Stäng fönster Växjö kn, ÖJA 12:1 ÖJA ÖDEKYRKOGÅRD
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Öja gamla kyrkogård ligger alldeles invid den gamla byvägen och utgörs av ett svagt rektangulärt område, på alla sidor avgränsat av en vällagd naturstenmur. I söder och öster gränsar kyrkogården mot tidigare uppodlad mark som idag är lagd i träda. Utanför den västra muren ligger en etablerad gårdstomt med ett mindre boningshus samt ett par ekonomibyggnader. Förskjutet mot kyrkogårdens nordvästra hörn ligger resterna av den gamla kyrkans grund. På platsen där altaret tidigare stod har man låtit resa ett kors av ek. Detta skedde i samband med en arkeologisk utgrävning av grunden år 1948. Kyrkans murar är bevarade till cirka en meters höjd. Kyrkogården är frånsett några bevarade gravminnen öde och kyrkoruinen används enbart ett par gånger per år då det hålls sommargudstjänst. På den södra delen står en klockstapel vilken tillkom under slutet av 1970-talet. Hela området är bevuxet med gräs och har en ängsliknande karaktär. På området växer ett antal större träd samt flertalet mindre träd och buskar. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en vällagd naturstenmur av kluven, markfunnen sten. På några ställen är muren delvis raserad, något som troligen skett till följd av den intilliggande vegetationen. En upprensning av det sly som växer tätt intill muren vore önskvärt för att förhindra att växtlighetens rotsystem växer sig alltför kraftigt i anslutning till muren. Ingångar Kyrkogården har endast en ingång. Denna ligger i norr, svagt förskjuten mot kyrkogårdens nordvästra hörn. Öppningen flankeras av två huggna stenstolpar och är försedd med en dubbel smidesgrind i enkelt utförande. Några spår efter att det funnits fler öppningar i muren kan inte skönjas. Vegetation Kyrkogårdens yta är tydligt kuperad med högvuxet gräs av tydlig ängskaraktär. Växtligheten hålls efter genom slåtter. Någon regelrätt trädkrans finns ej i anslutning till kyrkogården, dock påträffas ett flertal storvuxna solitära träd inne på kyrkogården bland annat oxel, björk och lönn. Vidare finner man ett flertal mindre träd av slagen plommon, vildapel samt rönn. Området uppvisar dessutom ett rikt inslag av ängsblommor såsom smörblomma, rödklöver och blåklocka m.m. I kyrkogårdens sydöstra hörn täcks ett stort område av en kraftig buskvegetation av spirea. På sikt bör man försöka begränsa dess utbredning så att den inte blir alltför dominant. I nära anslutning till buskaget ligger en stor rotvälta vars döda grenverk breder ut sig över ett ganska så stort område. Det vore önskvärt att detta reds upp och forslas bort. Bland den lägre vegetationen inne på kyrkogårdens påträffas även buskar av krusbär samt lägre sly av hallon, ek och björk. Gångsystem Hela kyrkogården är bevuxen med gräs. Några synliga spår av ett tidigare gångsystem går ej att utläsa. Några belägg för att ett sådant skall ha funnits under tidigare århundraden har ej heller påträffats i de arkivaliska källorna. Gravvårdstyper Idag finns endast ett fåtal gravvårdar bevarade på kyrkogården. Tre av dessa är placerade i kyrkogårdens nordvästra hörn och utgörs av ett odaterat gjutjärnskors med initialerna C. M. S., ett äldre smideskors över pigan Elin Christopersson 1728 – 1816 med triangulär överdel på vilken det hänger ett flertal smidda löv samt en smal, halvhög granitobelisk över hemmansägare Carl Magnusson 1821 – 1854 samt hustrun Anna Katrina Kristoffersdotter. Invid kyrkoruinens södra sida påträffas ytterligare två gravvårdar varav en granitvård rest över Jacob Gisesson som avled år 1897. Stenen restes av ättlingar 1957. Den andra gravvården utgörs av en gjuten bronsplatta fäst på en smideskonstruktion och är rest till minnet av bonads- och häradsmålaren Daniel Hultgren 1752 – 1821 och hans hustru Stina Svensdotter 1747 - 1831. Denna vård restes av ättlingar 2002. På kyrkogården finner man även ett par resta naturstenar varav den ena har en inskription som lyder I. I. S. Ö Y A SK. Byggnader Invid den södra kyrkogårdsmuren står en klockstapel av klockbockstyp vilken uppfördes, med av församlingen insamlade medel, år 1976. Taket på stapelns huv är täckt med ståndfalsad koppar medan huvens sidor är täckta med liggande fjällpanel. Överst kröns huven av ett mossbelupet träkors. På kyrkogårdens norra del kan man fortfarande skönja grunden av den gamla kyrkan, vilken bevarats till ca en meters höjd. |
