Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Växjö kn, ÖJA 12:1 ÖJA ÖDEKYRKOGÅRD

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Allmän karaktär
Öja gamla kyrkogård ligger alldeles invid den gamla byvägen och utgörs av ett svagt rektangulärt område,
på alla sidor avgränsat av en vällagd naturstenmur. I söder och öster gränsar kyrkogården mot
tidigare uppodlad mark som idag är lagd i träda. Utanför den västra muren ligger en etablerad gårdstomt
med ett mindre boningshus samt ett par ekonomibyggnader. Förskjutet mot kyrkogårdens nordvästra
hörn ligger resterna av den gamla kyrkans grund.
På platsen där altaret tidigare stod har man låtit
resa ett kors av ek. Detta skedde i samband med en
arkeologisk utgrävning av grunden år 1948. Kyrkans
murar är bevarade till cirka en meters höjd.
Kyrkogården är frånsett några bevarade gravminnen
öde och kyrkoruinen används enbart ett par
gånger per år då det hålls sommargudstjänst. På
den södra delen står en klockstapel vilken tillkom
under slutet av 1970-talet. Hela området är bevuxet
med gräs och har en ängsliknande karaktär. På
området växer ett antal större träd samt flertalet
mindre träd och buskar.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en vällagd naturstenmur
av kluven, markfunnen sten. På några ställen
är muren delvis raserad, något som troligen skett
till följd av den intilliggande vegetationen. En
upprensning av det sly som växer tätt intill muren
vore önskvärt för att förhindra att växtlighetens
rotsystem växer sig alltför kraftigt i anslutning till
muren.

Ingångar
Kyrkogården har endast en ingång. Denna ligger i
norr, svagt förskjuten mot kyrkogårdens nordvästra
hörn. Öppningen flankeras av två huggna stenstolpar
och är försedd med en dubbel smidesgrind
i enkelt utförande. Några spår efter att det funnits
fler öppningar i muren kan inte skönjas.

Vegetation
Kyrkogårdens yta är tydligt kuperad med högvuxet
gräs av tydlig ängskaraktär. Växtligheten hålls efter
genom slåtter. Någon regelrätt trädkrans finns
ej i anslutning till kyrkogården, dock påträffas ett
flertal storvuxna solitära träd inne på kyrkogården
bland annat oxel, björk och lönn. Vidare finner
man ett flertal mindre träd av slagen plommon,
vildapel samt rönn. Området uppvisar dessutom
ett rikt inslag av ängsblommor såsom smörblomma,
rödklöver och blåklocka m.m. I kyrkogårdens
sydöstra hörn täcks ett stort område av en kraftig
buskvegetation av spirea. På sikt bör man försöka
begränsa dess utbredning så att den inte blir alltför
dominant. I nära anslutning till buskaget ligger en
stor rotvälta vars döda grenverk breder ut sig över
ett ganska så stort område. Det vore önskvärt att
detta reds upp och forslas bort. Bland den lägre
vegetationen inne på kyrkogårdens påträffas även
buskar av krusbär samt lägre sly av hallon, ek och
björk.

Gångsystem
Hela kyrkogården är bevuxen med gräs. Några
synliga spår av ett tidigare gångsystem går ej att
utläsa. Några belägg för att ett sådant skall ha funnits
under tidigare århundraden har ej heller påträffats
i de arkivaliska källorna.

Gravvårdstyper
Idag finns endast ett fåtal gravvårdar bevarade på kyrkogården. Tre av dessa är placerade i kyrkogårdens
nordvästra hörn och utgörs av ett odaterat gjutjärnskors med initialerna C. M. S., ett äldre smideskors
över pigan Elin Christopersson 1728 – 1816 med triangulär överdel på vilken det hänger ett flertal
smidda löv samt en smal, halvhög granitobelisk över hemmansägare Carl Magnusson 1821 – 1854 samt
hustrun Anna Katrina Kristoffersdotter. Invid kyrkoruinens södra sida påträffas ytterligare två gravvårdar
varav en granitvård rest över Jacob Gisesson som avled år 1897. Stenen restes av ättlingar 1957. Den
andra gravvården utgörs av en gjuten bronsplatta fäst på en smideskonstruktion och är rest till minnet
av bonads- och häradsmålaren Daniel Hultgren 1752 – 1821 och hans hustru Stina Svensdotter 1747
- 1831. Denna vård restes av ättlingar 2002. På kyrkogården finner man även ett par resta naturstenar
varav den ena har en inskription som lyder I. I. S. Ö Y A SK.

Byggnader
Invid den södra kyrkogårdsmuren står en
klockstapel av klockbockstyp vilken uppfördes,
med av församlingen insamlade medel,
år 1976. Taket på stapelns huv är täckt med
ståndfalsad koppar medan huvens sidor är
täckta med liggande fjällpanel. Överst kröns
huven av ett mossbelupet träkors. På kyrkogårdens
norra del kan man fortfarande
skönja grunden av den gamla kyrkan, vilken
bevarats till ca en meters höjd.