Stäng fönster Skövde kn, ALEBÄCKEN 4:1 M.FL. ALEBÄCKEN
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Alebäcken ligger i skogsbrynet i kanten av Stöpaskogen i norra delen av Sventorps socken, strax O om Suntorps kapell. Gården ligger på en svag rygg ovanför en bäck och omges närmast av ganska flack terräng med många inslag av låga impediment. Kring gården och delvis kring bäckdalgången löper ett stråk av öppen jordbruksbygd med åker- och betesmarker. I den något mer kuperade och blockrika terrängen med låga ryggar i NO och SV vidtar efterhand skogsmark. SO om gården är ett mer låglänt och fuktigt område kring tidigare kärr, delvis med öppen tuvig gräsmark, delvis med inslag av sumpskog. Alebäcken är en aktiv egendom som i ovanligt hög grad bevarat sin historiska bakgrund av ett litet herresäte i skogsbygd. Här finns fortfarande starka rötter i 1700- och 1800-talets bebyggelsemönster och agrara landskapsbild. Med sitt samlade välbevarade byggnadsbestånd från 1700- och 1900-tal, med typisk funktionsuppdelning, samt björkallé, karaktäristiskt lokalvägnät, liten stenvalvbro, omgivande kvarvarande f.d. torpställen, samt stora inslag av ett välbevarat småskaligt kulturlandskap, är Alebäcken en idag ovanligt homogen och sammanhållen liten herrgårdsmiljö. Själva herrgården Alebäcken 4:1 Alebäcken är kulturmiljöns nav med sin traditionella centrala placering och arrondering av det agrara landskapet och de anslutande lokalvägarna. Karaktären av en mindre herrgård i skogsbygdens utkant är mycket väl bibehållen. Gården har en typisk funktionsuppdelning med tydligt avgränsad mangård med regelbundet bebyggelsemönster med trädgård och höga stormträd. Alebäcken har en särprägel med mangårdens ursprung i 1790-talet, med de tre låga flyglarna i gul puts respektive falurött timmer som flankerar den jämngamla huvudbyggnaden, ombyggd i en rikt dekorerad panelarkitektur 1904, som är väl bevarad. Helt för sig vid framfartsvägen till mangården ligger den stora faluröda ekonomigården från 1900-talet, som återberättar mycket av jordbruksutvecklingen på gården under motsvarande tid. Helhetsintrycket är ur kulturhistorisk synpunkt mycket gott. Alebäckstorp 4:2 och 4:1: Av de f.d. torpställena har både Alebäckstorp (troligen sent 1700-tal) och Fallet (troligen ca 1850) bostadshusen i behåll. Alebäckstorp som är äldst är den bäst bevarade torpmiljön idag. (Se nedan). Odlingsstråket präglas närmast Alebäckens gård av en del röjda åkerytor med sentida karaktär, men kring gården i övrigt finns mycket mark som bär prägel av äldre tiders hävd. Exempelvis SSV om gården finns nutida hagmark med gott om odlingsrösen. Där finns stark förankring i 1700-talets steniga åkergärden och 1800-talets fortfarande mer småskaliga odling, även stenmurar förekommer. I hagmarkerna S om gården upp mot Alebäckstorp finns 1700-talets f.d. slåttervallar som torrbackar på den blockrika ryggen, Mycket av det sena 1700-talets ängs- och betesmark präglas idag av öppen enbevuxen hagmark, ibland även som glesbevuxna genomlysta björkhagar Exempelvis kan nämnas i O mellan gården och bäcken. Det småskaliga lokalvägnätet kring Alebäcken är mycket väl bibehållet. Delvis bör det vara av mycket gammalt datum såsom den följsamma ringlande framfartsvägen mellan åker- och hagmarker ut mot Suntorps kapell i V. En mycket traditionell landskapsprägel har även den lilla vägen med grässträng som går söderut genom hagarna upp mot Alebäckstorp. Ö om Alebäcken bort till Fallet har körvägen tillkommit under 1800-talet men har samma typ av traditionell smal grusväg med följsam dragning som den äldre vägen i V. Längs vägen strax NO om gården står en björkallé som bör höra till 1800-talets utveckling av vägnätet och betoningen av en representativ liten herrgårdsmiljö. I vägmiljön ingår hög grad den välbevarade lilla murade stenvalvbro med ”stengardister” och träräcke vid Fallet. Bron kan ha uppförts under 1800-talets andra del när kvarnen och sågen vid Fallet var i verksamhet. Kommunikationsmiljön kring bron, vägen och bäcken omfattar även lämningar av såg och eventuellt kvarn samt av 1800-talstorpet Sågen. Skogspartier avgränsar kulturmiljöns ytterkanter oftast med blandskog och barrskog. Inom kulturmiljön förekommer både inslag av blandskog och lövträd, inte minst flera björkdungar. Ingår också i: Två byggnadsobjekt i Carlquist, T. ”Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun”. 1989. |
