Dorotea Kristina 1887-1959 liksom gravvården över lilla Asta vilken utgörs av en liten marmorplatta. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn och avgränsas på två sidor av den omgivande kyrkogårdsmuren och på de två andra av grusgångar. Kvarterets stenar står i enkla rader i nord-sydlig riktning. Gravvårdstyper Det stora flertalet av kvarterets gravstenar härrör från 1930-talet och är till karaktären huvudsakligen lite lägre hållna än stenarna i kyrkogårdens övriga kvarter. Till övervägande del är stenarna utförda i grå granit eller diabas. Bruket att skriva ut den avlidnes titel på gravstenen förekommer men är långt ifrån ett genomgående drag på kvarterets stenar. Exempel på titlar som nämns är hemmansägare, skräddaremästare, trädgårdsmästare, snickaren och fjärdingsmannen. Äldsta stenen utgörs av en tunn kluven skiffersten vilken står nedstucken i gräset med svag lutning. Inskriptionen utgörs av ett fåtal inristade bokstäver ”LC iiS”. Stenen härrör troligen från sent 1600-tal eller 1700-talets första hälft. Bland de gravvårdar vilka utmärker sig lite extra i kvarteret kan nämnas ett modernt smideskors över John Gustafsson 1977-1994 liksom ett äldre gjutjärnskors rest över Ellen Maria Öhrn 1884-1909. Kvarterets mest storslagna gravvård är familjegraven över R.V.O. Häradshöfdingen Johannes Nilsson 1861-1929 och hans maka Anna Nilsson f. Schander 1862-1934. Graven har en kraftig stenomramning med stenstolpar/pollare vilka binds samman med en grov kätting. I det innanförliggande grusfältet återfinns fyra mindre liggande hällar. I fältets bakre kant växer en buxbomshäck. Gravområdets fyra hörn markeras av smala högresta cypresser. En annan gravvård som utmärker sig är stenen rest över hustrun Anna Stina Hultman från Gasslanda Södregård 1844-1888 samt sönerna Carl 1876 och Gustaf 1878. Denna utgörs av en högrest grå granitsten vilande på ett rektangulärt fundament. På stenens framsida har man låtit fälla in en stor marmorplatta i vilken texten är inhuggen. Kvarter D Allmän karaktär Kvarteret ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn och har gravstenar i enkla rader orienterade i nord-sydlig riktning. Gravvårdstyper Det stora flertalet av kvarterets stenar är smala och högresta härrörande från nittonhundratalets två första decennier. Merparten av stenarna är utförda i diabas eller i grå granit med ett par undantag i röd granit. Titlar förekommer sparsamt och speglar för tiden traditionella hantverksyrken såsom byggmästaren, landtbrukaren, kusken, hemmansägaren, snickaren och smedmästaren. Utmärker sig gör bland annat det huggna ringkorset rests över Wilhelmina Johansson 1871-1927 samt den enkla granitvården över Johan Jonasson från Tofta f. 1809 d.1867. I kvarterets nordvästra hörn ligger en stor flat häll vars text dessvärre helt omintetgjorts av tidens tand. Sammanfattning Gårdsby kyrka och kyrkogård ligger på toppen av en kulle i utkanten av byn och omges av ett böljande odlingslandskap. Den nya kyrkogården är anlagd i samband med nya kyrkans uppförande 1833-35. Den medeltida kyrkan, vilken var belägen strax nordväst om den nuvarande, revs i samband med nya kyrkans uppförande. Den gamla kyrkogården brukas dock alltjämt för begravningsändamål. Nya kyrkogården Kvarter A breder ut sig över ett stort rektangulärt område där gravvårdarna i västra delen övervägande är familjegravar av monumental karaktär medan den östra delen har gravvårdar av lägre karaktär och enklare utformning. Det är angeläget att man ser till att bevara de återstående grusgravarna i kvarterets västra del. Då karaktären på gravstenarna skiftar kraftigt inom kvarteret bör man vid nytillskott ta hänsyn till intilliggande vårdar med tanken på utformning och material. Gravvårdarna i kvarter B är av en heterogen karaktär med stor spridning i ålder liksom en stor variation i utförande och material. I kvarteret är det viktigt att slå vakt om de påkostade och lite mer storslagna gravarna med bevarad stenomramning vilka visar på ett gravskick vilket tidigare varit vanligt förekommande på kyrkogården. Med tanke