Stäng fönster Simrishamn kn, MELLBY 13:2 SÖDRA MELLBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljö Södra Mellby socken ligger i Albo härad i Skåne och gränsar i öster till havet. Området har varit attraktivt för bosättning under förhistorisk tid med lättbrukade jordar, rika betesmarker och närheten till kusten. De förhistoriska bosättningarna har avsatt spår i form av gravhögar, skeppssättningar och boplatslämningar. Mest känt är Kiviksgraven, ett gravröse med hällkista vilken dateras till bronsålder. Mellby omnämns i historiska källor för första gången 1395 (”Miaethilby”) men en fast bosättning och bybildning sker troligen under vikingatid. Byn anlades på en höjdrygg intill en markerad sänka i landskapet som når ända till havet. Kring 1100-talet byggdes en kyrka vigd åt Sankt Nicolaus på höjden nära dess östra sluttning. Byns och kyrkans placering på en höjd kan ha varit försvarsstrategisk. Härifrån kunde man tidigt upptäcka angripare från havet. Enligt en lantmäterikarta från 1811 låg den huvudsakliga bybebyggelsen ett stycke norr om kyrkan på höjdens nordsluttning. Intill kyrkan låg endast prästgården och en annan gård. Kyrkans avsides placering kan tyda på att den uppförts som en gårdskyrka, intill en huvudgård, snarare än en gemensam sockenkyrka mitt i byn. Den medeltida kyrkan revs på 1800-talet och en ny kyrka byggdes något nordväst om den gamla kyrkogården. Av den gamla kyrkans murar finns inget bevarat idag ovan mark. Före rivningen dokumenterades kyrkan av domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. Kyrkan hade ett tvåskeppigt långhus, ett lägre och smalare kor med absid och ett västtorn med rektangulär planform och samma bredd som långhuset. Kyrkans murar var uppbyggda av sandsten och långhuset var indelat med sex korsvalv med tre åttkantiga pelare i mitten. Västtornet tillhör en grupp tornbyggnader som hade särskilt utvecklad planlösning och byggdes sannolikt vid 1100-talets andra hälft. Det var täckt av ett tunnvalv över bottenvåningen. Tornbågen bestod av en rundbåge och tornet hade ursprungligen en invändig ingång till tornets övre våningar. På 1600-talet hade tornets bottenvåning tagits i bruk som gravkor. Detta var vid 1800-talet indelat i två kammare där kistorna från medlemmar av släkterna Swaber, Spieler och Mormänder stod placerade. I tornets övre våningsplan fanns två ljudöppningar mot öster och väster och en öppning mot söder och norr. Dessa bedömde Brunius som ommurade och att de ursprungligen kunde ha varit tvådelade. Torntaket kröntes av två spiror av järnsmide vilka hade en viktig funktion som sjömärke för fartyg ute till havs. Under 1800-talet växte bebyggelsen kraftigt och den gamla kyrkan blev för liten för den stora församlingen. Man beklagade sig också över att kyrkan var i dåligt skick. Trots en del protester, inte minst av den dåvarande kyrkoherden Nils Månsson Wennerberg, revs den medeltida kyrkan och ersattes av en betydligt större kyrka väster om den gamla kyrkogården. I Rörum hade man redan byggt en ny kyrka och församlingen i Södra Mellby ville att den nya kyrkan skulle bli större än den i Rörum. Den nuvarande bebyggelsen i Södra Mellby består av en välbevarad bykärna av gatehus och går-dar utmed byvägen som löper i nord-sydlig riktning genom byn. Kyrkan ligger ännu i byns södra utkant. Väster om den nuvarande kyrkan ligger prästgården från 1923 och öster om kyrkan, intill gamla kyrkogården, ligger kommunalhuset, numera församlingshem, pastorsexpedition och personalutrymmen i en tillbyggnad. Södra Mellby är upptagen som en särskilt värdefull kulturmiljö i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram. På den gamla kyrkogården finns en registrerad fornlämning Mellby 100.1. Fornlämningen avser den gamla kyrkans grundläggning. Kyrkogård Södra Mellby har en stor kyrkogård som består av nya och gamla kyrkogården med byvägen emellan. Den nya kyrkogården är planlagd med gravplatserna i raka rader från norr till söder samt en rad utmed kyrkogårdsgränsen. Gravplatserna har tidigare varit grustäckta med begränsningshäckar och grusade gångstråk. Numera är i stort sett hela kyrkogården grästäckt med undantag för