Stäng fönster Växjö kn, KALVSVIK 26:1 KALVSVIKS GAMLA KYRKOGÅRD
Anlaggning - Beskrivning
Beskrivning |
---|
Allmän karaktär Kalvsviks gamla kyrkogård är belägen ett stenkast norr om den gamla byvägen och ligger låglänt i terrängen. Kyrkogården omgärdas av en kraftig naturstenmur uppförd med markfunnen, delvis tuktad, sten. Vägen fram till kyrkogårdens ingång kantas av en askallé. Även trädkransen, vilken omger kyrkogården, utgörs av askar. Utmed insidan av muren på kyrkogårdens södra och västra sida har man placerat ett stort antal gravstenar vilka avlägsnats från kyrkogården. Av årtalen att döma härstammar ett flertal av dessa stenar från den nya kyrkogården belägen några hundra meter åt sydost. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en vällagd drygt meterhög, två meter bred, naturstenmur av markfunnen, delvis tuktad sten. Muren är uppbyggd med två skalmurar vars mellanrum fyllts med s.k. skolsten. Muren har anpassats till den underliggande terrängen varför den böljar fram. Detta är något som blir särskilt tydligt på den norra sidan. I muren finns endast en öppning, belägen mitt på södra sidan. Några spår efter tidigare, numer igenlagda öppningar, har inte kunnat skönjas. Till följd av att man under årens lopp ej rensat området närmast muren från växtlighet har man, framförallt på den norra muren erhållit en del skador på muren. Ingångar Kyrkogårdens enda ingång är placerad mitt i den södra muren och flankeras av två huggna stenstolpar vilka bär upp en sirlig smidesgrind. Grinden är bredare än muröppningen varför den troligtvis tillkommit senare. Vegetation En relativt regelbunden trädkrans av storvuxna askar omger kyrkogården. I sydväst har man nyligen låtit föryngra beståndet varvid man låtit plantera två nya askar. Merparten av träden står på insidan av muren. Till största delen hålls växtligheten på kyrkogården efter genom slåtter frånsett en smal gång fram till, samt den ungefärliga yta vilken tidigare utgjort kyrkorummet, vilken klipps med motorgräsklippare. Detta är ur ett bevarandeperspektiv mycket positivt då det bidrar till att bevara ängsväxtligheten samt kyrkogårdens oregelbundna yta med spår av gravkullar m.m. Klippningen tydliggör även på ett enkelt sätt den gamla kyrkans ungefärliga utbredning för besökare till platsen. Gångsystem På kyrkogården finns idag inte spår av några äldre gångar. Några uppgifter om detta har ej heller gått att finna i arkivmaterialet. Gravvårdstyper På Kalvsviks gamla kyrkogård finns idag, frånsett alla de gravstenar vilka ställts upp utmed murarna, endast tre bevarade gravminnen. Äldsta gravminnet utgörs av en tunn stenskiva som står lutad mot minneskorset på kyrkogårdens östra del. En bit av stenen är avbruten och saknas men man kan ändå utläsa att den rests på platsen under 1800- talets första decennium. Öster om minneskorset ligger en kraftigt mossbelupen häll vars text ej längre går att uttyda. Den tredje och sista gravstenen är av modernare snitt och utgörs av en natursten. Av inskriptionen framgår att stenen rests över hovtjänaren Axel Sjöberg 1862 – 1953. Nämnas kan även att man bland de avlägsnade stenarna finner ett par stenar med infälld porslinsmedaljong med motiv av konstnären Berthel Thorvalsen. I den kuperade ytan kan man med lite god vilja även utläsa rester av tidigare gravkullar vilka idag ligger dolda under en kraftig grässvål. Ur densamma framskymtar på några ställen resterna av den gamla kyrkans grundstenar. Byggnader Idag finns inga byggnader bevarade på Kalvsviks gamla kyrkogård. På några ställen i den kraftiga grässvålen framskymtar grundstenarna från den gamla kyrkan. I äldre tider fanns även en klockstapel. Denna var belägen strax utanför muren väster om ingången. I denna hängde tre klockor vilka flyttades till nya kyrkan vid rivningen. Den äldsta klockan, tillika den största, var gjuten år 1507, mellanklockan år 1764 och den minsta klockan uppskattas vara tillverkad kring mitten av 1400-talet. Idag finns endast ett ekkors på kyrkogården, rest till minnet av den gamla kyrkan. Detta sattes upp i samband med att kyrkogården rustades upp år 1936 men fick bytas ut år 1997 sedan det gamla tjänat ut. Virket till detta erhöll man från Sigrid Karlsson i Länsmansgården. |