Stäng fönster Tranås kn, ÅSVALLEHULT 2:10 TRANÅS GAMLA GRIFTEGÅRD
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Tranås gamla griftegård är ett typiskt exempel på en stadskyrkogård från förra sekelskiftet. Griftegården upptar en delvis utfylld och avjämnad platå. Den har en rektangulär, helt symmetrisk plan. Ytan är uppdelad i fyra likstora rektangulära kvarter samt ett smalt kvarter som sträcker sig längs med kyrkogårdsmuren. De två västra kvarteren utgör den s.k. allmänna raden, gratisgravar där de döda gravlades på rad allt efter dödsfall. Det norra av dessa kallas här för A och det södra för B. De två östra kvarteren upptags av enskilda gravar och är helt grusat. Det norra av dessa kallas för C och det södra för D. Kvarteret längs muren består likaså av enskilda gravar, men har delats i två hälfter. Den västra kallas E och den östra F. Omgärdning Tranås gamla griftegård omges på alla sidor utom den norra av en stödmur i två skift. Materialet utgörs av tuktade och fogade granitblock. På sina håll sitter de ursprungliga rundfogarna kvar. I norr är endast en brant slänt ned till Framnäsgatan. Ingång Griftegården har en centralt placerad ingång i den södra långsidan. Denna har en ursprunglig smidd pargrind med dekor i form av kors och romber. De fyrkantiga och toppiga grindstolparna är av ljus granit. Den högra har årtalet 1885 utsparat. Från ingången är en liten stödmurskantad backe upp till griftegårdens platå. Vegetation Kring kyrkogården finns en trädkrans av lind och lönn. Denna är till hälften ursprunglig, men har genomgått en utgallring under senare år. Vidare har nya lindar planterats längs den västra kortsidan och på sina håll längs med den gång som följer muren. Av en nord-sydlig central allé återstår idag tre lindar och en lönn kring gångarnas korsning på griftegårdens mitt. Inom den västra halvan växer ett tiotal resliga björkar utan regelmässighet. Inom östra halvan växer tre små rönnar. Ovan muren växer sedan 1963 en låg spireahäck. Ett undantag utgör den östra kortsidan med utbredda låga barrbuskar. Bland dessa växer ett litet sorgeträd med hängande grenar som fond till en av gravrätterna. Inom hela östra halvan av griftegården dominerar rätvinkliga häckar av oxbär i anslutning till gravarna. Gångsystem Gångarna är symmetriskt anlagda och bildar ett kors, omgivet av en gång längs med kyrkogårdsmurens kvarter. Den centrala korsningen har i sin östra hälft kvar de ursprungliga fasade hörnen, där parkbänkar nu är placerade. I det sydvästra hörnet är en grusyta med vattenpump, soptunnor och redskap. Alla gångar är belagda med grus, som regelbundet krattas. Hela östra hälften av griftegården är grusbelagd och krattas. Gravvårdstyper Griftegården uppvisar ett brett spektra av de gravvårdstyper som förekom under perioden 1880-1930. Inom allmänna raden är det typiska små vårdar som i stående utförande knappt överskrider halvmetern. Vanligast bland de resta vårdarna är vinkelbrutna eller rundbågiga hällar av kalksten eller svart polerad granit. Några vårdar har mer avancerat utförande i form av sköld eller stubbe. I alla fall är de miniatyrer av vanliga former bland större vårdar. De små liggarna finns i såväl granit som kalksten och marmor. De enskilda gravarna längs muren och i öster präglas av resliga vårdar i framför allt granit av olika kulörer. Ytan är som regel helt eller delvis polerad. Anmärkningsvärt är det stora antalet vårdar av lokalt bruten röd granit. Den s.k. Tranåsgraniten har varit grunden till flera stenhuggerier på orten, vilka leverarat gravvårdar över hela landet. Bland formerna dominerar obeliskerna och bautastenarna. Vid sidan av dessa de låga, breda vårdarna från omkring 1930 och framåt. På kyrkogårdens östra hälft har mer än hälften av gravrätterna inramning i form av stenram eller häck. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A och B Allmän karaktär De allmänna kvarteren består av gräsmattor med något oregelbundna rader av vårdar i nord-sydlig riktning. De, särskilt i A, glest stående vårdarna är vända mot öster. I den östra änden av kvarter A är ett område med urngravar. Det är två och en halv rad med liggare, vända mot öster. Gravvårdstyper De allmänna gravarna markeras av typiska små vårdar. Det glesa beståndet torde kunna förklaras med att ett flertal av gravarna haft vårdar av trä som sedan länge ruttnat bort. Vanligast är de kalkstensvårdar med vinkelbrutet krön, vilka tillhör den äldsta generationen. Bland de yngre finns katalogvårdar av röd granit. Enkla liggare, med eller utan vinkling, är vanliga över hela ytan. De äldsta vårdarna från 1886 står i västra änden av kvarter A. Kvarter B:s äldsta vårdar står i öster och är från 1902. De yngsta i väster är från 1912, då nya griftegården anlades. Den enda titlar som finns är knutna till järnvägen. Vi återfinner två stationskarlar och en banvakt. Bland mer ovanliga vårdtyper återfinns en sköld och en stubbe. Den enda resliga vården är över riksbekante skulptören Ansgar Almquists föräldrar. Det är en hög vinkelbruten kalkstensvård med figurrelief i krönet, sannolikt utformad av sonen själv. I B finns en liggare över ”mamma” från 1902 med liten cementram. Detta är den enda cementramen som finns bevarad på griftegården. En liten marmorhäll bär inskriptionen I.O.G.T. samt symbolerna för tro, hopp och kärlek, ett vittnesbörd om nykterhetsrörelsens plats i samhället. Tre vårdar hänvisar till Missionsförbundets sångbok och speglar därmed frikyrkligheten på orten. I den östra änden av kvarter A är ett område med urngravar från 1930-talet. Det är enhetligt utformade hällar som ligger i rad. De är rektangulära med stramt formspråk och reducerad dekor. Vårdarna daterar sig från 1931-86 med tyngdpunkt på 1930- och 60-talen. Kvarter C, D och F Allmän karaktär Kvarter C, D och F utgör en sammanhängande enhet genom sin helt grusade yta och övriga utformning. Genomgående är bruket av häckoxbär som inramning. Inom C finns två dubbla öst-västliga gravrader med rygghäck och gång emellan. Mot gången i öster är en nord-sydlig rad med rygghäck. Kvarter D består av fem dubbla, nord-sydliga rader med rygghäck och en sydlig, öst-västlig med rygghäck. F utnyttjar kyrkogårdsmurens spirea- respektive barrhäck som fond. Med jämna mellanrum så omges en till tre gravrätter av en gemensam, något lägre häck. Antingen avgränsar häckarna mot intilliggande gravar eller omsluter hela ytan. Genom detta arrangemang skapas en mängd små rum inom griftegården. Ovan häckarna sticker de resliga vårdarna upp. Kvarteren består helt av enskilda gravar, varav större delen familjegravar. Intrycket är enhetligt och ståndsmässigt. Gravvårdstyper Vanligast inom kvarteren är resliga vårdar av helt eller delvis polerad granit från 1880-1920-talen. Dessa är oftast i form av flata obelisker, vinkelbrutna hällar eller bautastenar. Ju högre vård, desto högre status. Vanligast är den svarta graniten och den klarröda Tranåsgraniten. Ett mindre antal vårdar av kalk- och sandsten förekommer också. 