Stäng fönster Torsås kn, SÖDERÅKRA KYRKA 1:2 SÖDERÅKRA KYRKA (SOFIA MAGDALENA KYRKA)
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Söderåkra kyrkogård ligger tillsammans med kyrkan på en höjd invid landsvägen. Den högsta punkten finns kring kyrkan. Kyrkogården sluttar i övrigt något mot öster. Kyrkogårdens form är oregelbunden. De två senaste utvidgade områdena från 1960- respektive 1980-talet är tydliga tillägg till de äldre delarna. Utmärkande är den stora mängden höga och gamla träd som omgärdar kyrkogården men också finns utplacerade här och där. Även i övrigt finns många olika typer av buskar och andra perenner på kyrkogården vilket både ger grönska och blomsterprakt. Närmast kring kyrkan finns de äldsta strukturerna och de äldsta vårdarna med stor variationsrikedom. I stort sett hela kyrkogården är insådd med gräsmatta, förutom gångar av asfalt. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av murar av olika slag, med undantag för 1980-talets utvidgning som omgärdas av en måbärshäck. Framför kyrkan mot väster samt en del i söder finns en hög mur bestående av fältsten som fogats i cement. Muren har en stödmurskonstruktion där kyrkogårdens nivå ligger en bit upp mot muren, ibland i nivå med murens överdel. Muren gjordes ny på 1960-talet. Mot norr finns, vid den delen som troligen tillkom på 1870-talet, en vallmur med kallmurad konstruktion. Detta bör vara den äldsta av kyrkogårdens murar. Vid 1920-talsutvidgningens södra respektive östra gräns finns en kallmurad vallmur med olika stora stenar. Vid 1960-talsutvidgningnens norra, västra och östra gräns finns en vallmur med fältsten i cement. Ingångar Mot väster: Stort entréparti framför kyrkans torn bestående av tre pargrindar mellan stolpar av granit. De rikt dekorerade, svartmålade smidesgrindarna har bl a vridna tener och lökformiga knoppar. En bred ingång finns vid den gamla kyrkogårdens nordvästra del där bilar och andra fordon kan köra in. Pargrindarna är här fästa vid kraftiga stolpar av granit som båda kröns av en stenurna. Grindarna är smidda och svartmålade samt dekorerade med bl a kors. Vid den på 1960-talet tillkomna kyrkogårdsdelen finns i väster en enkel grind i svartmålad stålkonstruktion krönt av ett kors Mot söder: Ingång mot gamla kyrkskolan med pargrindar i svartmålad stålkonstruktion mellan murade portstolpar som är spritputsade med slätputsad profilering samt avfärgade i vitt. Stolparnas överdel är täckta av kopparplåt. Mot norr: Ingång från Ekbacken till kyrkogården via pargrind med smidda detaljer på grindar som i övrigt består av järnrör, allt målat i svart. Portstolpar av granit. Vegetation Trädkrans: Tydlig och sammanhållen trädkrans finns kring i stort sett hela kyrkogården. Stora, gamla lindar utgör det dominerande inslaget på kyrkogårdens äldre delar Även på övriga kyrkogårdsdelar är lind det vanligaste trädslaget. Där kyrkogårdsgränsen gick före 1920-talets utvidgning finns en trädrad med lindar. Utplacerade på kyrkogården finns också andra träd såsom lönn, björk, ask, rönn och hagtorn. Vid ceremoniplatsen vid kvarter P finns fyra kinesiska körsbär som utmärker sig. I kvarter C står två sammanvuxna hängaskar. Övrigt: Häckar som omgärdningar och som rygghäckar bakom gravvårdar består mestadels av tuja, häckoxbär, cotoneaster, ölandstok, måbär, berberis och liguster. I övrigt förekommer många andra perenna växter såsom rosor, hosta och lagerhägg. Mellan gravplatser finns i vissa områden häckar av buxbom. Gångsystem De större gångarna som finns kring kyrkan och som leder mellan de olika områdena på kyrkogården var tidigare grusade men är numera asfalterade. Ett par gångar i det