Stäng fönster Torsås kn, TORSÅS KYRKA 1:1 TORSÅS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården omger kyrkan i samtliga väderstreck och har en oregelbunden form. Den äldsta delen finns närmast kyrkan. Gamla träd skapar en trädkrans kring stora delar av kyrkogården. Störst yta för begravning finns öster om kyrkan där kyrkogården är långsträckt och präglas av sina rader av höga träd samt långa, raka gångar. Väster om kyrkan finns endast en mindre yta för gravplatser samt klockstapel. Norr om kyrkan sluttar marken lätt norrut. Kvarter G är högre beläget i terrängen än övriga kvarter och omgärdas av en stödmur av kalksten. Kyrkogården var förhållandevis stor redan 1894 och bestod då av kvarter A-H, L-P som alla sedan dess brukats kontinuerligt. Detta har gjort att det finns en stor variation i alla dessa kvarter med vårdar från i stort sett hela 1900-talet. Utvidgningen från 1939 med kvarter S, T och U och 1960-taletsdelen, kvarter NK, är tydliga tillägg till 1890-talets kyrkogård. Inga grusgravar finns idag på kyrkogården och tidigare grusgångar är belagda med asfalt. Vårdarna står mestadels placerade i ”jordrännor” sk gemensamhetsplanteringar omgivna av gräs. I kyrkogårdens allra nordligaste del finns en minneslund med en stor damm. 1990-talets stora utvidgning har inte tagits i bruk och behandlas inte heller i denna rapport. Omgärdning I söder och väster består omgärdningen av en stödmur som är kallmurad med olika stora huggna stenar. Murens höjd varierar, men är lägst i sydost och högst i väster. Lagningar är bitvis gjorda med cementbruk. I väster finns även en häck av måbär. I öster är muren av vallmurstyp med gräsbevuxen slänt och övre del förstärkt med cement. I norr avgränsas den östra delen av kyrkogården av en vallmur medan den västra delen omgärdas av en berberishäck. Ingångar I söder: Längs södra kyrkogårdsmuren finns tre grindförsedda entréer, två i höjd med kyrkans södra fasad och en längre österut mellan kvarter L och F. Alla tre ingångar har smidda, svartmålade pargrindar placerade mellan kraftiga stolpar av granit. Grindarna är omsorgsfullt dekorerade med bland annat vridna tener och lökformiga knoppar. Den västligaste grinden är märkt: SKÖRBO 1893. C.P. KARLBERG. I kyrkogårdens sydöstra hörn finns en ”entrésnurra” av järnrör. I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en trappa av cement med steg av kalksten och lejdare av svartmålat smidesjärn. I norr: I kyrkogårdens nordöstra del finns dels en ”entrésnurra” av järnrör dels en enkel öppning i vallmuren. I norr finns också entré, vid kyrkogårdens ekonomibyggnader. Vegetation Trädkrans: Bestående av framförallt lind, men även lönn förekommer. Övrigt: Gamla träd längs gångarna på kyrkogårdens äldre del bestående av lind och lönn. En hängalm står i kvarter L och mellan kvarter G och H står en lönn. I kvarter NK finns hängbjörkar. Rygghäckar förekommer över hela kyrkogården och består mest av oxbär, ölandstok, rosor eller tuja. Längs kyrkans södra fasad finns en långsmal plantering med röda rosor. Mellan många gravplatser finns små, korta häckar av buxbom. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Ett tydligt gångsystem förbinder kyrkogårdens olika delar med varandra. Gångarna är asfalterade och ligger längs de stora gångstråken från kyrkogårdens ingångar och mellan olika kvarter. Inom kvarteren finns bara gräsbesådda gångar förutom i kvarter S och T där det finns en smal asfalterad gång samt en lagd med kvadratiska kalkstensplattor. Båda dessa gångar är långa och löper längs med hela kvarterens längd. Kring kyrkan finns också asfalterade gångar förutom vid kyrkans västra ingång där kalkstenflis ligger. Gravvårdstyper På kyrkogården finns främst gravvårdar från 1900-talet, men även en del från 1800-talet. De äldsta vårdarna finns i museiuppställningen norr om kyrkan med flera representanter från 1800-talets mitt. Riktigt ålderdomliga vårdar finns också i kvarter C där bl a flera kyrkoherdar är begravda. Bland de gamla vårdarna i museiuppställningen och kvarter C finns bl a flera gjutjärnskors och några ålderdomliga kalkstensvårdar. Även på övriga kyrkogården finns några vårdar av gjutjärn, kalksten samt ett par av marmor. I övrig är olika typer av granit det absolut vanligaste