Stäng fönster Kalmar kn, MORTORPS KYRKA 1:1 MORTOPRS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården ligger söder, norr och öster om kyrkan och omgärdas av en halvmur och en splittrad trädkrans. Kvarter A ligger i söder, B i norr och C i öster. I alla tre kvarter är gravvårdarna ordnade i rader i gräsmatta. I vissa partier står vårdarna mot en rygghäck. Området i öster, kvarter C utgör en tydlig utvidgning med minneslund och mer vegetation än övriga kyrkogården. Mellan kvarter C och övriga kyrkogården finns den gamla kyrkogårdsmuren kvar som en tydlig markering. Klockstapeln sydväst om kyrkan och bårhuset i nordväst bidrar till att rama in kyrkogården. Kyrkan och kyrkogården har ett vackert läge i landskapet med utsikt över åkermark och med gamla prästgården, ån och äldre bebyggelse i närmaste omgivningarna. Omgärdning Hela kyrkogården omgärdas av en halvmur i varierat utförande. Muren varierar i höjd mellan ca 1,2 –2 meter. Bitvis är muren kallmurad, bitvis fogad med bruk. I det nordöstra hörnet av kvarter C är muren i ett mindre parti nedrasad. Vid kvarter B kan man se skarven mellan den äldre muren med stenblock av varierad storlek och den mur som lades av regelbundna rektangulära stenblock efter utvidgningen på 1920-talet. I söder vid kvarter A lades muren om, kallmurad, på 1990-talet efter att bitvis ha rasat. Mellan de äldre kvarteren A och B, och det nyare kvarter C är den gamla kyrkogårdsmuren bevarad. Den östra och södra muren vid kvarter C är bitvis helt övervuxen av murgröna. Ingångar I väster: En ingång mellan bårhuset och kyrkan genom smidesgrindar fästa på stolpar av granit. Mellan grindstolparna och bårhus respektive kyrka finns ytterligare smidessektioner. Ytterligare en ingång i väster söder om kyrkan, mellan kyrkan och klockstapeln. Svartmålad smidesgrind, av samma typ som den norr om kyrkan, mellan grindstolpar av granit. Inskription på stolparna lyder; Frans Larsson, 1862. I nordväst: Trappa av granit i kyrkogårdsmuren vid parkeringen. Räcke av svartmålat järnrör. I norr: Ingång från det öppna gärdet via svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Grinden har i smidet format ordet MORTORP. I öster: Från muren fristående trappa av ek från vaktmästarbyggnaden till kyrkogården. Vegetation Trädkrans: Något splittrad trädkrans av träd som står utanför kyrkogårdsmuren. Kastanj och lind är dominerande trädslag, men även ask förekommer. Mot öster finns inga träd. Övrigt: Häckar av cotoneaster, ölandstok och rosbuskar mellan ryggställda rader av vårdar. Ölandstok finns också vid kyrkans ingång i väster. Häck av tuja finns uppe på kyrkogårdsmuren vid den norra delen av kvarter C. Enstaka exemplar av björk och rönn inne i kvarter B och C. I kvarter C står också en gammal bok. Lagerhägg finns kring minneslunden. Murgröna växer på kyrkogårdsmuren mot norr. Gångsystem Utmed kyrkobyggnaden finns kalkstensflis lagd i gräsmattan. I övrigt finns inga markerade gångar, utan allt är besått med gräsmatta. Naturliga gångstråk finns dock mellan raderna av gravplatser och i förbindelsen mellan gamla kyrkogården och kvarter C. Gravvårdstyper På kyrkogården finns varierade gravvårdstyper från främst 1900-talet, men också några få äldre gravvårdar. Utmärkande är de tidstypiska höga gravvårdarna av svart granit från tidigt 1900-tal. Fler i antal är dock gravvårdar från 1930-talet och framåt, vilka vanligen är lägre. Några är riktigt breda, andra riktigt små. De vanligaste är dock ca 40 cm höga rektangulära vårdar med rundat, tresidigt eller rakt krön. En del vårdar bär klassicerande form eller motiv. Det kan innebära att formen på stenen efterliknar ett antikt