Stäng fönster Sjöbo kn, BLENTARP 78:1 BLENTARPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Kyrkbyn Blentarp ligger ca 13 km sydväst om Sjöbo invid Romeleåsens sluttning i ett öppet odlingslandskap med inslag av skogspartier. Kyrkan är belägen i byns sydöstra utkant där närmiljön i väster består av en samling tegelbyggnader från 1930-talet, bland annat den gamla byskolan, samt villabebyggelse uppförd under 1900-talets andra hälft. I övriga väderstreck gränsar kyrkoanläggningen till odlingsmarker. I förhållande till länet i stort uppvisar kommunområdet ovanligt få fornlämningar från äldre tid, och tycks ha utgjort ett marginalområde mellan de kustnära centralbygderna och ris- och skogsområdena i inlandet. Påvisade och kontinuerliga bosättningar i större utsträckning uppstår främst vid övergången till kristen tid. Blentarp lär under hednisk tid ha varit plats för Torsdyrkan, en berättelse som går tillbaka på de fynd av torshammare som ska ha gjorts vid rivningen av kyrkans medeltida altare på 1700-talet. Innan 1800-talets skiften var Blentarp en i regionen relativt stor by med 28 gårdar och ett tjugotal gatehus. Skiftet blev emellertid omfattande och idag återstår endast ett fåtal kvarliggande gårdar. 1931 bröt en brand ut i lärarbostaden strax intill kyrkan och spred sig snabbt utmed Skomakargatan, vilket förklarar den sammanhållna 1930-talsbebyggelsen i tegel sydväst om kyrkan. Bostadsbyggandet tilltog under 1970-talet då samhället expanderade i norr, och idag utgör Blentarp serviceort i den södra kommundelen, med bland annat livsmedelsbutik. Kyrkoanläggningen ligger inom registrerat fornlämningsområde Blentarp 33:1 som avser bytomten enligt 1825 års karta skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogård De äldsta delarna av Blentarps kyrkogård omgav den tidigare träkyrkan på platsen och kyrkogården är därmed äldre än den nuvarande kyrkan från 1100-talet. Medeltida kyrkogårdar var i regel gräsbevuxna med ängskaraktär, där gravplatserna markerades av gravkullar och möjligen enkla träkors. Endast i särskilda fall förekom hällar av sten. Den första kända utvidgningen tycks ske åt öster i samband med ombyggnaden av koret 1754. 1872 sker nästa utvidgning, nu åt söder, och kyrkogården får därmed sin nuvarande form. 1912 omdanas kyrkogården med nya gångsystem flankerade av häckar. På 1950-talet tas en äldre trädkrans i gränsen för 1872 års utvidgning bort och på 1960-talet tillkommer ett bårhus i kyrkogårdens sydöstra hörn. I samband med detta tas en ny öppning upp i västra bogårdsmuren och en parkeringsplats öster om kyrkogården iordningställs. Skogslönnar planteras utmed sydvästra och södra sidorna i början av 1980-talet och 1990 i nordväst. Året innan, 1989, anläggs en minneslund medan askgravplats invigs 2009. En ny öppning tas upp i bogårdsmurens sydöstra hörn 2014. Kyrkogården har en idag närmast kvadratisk planform, och omgärdas av en kallmurad bogårdsmur som i norr och nordväst fungerar som stödmur. Ingångar försedda med smidesgrindar finns i väster, nordost och sydost. De två västra ingångarna är bredare och den norra av dessa har kraftiga murade och vitputsade grindstolpar. Utanför muren, norr om huvudingången, finns ett bevarat räcke som förr användes av kyrkobesökare med häst och vagn. Innanför bogårdsmuren står en trädkrans bestående av dels äldre hästkastanjer och lönnar, dels yngre och mer glest planterade skogslönnar. Planlösningen är rätlinjig med bredare huvudgångar utmed sidorna samt i nord-sydlig respektive väst-östlig riktning. Samtliga gångar och den stora merparten av gravplatserna är grusade. Ett fåtal järnstaket förekommer liksom stenramar runt större familjegravar, men vanligast är inramningar av lågt klippta buxbomshäckar. Vegetationen utgörs i övrigt främst av formklippta barrväxter som en, tuja och idegran. Gravplatserna pryds av traditionella kyrkogårdsväxter som rosor, kärleksört, pioner och ormbunkar. De mest framträdande gravvårdarna härrör från decennierna kring sekelskiftet 1900 och utgörs av högresta stenar i klassicistiskt, nationalromantiskt och jugendinspirerat formspråk med diabas och granit som vanligast förekommande material. Ett mindre antal gravstenar av tunn kalksten i klassicerande stil som är signifikanta för 1800-talets första hälft i Skåne finns bevarade, varav flertalet dock är nerlagda utmed norra muren. Från ungefär samma tid härrör ett antal marmor- och kalkstensvårdar utsmyckade med marmoränglar eller infällt biskviporslin. Gravkvarteren har ingen tydlig kronologisk uppdelning. De äldre vårdarna blandas med lägre och bredare gravstenar som blev vanliga från 1930-talet och framåt. Bland gravstenarnas yrkestitlar är de med agrar koppling vanligast förekommande, följt av hantverkar- och tjänstemannatitlar. Vid det före detta bårhuset i kyrkogårdens sydöstra hörn återfinns en minneslund och väster om denna en askgravplats, båda anlagda på återgångna kistgravplatser belagda med skiffer och inramade av avenbokshäckar. Minneslunden har en jordningsyta i gräs samt en smyckningsplats med fontän. Askgravplatserna har enhetliga små röda granithällar med namnskyltar i brons. Byggnader på kyrkogården Det före detta bårhuset som 1967 uppfördes efter domkyrkoarkitekt Eiler Græbes ritningar fungerar sedan 2007 som personalbyggnad. Byggnaden har sockel täckt med grythytteskiffer, vitputsat fasadtegel och tak avtäckt med enkupigt lertegel. Fönstren har metallbågar med blyinfattat färgat antikglas. I öster finns en svartmålad pardörr i ek. Interiören har moderniserats och anpassats efter den nya användningen, dels 2007, dels 2013. Källor och litteratur Blentarps kyrka, Underhållsplan (2006-07-05), Restaurator AB, Malmö. Blentarps kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2015-10-07), Landskapsgruppen Öresund AB, Lund. FÖP 2007, Blentarp, Sjöbo kommun (förhandskopia), Dnr: 2006.88-212, SWECO FFNS Arkitekter AB. Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html#, hämtad 2019-06-10. Sjöbo kommun. Kulturnämnden. Bevarandevärda kulturmiljöer inom Sjöbo kommun: https://www.sjobo.se/download/18.48ef7cbb166100ed03bd85/1538575254048/Bevarandevärda%20kulturmiljöer%201993.pdf, hämtad 2019-01-21. Johnsson, A., Orgelinventering Lunds stift, 2013-2014. Platsbesök 2018-10-10. |