gravstensmaterialet. Bland kyrkogårdens gravvårdar kan den gängse stilutvecklingen följas. Vårdarna från 1800- talets slut och 1900-talets början är vanligen påkostade och höga av polerad svart eller grå, ibland röd granit. Typen av vårdar drar blickarna till sig och förekommer i större och mindre koncentrationer över de äldre delarna av kyrkogården. Inspirationen till utformningen kan komma från klassicismen med symmetrisk uppbyggnad eller vårdar formade som en obelisk. Även dekoren kan vara klassicistiskt inspirerad med urnor, girlander och draperier, eller har växtriket givit inspirationen med ekblad eller andra blomsterslingor. Ibland är hela vården formad som ett kors som står på en hög sockel. I familjegravvårdar från 1920-talet och framåt är den klassicistiska inspirationen extra tydlig. En annan stilriktning som kan skönjas skulle kunna tillskrivas nationalromantiken. Vårdarna är asymmetriska i formen och har grovt huggna partier. Flera vårdar av denna typ finns bl a i kvarter A-E. Enklare vårdar för samhällets lägre skikt från samma period är mindre representerade på kyrkogården. Från 1930-talet finns dock en del linjegravvårdar, främst i kvarter K - små vårdar gärna av svart polerad granit. Från 1930-talet och framåt blir familjegravvårdarna lägre och ibland väldigt breda. Dekoren blir nu ofta starkt klassicerande med kolonner eller pilaster och vårdarna är ofta tresidigt avslutade som en gavel på ett tempel. Det kom vid denna tid ofta bestämmelser om gravvårdarnas höjd. Så var det troligen även i Torsås. Vårdarna från 1900-talets mitt och framåt präglas av större enkelhet. Ofta blir dekoren enklare liksom vårdarnas form. Denna utveckling märks tydligt på den del av kyrkogården som tillkom på 1960-talet. Under de senaste decennierna har en utveckling påbörjats vilket lett till att man åter kan se en större variationsrikedom bland gravvårdar såväl i material som i former. Yrkestitlar anges på många av familjegravvårdarna från tiden före 1900-talets mitt, men blir därefter mycket ovanligt. Som på de flesta landsortskyrkogårdar anges var den döde kommer ifrån på vårdar från alla tider. Minneslund Minneslunden, tillkommen i och med utvidgningen på 1990-talet, är anlagd i den norra delen av den använda kyrkogården. Lunden består av en halvcirkelformad plats lagd med marktegel av typen ”byasten” samt omgärdad av avenbokhäck samt hänglönnar. I den södra delen av platsen finns en damm med fontäner samt ett vattenfall som för vattnet ned till en kostgjord ”minisjö”. I sjöns gräsbevuxna slänter finns jordningsområdet. Byggnader Bårhuset ligger i den del av kyrkogården som tillkom med 1939 års utvidgning. Bårhuset uppfördes på 1940-talet efter ritningar av Länsarkitektkontoret i Kalmar län. På 1980-talet byggdes det om till kapell efter ritningar av Byggkonsult BA Bengtsson AB. Byggnaden har putsade fasader målade i vitt, flackt sadeltak belagt med svartmålad plåt, svartmålade takfotstassar, samt plåtklädda, brunmålade dörrar mot öster. I norr och söder finns fönster i ett långsmalt band som är placerat högt upp på fasaden. I väster finns en mindre utbyggnad med ljusinsläpp mot norr och söder. Interiört är väggarna vitmålade och golvet lagt med kalksten. Mot väster finns ett enkelt altare av trä samt en textilbonad på väggen. Bårhuskällaren är inbyggd i den gamla stödmuren norr om kyrkan och intill sakristian. Ingång finns i norr med dörrar som är klädda med koppar och har kraftiga järnbeslag. I källaren finns ett enkelt altare samt en väggdekoration ”Livets träd” i mosaik, glas och järn. Ekonomibyggnader finns norr om kvarter S. De två byggnaderna uppfördes på 1990-talet och har gråmålade träfasader samt sadeltak belagt med betongtegel. En av byggnaderna rymmer främst förråd och garage medan den andra fungerar som personalutrymme samt inrymmer offentlig toalett. Övrigt Norr om kyrkan finns en hög stödmur som markerar kyrkogårdens tidigare gräns mot norr. Nedanför denna gick tidigare Allfarvägen. Här finns nu en asfalterad gång samt den norra delen av kvarter NK. Norr om kyrkans norra fasad står ett 20–tal gamla vårdar i vad man kan kalla en museiuppställning. Fem av dem är gjutjärnskors, tre är av kalksten och resten av granit. Bland vårdarna finns flera som är