Stäng fönster Mellerud kn, FÖLET 29 M.FL.
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Miljonprogrammet är det begrepp som används för att beskriva det ambitiösa program för att lösa den akuta bostadsbristen i landet, vilket gick ut på att bygga en miljon bostäder under loppet av tio år, mellan 1965 till och med 1974. Miljonprogrammet har för många blivit synonymt med höga skivhus i storstadsregionernas förorter, men lika få känner förmodligen till att en tredjedel av miljonprogrammets bostäder utgjordes av småhus. I slutet av 1970-talet utgjorde småhusen två tredjedelar av Sveriges bostadsbyggande. Marken som exploaterades var ofta nedlagd åkermark. Miljonprogrammets omfattande bostadsbyggande undgick förstås inte Mellerud. Främst skedde utvecklingen likt under det föregående decenniet i östra Mellerud, medan västra Mellerud framför allt kom att utökas med enstaka hus inom och i utkanten av den äldre bebyggelsen. Framför allt byggdes friliggande villor och kedjehus, men även några kvarter med parhus uppfördes. Arkitekterna till husen var ofta baserade i Dalsland, Bohuslän och Värmland och husen byggdes i regel av byggfirmor baserade i Mellerud. Husen som uppfördes under 1960-talets slut är i regel en- eller 1½-plansvillor uppförda i regelkonstruktion. Under 1970-talet ökade mängden hus uppförda utan källare ovanpå en plan betongplatta som grund, vilket skedde helt av kostnads- och tidseffektiva skäl. Kvarteret Harven är ett typiskt exempel på detta. Att husen ofta målades i olika kulörer var på grund av det ansågs vara ett enkelt och billigt sätt att kompensera för den likriktade arkitekturen och på så sätt skapa variation i gatumiljön. Husen i ett kvarter är oftast tätt placerade och alltid vända åt samma håll mot gatan. Tomterna är på så vis långsmala. Samtliga hus har egna garage. Bland den ursprungliga växtligheten kan de »underhållsfria« gröna lättskötta buskarna nämnas, som exempelvis Tuja, Rhododendron eller Ölandstok. Fasaderna utgörs av tegel, vit kalksandsten eller konststen. På tegelhusen är gavelröstena ofta ifyllda av fasspont- eller lockpanel i bruna eller klara olikfärgade kulörer. Gruppbyggda hus från decenniets slut är ofta uppförda med enbart träpanel, som i exempelvis kvarteren Harven eller Staken. Under samma tid introduceras också nya typer av större konsttegel, ofta i ljusrosa kulörer. Dessa användes mest i ett experimentellt syfte på enstaka villor. Taken är i regel lagda med bruna eller svarta betongpannor. De senare och mest rationellt byggda husen har en brant taklutning på 45 grader, av vilka vissa har en tidstypisk så kallad »joddlarbalkong« |
