Stäng fönster Ljungby kn, AGUNNARYD 1:4 AGUNNARYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Den nya kyrkogården i Agunnaryd är rektangulär till formen och utsträckt i östvästlig riktning. Kyrkogården är utvidgad på 1980-talet åt söder. Utvidgningen avskiljs från den gamla delen genom kyrkogårdsmuren vilken omgärdar den gamla kyrkogården. Centralt placerad på den gamla delen står den nyklassicistiska kyrkan. Kyrkogårdens gamla del är inte indelad i några kvarter men för att underlätta arbetet med skrivandet av rapporten har kyrkogården indelats i fyra delar, 1 - 4. Del 1 ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn, del 2 i sydöstra hörnet, del 3 i nordöstra hörnet och del 4 i nordvästra hörnet. Den nya delen av kyrkogården består av sex kvarter, A- F, där F omtalas som urnlund i rapporten. Omgärdning En kallmurad stenmur med bakomliggande jordvall ramar in kyrkogården och med jämna mellanrum står lövträd invid muren. Kyrkogårdsmuren delar naturligt av den gamla och nya delen av kyrkogården längst i söder från varandra. Utvidgningen har längs med dess västra gräns, försetts med en vällagd mur vilket ger ett enhetligt uttryck utifrån vägen sett. Utvidgningens södra och östra kyrkogårdsgräns består av en låg kallmurad stödmur. Ovanpå denna växer låga häckar av oxbär och blåtyr. Murarna runt kyrkogården består av dels natursten, dels av sprängsten. Ingångar Kyrkogårdens huvudingång ligger i västra kyrkogårdsmuren vilken leder besökaren rakt fram mot kyrkans huvudentré. Ingången är försedd med två sirligt smidda grindar. Dessa är upphängda på två huggna granitstolpar. Söder om denna ingång finns ännu en ingång som leder in besökaren på den nya delen av kyrkogården. Även här är öppningen i muren försedd med två sirligt smida grindar, utförda av fd. vaktmästaren Gunnar Svensson 1981. I den gamla kyrkogårdsmuren finns en passage mellan den nya och gamla delen. Den består enbart av en öppning muren. I linje med denna, rakt åt söder, finns en ingång till den nya delen av kyrkogården. Ingången består av en öppning i den låga stödmur som löper längs med södra gränsen. Den något sluttande grusgången leder besökaren in från byvägen vilken ligger alldeles i anslutning till den södra kyrkogårdsgränsen. I kyrkogårdens gamla del finns också en ingång i öster. Denna används främst av personalen för att föra fram gräsklippare m.m. från intilliggande ekonomibyggnad. Vegetation Runt den gamla delen av kyrkogården, utanför kyrkogårdsmuren, växer en trädkrans som består av lönn och lind. Enstaka björkar står utspritt inom området och vid sydsidan finns ett mindre antal storvuxna tujor. Några av björkarna är av arten hängbjörk, s.k. sorgträd. På den gamla delen av kyrkogården, del 2,finns även en häckomgärdning av björkspirea runt en släktgrav. I del 1 och 4 växer rygghäckar längs med alla gravlinjerna. De består av oxbär. Runt utvidgningens södra och östra sidor växer häckar av oxbär och blåtry. Mellan kvarter B och C finns en mindre plantering med blandade växter. Här växer bland annat rosor och en större lind. I kvarter E står fyra lindar längs med dess västra sida. Gravområdena på hela kyrkogården är gräsbevuxna. Framför huvudingången har nyligen planterats två stycken blodlönnar. Gångsystem Från ingången i väster går en gång rakt upp mot kyrkan som är belagd med röd gatsten. Gången delar sig och går runt kyrkan men är här belagd med grus. Även i öster finns en grusgång i linje med absiden som fortsätter ut ur kyrkogården till ekonomibyggnaderna. På den södra sidan av kyrkan går också en grusgång som leder besökaren igenom öppningen i kyrkogårdsmuren och in i den nya delen av kyrkogården. Inne i denna del går grusgångar emellan nästan varje kvarter. Mellan de dubbla gravlinjerna, syns på flera ställen, röda kalkstensplattor, vilka lades på kyrkogården efter förslag 1951. På de flesta ställen är dessa dock övervuxna. Gravvårdstyper Kyrkogården har en heterogen karaktär med gravvårdar från många tidsåldrar och med många olika ideal. De äldsta vårdarna härrör från 1870-talet då kyrkogården anlades. Här finns ett antal högresta och monumentala gravvårdar i diabas och granit från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier. På