ovanliga och gamla, varav flera från tiden kring 1800-talets mitt. Den äldsta är ett gjutjärnskors över Magnus Dahleri död 1843. En av vårdarna är av granit kombinerat med ett kors i vit marmor. Merparten av dessa vårdar bör införas på församlingens inventarieförteckning. Utanför kyrkogården i norr, invid ekonomibyggnaden fanns vid inventeringstillfället ett mindre antal vårdar som plockats bort från kyrkogården. På kyrkogården finns en lång tradition av att återanvända gravvårdar. Ofta är det medlemmar i samma familj som låter slipa om en gammal sten med nya namn och ibland ny dekor. Ibland är det en helt ny familj som tar över en gammal sten och gör ny inskription. Från församlingens sida är man mån om att äldre stenar ska stå kvar på ursprunglig plats om så är möjligt och den nye ägaren tar över den platsen där stenen tidigare stod. I vissa fall har förekommit att den gamla inskriptionen fått stå kvar och man vänt på stenen och gjort en ny inskription på den forna baksidan. Det har också funnits en tradition på kyrkogården att lägga ned tidigare stående vårdar i gräset när en ny sten satts upp på en gravplats. På några ställen ligger sådana gravstenar i gräsmattan. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A, B, C, D, E Allmän karaktär Kvarteren A-D ligger väster om kyrkan och kvarter E söder om. Området utgör den äldsta delen av dagens kyrkogård. Mitt i området väster om kyrkan står klockstapeln. Stora, höga träd som ingår i trädkransen inramar ytan, tillsammans med kyrkogårdsmur. Gravvårdarna står i rader i gemensamhetsplanteringar, ibland med rygghäck av oxbär, ölandstok, rosor eller måbär. Intrycket av gravvårdarna är blandat med vårdar från hela 1900-talet. Enstaka äldre vårdar finns också, speciellt i kvarter C. Gravvårdstyper I området finns vårdar från framförallt hela 1900-talet. Många av gravplatserna har brukats av samma familj i flera generationer. Merparten av vårdarna är av grå eller svart granit, men även röd förekommer. Några få vårdar är av kalksten, ytterligare ett mindre antal av gjutjärn, några av vit marmor och en av trä. Två vårdar som tidigare haft kors av vit marmor saknar numera sina marmorkors. En vård består av en granitsockel och en, idag, mycket rostig gjutjärnsurna. I vissa partier finns koncentrationer av höga vårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. I kvarter A, B och E är detta intryck extra tydligt. I kvarter C finns bl a en samling gravplatser för församlingens kyrkoherdar. Sammantaget i kvarteret finns många speciella vårdar som särskilt måste lyftas fram. Hit hör tre stycken gjutjärnskors i kvarter C. Vårdarna minner om prosten och kyrkoherden M Jacobson, död 1836, Joh. Dav. Rothman, död 1864 samt komminister A P Fagerström, död 1911 (årtal osäkert). Ytterligare två gjutjärnskors finns i kvarter A och D. I kvarter C finns en mycket ovanlig typ av gravsten i en kombination av granit och kalksten samt ekbladsdekor. Vården är rest över lansdfiskal J F Klefbouhm, död 1898. I samma kvarter står en vård av röd kalksten med krans och kors av sandsten, eller möjligen biskviporslin. Typen är ovanlig och rest över prosten och kyrkoherden Magnus Pehr Ahlqvist, död 1854. Även bland de mer sentida vårdarna finns flera som är anmärkningsvärda. Till dessa hör en stor natursten som har en utmejslad öppning framtill där två plattor med dekor är fästa. Dekoren är dels i form av ett träd, dels i form av en lyra. Gravstenen tillhör Carl och Ellen Fransén, båda avlidna under 1940-talet. Vid denna plats liksom flera andra finns tecken på att gravplatsen tidigare varit grusbelagd. Ett träkors finns i området, rest över Sven Axelsson, död 1969. Merparten av områdets vårdar är placerade stående. Några är riktigt låga och andra liggande. På ett stort antal vårdar finns den dödes yrkestitel angiven. