Stäng fönster Skurup kn, VILLIE 72:1 VILLIE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Kyrkbyn Villie ligger en knapp mil öster om Skurup i småkuperad slättbyggd strax utanför tätorten Rydsgård. Kyrkan är belägen på byns högsta punkt. Området har lång bosättningskontinuitet vilket påvisas av boplatsfynd från stenåldern. Från bronsåldern finns en bevarad gravhög och i närheten av Rydsgårds gods står en vikingatida runsten. Kyrkbyn gick innan 1885 under namnet Södra Villie. 1364 skrevs namnet Vilhöghe, där efterleden innehåller hög och torde syfta på höjden vid kyrkan. Storskifteskartan från 1798 visar en relativt stor och utspridd by med ett 30-tal gårdar placerade längs bygatan i väst–östlig riktning kring den centralt belägna kyrkan. Närmiljön präglas idag av det sena 1700-talets och 1800-talets skiften men i än högre grad av närheten till stationssamhället Rydsgård som växte fram när järnvägen Malmö–Ystad anlades 1874, liksom sentida vägomläggningar med anslutning till E65 som passerar några hundra meter norr om byn. Öster om kyrkan ligger prästgården i tegel från 1887 som idag fungerar som pastorsexpedition. Bebyggelsen utgörs i övrigt främst av äldre ombyggda gårdar och gatehus, före detta skolbyggnad samt modernare villabebyggelse. Kyrkan och kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Villie 20:1 som avser bytomten enligt karta från år 1800 och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogården Villie kyrkogårds äldsta delar kan antas vara samtida med kyrkan. Placeringen på en hög kulle har gett upphov till antagandet att platsen under förkristen tid fungerat som kultplats. Medeltida kyrkogårdar var vanligen små och omgav kyrkan i dess direkta närhet. Prästgården i öster och den höga nivåskillnaden väster om kyrkan ger naturliga avgränsningar som bör vara desamma som under medeltiden. En avmätningskarta från 1698 visar en rektangulär kyrkogården som då sträcker sig cirka 40 meter söder om och 60 meter norr om kyrkan. På storskifteskartor från 1798 och 1803 har kyrkogården utökats i söder, en förändring som möjligen kan ha skett i samband med de ombyggnationer som sker av kyrkan kring 1740. Befolkningsutökningen under 1800-talet leder till en ytterligare utvidgning, denna gång ut till bygatan i norr. När stationssamhället Rydsgård snabbt växer fram efter anläggningen av järnvägen mellan Malmö och Ystad 1874 ökar platsbehovet i både kyrkan och på kyrkogården. I samband med ombyggnationerna av kyrkan 1891 utvidgas kyrkogården i söder på prästgårdens tidigare mark. Vid samma tillfälle avsöndras en tomt för skolbyggnad från klockargården norr om bygatan. I anslutning till skoltomten anger enskifteskartan från 1912 att marken är reservat för en ny kyrkogård, vilken tas i bruk kring 1920. 1978 uppförs ett bårhus på nya kyrkogården och på gamla kyrkogården anläggs minneslund 1994 och askgravplats 2013. Gamla kyrkogården omgärdas idag av en bogårdsmur av kallmurad fältsten som i väster fungerar som stödmur mot den lägre belägna åkermarken. Längs norra och västra gränserna finns ofullständiga trädrader av främst lindar av varierande ålder. Ingångar finns i norr, söder och öster. Huvudingången i norr, vid parkeringen invid bygatan, utgörs av en pargrind flankerad av två gånggrindar i sirligt utformat smide med nygotiska/nyromanska formelement som trepass, fyrklöver och trifoliebågar. Grindarna hänger i granitstolpar, vilken även är fallet med den södra ingångens enkla smidesgrind. Östra ingången, som saknar grind och markeras av två lägre granitstolpar, nås från parkeringen vid pastorsexpeditionen via en häckkantad tillgänglighetsramp. Kyrkogården är ordnad kring en huvudaxel i nord–sydlig riktning, som norr om kyrkan kantas av en ofullständig allé av pelarekar. Kvarteren kring mittaxeln domineras av grusade