tempel eller att man använder kolonner, lagerkransar o dyl som motiv. De vanligaste materialen är svart och grå granit, men även röd förekommer. Några vårdar av kalksten finns också, varav en från 1860-talet. Tre gjutjärnskors står i kvarter A. Alla står sannolikt på ungefärlig ursprunglig plats. Två av dem, de som står tillsammans, hittades nedgrävda i marken vid grävning av ny grav på platsen och återuppsattes. Inga grusgravar förekommer, inte heller omgärdningar kring enskilda gravplatser såsom stenramar, staket eller häckar. Minneslund Minneslunden ligger i det sydöstra hörnet av kvarter C. Lunden är markerad med en cirkel lagd av kalksten i gräsmattan. Längst i sydost står ett enkelt svartmålat järnkors förankrat i en natursten. Lunden omges mot sydost av lagerhägg. Från minneslunden har man utsikt över ån. Byggnader Bårhuset norr om kyrkan brukar dateras till medeltid. Någon byggnadsarkeologisk undersökning har dock aldrig utförts. I de äldsta källorna kallas byggnaden för tiondebod och användes för förvaring av spannmål. Senare användes den som förråd för redskap och ved. På 1920-talet renoverades byggnaden med bl a omläggning av spåntaket. I början av 1960-talet gjordes byggnaden om till bårhus. Planer på att ta upp en ny dörr mot väster avslogs med hänvisning till den ålderdomliga karaktären. Invändig iordningsställdes det nedre rummet med kalkstengolv och ett enkelt kalkstensaltare. Ritningarna gjordes av Arvid Petersson, Gräsgärde. Bårhuset har spritputsade fasader avfärgade i varm vit kulör samt sadeltak lagt med spån. Ingång finns i söder. Till vinden finns små ljusinsläpp både i söder och norr. Klockstapeln uppfördes 1737. Konstruktionen är av trä och delvis spånklädd samt helt tjärad. På huvens fyra nockar sitter spiror med små flaggor av metall. På mittspiran sitter en tupp. Äldre flaggor som togs ned 1892 finns bevarade i kyrkans ägo. I klockstapeln hänger en storklocka gjuten i Stockholm 1710 och en lillklocka gjuten 1659. Ekonomibyggnaden söder om kyrkogården byggdes om- och till vid 1970-talets mitt, vilket präglar den enkla rödfärgade byggnaden idag. På platsen har dock länge legat en byggnad som troligen inrymde stall och dass. Idag rymmer längan förråd, garage, arbetsutrymmen och toalett. Övrigt Namnet och årtalet på grindstolparna sydväst om kyrkan kan syfta på en person som skänkt grindarna och stolparna eller syftar det på tillverkaren av desamma. Samma typ av grindar av smide med knoppar av mässing finns på flera kyrkogårdar såsom Karlslunda, Örsjö och Madesjö. I Madesjö är grindarna dock märkta med namnet Törnqvist och bynamnet Runtorp, som ligger i Mortorps socken. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A upptar hela ytan söder om kyrkan och rymmer enligt gravkartan närmare 300 gravplatser. Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmur åt söder och väster medan den gamla kyrkogårdsmuren som fanns före 1950-talets utvidgning finns i öster. I norr utgör kyrkan gräns. Inget markerat gångsystem finns mer än kalkstensflis lagda i gräsmattan längs med kyrkan. I kvarterets nordvästra hörn står klockstapeln Längs ytterkanten i väster och söder finns en enkel rad vårdar som är anlagd som en ”ram” kring det inre området. Här är alla vårdar vända utåt från kyrkogården, mot väster respektive söder. Innanför ”ramen” finns enkla rader av vårdar med framsidan vänd mot öster. Den ostligaste raden är dubbel med ryggställda vårdar mot en rygghäck av cotoneaster. Den östra raden av de två har sannolikt i ett skede hört till den tidigare nämna ramen. Gravvårdarna står i jordremsor i gräsmattan. I kvarterets mitt finns rester av ett linjegravssystem