område som tillkom på 1920-talet är lagda med plattor av kalksten i gräsmattan. Övriga gångar är av gräs. Vissa av dem är igensådda tidigare grusgångar. Gravvårdstyper På kyrkogården finns främst gravvårdar från 1900-talet, men även en del från 1800-talet. Äldst är två hällar av kalksten i kvarter B. Till kyrkogårdens äldsta vårdar hör också ett kalkstenskors i kvarter A, ytterligare några kalkstensvårdar i kvarter A och B samt två gjutjärnskors. I övrigt är svart, röd och grå granit nästan uteslutande de använda gravvårdsmaterialen. Bland kyrkogårdens gravvårdar kan den gängse stilutvecklingen följas. Vårdarna från 1800- talets slut och 1900-talets början är vanligen påkostade och höga av polerad svart eller grå, ibland röd granit. Typen av vårdar drar blickarna till sig och förekommer i större antal i bl a kvarter B, C, F och H. Inspirationen till utformningen kan komma från klassicismen med symmetrisk uppbyggnad eller vårdar formade som kolonner eller obelisker. Även dekoren kan vara klassicistiskt inspirerad med urnor, girlander och draperier i dekoren. En annan stilriktning som kan skönjas skulle kunna tillskrivas nationalromantiken. Vårdarna är asymmetriska i formen och har grovt huggna partier. Flera vårdar av denna typ finns i kvarter H. Enklare vårdar för samhällets lägre från samma period är mindre representerade på kyrkogården. Från 1920-talet finns dock en del linjegravvårdar - små vårdar gärna av svart polerad granit. I familjegravvårdar från 1920-talet och framåt är den klassicistiska inspirationen ännu tydligare. På 1920-talet kan gravvårdarna ännu bli stora vilket bl a en monumental gravplats öster om koret över J Wideberg med familj visar. Från 1930-talet och framåt blir vårdarna lägre och ibland väldigt breda. Det kommer vid denna tid ofta bestämmelser om gravvårdarnas höjd. Så var det också i Söderåkra. Vårdarna från 1900-talets mitt och framåt präglas av större enkelhet. Ofta blir dekoren mera oansenlig liksom vårdarnas form. Denna utveckling märks tydligt på den del av kyrkogården som tillkom på 1960-talet. Under de senaste decennierna har en utveckling påbörjats vilket lett till att man åter kan se en större variationsrikedom bland gravvårdar såväl i material som i former. På nya kyrkogården finns exempelvis ett par vårdar av trä. Yrkestitlar anges på många av familjegravvårdarna från tiden före 1900-talets mitt, men blir därefter mycket ovanligt. Som på de flesta landsortskyrkogårdar anges var den döde kommer ifrån på vårdar från alla tider. Minneslund Minneslunden anordnades1992 i den östra delen av kvarter L. Platsen är oval och stensatt med röd kalkstensflis. Kring platsen finns häck av företrädelsevis liguster och ölandstok samt hagtornsträd. I den södra änden av minneslunden finns ett gjutjärnskors som är en återanvänd gravvård från vilken texten slipats bort. På en natursten är inslipat texten ”Minneslund”. Byggnader Bårhuset uppfördes 1823, vilket årtalet på fasaden mot väster anger. Byggnaden har spritputsade fasader avfärgade i vitt samt valmat tak täckt av enkupigt lertegel. Ingångar som finns mot väster och norr har brunmålade dörrpartier. Förråd och garagebyggnader som ligger intill bårhusest har även de spritputsade fasader i vitt samt valmat tak. Taken är täckta med enkupigt, rött betongtegel. Övrigt Några av kvarteren på kyrkogårdens mitt har stensatta avslutningar mot gångarna, troligen för att stödja upp eftersom marken sluttar något mot öster. Utanför kyrkogårdsmuren, norr om kvarter A, står gravstenar uppställda, vilka tidigare varit placerade på kyrkogården. Sammanlagt är det 38 st. Majoriteten är från 1900-talet, med en övervikt för enkla, mindre vårdar. En vård har formen av en trädstubbe. En vård av grå granit har en inristad enkel inskription som inrymmer årtalet 1729 (svårt att se om det rör sig om födelse- eller dödsår). Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A upptar hela kyrkogårdsytan norr om kyrkan. Området består av familjegravar längs rygghäck i öster och väster samt längs gången i norr. I områdets mitt finns ett till delar bevarat linjegravsområde med mindre vårdar enkelt placerade i gräsmattan. Bland familjegravarna i öster finns några riktigt påkostade och stora vårdar. I kvarterets östra del står tre gamla träd, två lönnar och en ask. Rygghäckarna är av cotoneaster och häckoxbär. Mellan vissa av gravplatserna finns korta häckar av buxbom. Gravvårdstyper I kvarter A finns bland familjegravarna längst i öster flera riktigt stora vårdar. Bland dessa märks exempelvis ett par av grå, grovhuggen granit med asymmetrisk form. Båda är över två meter höga, den ena över familjen Wimmerstedt och den andra över familjen J W Beijer (ägare till Kollinge gård). Den första saknar årtal medan den senare är daterad 1886. Bland familjegravarna finns också några höga, toppiga vårdar av svart polerad granit, från åren omkring 1900. Bland familjegravarna i övrigt är proportionerna mindre, med många vårdar av grå och svart granit från 1930- till 1960-talen. Olika former och typer av dekoration förekommer. Några av vårdarn har tydligt klassicerande motiv. I väster har ett par av gravplatserna kvar sina stenramar, vilket visar att de tidigare varit grusgravar. Längst i väster står ett kalkstenskors, ovanligt nog vänt mot söder. Korset är rest över tullinspektör C A Appert 1862, vilket gör det till ett av kyrkogårdens äldsta vårdar. På relativt många av vårdarna finns yrkestitlar angivna såsom kyrkoherde, hemmansägare, sjökapten, stationsinspektör, urmakare och tunnbindare. By- eller gårdnamn finns ofta angivet på vårdarna. I områdets mitt finns mestadels något mindre vårdar av svart och grå granit. Många är placerade liggande eller lutande. Några få vårdar är lite större och vanligen från 1900-talets första år. Bland vårdarna kan man följa en linje från 1925 fram till 1934. Vid denna tid användes alltså området för allmänna linjen. Mellan linjegravarna finns idag gravvårdar av yngre datum, vilka upplåtits då tidigare gravrätt gått ut. På dessa platser finns vårdar från främst 1970-talet och framåt. By- eller gårdsnamn finns angivet på vissa vårdar, däremot sällan yrkestitlar. Övrigt Bland gravplatserna i kvarterets östra del finns ett par som tillhör präster som verkat i socknen. En hör till kyrkoherden Pehr Lundgren d 1892 och en annan till Gustaf Pontén d 1985. Kvarter B och C Allmän karaktär Kvarter B och C ligger söder om kyrkan på gräsplaner i stort sett utan häckar eller annan vegetation. I kvarter C finns två sammanvuxna askar och en lönn. I kvarter B finns några vintergröna större buskar nära kyrkans torn. Raderna är i området inte lika räta och jämna som på övriga kyrkogården. Variationsrikedomen vad gäller vårdar är stor. I kvarter B och delar av kvarter C är det dock de höga vårdarna av svart granit som dominerar intrycket. Två grusgravar märker ut sig samt ett par platser omgärdade av staket. En av dessa staketomgärdade platser är nästan helt övervuxen av buxbom. Området består mestadels av familjegravar som hör till socknens större gårdar. Det finns dock även andra familjegravar. I kvarter B finns en yta längst i norr som reserverats för prästernas gravar. De gårdsuppdelade gravplatserna finns i kvarter B samt främst i den västra delen av kvarter C. Vilka platser som hör