några grusade huvudgångstråk. Mycket litet växtlighet finns förutom enstaka höga träd och få gravplatser har en bevarad gravplatsplantering. Kyrkogårdens ytterkanter begränsas av en stenmur och häck. Ingen trädkrans finns. Entrén till kyrkan i väster markeras genom häckingärdad öppen plats. Mot byvägen avgränsas nya kyrkogården av en stenmur av kluvna och sprängda stora gråstenar lagda i bruk och avtäckta med kalksten. Huvudingång till nya kyrkogården är från öster mitt för sakristian. Grindpartiet består av järngrindar hängda i höga granitpelare med pyramidformade avslut. Mitt för entrén till nya kyrkogården, på andra sidan byvägen, finns ingången till gamla kyrkogården. Grindparti och mur mot byvägen har samma utseende som på den nya kyrkogården. Gamla kyrkogården sluttar mot öster och i söder finns ett lägre parti som utgör en senare utvidgning till kyrkogården. Kyrkogårdens östra och norra sida kantas av en kallmurad gråstensmur och i gränsen mellan gamla kyrkogårdens nya och gamla del finns också en mur. Även gamla kyrkogården är grästäckt och saknar i stort sett planteringar. Innanför norra grinden växer två äkta kastanjer och kyrkogårdens norra sida kantas av en trädrad med björkar. I nordöstra hörnet av gamla kyrkogården finns en häckomgärdad minneslund med en rund plantering i mitten. Mitt på den äldsta kyrkogårdsdelen finns ett stenlagt parti övervuxet med gräs vilket markerar den gamla kyrkan, exakt läge är dock inte fastställt. Här finns också ett område med urngravplatser med liggande gravstenar utmed en stenlagd gång. Intill ingången till den nya delen finns ett område med kombinerad askgravlund och urnlund. Borttagna gravstenar ligger upplagda längs kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens sydvästra sida. Intill denna mursträckning har ett nytt kvarter med gravplatser tagits i anspråk. Dessa är ordnade utmed rygghäckar av bok och gravstenarna är låga. Kyrkogårdens gravvårdar på nya och gamla kyrkogården är huvudsakligen av granit eller diabas och återspeglar bygdens näringar genom titlar som har anknytning till jordbruket, järnvägen, sjöfart och fiske. Även fruktodlare och köpmän är vanliga titlar. En enkel form av järnkors med namnskylt av plåt finns på några få gravplatser. En hel del kalkstensvårdar av traditionell karaktär finns också bevarade. Byggnader på kyrkogården Ett bårhus uppfördes 1931 utanför den nya kyrkogårdens östra mur av byggmästare Axel Roland i Bästekille och Nils Nilsson i Kivik. Bårhuset är numera ombyggt till maskinrum och toalettutrymme. Byggnaden har vitputsade fasader i klassicerande stil med gråmålad sockel, tresprångigt murat listverk och eternitklätt sadeltak. En ingång med brunmålad dörr finns från öster och flera spröjsade fönster finns. I norra gaveln finns en lucka till loftet. Norr om bårhuset ligger en ekonomibyggnad med okänd ålder. Byggnaden har rödmålad träpanel murad gråstenssockel och plåttäckt sadeltak. I byns norra utkant finns också ett likvagnshus murat i gult tegel med stickbågig inkörsport från norr och en korsformad murning i gavelkrönet. Bakom likvagnshuset finns en jättesten som enligt äldre folktro hamnat på denna plats genom ett jättekast. Jättarna tålde nämligen inte klangen från kyrkklockorna och försökte få tyst på klockorna genom att kasta sten på dem. Källor Bygd i förvandling, S. Mellby, Svinaberga, Åkarp, Studiecirkeln Vuxenskolan Simrishamn, Vitaby 1989. Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015. Skånes konsthistoria för Medeltiden, C.G. Brunius, Lund 1850. Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008. Underhållsplan för Södra Mellby kyrka, Ponnert arkitekter, 2006. Internet Riksantikvarieämbetet fornsök. Webbplats besökt 2017-02-01: http://www.raa.se/hitta-information/fornsok-fmis/ Länsstyrelsen kulturmiljöprogram; särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne. Webbplats besökt 2017-01-23. http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/simrishamn/Pages/Sodra_Mellby.aspx Folklivsarkivet i Lund; Mandelgrenska samlingen: serie 4, serie 5. Webbplats besökt 2017-05-19 http://www.folklivsarkivet.lu.se/samlingar/mandelgrenska-samlingen/ |