från 1920 talet, men det finns också enstaka äldre gravvårdar. På en av gravplatserna i öster finns två stora sockertoppsgranar planterade. Gravvårdstyper Gravvårdarna är av varierande utförande och ålder. De vanligaste materialen är svart och grå granit, men röd förekommer också. Några vårdar är av kalksten och tre av gjutjärn. Majoriteten av vårdarna är från 1950-70-talen och är rektangulära stenar med rakt avslutad, något rundad eller asymmetrisk topp. Två av kyrkogårdens allra äldsta gravstenar finns i kvarteret och är av kalksten. Båda är resa över åldermän i socknen, den ena över Jonas Andersson i Råsbäck d.1864 och den andra över Nils Persson från Runtorp d. 1856. Gjutjärnskorsen, varav två grävts upp efter att under en tid ha legat nedgrävda på kyrkogården, är daterade 1882, 1883 och 1875. Endast ett av dem står troligen på ursprunglig plats, nämligen ett genombrutet och med ängel smyckat kors från 1875. Ytterligare sex eller sju gravvårdar i kvarteret dateras till 1800-talets slut och fram till 1910-talet. Några av dem är höga, av svart granit samt har vinkelställt krön. En anmärkningsvärd, och på denna kyrkogård ovanlig, gravvård är i form av ett kors på hög sockel. Materialet är svart granit och dateringen 1921. Det finns en viss struktur i kvarteret med flest familjegravar i kvarterets yttre rad mot väster, söder och öster. I kvarterets inre finns gravvårdar från 1950-70-talen, ett mindre antal äldre vårdar samt rester av ett linjegravssystem från 1921-1928. Linjegravarna känns igen på att de är mindre, oftast bara bär inskriptionen över en person samt ligger så att årtalen följer på varandra. I kvarteret anges den avlidnes yrkestitel på ett mindre antal vårdar. De vanligaste är hemmansägare och lantbrukare. Andra som förekommer är kyrkvärd, målaremästare, kantor, ålderman, smidesmästare, fabrikör, nämndeman och köpman. By-/gårdsnamn anges på merparten av vårdarna, ibland till och med fastighetsbeteckning, som Mortorp nr 6. Övrigt I kvarteret finns bl a gravarna över två trotjänarinnor på Christinelunds gård, Mina Wigfors d 1914 och Ida Camel d 1949. Mina Wigfors skänkte ett kalkkläde till kyrkan. Även familjen som skänkte gården Halltorp till församlingen ligger begravd här, J A Gustafsson. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger norr om kyrkan och utgörs av en rektangulär yta. Till kvarteret hör även den ryggställda rad av vårdar som finns öster om kyrkans kor. Kvarteret rymmer närmare 400 gravplatser. Avgränsning utgörs av kyrkogårdsmur i väster, norr och öster. I öster gränsar området också delvis mot kvarter C som ligger bakom den gamla kyrkogårdsmuren. I söder utgör kyrkan gräns. I den sydvästra delen av kvarteret står bårhuset. I kvarteret finns bara en markerad gång, av kalkstensflis lagd i gräsmattan kring kyrkan. På det gräsbevuxna området är gravvårdar placerade i ryggställda rader, förutom en rad som är enkel. Den yttersta ryggställda raden fungerar lite som en ”ram” som omger kvarteret mot väster, norr och öster. Mellan de ryggställda raderna finns häck av cotoneaster. I de inre två ryggställda raderna finns häck av ölandstok respektive rosor. I kvarteret finns även ett par hängbjörkar och en rönn. I den yttre ramen av gravvårdar finns en hel del höga och äldre gravvårdar, medan de inre områdena har en lägre profil. I kvarterets mitt finns bl a rester av linjegravssystem från 1930- talet. Gravvårdstyper I kvarteret finns blandade gravvårdstyper från 1800-talets slut och framåt. Materialen är främst svart och grå granit, men även röd förekommer. De äldsta vårdarna finns i den yttre raden längs kvarterets västra, norra och östra