till samma gård kan oftast utläsas genom att gårdens namn finns angivet på vården. Gravvårdstyper De äldsta vårdarna i kvarteren är två kalkstenshällar som ligger på fundament i området för prästernas gravar i kvarter B. En av hällarna saknar idag läslig inskription medan den andra är daterad 1824 och tillhör kyrkoherden D P Aurelius. Till de mer anmärkningsvärda och gamla vårdarna hör också tre stående kalkstensvårdar. Den ena är rest över nämndemannen Sven Månsson från Laduryd, d 1854 (kv B). Den andra (i kv C) bär följande inskription: ”Här förvaras det Förgängliga af General Mönster Commissarien och Regementsskrifvaren Carl Fredrik Barck född den 4 sep 1747 dog i Grämnekulla i Calmare län den - - april 1821”. Den tredje som står i höjd med kyrkans koringång (kv C) är rest över stadsbyggmästaren N Nylander, d 1831. I området finns också ett gjutjärnskors över skepparen C Söderlund, d 1871. Det finns också omgärdningar av gjutjärn kring två gravplatser. Den ena är i form av ett ovanligt rikt ornamenterat staket och det andra i form av stolpar av gjutjärn vilka förbinds av kättingar. I de båda kvarteren finns två bevarade murgrönskullar. I kvarteren finns många höga vårdar av svart eller grå granit från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Många av dem är rikt dekorerade med bl a murgröna eller ekblad. Ett par har formen av avbrutna kolonner och ytterligare några är formade som obelisker. En har formen av en trädstubbe. De äldre vårdarna är uppblandade av yngre vårdar från hela 1900- talet. Olika former och material förekommer. Några vårdar är riktigt breda, vilket var vanligt vid tiden kring 2:a världskriget. Ett par kors av marmor förekommer också liksom en vård av svart granit vilken kröns av ett kors av vit marmor. På relativt många av vårdarna finns den dödes yrkestitel angiven. Förvånansvärt sällan finns hemmansägare eller lantbrukare som titel. Däremot förekommer många kustanknutna titlar såsom mästerlots, sjökapten (många), styrman och lotsförman. Exempel på andra är rektor, nämndeman, fabrikör, häradsdomare , folkskollärare och ackuschörska (förlossningsbiträde). Gårdsnamn finns ofta angivet på vården. Övrigt Uppgifter om gårdarnas gravplaner, som det kallas, finns dels i gravböckerna, dels på kartor som vaktmästaren ritat upp. På kyrkogården finns på några ställen fyrkantiga stenar nedslagna i marken, vilka markerar utsträckningen på en gårds gravplan. På gården Skubbebos gravplan finns en nyligen utförd vård där de som begravts på kyrkogården/platsen sedan 1815 finns angivna. I kvarter B och C är många av socknens framträdande personligheter begravda. Många av gravvårdarna har höga person- och/eller lokalhistoriska värden. I kvarter C ligger bl a stadsbyggmästaren N Nylander som bl a ritade Bruatorps herrgård samt kvarnen på samma ställe. Kvarnen är byggnadsminnesförklarad (ett av Torsås kommuns två byggnadsminnen). I samma kvarter finns också gravplatsen över Fabrikör Martin Jonsson som var en av ägarna till tegelbruket i Påboda (som brann vid mitten av 1960-talet). Intill hängaskarna i kvarter C finns även stenen över Alvar Zache som var lokalhistorisk kunnig och skrev många artiklar om sjöfart bl a om verksamhet och historia kring Djursvik. Kvarter D, E, F, H, I, J Allmän karaktär Kvarteren, som ligger öster om kyrkan och kvarter C samt söder om kvarter C, har olika tillkomsthistorier. Kvarter D och E samt möjligen delar av kvarter F hörde till kyrkogården redan på 1800-talet. Vissa delar av kvarter F, H, I och J (samt G, se beskrivning nedan) tillkom genom utvidgning 1901 medan ytterligare en liten del i öster tillkom på 1920-talet. Kyrkogårdens