1930-talets vårdar är oftast låga och breda med klassiserande utformning genom tempelgavlar eller kolonner. Materialen är detsamma. Dessa vårdar är som regel samkomponerade med en stenram där de upptar huvudändens hela sida. Det är bland alla vårdarna vanligt förekommande att gravrättens grusbädd markeras medelst en stenram. Denna kan vara mer eller mindre finhuggen, de äldre är oftast kraftiga. Materialet är som regel samma som i vården. Tre gravar har inramning i form av järnstaket. En grav omges av järnkätting mellan granitstolpar. Flera gravrätter avgränsas med en gemensam oxbärshäck, vilken ibland skapar rum för enskilda familjers gravar. Den mest framträdande vården står i det sydöstra hörnet av kvarter F. Det är en 3,5 meter hög, smäcker bautasten i röd granit från 1900 över handlande J A Ekmarks familjegrav. På alla sidor har den särpräglade symbolreliefer och namnen på familjemedlemmarna inhuggna eller utsparade. På ömse sidor finns ytterligare två gravar knutna till familjen med små klassiserande vårdar. Kvarterens vårdar uppvisar en stor rikedom av titlar. Här ligger flera av den unga köpingens betydande personer begravda, främst de industri- och handelsidkare som lagt grunden till Tranås. Av dessa kan några nämnas. Möbelfabrikören och kommunalmannen m.m. Bror Ernfrid Gelotte har sin familjegrav vid ingången. Över disponent C P Johanssons, grundare till Tranås möbelfabrik AB, familjegrav reser sig en av griftegårdens största bautastenar från 1919 med tidstypisk nationalromantisk artikulering. Grundaren till ett av de äldsta garveriföretagen, C E Scheutz, vilar under ett granitkors från 1924. Detta är endast ett axplock. Titlarna speglar de vanliga ämbetena inom en typisk svensk handels- och industristad vid denna tid. Flera fabrikörer, direktörer och disponenter vittnar om den starka industrin liksom banmästare och stationsmästare visar på järnvägens betydelse. Andra intressanta titlar är bryggmästaren, järnhandlaren, stenhuggaren, badmästaren och sågmästaren. Den enda kvinnliga titeln är barnmorskan. Bland mer personliga vårdar märks den lilla vården över fotografen Bror Johansson från 1965 med porträttrelief i brons. Vidare undgår man inte de två vårdarna i polerad svart granit i sydöstra hörnet av D. Den ena utgörs av en avbruten kolonn över civilingenjör A G E Bäärnhjelm och en obeliskformad över Jenny Berthoud med inskriptionen ”A mon amour immortal”. Båda dog 1909 i 20-årsåldern. Inom kvarter D ligger även den riksbekante Lennart Hyland gravlagd. Kyrkogårdens enda smideskors är rest över smedmästare A P Erikssons familjegrav. Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E sträcker sig längs kyrkogårdsmuren i griftegårdens västra halva. Det rör sig liksom i motsvarande del i öster om enskilda gravar. Skillnaden är att man här har slopat alla grusbäddar och stenramar under efterkrigstiden. Istället har kvarteret en sammanhängande gräsmatta. Monumentala vårdar över några av den unga stadens grundare: handlare Ekmans och disponent Johanssons individuellt utformade bautastenar samt klassiserande vård över garverifabrikör M Johansson. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet svarar mot det som finns i den östra delen av griftegården. Det är högresta vårdar av främst röd och svart granit. Övervägande är det obeliskformer och bautastenar. Längs västra sidan märks fem mycket stora bautastenar. Den högsta om ca två meter är rest 1920 över direktör Axel Anderssons familjegraf. I samma rad reser sig en hög obelisk av råhuggen röd granit från 1906. Denna är rest över tre generationer av konstnärsfamiljen Norrman. En annan ovanlig vård utgör den svarta granitskölden ”rest af vänner” 1897 över provisor R G Wallén. En av de få barnvårdarna är från 1906 i litet format och kröns av en i stenen utmejslad ängel. Kyrkogårdens enda gjutjärnskors är från 1892 i nygotisk stil. Ytterligare två vårdar värda att nämna är de små av Bremertyp över kaptenen Oscar Bennich och hans fru från 1903 och 1890. Vårdarna ger genom sina titlar en bild av det unga Tranås ledande skikt. Vi möter handlanden, stationsmästaren, kontorsbiträdet, nämndemannen, byggmästaren, majoren, bryggmästaren, slöjdläraren, garverifabrikören, grosshandlaren och sadelmakaremästaren. |