gräns, uppblandat med yngre vårdar. Här finns främst familjegravar. Merparten av de äldre vårdarna utmärker sig genom att vara höga och av svart granit. Olika former förekommer såsom två av obelisktyp, flera med vinkelställt krön, ett kors på hög sockel och flera med enkelt rundade krön. Totalt finns två vårdar från 1800- talets slut, varav en obelisk över riksdagsmannen Nils Petersson född i Torsås 1828 död i Runtorp 1896. Gravplatsen var tidigare omgärdad av ett gjutjärnsstaket. Ytterligare en handfull vårdar kan dateras till 1900-talets första år, medan vårdarna från 1910-20-talet är omkring 20 st till antal. En av kvarterets gravstenar är av kalksten och i form av en urna som står på en sockel. När det gäller material kan ytterligare två vårdar nämnas. De är gjutna av något slags bruk, har handskriven text och är sannolikt från 1900-talets mitt. Familjegravar finns även längs den yttre ”ramens” inre sida, som bl a rymmer några riktigt breda vårdar. I kvarterets inre rader är vårdarna märkbart lägre och ofta mindre. En del vårdar är placerade liggande. Här finns gravstenar från främst 1930-70-talet. Många av dem är rektangulära och har rakt avslutad, rundad eller vinkelställd topp. Flera av dem har ett klassicerande uttryck. Från 1930-42 kan ett linjegravssystem följas i raderna. Linjegravarna känns igen på att de är mindre, oftast bara bär inskriptionen över en person samt ligger så att årtalen följer på varandra. På majoriteten av gravstenarna anges by- eller gårdsnamn. På ett mindre antal vårdar, främst på familjegravarna, anges den dödes yrkestitel. Hemmansägare och lantbrukare är det vanligaste. Andra titlar som förekommer är handlande, kyrkovärden, folkskollärare, advokat, riksdagsman, kantor, kyrkoherde, skräddarmästare, stationsföreståndare, virkeshandlare, grosshandlare och byggmästare. Övrigt I kvarteret har Frans Johan Aulén d. 1904 och hans hustru sina gravplatser bakom kyrkans kor. Aulén var kyrkoherde i Mortorp 1889-1900. Hans son Gustaf Aulén har i sin bok ”Från mina 96 år” bl a beskrivit uppväxten på prästgården i Mortorp och faderns verksamhet. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C ligger tydligt avgränsat på kyrkogårdens östra del. I kvarteret finns platser planerade för omkring 250 kistgravar och ett 60-tal urngravar. Relativt många platser är ännu lediga. I kvarterets sydöstra hörn ligger minneslunden. Kvarteret omgärdas av den gamla kyrkogårdsmuren mot väster och av kyrkogårdsmur anlagd på 1950-talet mot söder, öster och norr. Ingång finns från gamla kyrkogården i väster samt mot f d prästgårdsägorna i öster. Kvarteret uppdelas av ett tydligt gångstråk i mitten. (se kartan). På den södra delen står en gammal bok. Förutom boken finns häck av tuja i norr, murgröna som klänger på muren mot öster, en hängbjörk och en rönn, rygghäckar av cotoneaster, diverse buskar såsom schersmin samt lagerhägg kring minneslunden. Gravvårdarna är placerade i jordremsor i gräsmattan, vissa rader ryggställda med rygghäckar, andra enkla. Vårdarna är låga och relativt jämnstora. Gravvårdstyper Gravvårdarna är från 1950-talets mitt och framåt. Det vanligaste är rektangulära gravvårdar i grå eller röd, ibland svart granit, med enkel dekor av ett kors, en blomma eller ett träd. I några fall är vården klassicerande i sin form och till motiv. Bland gravvårdar från de senaste decennierna är formerna mer varierande, med asymmetriska stenar, naturstenar, ett kors av sten och i ett fall en hjärtformad sten. Naturstenar förekommer enbart i urngravsområdet där gravvårdarna också är tätt placerade. By-/gårdsnamn anges på många av vårdarna. Den avlides yrkestitel anges inte alls. |
