Stäng fönster Tranås kn, ÄNGARYD 4:1 TRANÅS NYA GRIFTEGÅRD
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Sammanfattande beskrivning Tranås nya griftegård anlades 1911-13 och har utvidgats i tre omgångar. Avgränsningen mot söder är påkostad med stödmurar, trädkrans av lind och monumental entré. Gamla delen har en symmetrisk uppbyggnad kring en nord-sydlig lindallé som slutar vid en gravkulle i den norra, mer skogskyrkogårdsbetonade, delen. De äldre kvarteren har en hierarkisk struktur med påkostade köpegravar och allmänna linjegravar från 1900-talets förra hälft. Utvidgningarna åt öster och väster präglas av efterkrigstidens ideal med rygghäckskantade rader av låga vårdar. Den västra delen domineras av en minneslund nedanför Ängarydskapellet från 1981. I griftegårdens utkanter ligger urngravsområden med friväxande björkar. Griftegårdens främsta kulturhistoriska värde ligger i enhetligheten inom de olika äldre kvarteren och de enskilda gravvårdarna – främst äldre högresta vårdar, samt vårdar med konst-, lokal- eller personhistoriska värden. Beskrivning av griftegården idag Allmän karaktär Nya griftegården har antydan till en triangulär form och omfattar ca 16 hektar. Västra och norra delarna som gränsar mot höglänt löv- och barrskogsterräng saknar markerad gräns. Södra och östra sidan bildar däremot en rät vinkel. Griftegården är utvidgad i omgångar och rymmer områden av olika karaktär, vilka var för sig speglar sin tids kyrkogårdsideal. Äldsta delen är centralt belägen och utgörs av ett symmetriskt upplägg med fyra likformiga, kvadratiska kvarter samt en rad längs muren. Dessa kvarter benämns A, B, C, D och AA. Norr om detta område ligger en ”gravkulle”, kvarter BK. Vid sydöstra foten av denna ligger det asymmetriska kvarter AB och i sydväst E och F. Vid sistnämnda ligger en äldre ekonomigård. Öster om kullen är det äldsta urngravskvarteret UG från 1962, söder därom ansluter kvarter G från samma tid till AB. Öster om griftegårdens äldsta del ligger två stramare kvarter, H och L, från 1962-71. Västerut från griftegårdens gamla del vidtar utvidgningar från 1981, belägna i svag svacka: kvarter I, K och O med typisk stram uppbyggnad, M med antydan till skogskyrkogårdskaraktär och N med urngravar. Vid samma år tillkom även en minneslund och Ängarydskapellet på en höjd i griftegårdens västra ände. I minneslundens sydöstra hörn är ett muslimskt kvarter ordnat. Längs gränsen mot skogen i nordväst sträcker sig urngravkvarteret ”Bäcken”. Alla kvarter på griftegården består numera av gräsmattor. Sammantaget kan sägas att griftegårdens norra delar har en påtaglig skogskyrkogårdskaraktär medan de södra svarar mot det strikta franska parkidealet. Omgärdning Tranås nya griftegård har endast inhägnad till sin södra och östra del. Längs södra sidan sträcker sig en ursprunglig kallmurad stödmur av kvaderhuggen röd granit i upp till två skift. Denna har kompletterats längs med utvidgningen från 1960-talet och kvarter I i väster. Längs den östra sträckningen är stenen endast grovt tuktad. Mot kvarter H och L är den ursprungliga östra mursträckningen bevarad. Längs kvarter N och Ängarydskapellets södra sida sträcker sig en kallmur av otuktad marksten. Ingång Griftegårdens huvudingång är placerad centralt på den äldre delens södra sida. Stödmuren gör här en konkav inbuktning, i vars mitt grindarna är placerade. De ursprungliga smidda par- och enkelgrindarna sitter mellan fyrkantiga stolpar av röd granit av två storlekar. Deras utkragande krön är toppiga. På de mellersta stolparna står ”Invigd 1913”. Ovanpå stödmuren löper ett ursprungligt järnstaket. Östra utvidgningen har en separat ingång i sydöstra hörnet med smitt grindpar i stramt utförande, ritat av Gösta Lundin 1962. Där stödmuren slutar i väster och markstensmuren tar vid är en öppning med trappa och ramp av granit samt järnräcke. Kapellet har egen infart i söder. Vegetation Ovanpå stödmuren växer en idegranshäck. Längs södra muren sträcker sig innanför denna en rad avlindar, längs östra muren en rad med björkar. Även längs