kyrkogården finns ett större antal familjegravar i diabas. Marmorgravar förekommer. Smala låga gravvårdar från 1900-talets början finns i relativt stor utsträckning. Naturstenar och stenar av friare form förekommer men i mindre utsträckning. De är dock vanligare på den nya delen av kyrkogården. Övriga gravstenar är av typen låga rektangulära och härrör från 1950-talet och fram till vår egen tid. Dessa stenar har generellt ett enklare uttryck. Gravvårdar med tillhörande stenram finns på ett flertal ställen, men inga av dem är idag grusade vilket de ursprungligen varit. Kyrkogården har en enda gravvård med tillhörande häckomgärdning. Förhållandevis många gravvårdar är små hällar och många av dem är familjegravar. Många gravvårdar har dekorerats med vackra blästringar och vackra detaljer. Det går bland annat att hitta två av Thorwaldsens medaljonger. Byggnader Förutom kyrkan ligger i direkt anslutning till kyrkogården två byggnader. I öster, utanför kyrkogårdsmuren, står en enkel redskapsbod med tjärad träpanel och svart plåttak. Den är uppförd 1976. Bårhuset med schiffertak, små fönster och väggar av oregelbundna granitblock ligger integrerat i kyrkogårdens nordöstra hörn. Byggnaden uppfördes 1957 men har främst utnyttjats som vanligt förråd. I väster, på andra sidan Brånavägen vilken går strax intill kyrkogården, ligger församlingshemmet. Denna byggnad är uppförd 1868 med rödslammad locklistpanel och tegeltak. Beskrivning av enskilda kva rter Del 1 Allmän karaktär Del 1 är beläget i den ursprungliga kyrkogårdens sydöstra hörn. Hela området är gräsbevuxet med gravstenar i låg skala där stenarna placerats i nordsydlig riktning. Stenarna står i dubbla gravlinjer och varje gravlinje har en rygghäck. I norr och väster avgränsas området av grusgångar och i söder och öster av kyrkogårdsmuren. Gravvårdstyper Merparten av områdets vårdar härrör från 1940-talet och fram till 1980-talet. De är främst utförda i diabas samt grå och röd granit. Smala låga diabasgravar från 1900 fram till 1920 talet är relativt vanligt förekommande. Kvarterets äldsta sten består av en smal låg diabasgrav från 1880-talet. Hällar förekommer också frekvent på området. Några gravar som utmärker sig lite extra utgörs av bland annat en högrest diabasgrav. Denna grav har i efterhand fått ”Elmhult” inristat i nedre högra hörnet. Man får en känsla av tidigt klotter vid första anblicken. En låg rektangulär diabasgrav som har ett något grov uttryck vilken dekorerats med ett palmblad på ena sidan om inskriptionerna är också intressant. I mitten av stenen har en rund del blankpolerats och i denna del finns inskriptionerna inhuggna. Gravvården är uppförd på 1930-talet. Förekomsten av titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig, särskilt på de äldre gravstenarna. Även ortsnamn finns i stor utsträckning. Psalm- och bibelhänvisningar förekommer relativt ofta. Exempel på titlar som går att finna i kvarteret är hemmansägare, mjölnaren, fjädringsman, hustrun, elektrikern och lärarinnan. Kortare hälsningar och ord såsom ”Vila i frid”, ”Av Tacksamma barn - Tack vår älskade Far”, ”Hoppet i åskådning bytes” samt ”Minnet lever” syns ofta. Del 2 Allmän karaktär Del 2 ligger i den gamla delens sydöstra hörn med gravlinjerna placerade i nordsydlig riktning. Området har ett något lummigare uttryck då här växer ett par sorgträd, tujor och vanliga björkar. Gravområdet är gräsbevuxet och inramas naturligt av grusgångar i väster och i norr. I söder och öster löper vallmuren. Gravvårdstyper Del 2 har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet utav 1800-talet och fram till vår tid. Gravvårdarna på området håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett större antal smala låga gravvårdar av diabas från 1920- och 1930-talen samt en del låga rektangulära diabasoch grå granitgravar ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Familjegravar förekommer ofta i många olika material och utformningar. Del 2 har också ett större antal gravvårdar med tillhörande stenramar. Inga av dessa är idag grusade. På området finns en familjegrav med kyrkogårdens enda tillhörande häckomgärdning. Gravstenarna i denna familjegrav är