Stäng fönster Vellinge kn, RÄNG 94:1 RÄNGS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Räng ligger mellan Vellinge och Höllviken i Söderslätts öppna, nästan helt plana jordbrukslandskap. Åkermarken räknas som den främsta i landet. Den intensiva odlingen under senare år har gjorts att spåren av många för-historiska boplatser utplånats. Man räknar med att de första bönderna kom till Näset runt 4000 f Kr. Under 1000-talets andra del började successivt en mer sammanhållen bebyggelse växa fram. Vikingarnas makt hade övertagits av danska kungadömet samtidigt som kristendomen införts, och därigenom uppstod många kyrkbyar. På 1200-talet växte Skanör och Falsterbo fram som centrala marknadscentra och Malmö och Trelleborg etablerades. Under samma sekel omnämns även Räng för första gången. Bynamnet kan möjligen komma från en forndansk motsvarighet till ordet ränge, som betyder gles inhägnad. Söderslätts byar hade på medeltiden runt 15 gårdar, tätt samlade omgivna av odlingslotter. Räng var mindre än genomsnittet med 10 gårdar på 1570-talet. En av de äldsta kartorna från Räng är storskifteskartan från 1799. Bystrukturen påminner om dagens med gårdarna tätt och oregelbundet utplacerade. Söder om kyrkogården i byns nordöstra kant finns två korsvirkeshus och en vanning. Prästgården från 1719 ligger nordost om kyrkan. Sedan denna brandhärjats 1872 uppfördes den nuvarande prästgården. Enskiftet gick nästan obemärkt förbi Räng, och sex av sju gårdar blev kvar i byn. När enskifteskartan togs fram 1815 avsattes mark intill kyrkotomten åt en skola. Den uppfördes 1848 söder om kyrkogården, medan marken öster om blev skolträdgård. Intill skolan har även funnits ett ekonomihus och en småskola som revs 1950 resp. 1969. Bebyggelsen i Räng är idag koncentrerad till två småorter, Rängs kyrkby mot öster och Lilla Räng mot väster. Lilla Rängs bebyggelse består mestadels av småhus. De spänner från 1800-talets slut, då småorten växte fram, via 1930-talets funktionalism till 1940-50-talens egnahemsarkitektur. I byggnadsbeståndet finns även något hus från 1700-talet. De flesta husen var tänkta för hantverkare; när Lilla Räng var som störst fanns bl.a. skräddare, polis, snickare, lanthandlare, slaktare och trädgårdsmästare i byn. De flesta hus har sadeltak och putsade fasader i ljusa kulörer. Efter att ha passerat ett stort jordbruksfält når man kyrkbyn, som ännu domineras av lantbruk. Bland dessa märks bl.a. Andreagården och Flygaregården, som en gång varit en fyrtäckt halmgård. Längs bygatan finns några gatehus, som använts av byns smed, vagnmakare, snickare, mjölnare och bagare. I väster ligger f.d. sockencentrat med prästgård, skola, kyrka och församlingshem tätt samlade. En bred, grusad uppfartsväg med parkering på ömse sidor leder från byvägen upp mot skolan och kyrkogården. Prästgården och skolan är uppbyggda med bredfogade gråstensocklar, fasader av gult tegel från Hermanstorps bruk strax söder om byn, och röda lertegelpannor på taken. Husen används idag som privatbostäder. Runt prästgården breder sig en lummig trädgård dominerad av lövträd. På gårdsplanen framför huset står en praktfull blodbok. Församlingshemmet, ett hus med vitputsade väggar och röda taktegelpannor, ligger bakom prästgården intill kyrkogårdsmuren. Mellan husen står en minnessten efter Nils Lovén, som satt prägel på både byn och kyrkan. Han föddes 1796 i Räng, och blev präst i Vemmenhög och Äspö och därtill författare. Under pseudonymen ”Nicolovius” är han erkänd som en av våra främsta folklivsskildrare. Det enda av Lovéns verk som ännu ges ut är ”Folklivet i Skytts härad vid början av detta århundrade: barndomsminnen” från 1847. I boken beskriver han livet i Räng som ung. Nils Lovén vilar sedan 1858 i familjegraven på Äspö kyrkogård. Öster om kyrkbyn finns ett lätt kuperat jordbrukslandskap, där den långa utsikten endast bryts av den glesa pileallén längs byvägen. Kyrkan och kyrkotomten ligger