muren mot H och L är raden av lindar bevarad. Gamla delens nord-sydliga axel utgörs av en lindallé, även tväraxeln har i sin östliga sträckning en sådan. Alla nämnda lindar är högväxta och planterade vid griftegårdens anläggning. I gamla delens två västra kvarter och i allmänna raden finns inslag av björk. I övriga delar av griftegården är träden mer eller mindre friväxande. Björk är vanligast, följt av lind, tall, gran, rönn och ek. Den sydvästra delen av griftegården, d.v.s. minneslunden samt kvarter I, K och O, har en öppnare karaktär. Urngravsområdena domineras helt av björk och resliga prydnadsbuskar. I backen upp mot kapellet är en dunge av lövträd. Kring kapellets övriga sidor reser sig talldungar. Genomgående i den södra hälften av griftegården är bruket av rygghäckar. Dessa utgörs av rhododendron längs mittaxeln, i övrigt av bl.a. idegranshäckar, tuija, buskrosor och spirea. I den norra hälften finns ett rikt inslag av olika prydnadsbuskar, i det gamla urngravsområdet grupper av stora ormbunkar. Gångsystem Alla gångar är asfalterade om inget annat anges. Den gamla delen av griftegården har en symmetrisk uppbyggnad med en bred mittaxel som löper från ingången i söder till gravkullen i norr. Denna korsas av två rätvinkliga tväraxlar som fortsätter in i den östliga utvidgningen. Ytterligare en gång löper längs med de två mursträckningarna. I kvarter AB och det anslutande G sträcker sig böjda små grusgångar som årsringar, dessa är de enda gångarna inom ett kvarter. Gångsystemet i H och L ansluter i sin rätvinkliga uppbyggnad till den äldre delen. De västra kvarteren har överlag en asymmetrisk form som bestämmer de avskiljande gångarnas dragning. Två stora gångar, en i norr och en i söder bildar förbindelse till kapellet. Gravvårdstyper Griftegården kan uppvisa hela spektrumet av gravvårdar från det tidiga 1900-talet till idag. Inom den äldre delens östra kvarter återfinns såväl 1910- och 20-talens resliga vårdar av olikfärgad granit som allmänna radens enkla småvårdar. Kring dess mittaxel sträcker sig de låga, breda vårdar som är typiska för familjegravarna under perioden 1930-50. Flera av de enskilda gravarna från 1900-talets förra hälft har haft grusbädd med inramning. Alla grusbäddar och ramverk är idag borttagna, vilket ibland ger ett stympat intryck. Vid sidan av dessa vårdar finns resta rektangulära vårdar från främst 1930- och 40-tal, men även senare, som vittnar om ett försök till nyskapande inom gravkonsten vid denna tid. Formspråket är stramt och värdigt, materialet vanligen ljus granit. Till samma anda kan man räkna de många liggande rektangulära hällar som utmärker bl.a. den yngre allmänna raden. Från 1930- och 40-talen härrör sig även gravkullens påkostade monument. I griftegårdens sydvästra delar dominerar efterkrigstidens vanliga låga vårdar i olika slags granit. Ett ovanligt inslag är de påkostade muslimska vårdarna av vit marmor, väl synliga i sitt läge vid minneslunden. Urngravsområdenas enhetliga små naturstenar speglar liksom asklunden vår tids begravningsseder, där kremering är förhärskande inom städerna. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A – F och AA (gamla delen) Allmän karaktär Gravkvarterens numrering bestäms endast delvis av den avgränsning som gångarna ger. Alla kvarter består av nord-sydliga gravrader, med få undantag. Kvarter A utgörs av en dubbel gravrad på ömse sidor om mittaxelns allé, liksom en dubbel rad längs den östra begränsningsgångens västra sida och en rad mellan denna och muren mot kvarteren H och L samt längs den östra hälften av södra mursträckningen. Här återfinns de mest påkostade enskilda gravarna, som regel familjegravar. Dubbelraderna har rygghäckar, varav alla utom en av rhododendron. Kvarter B utgör de inre delarna av kvadraterna, i de västra med dubbla rader av låga, rygghäckskantade vårdar. Av detta slag är även kvarter E. I det nordöstra kvarteret är det dubbla rader av mest resliga vårdar från 1910-20-talen, alla med rygghäck. I det sydöstra kvarteret ligger den s.k. allmänna linjen där folk