huvudsakligen hällar vilka är uppförda från 1870-talets slut och fram till 1990- talet. I denna del finns också två marmorvårdar. En av dessa marmorvårdar från 1882 är i väldigt dåligt skick med sprickor på flera ställen och det på toppen uppförda korset sitter löst. Vården är väldigt vackert utförd med ett överliggande listverk och dekorerat tympanonfält. En annan gravvård på området är uppförd i ett vid inventeringen oidentifierbart material. Möjligtvis skulle den kunna vara utförd i marmor men det kan eventuellt vara grå granit. Vården har försetts med en av Thorwaldsens medaljonger, ”Dagen”. Denna vård är rest över Kontraktsprosten Fil. Jubeldoctorn Borgardt och är rikt dekorerad med blad och växtrankor. I den östra delen av del 2 finns en familjegrav över familjen Kamprad. Runt gravrätten finns en stenram och i mitten av denna står en stor monumental diabassten som blivit lätt tuktad. Den är rest 1897. Här finns också ett vackert högrest diabaskors från 1910. Förekomsten av titlar och ortsnamn i del 2 är väldigt vanlig. Psalm- och bibelhänvisningar syns mer sparsamt. Titlar som förekommer är kantorn, godsägare, läroverksadjunkten, kyrkovärden, kronolänsmannen, redaktör, handlande, och hemmansägaren. De ortsnamn som går att finna är bland annat Bråna, Berlin, Vedåsa, Årshuvud, Elmtaryd, Flinteberg och Tjurkö. Kortare ord och hälsningar såsom ”Här vilar i gud Moder och Dotter”, ”Vi bor ej här – Vi blott här nere gästar”, ”Vår lilla mor” och ”Vården restes av vänner” förekommer relativt ofta på gravvårdarna. Del 3 Allmän karaktär Del 3 ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn med gravlinjerna placerade i nordsydlig riktning. Gravområdet är gräsbevuxet och några björkar växer också på området. I norr och öster avgränsas del 3 av kyrkogårdsmuren och söder av en grusgång. I väster avgränsas området till de gravlinjerna utan rygghäckar. Längs med kyrkogårdens östra mur har man placerat ett större antal gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården då gravrätten löpt ut. Gravvårdar Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet av 1800-talet och fram till våra dagar. Gravvårdarna i kvarteret håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett större antal smala låga gravvårdar av diabas från 1920- och 1930-talen samt en del låga rektangulära diabas- och granitvårdar ifrån 1930- 1980-talen. Familjegravar förekommer ofta, då främst i diabas och i många olika utformningar. Hällar är vanligt förekommande både som enskilda gravar men även som familjegravar. Det finns även ett mindre antal monumentala diabasgravar från främst tidigt 1900-tal. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra i del 3 är bland annat en monumental diabasvård från 1919. Denna vård är rest över nämndeman Magnus Bengtsson och hans maka. En av de smala låga gravstenarna på området utmärker sig med sina vackra blästrade detaljer som föreställer ett timglas omslutet av två vingar. Inskriptionerna har fått en enkel ram och i den ramen finns även en liten fjäril. Inskriptionerna har skrivits med tysk frakturstil. Här finns också en stor grå granithäll vilken bär namnen efter tio familjemedlemmar. Gravstenen är enkelt utförd med ett uthugget kors ovanför namnen. Kanterna har fasats vilket ger stenen en enkel inramning. Flera gravvårdar på området har tillhörande stenramar med ingen har i dag kvar sitt ursprungliga skick med grus Längs med den östra kyrkogårdsmuren står ett större antal gravvårdar uppställda vilka har tagits från sin ursprungliga plats efter det att gravrätten gått ut. En av dessa är utförd i marmor och har försetts med Thorvaldsens medaljong ”Natten”. Stenen är från 1892. Ortsnamn och titlar förekommer ofta på del 3. Psalmhänvisningar syns oftare än bibelhänvisningar men ändå i relativt liten utsträckning. De ortsnamn som går att finna på gravvårdarna är Nockarp, Byvärma, Bråna, Århult, Muggeboda och Tjurkö. Titlar som förekommer är bland annat hemmansägaren, hustrun, nämndemannen, kamrer, syskonen, soldaten och trävaruhandlaren. Del 4 Allmän karaktär Del 4 ligger i kyrkogårdens nordvästra del och är gräsbevuxen. Gravlinjerna är dubbla och placerade i nordsydlig riktning. Gravlinjerna har