gravplatser omgivna av buxbomshäckar, främst med högresta gravstenar från tiden kring sekelskiftet 1900. I mindre utsträckning förekommer avgränsningar med stenramar, järnstaket eller familjegravar med kedjor i pollare. Utmed östra och västra gränserna har partier eller hela kvarter lagts igen som gräsytor. Mer än hundra återgångna gravstenar står samlade mot östra muren. Minneslunden i nordvästra hörnet utgörs av en grusad yta som inramas av tolv pelaridegranar. Centralt finns en komposition som alluderar på det allseende ögat, där lågt klippta häckar bildar en cirkel inneslutande en triangel i vars mitt ett vattenspel sköljer över ett svart diabasklot. Askgravplatsen vid södra sidan är gestaltad med tolv råhuggna stenstoder placerade i en cirkel kring en återanvänd gravsten av diabas i form av en uppslagen bok. Nya kyrkogården med rektangulär planform indelas av en grusad mittaxel. Den sydvästra delen som tagits i anspråk först har uteslutande grusade gravplatser omgärdade av lågt klippta häckar, medan den nordöstra, som till stora delar ännu inte tagits i bruk, domineras av gräsade ytor. Gravvårdarna är i största utsträckning lågt hållna, typiska för 1930-talet och framåt, men i den sydvästra delen finns flera inslag av större vårdar med klassicistiskt eller jugendinspirerat formspråk. Kyrkogården omgärdas av en ofullständig trädkrans kompletterad med häckar och flätverksstängsel. Trädkransen består av lindar av varierande ålder, delvis hamlade, samt högväxta pelarekar. Byggnader på kyrkogården Det äldsta ekvirket i den rödtjärade klockstapeln norr om koret har dendrokronologiskt daterats till cirka 1782–83. En obekräftad uppgift förlägger dock klockstapelns uppförande till 1735, samma år som två av kyrkklockor införskaffades. På den geometriska kartan från 1698 finns dessutom en kvadrat inritad norr om koret, vilket bör belägga förekomsten av att åtminstone en föregångare till nuvarande klockstapel. Stolpverket har ursprungligen varit synligt men redan i 1835 uppges den ha ”wäggar och tak af furubräder”. Under några decennier på 1900-talets första hälft var den klädd med liggande panel på förvandring men 1952 återgick man till det tidigare utförandet med stående locklistpanel, vilken senast förnyades 2000. Stolpverket i ek har kryssträvor, golvbjälkar och taklag i fur och gran av varierande ålder. Tälttaket är avtäckt med tjärade ekspån och kröns av en vindflöjel i smide. Av Skånes tornlösa kyrkor bevarar endast nio sin klockstapel, och den i Villie är dessutom Sveriges sydligast belägna. Bårhuset med kapell och bisättningsrum på nya kyrkogården uppfördes 1979 efter ritningar av Forsberg & Wikerstål arkitekter. Arkitekturen är tydligt inspirerad av Sigurd Lewerenz blomsterkiosk på Östra kyrkogården i Malmö från 1969, med rektangulär planform, kopparavtäckt pulpettak och karmlösa fönsterglas klamrade i fasadlivet. Fasaderna är till skillnad från blomsterkioskens betongblock utförda i slammat tegel. Källor och litteratur Villie kyrka, Villie församling, Underhållsplan (2008-06-09), Ponnert Arkitekter AB, Degeberga/Lund. Villie kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2015), Barup & Edström Arkitektkontor AB, Malmö/Simrishamn. Jansson, P., Ljunggren, L., Villie kyrka – Antikvarisk medverkan 2014, Regionmuseet i Skåne, 2015. Ljunggren, L., Villie kyrka – Antikvarisk medverkan 2015, Regionmuseet i Skåne, 2016. Skurups kommun. Bygga, bo & miljö. Översiktsplan: https://www.skurup.se/oversiktsplan, hämtad 2019-09-17. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/7f1df009-baab-4944-b124-cf2280edf98e, hämtad 2019-11-13. Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/show.html?showmap=true&archive=LMS&nbOfImages=13&sd_base=lms2&sd_ktun=4c4d535f4c3233312d33383a35&p=3, hämtad 2019-11-13. Platsbesök 2019-09-11. |