begravdes gratis, den ene efter den andre allt eftersom de avled. De västra hälfterna av de båda västliga kvadraterna utgör kvarter C och D med dubbla rader av resta ljusa granithällar från 1960-talet. I kvarter F är rader av liggare från 1952-73, en fortsättning på allmänna raden. I dess norra ände är liggare över makar från 1965 till idag. AA längs södra murens västra sträckning består av en främre rad med liggare från 1950-talet och en bakre med små vårdar från 1980- talet. Gravvårdstyper De äldsta vårdarna återfinns i den nordöstra kvadraten. Det är mestadels resliga vårdar från 1910- och 20-talen med en stor variation i form. Det finns vinkelbrutna hällar, bautastenar, urnor, kors o.s.v. Från periodens senare del och tidigt 1930-tal finns några klassiserande låga vårdar. I kvarter A dominerar de låga och breda vårdarna från 1930-50-talen. Dessa har ofta klassiserande drag i form av tempelgavlar och kolonner. Som regel har de haft grusbädd. Således har raderna längs gångarna gett ett än mer påkostat intryck än idag. Dessa platser var de mest statusladdade, de mest framträdande. I A finns även en del mer högresta och strama vårdar som speglar ett annat gravkonstideal. Materialet är över lag granit, såväl svart som grå och röd finns representerad, den sistnämnda lokalt bruten. Titlar är allmänt förekommande på vårdarna och speglar i A samhällets mer betydande personer. Bland sistnämnda finner vi flera fabrikörer, trävaruhandlare, köpman och byggmästare som speglar Tranås karaktär som handels- och industristad med inriktning på snickeri. Bland disponenterna märks K G Andersson (död 1938) som grundade Möbelindustrikompaniet och J A Kron (död 1932) som drev Tranås Möbelfabrik. En bautasten med lilja i hög relief är rest över stenhuggeriägaren J A Jonsson 1919, en annan vård tillhör Alfred Gustafsson, grundare till ett annat framgångsrikt stenhuggeri på orten. Dessa tillverkade en stor mängd gravvårdar av Tranåsgranit. Bland enklare titlar märks en stor mängd tjänstemän vid Statens järnvägar, några t.o.m. med SJ:s vapen som symbol. Bland de få kvinnliga titlarna finns sömmerskan och folkskollärarinnan. Flera vårdar minner om frikyrklighetens stora betydelse i trakten. Två vårdar är resta över metodistpastorer 1921 respektive 1931 och en bautasten över predikanten O Frank 1925. En vård över makarna Larsson från 1920 bär Frälsningsarméns vapen. En låg, bred vård i ljus granit minner om fyra ungdomar som drunknade i Sommen 1923, ”Deltagande medborgare reste vården”. Allmänna linjen ligger inbäddad i den sydöstra kvadraten och består av tätt stående rader med vårdarna vända mot öster. Vårdarna är i liten skala, sällan mycket högre än halvmetern. Formspråket är dock direkt kopierat från mer påkostade vårdar. Vi ser samma former med vinkelbrutet eller rundbågigt krön o.s.v. Vid sidan av dessa är små enkla liggare vanligt. Materialet är även här övervägande svart eller röd granit som delvis polerats. Bland de äldre vårdarna finns flera i kalksten. De äldsta vårdarna i öster är från 1911 och de yngsta i väster från 1967. Sistnämnda utgörs av större liggare och kors i granit. Titlarna är fåtaliga. De som finns vittnar om hantverksyrken som garvaren, urmakaren och skomakaren eller om det militära, korpralen och husaren. Bland de yngsta finner vi modellsnickaren och försäljningschefen. Allmänna radens vårdar i F utgörs av stramt utformade liggare från 1952-73. De västra kvarter B och E präglas av låga rektangulära vårdar från 1930-50-talen. Dessa är i olika slags granit. Intrycket är tämligen uniformt och kontrasterar mot den östra hälften av griftegårdens äldre del. Titlar förekommer i viss utsträckning, ofta knutna till ett hantverk: frisörmästaren, virkeshandlaren, verkmästaren, stenhuggaren, skräddarmästaren, tillskäraren, banvakten o.s.v. Även här speglas Tranås historia. Kvarter C och D består av enhetligt utformade vårdar i ljus granit från 1960- talet. De är resta små rektangulära hällar. Här förekommer inga titlar. Kvarter AA har en främre rad med strama liggare från 