inom reg. fornlämning Räng 33:1 (L1989:5286). Den utgör Rängs gamla bytomt/gårdstomt och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkoanläggningen ligger inom riksintresse Kust och skärgård: Kustzonen. Räng är utpekat som en särskilt värdefull kulturmiljö av Länsstyrelsen. Kyrkogården Kyrkogårdens historia Den äldsta delen av kyrkogården närmst kyrkan etablerades sannolikt under medeltiden. Troligen följde kyrkogården i Räng det allmänna mönstret från denna tid; en betad äng, där gravarna märktes ut med träkors eller liggande hällar. Viss kunskap om kyrkogårdens utseende i äldre tid får man genom en bevarad bild från 1799. Kyrkogården är gräsbevuxen, muromgärdad och har en rad höga träd längs västsidan. Under 1800-talets senare hälft började kyrkogårdarna ta en mer planerad form. Även de lägre samhällsskikten fick råd till en mer anspråksfull grav, när gravvårdar började masstillverkas. Kyrkogårdarna reglerades genom att man anlade grusade gångar kring de rätlinjiga kvarteren, och gravarna lades i rader efter varandra. Familjegravar blev det vanligaste begravningssättet under 1800-talet. Sly och ogräs rensades bort och ersattes av träd och buskar. Rängs kyrkogård uppstramades i början av 1900-talet. På Häradsekonomiska kartan från 1910 är skolan och den nya prästgården uppförda söder om kyrkoanläggningen, och öster därom finns skolträdgårdens planteringar. Vid något tillfälle däromkring görs en utvidgning norrut. 1917 utvidgas kyrkogården åter, nu på en del av skolområdet i öster. Den nya delen får en strikt uppbyggnad med långsmala kvarter och en trädkantad huvudgång. Området tas i bruk norrifrån. Norra delen av östra kyrkogårdsmuren mot utvidgningen rivs. 1951 uppdras länsarkitekten att göra en gravplan över den södra delen av östra utvidgningen, som ännu stod oanvänd, och se över angöringen söderifrån. Man etablerar en parkeringsplats intill skolan och bygger 1952 en ny ekonomibyggnad, vars portik placeras i förlängningen av östra utvidgningens huvudgång. Jordbrukslandskapet i norr avgränsas från kyrkogården med ett staket av stålrör mellan betongstolpar. 1989 inreds en byggnad söder om den gamla kyrkogården till församlingshem, den s.k. S:t Anna-salen. En ny öppning tas i kyrkogårdsmuren mot församlingshemmets entré. Samma år invigs en minneslund sydost om kyrkotomten. Minneslunden avgränsas av en putsad, vitmålad stenmur, som löper vidare längs östra utvidgningens östra sida. Kyrkogården idag Kyrkogårdens äldsta del utgörs av området närmst kyrkan. Det avgränsas i söder, väster och öster av en kraftig, putsad stenmur avtäckt med rött enkupigt tegel. Mot söder och väster finns gott om träd och vintergröna buskar längs murens insida. Kvarteren och gångarna är grusade och avgränsade med låga buxbomshäckar. Gravplatserna kantas av buxbom och i något enstaka fall av stenramar, järnstaket eller stenstolpar och kättingar. Mot söder finns två ingångar till kyrkogården; ett hål i muren mot S:t Annasalen och en grind mot skolplatsen. Grindpartiet är utformat som en pargrind av svartmålat smide innanför kvadratiska grindstolpar. Gravmaterialet söder om kyrkan är mestadels äldre med i huvudsak vårdar från 1860- 1920, men det finns även flera kalkstensvårdar från 1800-talets början [8]. Den äldsta gravstenen på kyrkogården är en liggande häll från 1821. Bland stenarna från 1800-talets andra hälft märks små naturromantiska stenar, obelisker, gravminnen laddade med symbolik såsom den avbrutna kolonnen, stenar med biskviporslin eller krönta av kors, och stenar där olika historiska uttryck blandas. Från tiden kring sekelskiftet kommer vårdar med tydlig nygotisk karaktär liksom några bautastenar, på nationalromantiskt vis inspirerade av runstenar. Gravstenarna är huggna av diabas, röd- eller svart granit, några av marmor. Flera av gravplatserna är stora familjegravar. Bland epiteten dominerar lantbrukare och titlar med hantverksanknytning, men man