Stäng fönster Hässleholm kn, HÖRJA 51:1 HÖRJA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Hörja ligger 15 km nordväst om Hässleholm, på förlängningen av sydsvenska höglandet i kuperad och mossrik skogsbygd. Kyrkan är belägen på en mindre höjd norr om Rökeån medan den gamla kyrkbyns bebyggelse återfanns söder om vattendraget. Sedan 1800-talets skiften har flertalet av gårdarna flyttats ut och ersatts av gatehus och villor. I kyrkans närmiljö, invid brofästet över ån, återfinns bygdegården Hörjagården i den gamla folkskolebyggnaden och den så kallade Byastugan som förr fungerade som kyrkstall och uthus åt folkskolan. Direkt norr om kyrkan passerar landsvägen, kring vilken en mer sentida bebyggelse växt fram under 1900-talet. Ort- och sockennamnet skrevs 1413 Hørgh, vilket är den forndanska formen av svenskans harg, med betydelsen offerplats eller stensamling. Byn har således fornkristna anor och lämningar i socknen i form av bland annat gravfält och hålvägssystem visar på långvarig mänsklig aktivitet i området. Direkt väster om den gamla kyrkbyns utbredning finns även ovanligt välbevarade lämningar efter en vattendriven hammarmölla med grävda kanaler. Anläggningen beskrivs i länsräkenskaperna från 1612–13 som ”Hammarmöllen, Som udj langsommelig tiid og nogen aar haff:r standett ödde”. Kyrkan och gamla kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Hörja 43:1 som avser kyrkbyns utsträckning enligt 1843 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogård De äldsta delarna av Hörja kyrkogård har medeltida anor och utgörs av området i direkt anslutning till kyrkan. Den första kända avbildningen är en karta för laga skifte från 1838 och kyrkogården utgjordes då av en oval yta närmast kyrkan, en utbredning som i stort bör ha överensstämt med den medeltida. 1868 skedde en utvidgning åt norr och samtliga hörn utom det sydvästra rätades upp. Troligen härstammar merparten av kyrkogårdsmurarna från denna tid. Redan vid slutet av 1800-talet var gamla kyrkogården och dess norra utvidgningen närmast fullbelagda, och ett förslag för ny kyrkogård på andra sidan byvägen togs fram. Den nya kyrkogården anlades efter strikt rutmönster kring en öst–västlig huvudaxel och stod klar 1904. Värt att notera är att det centralt i planen lämnats plats för en ny kyrka. I samband med uppförandet av kyrktornet 1924 sker troligen en omgestaltning av gamla kyrkogården med bland annat grusade gångsystem. Vid en uppmätning av nya kyrkogården 1951 är ännu endast västra delen tagen i anspråk för gravplatser. 1967 tillkommer belysning på gamla kyrkogården kring kyrkan. Förslag till minnes- och askgravlund tas 2009 fram av Pål Reijer. En äldre trädkrans av lönnar på gamla kyrkogården ersätts kring 2012 av lindar och två år senare ersätts enstaka träd i nya kyrkogårdens allé av silveroxlar samtidigt som ny belysning tillkommer. Gamla kyrkogården omgärdas idag av en kallmurad bogårdsmur. I söder, där muren följer den äldsta kända utsträckningen och höjden som kyrkan är belägen på, fungerar muren som en hög stödmur. Vid östra ingången blir muren lägre och är här utförd i skalmursteknik. Utöver den östra ingången finns även ingång i nordöst i anslutning till parkeringen och församlingshemmet. Båda ingångarna är försedda med pargrindar i svartmålat smide. Från nordöstra ingången leder en plattsatt gång upp till kyrkan och fortsätter kring dess östra, norra och västra sidor. Norr om kyrkan och på gången från östentrén är marken belagd med singel. I övrigt är hela gamla kyrkogården gräsbevuxen med glest placerade äldre och högresta gravstenar utan inramning. Endast en gravplats sydost om kyrkan bevarar stenram och singelbeläggning. I nordöstra hörnet finns mer sammanhållna gravplatser med lägre vårdar från 2000-talet. Utöver en oregelbunden trädkrans av unga lindar och enstaka solitära träd, bland annat ett sorgeträd i form av ett japanskt körsbärsträd, är vegetationen på gamla kyrkogården mycket sparsmakad. Vid ett fåtal av de äldre gravplatserna finns perenner som kärleksört eller fänrikshjärta och flera av de yngre gravplatserna i nordöst har mindre rabatter. Nya kyrkogården inramas av ett svartmålat smidesstaket och har ingångar i väster, mittemot gamla kyrkogårdens östra ingång, samt i norr. Båda entréerna har grindpartier i svartmålat smide som hänger i järnstolpar, med pargrindar flankerade av enkla gånggrindar. Västra delen av kyrkogården har rätvinklig plan med grusade gångsystem kring en väst–östlig huvudaxel medan östra delen, som endast delvis tagits i anspråk för gravplatser, är gräsbevuxen utan gångar. I de västra kvarteren är gravplatserna glest placerade och vårdarna är i allmänhet från decennierna efter att nya kyrkogården anlades, vanligen högresta stenar som obelisker och bautastenar alternativt låga och breda vid stora familjegravar. I enstaka fall förekommer omgärdningar av stenramar eller buxbomshäckar. I de östra kvarteren dominerar i stället lågt hållna stenar i svart, grå eller röd granit. I nordöst finns ett sammanhängande område med grusade gravplatser med stenramar. Vid en minoritet av gravplatserna förekommer vintergrön växtlighet som tuja, idegran, murgröna och benved samt perenner som rosor, kärleksört och funkia. På den östra gräsbevuxna delen är en ligusterhäck planterad i ett geometrisk mönster som omges av unga björkar. Huvudaxeln kantas av en allé av oxlar och runt kyrkogården löper en trädkrans av dels yngre lönnar, dels äldre hamlade oxlar samt inslag av vårtbjörk. Minnes- och askgravlunden i sydväst är anlagd i ett tidigare kistgravkvarter och är gestaltad med gräsbevuxna ytor inramade av ligusterhäckar samt smyckningsplatser med rabatter och minnesstenar. Byggnader på kyrkogården Utanför gamla kyrkogårdens bogårdsmur men på fastigheten ligger församlingshemmet och den så kallade Byastugan som i äldre tider fungerade som kyrkstall och uthus åt folkskolan. Båda byggnaderna har långsträckt rektangulär planform och sadeltak avtäckta med rött tegel. Församlingshemmet har ljust gråblå locklistpanel och vitmålade fönster medan Byastugans liggande och stående panel är gulmålad med vita fönster och gröna foder och vindskivor. Källor och litteratur Hörja kyrka – Underhållsplan (2007-10-15), Restaurator AB, Lund. Hörja gamla och nya kyrkogård – Vård- och underhållsplan 2016 (rapport 2016:26), Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, 2015. Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm. Dahlberg, M och Sjöström, I [red.]. Skåne – Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2015. Ödman, A. Järnskatt och borglän, II, Ale, 1993:1, s. 20–31, 1993 Länsstyrelsen i Skåne. Kulturmiljöprogram. Hässleholms kommun: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktliga-kommunbeskrivningar/hassleholm.html, hämtad 2021-03-09. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2021-10-07. Hörjagården: https://www.horjagarden.se, hämtad 2021-10-07. Platsbesök 2021-05-04. |