kvarterets skiftande karaktär är det av vikt att nytillskott i val av material liksom i sin utformning anpassas till karaktären på intilliggande vårdar. Karaktären på gravvårdarna i kvarter C är relativt homogen med stenar i grå granit och diabas med något varierad höjdskala. Den, i kvarterets västra del, bevarade raden med grusgravar utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för ett på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistorisk intressanta rest. Vid framtida nytillskott inom kvarteret vore det önskvärt att dessa utförs i grå granit eller diabas samt att stenar med friare utformning undviks. Karaktären på gravvårdarna i kvarter D är med hänseende till utformning förhållandevis heterogen. Materialet är övervägande diabas och grå granit med enstaka inslag av röd granit samt några liggande naturstenar och gjutjärnsvårdar. Skalan är lågt hållen. Flertalet av stenarna är av typen låga rektangulära med rak eller mjukt avrundad ovansida. I kvarteret finns även stenar vars dekor tydligt hämtat sin inspiration från antikens formspråk med pilastrar och överliggande fronton. Vid nytillskott skall hänsyn tas till den låga skalan liksom stenarna i val av material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdars karaktär. Karaktären på gravvårdarna i kvarter E – H är mycket homogen. Stenarna är i stort sett uteslutande av typen låga rektangulära utförda i röd och grå granit med enstaka inslag av diabas. Nytillskott skall i skala och utformning anpassas till kvarterets låga karaktär. Stenar i friare form och nyare material kan med fördel lokaliseras till dessa kvarter istället för till den nya kyrkogårdens äldre delar. Generellt för nya kyrkogården kan sägas att det bland gravvårdarna finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta. I möjligaste mån bör dessa stenar bevaras sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Ett bra alternativ till att låta tillverka en ny gravvård är återanvändning av den på platsen redan befintliga gravvården, något som bidrar till att bevara kvarterets karaktär. För att bibehålla intrycket av en kontinuerligt brukad kyrkogård är det önskvärt att äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och att desamma avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. Gamla kyrkogården I kvarter A är det angeläget att man, för att bevara kvarterets ålderdomliga karaktär, i möjligaste mån återanvänder kvarterets gravstenar, samt att stenar vars gravrätt löpt ut tillåts att stå kvar på sin ursprungliga plats till dess att gravplatsen behöver tas i bruk. Äldre stenar av omistlig karaktär bör uppföras på kyrkans inventarielista och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott i kvarteret är det av yttersta vikt att dessa i sin karaktär utformas i likhet med befintliga vårdar. Kvarter B rymmer stenar av ganska så varierad storlek men har materialmässigt ändå en relativt homogen karaktär. Eventuella nytillskott bör utföras i grå granit eller diabas vilket väl ansluter sig till befintliga vårdar, möjligen kan man acceptera enstaka inslag av marmor. Frånsett den storslagna familjegraven över häradshöfdingen Johannes Nilsson samt en handfull smala högresta diabasvårdar är stenarna i kvarter C hållna i en relativt låg skala. Materialet är övervägande diabas och grå granit varför eventuella nytillskott bör utföras i samma material. Det är vidare viktigt att slå vakt om den kvarvarande grusgraven med tillhörande buxbomshäck och cypresser. Den kluvna skifferstenen skall, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarielista och försatt vårdas av församlingen. Den övervägande delen av gravvårdarna i kvarter D utgörs av smala, halvhöga eller högresta stenar från tiden kring sekelskiftet 1900. I kvarteret påträffas även några liggande sluttande hällar liksom någon låg rektangulär sten. Nya stenar bör med hänsyn till de äldre stenarnas karaktär utföras i diabas eller grå granit samt i sin utformning ansluta sig till kvarterets övriga stenar. Återanvändning av en äldre vård utgör ett bra alternativ till en ny sten. |