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste titlarna. Andra som förekommer är exempelvis civilingenjör, kantor, folksskollärare, fabrikör, undantagsman (på ett av gjutjärnskorsen), nämndeman, redaktör, kyrkoherde, lärarinna, fabrikör och stationsinspektör. På många av vårdarna finns gårds- eller bynamn angivet. Övrigt I området finns många vårdar med höga person och/eller lokalhistoriska värden. I kvarter C är, förutom tidigare nämnda lokalt betydelsefulla personer, bl a prosten och teologie doktor J M Lindstedt begravd liksom kyrkoherden Karl Berggren och kyrkoherden J I Sabelström,. Det tidigare nämnda träkorset är rest över Sven Axelsson, Torsåsprofil och lokalredaktör för Barometern, även kallas Svax. Kvarter F, G, H, L, M, N, O, P, R Allmän karaktär Kvarteren utgör tillsammans det stora området öster om kyrkan. Denna utsträckning på kyrkogården bör i stort sett ha funnits redan 1890. Möjligen tillkom inte kvarter R förrän på 1910-talet. Området har en långsträckt, oregelbunden form i väst-östlig riktning. Längdriktningen förstärks av de långa gångarna och de gamla träden som markerar gångarnas placering samt fungerar som omgivande trädkrans. Kvarteren har olika former. Kvarter L, N och P ligger i kyrkogårdens utkant medan H, M, O, och R ligger i kyrkogårdens mittparti. Kvarteren F och G ligger närmast kyrkan i väster. Kvarter G är lite högre beläget i terrängen än övriga kvarter. Samtliga kvarter består av rader av främst familjegravvårdar. Vårdarna är mestadels placerade ryggställda. Rygghäckar, som förekommer i vissa partier, består av tuja, häckoxbär, rosor eller ölandstok. I vissa områden finns små korta häckar av buxbom mellan gravplatserna. Gravvårdarna uppvisar en stor variationsrikedom. Gravvårdstyper I området finns vårdar från hela 1900-talet. Materialet är främst grå, svart eller röd granit, men enstaka vårdar av kalksten och marmor förekommer också. De äldsta vårdarna i området är från 1880-talet, men de är idag få till antalet. En av dessa är av granit och kröns av ett kors av vit marmor, daterad 1895. Gravstenen är mycket lik en av vårdarna som står i museiuppställningen. Uppskattningsvis finns i området drygt ett 50-tal vårdar som tillkommit vid tiden kring sekelskiftet 1900. Merparten av dessa är höga och av svart eller grå granit. Storleken och utformningen gör att de upplevs som karaktärsskapande för området. Formerna varierar, men vanligt är att de är asymmetriska och har grovt huggna partier. Ett par är formade som obelisker och flera är symmetriska och toppiga. Andra är formade till kors, varav ett i kalksten. Ett par är riktigt stora, varav en har en urna av sten på toppen. Vissa vårdar är starkt påverkade av klassicismens stildrag. En av de mer anmärkningsvärda är en hög vård av svart granit formad till en tempelingång, rest över lantbrukaren Albert Andersson från Appleryd (se bild s 20). Många mindre vårdar har också starkt klassicerande drag, vilket blev extra vanligt från 1930-talet och framåt. Några är riktigt breda, vilket blev vanligt vid tiden kring andra världskriget. Vårdarna från omkring 1950-talet och framåt är relativt jämnstora och ofta av grå granit. Olika former förekommer, men vanliga är enkla rektangulära vårdar. Kvarter H har troligen brukas som linjegravsområde på 1920-talet, vilket några bevarade vårdar från detta decennium visar. Kvarteret är på äldre kartor markerat som ett linjegravsområde. I kvarter F finns en tumbaliknande vård över familjen E G Peterson. Vid vissa gravplatser finns delar av stenramar bevarade, vilket visar att platsen tidigare varit omgärdad och grusbelagd. Vid en del gravplatser finns liggande vårdar som antingen tillkommit senare än ”huvudstenen”, eller är tidigare stående stenar som vid något tillfälle lagts ned. Flera av de höga vårdarna av svart eller grå granit från sekelskiftet har under sen tid återanvänts. I något fall har man behållit den gamla inskriptionen och låtit göra en ny på den forna baksidan. Den dödes yrkestitel anges på en del vårdar. Vanligast är hemmansägare eller lantbrukare. Exempel på andra som förekommer är undantagsman, nämndeman, skräddaremästare, urmakare, konduktör, järnvägstjänsteman, fabrikör, vägmästare, körsnär och trädgårdsmästare. Att ange by- eller gårdsnamn är vanligt. Övrigt I kvarter G finns gravplatsen över familjen Olsson, ägare till Olssonska gården, som är ett av Torsås kommuns två byggnadsminnen. Hantverksmässigt utförd är vården av smide och glas, från 1970-talet, över makarna Strömgren i kvarter M. Kvarter K Allmän karaktär Kvarter K utgörs av en långsmal yta i kyrkogårdens östra del. Områdets profil är lägre än för tidigare beskrivna kvarter eftersom vårdarna är