1950-talet, med viss förekomst av titlar, och en bakre med småskaliga resta vårdar från 1980-talet. Bland dessa återfinns även en vård från 1950 med drag av art déco över en metodistpastor och två missionärer. Mellan varje liggare är en ram av stenplattor. Kvarter BK och AB Allmän karaktär Kvarter BK utgör en kraftigt markerad kulle som gränsar mot lövskog i norr. Sydväst om kullen är en öppen gräsyta med damm och invid denna en fondrabatt av ormbunkar och rhododendron. Kullens sydvästra sida upptas av påkostade familjegravar, halvt ingrävda. Från denna sida leder en trappa upp till en stensatt rundel med rabatt. Kring denna rundel ligger en hel och två halva cirklar med gravrader. I kullens sydöstra slänt står enkla naturstensvårdar. Kvarter AB utgör tre långsmala kvarter, böjda mot öster. Terrängen sluttar svagt åt sydost. Genom kvarteren löper små grusgångar. Spridda björkar och prydnadsbuskar växer i området. I öster finns en liten kulle med stensatt vilplats med buskar och rabatter. I dess sydöstra slänt ligger naturstensvårdar. I kvarterets sydöstra hörn är en brunn med överbyggnad i form av spåntäckt sadeltak. Kvarterets vårdar står och ligger i rader som följer gravkvarterens böjning. Det övergripande intrycket bär prägel av en skogskyrkogård där gravkvarterens utformning underkastar sig naturen. Gravvårdstyper Kvarter BK domineras av de gravar som är ingrävda i kullens ena sida. Dessa är från 1940- och 50-talen och tillhör betydande direktörer och disponenter inom Tranås industri. Gravarna är utformade som familjegravar med stora grusbäddar, numera gräsbesådda. De finhuggna stenramarna kantas vid huvudänden av ett högre, brett gavelparti i svart eller röd granit. Detta fungerar stödmur och är som regel utformat med klassiserande detaljer. Från sidoramarna reser sig trekantiga gavlar mot dessa. Raden av dessa gravar avslutas i söder med monumentet över möss- och pälsfabrikanten Oscar Wigén (död 1944). Detta utgörs av ett grovt tuktat granitblock i vilket är en kolonnförsedd nisch med porträttrelief av brons. I slänten öster härom reser sig ett tidstypiskt monumentet i blågrå granit över C A W Scheutz från 1918. Vården artikuleras med stiliserade växtslingor och relief av sörjande naken yngling. Vid denna särpräglade vård ligger några mer eller mindre otuktade naturstensvårdar från 1950-70-talen, vilka vittnar om ett helt annat gravkonstideal. Vårdarna uppe på kullen utgörs av låga rektangulära vårdar i ljus granit, främst från 1960- talet. Bland dessa märks griftegårdens enda bevarade grusbädd på kommunalborgmästaren och riddaren av Vasaorden, Josef Sjöbergs, familjegrav. Kvarter AB består av böjda rader med omväxlande resta, omväxlande liggande hällar i främst grå granit. Formspråket är stramt, ibland med klassiserande tillskott som tempelgavlar. De daterar sig från 1940-50-talen och representerar ett försök till nyskapande inom gravkonsten på traditionell grund. Titlar förekommer i viss utsträckning, bl.a. fabrikören, direktören, kontraktsprosten, möbelsnickaren, sjukvårdsfuriren och skogsmästaren. I slänten till vilplatsen i öster finns några naturstenar brukade som vårdar under 1960-talet. Kvarter G, H och L Allmän karaktär Dessa kvarter tillkom vid den utvidgning som skedde 1961-62 längs griftegårdens östra sida. Kvarter G ansluter sig med sina böjda gravkvarter och grusgångar till kvarter AB i väster. I sin södra del är dock kvarteret annorlunda med stramare karaktär och raka nordsydliga respektive öst-västliga rader med rygghäckar av rhododendron. I kvarteret växer spridda björkar och ekar. I sydost finns en stensatt vilplats. Kvarter H och L är två kvadratiska kvarter som genomkorsas och inramas av rätvinkliga gångar. I sin yttre stramhet ansluter kvarteren till den äldre delens symmetri. Kvarter H är uppdelat i mindre rum medelst låga, rätvinkligt arrangerade idegranshäckar. I sydost finns ett stort stenparti. Kvarter L har en mer oregelbunden karaktär med vårdarna grupperade kring ”öar” med prydnadsbuskar. Mot norr har kvarteret en stor idegranshäck. I