kan även upptäcka yrken med koppling till det offentliga såsom brandstödssekreterare och landstingsman. I kvarteret norr om kyrkan samlas personer som tjänat sockencentrat allt sedan 1800-talets början; folkskollärare, kantorer, kontraktsprostar och kyrkoherdar. Gravstenarna är mestadels av kalksten, gråsten eller granit, men där finns även ett klöverbladskors i gjutjärn från 1848 med en ängel på sockeln. Detta är kyrkogårdens enda gravkors. Centralt i kvarteret står ett gravminne över familjen Lovén, utformat som en staketgrav med sten i röd granit. Den norra utvidgningen avgränsas av en grusgång mot söder, och i övriga väderstreck ett staket med stålrör mellan betongstolpar. Längs staketet i norr, från vilket man har vidsträckt utsikt över åkrarna, finns buskar och askar, som bildar en gles trädkrans. Gravplatserna är med få undantag grusade med buxbomsomgärdning, ibland prydda med vintergrönt eller blommor. Bland titlarna finns t.ex. åboer, skräddarmästare och fiskare liksom epitetet ”flitiga och plikttrogna enkan Joel Karl Anders”. Bland de moderna gravarna märks den över paret Svensson Ingerup, geometriskt uppbyggd med en kvadratisk namnplatta omgiven av stenhällar som täcker hela gravplatsen. Kvarteren öster om gamla kyrkogårdsmuren lades ut 1917. Även här är gravplatserna grusade med buxbomshäckar runt, förutom i vissa kvarter som mest är grästäckta och ännu outnyttjade. Till de äldsta vårdarna hör en stor klassicistisk sten, formad som en tempelgavel med stenram runt, över lantbrukarparet Nilsson. Flertalet gravar är dock yngre, låga och titellösa, breda vårdar i röd eller svart granit utan titlar. Utvidgningen avgränsas av en betongmur, som liknar muren runt den äldre kyrkogården men är avtäckt med kalkstensplattor istället för tegelpannor. Längs murens södra och östra kanter finns urngravplatser kantade av buxbom och avskilda med plattsatta gångar. Minneslunden i sydost avgränsas av samma slags stenmur som östutvidgningen. En grusad ramp går ner till en gräsplan, som kantas av plattsatta gångar och träd i en eller två rader. I nordvästra hörnet finns en plats för ljus- och blomstersättning prydd av ett vattenspel. Snett över gräsplanen löper en gång prydd av blomkar i ändarna. I gångens mitt finns en cirkulär plats, täckt av smågatsten, med en blomsterplantering. Byggnader på kyrkogården Personal- och förrådsbyggnad, från 1952, byggd av delvis putsad natursten med stora stenar synliga. Taket är sedan 1974 täckt av skiffer. Beslagningen är av koppar och avvattning saknas. Till förrådsboden i öst leder en panelklädd dörr med liknande utformning som dörren till koret. Boden lyses upp av små, rundbågiga fönster. Genom byggnaden löper en spetsbågig portik med brädad undersida. Redskapsbod, sent 1900-tal/tillbyggd 2002, med fasader av tjärad lockpanel och med låglutande papptak. Sydväst om kyrkogården ligger församlingshemmet S:t Anna-salen, som inreddes 1989. Byggnaden är spritputsad och vitmålad och täckt med enkupigt, rött tegel. Källor och litteratur Helgedomar på Söderslätt I, Ernst Frostin, AB Allehanda Trelleborg, Trelleborg, 1960 Helgo Zettervalls arkitektur, Anders Bodin, Carlssons förslag, Stockholm, 2017 Kyrkbyar och städer i förvandling, Eva Persson& Agneta Staaf, Bebyggelseinventering i ord och bild från Vellinge kommun Timmermanskonst i Stora Hammar gamla kyrka, samt iakttagelser i Rängs och Törringe kyrkor, Karl-Magnus Melin, Knadriks Kulturbygg AB, Kristianstad, rapport 2016:1 Underhållsplan för Rängs kyrka 2017-11-06, Barup&Edström Arkitektkontor, Limhamn/Simrishamn, 2017 Underhållsplan för Rängs kyrkogård 2016-11-11, Barup&Edström Arkitektkontor,Limhamn/Simrishamn, 2016 http://app.raa.se/open/fornsok, hämtad 2019-10-14 http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, hämtad 2019-10-14 https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-och-upptack/kulturmiljoprogram/områden/rang.html, hämtad 2019-10-14 |