gräns före 1920-talets utvidgning är ännu synlig genom att en rad ståtliga lindar är placerade där. Samtliga kvarter används mestadels för familjegravar. Kvarter F, öster om kyrkans kor, skiljer ut sig då det innehåller flera mycket påkostade gravplatser med stora gravvårdar. Strukturen är här lite oordnad och där finns olika typer av vegetation, bl a tuja, rhododendron och björk. I kvarter E finns också ett mindre antal äldre, höga vårdar liksom enstaka exempel i kvarter H och I. Vårdarna är i vissa fall placerade längs med rygghäckar, i andra fall lite mer oregelbundet placerade utan ordnad vegetation. Rygghäckarna som förekommer är av tuja och berberis. I något fall är rosor placerade som ”häck”, mellan raderna av vårdar. Det finns i området en stor variationsrikedom vad gäller vårdarnas utseende. Samtliga gravplatser är gräsbesådda. Gravvårdstyper Eftersom kvarteren brukats under lång tid finns också en stor blandning av vårdar. Den äldsta vården är ett gjutjärnskors i kvarter E, rest över Lovisa Christiana Ekerot, född Rothlieb, död 1838. I samma kvarter finns ytterligare ett par vårdar från 1800-talets senare hälft. Flera är vårdarna från tidigt 1900-tal, vilka finns representerade i alla kvarteren utom D och J. Bland dessa märks särskilt de höga vårdarna av svart eller grå granit, någon gång röd granit. Två är i formen av avbrutna kolonner, ett par är formade som obelisker, andra har korsform. Ytterligare andra har tidstypiska asymmetrisk form eller tresidig avslutning. Flera har grovhuggen yta. Olika former av dekor förekommer. Många av denna typ finns i kvarter F och H, speciellt i gränsen till den utvidgning som gjordes på 1920-talet. Bland vårdarna märks speciellt en av svart granit med den dödes profil i biskvi infälld i stenen. I kvarter F finns den monumentala vården över familjen J Widerberg. Huvudstenen av granit är formad som en ingång till ett tempel med tresidig gavel och kolonner samt dekor i form av murgröna och girland. Framför stenen utbreder sig en stor gravplats omgärdad av kraftig stenram och stolpar. Platsen har tidigare varit grusbelagd men är numera insådd med gräs. Till de mer anmärkningsvärda vårdarna hör också en kista av sten över stadsrådet Alfred Petersson, Påboda. Merparten av vårdarna är området är placerade stående, men en del även liggande. I kvarter E finns exempelvis tre stora hällar av grå granit. Den ena av dem är daterad 1912 och minner om prosten L G Dahlström, d 1912. Även i kvarter F finns en rad med många liggande vårdar. Sammantaget är majoriteten av vårdarna i kvarteren från tiden efter 1930, och en stor andel av dessa från tiden efter 1960. Bland vårdarna från 1930-40-talet är det vanligt med starkt klassicerande dekor. Grå, svart eller röd granit är det vanligaste även bland vårdarna från 1900-talets mitt. I några fall är gravstenarna mycket breda. En sådan är vården över familjen John Karlsson, Gummebo, i kvarter F; nästan 3 meter bred! Vid vissa gravplatser finns indikationer, i form av rester av stenramar. Många gravplatser har använts under lång tid och har därför flera gravvårdar. Den första är då ofta placerad stående och de senare liggande. På vårdarna finns i många fall information om den dödes yrkestitel. Vanligt är titlar med anknytning till det kustnära läget såsom, sjökapten, sjöman, mästerlots, generallotsdirektör och tullinspektör. Andra som förekommer bl a hemmansägare, lantbrukare, lärarinna, möbelsnickare och apotekare. By- eller gårdnamn anges på många vårdar. Övrigt Stadsrådet Alfred Pettersson från Påboda i Söderåkra socken tillhörde liberala samlingspartiet och låg bakom det förslag som