båda kvarteren finns friväxande björkar samt två ekar och en lind. Vårdarna är genomgående småskaliga. Gravvårdstyper Den dominerande gravvården är en liten rest rektangulär häll, vanligen i ljus granit. De är alla placerade utmed rygghäckar eller som i L prydnadsbuskage. Ett undantag utgör vårdarna i norra delen av G. I kvarter H finns även de vanligare moderna vårdarna som är lägre och bredare. Dessa har där genomgående placerats i fristående dubbla rader med rygghäck inom de rum som idegranshäckarna bildar. De resligare är placerade längs med sistnämnda. Vårdarna i G är från 1960- och 70-talen, i H från 1970-talet och i L från 1970- och 80- talen. Titlar är mycket sparsamt förekommande, en av de få är taxiägaren. Kvarter I, K, M och O Allmän karaktär Kvarter I, K och O en fortsättning på efterkrigstidens traditionella kyrkogårdsideal med raka rygghäckskantade rader av tämligen uniforma låga vårdar. Kvarterens yttre former är däremot påtagligt asymmetriska. Gravraderna är nord-sydliga respektive öst-västliga och som regel dubbla. I kvarteren finns ett fåtal unga träd: björk, lönn och rönn. Kvarter M i norr är endast delvis utnyttjat och har en påtaglig skogskyrkogårdskaraktär genom sina böjda rader med rygghäckar av tuja och friväxande stora björkar, tallar och granar. Gravvårdstyper Gravvårdarna daterar sig från 1980-talet till idag. Formaten är genomgående små, vanligen är det moderna vårdar som är låga och breda. Titlar förekommer som regel inte. Viss variation finns i material och form, framför allt under senaste årtionde då en större individualism gjort sig gällande. Huvudintrycket är dock tämligen enhetligt. Kvarter UG, N, P och Bäcken Allmän karaktär Kvarteren UG, N, P och ”Bäcken” är alla urngravsområden av enhetlig karaktär. UG är äldst och anlades i samband med utvidgningen på 1960- talet. Bäcken är yngst medan N och P tillkom 1981. De har karaktär av skogskyrkogård med friväxande björkar och prydnadsbuskar. Bäcken som rinner genom kvarteret ned till minneslundens damm har gett namn åt kvarteret. Över bäcken leder en välvd träbro. Gravvårdstyper De enda tillåtna gravvårdarna är små rundade naturstenar som arrangeras i oregelbundna ringar kring små förhöjningar i terrängen. De har samma utseende från 1970-talet till idag. Minneslund, asklund och muslimskt kvarter Allmän karaktär Minneslunden utgörs av en gräsplan med damm i norr. I dammen mynnar en bäck från urngravsområdet i norr. Längs denna växer ormbunkar m.m. Väster om dammen är en spaljé kring en stensatt vilplats med brunnskar och parkbänkar. I den västra änden av minneslunden är en halvrund asklund i backen mot kapellet. Sluttningen är klädd med naturstensplattor på vilka kopparplaketter med de gravlagda och deras urngravsnummer angetts. I gräsmattan inom halvrundeln sitter små numrerade gatstenar som svarar mot numren på plaketterna. I det sydöstra hörnet av minneslunden är ett muslimskt gravkvarter avskilt. Det omges av idegranshäckar och rönnar. De vita marmorvårdarna markerar sig tydligt i omgivningen. Gravvårdstyper De muslimska vårdarna är från 1990-talet fram till idag. De utgör idag två rader med elva vårdar. Vårdarna utgörs av kraftiga, höga stenramar med bädd av kvarts alternativt en tumba. Vid huvudänden, och i flera fall även fotänden, reser sig en hög och smal gavel med inskription. Som regel är hela vården tillverkad av vit marmor. Ängarydskapellet Ängarydskapellet är uppfört 1981-82 efter ritningar av Helmer Flensborns arkitektkontor AB. Det kombinerar ceremonisal, krematorium och griftegårdsexpedition. Byggnaden utgörs av en nord-sydlig länga i ett plan med markerad ceremonisal i sydväst och kombinerad klockstapel/skorsten i nordväst. Fasaderna är klädda med vitslammat tegel och har högsmala fönsteröppningar utan spröjsning. Expeditionsdelen och krematoriet bär ett flackt sadeltak. Den kraftigt uppskjutande ceremonisalen bär ett åt norr sluttande pulpettak, vilket har sin motsvarighet på den öppna klockstapeln av vitmålad betong. Taktäckningen utgörs av tvåkupiga betongpannor. |