försetts med rygghäckar av oxbär. Området avgränsas i väster och norr av kyrkogårdsmuren. I öster avgränsas området där gravlinjerna utan rygghäckar tar slut. Gravvårdar Gravvårdarna i del 4 härrör främst ifrån 1940-1950- tal och fram till våra dagar. Ett mindre antal gravar är uppförda tidigare. Del 4 har en relativt homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har trots sin låga karaktär ett mångsidigt uttryck då de är uppförda under flera tidsåldrar. Företrädesvis är det låga rektangulära diabas- och grå/röda granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Några har fått ett mer fritt uttryck. Även hällar i diabas förekommer. Nya material såsom labrador och hallandia finns representerade i liten skala på området, vilket också innehåller ett större antal familjegravar. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra utgörs av bland annat en familjegrav placerad i det nordvästra hörnet av kyrkogården. Den utgörs av en monumental diabasgrav samt sex mindre hällar också de utförda i diabas. Runt dessa finns en stenram. Här finns en något tuktad natursten i vilken det försänkts en liten diabasplatta med uthuggna älgar och träd. Denna är rest under 2000-talet. Flertalet gravvårdar har fått sina inskriptioner förgyllda. Kvarter B och C Allmän karaktär Dessa kvarter är placerade väster om den grusgång vilken löper i mitten av utvidgningen från den gamla delen av kyrkogården och rakt söder mot den gamla byvägen. Kvarteren är rektangulära till formen och gravområdena är gräsbevuxna. Mellan kvarteren finns en mindre plantering med ett större antal växter samt en lind. Gravlinjerna är placerade i nordsydlig riktning. Gravvårdar Kvarterens gravvårdar representeras av låga rektangulära stenar där materialet främst är grå och röd granit. Ett större antal har utformats i mer fri form Gravvårdarna i kvarter B - C härrör ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Kvarteren har en relativt homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har trots sin låga karaktär ett mångsidigt uttryck. Några har fått ett mer fritt uttryck. Företrädesvis är det låga rektangulära diabas- och grå/röda granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Men det förekommer, om än i liten skala, även material såsom labrador och hallandia. En gravvård som utmärker sig lite extra är en lätt tuktad sandsten med texten ”Den svåra stormen 2005 blev hennes öde”. Stenen är rest 2005. Runt flera av kvarterens gravvårdar har man lagt små naturstenar för att rama in tillhörande planteringar. I kvarteren förekommer ortsnamn i relativt stor utsträckning. De orter man kan hitta är Ryd, Tjurkö, Bråna, Vedåsa, Lammakulla och Århult. I kvarteren finns ett kort ord: ”Jag vet att min förlossare lever”. Varken bibel- och psalmhänvisningar eller titlar förekommer i kvarteren. Kvarter F Urnlund Kyrkogårdens urnlund ligger placerad i den nya delens nordöstra hörn. Här finns idag enbart ett litet antal gravvårdar där stenarna är placerade i öst-västlig riktning. Stenarna består av lätt tuktade liggande naturstenar. Vid uppförandet av nytillskott bör hänsyn tas till de befintliga gravvårdarna. Kvarter A, D och E Allmän karaktär Dessa tre kvarter ligger i utvidgningen söder om kyrkogårdsmuren. Alla tre kvarter är idag obrukade. Kvarter A ligger alldeles till höger när man kommit in från ingången i väster. Det är ett litet rektangulärt kvarter utsträckt i nordsydlig riktning. Kvarter D som är ett relativt litet kvarter, ligger längs med den södra kyrkogårdsgränsen och avdelas naturligt in av grusgångar i norr och väster. Kvarteret är rektangulärt till formen och utsträckt i östvästlig riktning. Kvarter E ligger väster om kvarter D i det sydvästra hörnet av utvidgningen. Kvarteret är även det rektangulärt till formen och relativt stort. Befintliga gravvårdar på nya delen av kyrkogården har delvis utformats på ett fritt sätt och en del är utförda i nya material såsom hallandia. Detta gör att de obrukade kvarteren inte behöver vara så strikt reglerade när det gäller nytillskott. Vid uppförande av nytillskott bör dessa dock harmoniera med de befintliga gravarna i närliggande kvarter, främst vad gäller den lågt hållna skalan. |