ledde till rösträttsreformen 1907/09, vilken gav fler människor rösträtt, bl a allmän rösträtt för män till andra kammaren. Under en kort period var han jordbruksminister och senare landshövding i Stockholms län. Kvarter G Allmän karaktär Kvarter G ligger sydost om kyrkan och tillkom i samband med utvidgningen 1901. Strukturen liknar den i kvarter A, med familjegravar längs kvarterets ytterkanter och längs gångar samt ett något uppluckrat linjegravsområde i mitten. Linjegravarna är placerade längs rygghäckar av tuja. Gravvårdstyper Bland familjegravarna finns mestadels vårdar från 1930-60-talen av svart eller grå granit. Inga vårdar är speciellt höga och merparten stående. Den rektangulära formen är vanligast. Starkt klassicerande motiv förekommer i flera fall. Bland linjegravvårdarna i områdets mitt kan man följa linjen från 1948 och en bit in på 50-talet. Vid vissa linjegravplatser har senare en anhörig tillåtits begravas på samma plats. Utseendemässigt skiljer sig inte familjegravarna och linjegravarna så mycket åt. Påtagligt mindre är dock flera av de äldre linjegravvårdar från 1920-talets mitt som på några få platser finns kvar. Relativt många av gravplatserna har återupplåtits under slutet av 1900-talet vilket gör att det även finns moderna vårdar i kvarteret. I stort sett saknas yrkestitlar på vårdarna. I något fall finns dock lantbrukare och hemmansägare angivet. By- eller gårdsnamn anges däremot mer frekvent. Kvarter K, L, M, N, O och U Allmän karaktär Området utgör en stor rektangulär yta öster om den äldre kyrkogården. Mot öster och söder finns muren som omgärdar kyrkogården och i öster även lindar som ingår i trädkransen. I utkanten av området, mot öster, väster och norr, löper en asfalterad gång. Ett par korta gångar är lagda med kalkstensplattor i gräsmattan. I det sydöstra hörnet finns ett urngravsområde i ett nedsänkt parti omgivet av en kalkstensmur. I områdets mitt finns sedan 1990-talet en minneslund i vad som tidigare var en ceremoniplats. I kvarter L, N och O finns familjegravplatser eller köpta gravplatser. Kvarteren K och M är organiserade med familjegravar eller köpta gravplatser längs med gångarna i kvarterens ytterkanter och med flera rader av linjegravar i kvarterens inre. I kvarteren finns rygghäckar av oxbär och avenbok samt i linjegravsområdet planteringar av rosor och andra perenna växter. I kvarter O finns små korta häckar av buxbom mellan gravplatserna. Gravvårdstyper Området äldsta vård är från 1929 och kvarteren har brukats kontinuerligt sedan dess vilket avspeglar sig i den typ av vårdar som förekommer. Grå, svart och röd granit är de vanligaste materialen. Några få vårdar av kalksten finns också, varav åtminstone en korsformig. Några naturstenar förekommer också i området. Vårdarna bland familjegravarna har olika former men är mestadels jämnstora. Inga riktigt höga vårdar förekommer. Många är rektangulära till formen, andra har svagt rundad eller tresidig överdel. Dekoren är varierad. Ett flertal har klassicerande motiv med kolonner eller pilastrar i dekoren. Andra har ett kors eller en blomsterslinga som enda utsmyckning. I kvarter O finns några mer påkostade stenar som drar ögonen till sig. Det rör sig bl a om godsägaren Erik L Anderssons vård och stora gravplats. Intill finns en särskilt bred vård av svart granit över köpman Gratte. Ytterligare några få breda vårdar finns i området. Merparten av familjegravvårdarna är från 1930-50-talen. Bland linjegravvårdarna i kvarter K och M är merparten av vårdarna mindre än familjegravvårdarna och många också placerade liggande. Ett träkors märker ut sig i kvarter M liksom ett fåtal av