lägre. Vårdarna står tätt och är ryggställda. I vissa partier är de placerade mot rygghäckar av häckoxbär. Kvarteret tillkom troligen på 1910-talet och användes som linjegravsområde. Detta framgår än idag av typen av vårdar och inskriptionerna. I raderna kan linjegravssystemet följas under 1910-talet och in på 1920-talet. En linje löper går 1930-talet och en bit in på 1940-talet. Gravvårdstyper I kvarteret finns olika typer av vårdar. Merparten är dock relativt små. Längst i öster finns dock två höga vårdar. Många av vårdarna är från 1910-40-talet, men ett stort antal är också från 1960-talet och framåt då området verkar ha tagits i nybruk. Grå och svart granit dominerar som material, men även röd förekommer. Ett par vårdar är utförd i vit marmor och en i trä. Vårdarna har olika former, men har mestadels enkla utföranden. Relativt många är placerade liggande eller lutande. En korsformig vård finns i kvarteret. Ett antal har klassicerande dekor. Många är bara dekorerade med ett kors. De typiska linjegravvårdarna är oftast av svart granit och små samt rymmer bara persondata över en person. Bara ett fåtal vårdar bär den dödes yrkestitel. Slöjdare, smedsmästare, lantbrukare och hemmansägare är de som förekommer. By- eller gårdsnamn finns på många vårdar. Kvarter S, T och U Allmän karaktär Kvarteren utgör tillsammans en långsträckt yta i kyrkogårdens norra del. Området tillkom genom utvidgning år 1939. Den tidigare kyrkogårdsgränsen markeras ännu genom en trädrad söder om kvarteren. Mitt i området går en asfalterad gång i öst-västlig riktning. Kvarter S och T är kistgravsområden och består av rader av vårdar. Rygghäck förekommer mot söder, av häckoxbär och mittraden av rosor. Den nordligaste raden av vårdar står längs med kyrkogårdsmuren. Vårdarna är låga och relativt jämnstora. Kvarter U är ett urngravsområde, en urnlund, som är belägen, längst i öster. Kvarteret är anlagt med vårdar som står i en Uformad gemensamhetsplantering med rosor. I områdets mitt finns ett högt träkors. Gravvårdstyper I kvarter S och T finns mestadels gravstenar från 1940-60-talen. Vårdarna är relativt jämnstora, gärna låga och breda. Merpartern är placerade stående, men en del är liggande. Grå, svart och röd granit är de dominerande materialen, men även några exemplar av kalksten förekommer, liksom vit marmor. I en vård kombineras svart granit och brons. Vården är rest över Lektor Karl Stjernkrantz, död 1945. Många av vårdarna är starkt klassicerande med pilastrar eller kolonner som främsta motiv. Kvarter U rymmer totalt 11 gravstenar från 50-, 60- och 70-talen. På relativt många gravstenar finns den dödes yrkestitel angivet, såsom köpman, fabrikör, lantbrukare, polisman, ”f d smålandshusaren och muraremästaren”, glasmästare, statens justerare och lokförare. By- eller gårdsnamn finns angivet på många av vårdarna. Kvarter NK Allmän karaktär Kvarteret NK är beläget norr och nordost om kyrkan och tillkom genom en utvidgning på 1960-talet. Namnet är en förkortning av Nya kyrkogården. Kvarteret utgörs av två ytor, en precis norr om kyrkans långhus och ett nordost om sakristian och gravkapellet. Det första området får sin struktur genom de tujahäckar som delar in området i mindre rum. Gravvårdarna står i rader mot rygghäckar av rosor eller ölandstok. Mellan gravplatserna finns små, korta buxbomhäckar. I områdets mitt finns en öppen gräsmatta där det, från början, var planerat för en damm. Kring ytan är hängbjörkar planterade. Det andra området är strukturerat med kistgravplatser i öster och väster mot nyplanterade rygghäckar av rosor eller ölandstok. I områdets mitt finns urngravar i en U-formad yta. Gravvårdstyper I området finns blandade typer av gravvårdar från 1960-talet och framåt. De äldsta finns i området norr om kyrkan och de yngsta i det andra området. Vanligast som material är grå och röd granit. Ett träkors finns också, liksom någon natursten. Formerna varierar från enkla rektangulära vårdar till rundade och asymmetriska. I området norr om kyrkan har många vårdar klassicerande drag. Variationsrikedomen bland vårdarna är större i området i nordost. Urngravarnas vårdar skiljer sig inte särskilt från kistgravarnas. Den dödes yrkestitel anges sällan. By- eller gårdsnamn förekommer mer frekvent. |