kalksten. Den allmänna linjen kan följas från 1935-39 i kvarter M och kvarter K från 1940 och några år framåt. I kvarter M finns en rad med nästan bara barngravar. Bland linjegravarna har på senare år platser börjat återupplåtas för nya gravsättningar. I urngravsområdet, där den tidigaste urnsättningen ägde rum på 1950-talet, är vårdarna små och ofta placerade liggande. En natursten finns här. På ett mindre antal vårdar, främst bland familjegravarna, finns den dödes yrkes angivet. Som exempel kan nämnas förvaltare, läroverksadjunkt, mejerska (linjegravvård), kyrkväktare, sjökapten, skeppsmäklare och länsskogvakt. Gårds-, by- eller ortnamn finns angivet på många av vårdarna. Kvarter P, R, S och T Allmän karaktär Kvarteren utgör tillsammans en rektangulär yta norr om den äldre kyrkogården och tillkom genom en utvidgning på 1960-talet. Området omgärdas av en vallmur mot öster, väster och norr. I öster finns också en rad av lindar. Kvarteren är strikt ordnade i raka rader med rygghäckar och till stora delar också omgärdade av häckar. Häckarna delar in ytan i olika rum där besökaren omges av grönska. Rygghäckarna består av tuja eller ölandstok. I vissa rader har istället för häck planterats en variation av olika perenner med bl a rosor och pioner. Några björkar finns i områdets mitt. Mellan många av gravplatserna finns små sidohäckar av buxbom. I den norra delen, vid kvarter P, finns en ceremoniplats som markeras av fyra träd av japanskt körsbär. På marken ligger röd kalkstensflis. Kring platsen finns häckar av tuja och buxbom samt planteringar med bl a rosor, hosta, lagerhägg och andra perenner. I ceremoniplatsens närhet har gravplatser skapats som inte var inplanerade när området anlades. Vegetationen i området är uppvuxen och parat med att många gravplatser har generösa planteringar skapas en tydlig trädgårdskänsla. Gravvårdstyper I området förekommer vårdar av främst grå och röd granit. Inga vårdar är speciellt stora eller höga. Olika former förekommer, rektangulära vårdar, och kvadtratiska, sådana med rundad överdel m fl former. En vård av grå granit är formad som ett kors. En del av vårdarna har tydligt klassicerande dekor. Många är enkla och endast dekorerade med en ros, ett par tallar eller ett kors. Ett träkors finns också liksom en korsformig vård av grå granit. Vårdarna är från 1960-talet och framåt. På enstaka vårdar finns den dödes yrkestitel angiven, såsom stationsmästaren, handlande, kapten och smed. By-/gårds- eller ortnamn finns angivet på många vårdar. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården, tillkommen 1987, utgör en helt egen del av kyrkogården, öster och nordost om de äldre delarna. Ytan är rektangulär och gräsbesådd med en gång av asfalt som leder kring ytans ytterkanter. Omgärdningen består av måbärshäck och lindar. Några björkar och rönnar tillsammans med buskar såsom ölandstok och rygghäckar av liguster samt sidohäckar av buxbom utgör stommen i områdets vegetation. I den sydöstra delen av kyrkogården finns ett område som reserverats för muslimska begravningar. Här har bara en plats tagits i anspråk. I övrigt har bara vissa rader på den nya kyrkogården tagits i bruk, längs med den asfalterade gången. I området finns både kist- och urngravar. Gravvårdstyper Gravvårdarna är främst av grå, svart och röd granit. Typerna varierar, men storleken på vårdarna är relativt likartad. Även naturstenar förekommer liksom olika typer av dekor. Till de allra nyaste vårdarna hör en som har formen av ett hjärta. På några få vårdar anges den dödes yrkestitel såsom frisör, tandläkare och ålfiskare. Gårds-, by- eller ortnamn finns angivet på många vårdar |
