Stäng fönster Tomelilla kn, ANDRARUM 29:1 ANDRARUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljö Andrarum ligger i östra Skåne i den södra utkanten av Linderödsåsen. Ortsnamnet Andrarum finns omnämnt 1350 som ”Andraetharum” och tillhör en namnform som brukar dateras till vikingatid och äldre medeltid. Förleden i namnet kommer av mansnamnet Arnfrith och efterleden –rum har betydelsen ”öppen plats”. Det topografiska landskapet kring byn präglas av Djurrödsbäckens dalgång strax söder om byn och Verkeåns breda vattendrag i nordost. Landskapet närmast kring byn är småkuperat och uppbrutet av åker och betesmarker medan omgivningarna är mer skogklädda. Fossil åkermark sydost om byn kan vara kopplat till etableringen av byn kring järnåldertidig medeltid. Omkring 100 meter söder om kyrkan på den så kallade Kyrkåsen har en offerkälla, Sankta Bothildas källa eller Sangbolls källa legat. Källan är numera övertorvad. En osäker uppgift omtalar en runsten som ska ha funnits i källans närhet. När kyrkan byggdes, sannolikt någon gång under 1100-talet, placerades den på en markant höjd centralt belägen mellan de låglänta markerna kring Djurrödsbäckens och Verkeåns dalgångar. Cirka en kilometer norr om kyrkan har en befäst gård funnits, Sjötorp, omnämnd under 1300-talet. Något längre norrut i anslutning till Verkeån, ligger Andrarums Alunbruk grundat på 1600-talet av Jockum Beck. År 1725 köptes bruket av grevinnan Christina Piper som 1740 lät uppföra slottet Christinehof nordväst om Alunbruket. Under 1700 och 1800-talet växte alunbruket upp till en stor bruksort där även arbetarna hade sina bostäder. Verksamheten i Alunbruket upphörde i början av 1900-talet. Byn Andrarum har från 1700-talet och fram till våra dagar varit starkt präglad av Christinehofs slott och Alunbruket. Före utskiftningen av byn var majoriteten av byns gårdar frälsehemman under Christinehofs slott. Bebyggelsen låg vid denna tid huvudsakligen väster om kyrkan och utmed byvägen söderut. Alldeles väster om kyrkogården har en långsträckt damm legat i anslutning till bygatan. Byn har skiftats i tre omgångar sedan 1804 vilket fått till följd att nästan alla gårdar flyttat ut ur byn. Dagens by består av en gles och utspridd bebyggelse. Närmast väster om kyrkan ligger den före detta prästbostaden och vid vägen ligger byns skola som numera utgör församlingshem. Väster om byvägen ligger klockaregården, uppförd på 1780-talet. Från byns norra del leder en allékantad väg norrut mot Alunbruket och Christinehofs slott. Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Andrarum 113:1. Fornlämningen avser utsträckningen av Andrarums bytomt enligt lantmäterikarta från 1804 och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogård Den äldsta lantmäterikartan över Andrarum från 1804 visar kyrkogården som en oregelbundet formad rektangel med rundad sida mot väster. Från väster ledde en gata fram till kyrkogården från byvägen. Redan 1854 utvidgades kyrkogården mot norr och öster och kyrkogården fick en närmast triangulär form. Därefter har kyrkogården utökats med en ny kyrkogård i söder som har förbindelse med den gamla kyrkogården i sydost. Kyrkogårdens utökning mot söder planlades 1937 av Gust. Rud. Persson. Från bygatan leder en liten väg upp till kyrkogårdens västra sida med grindöppning i den höga kallmurade stenmuren som kringgärdar kyrkogården. Stigningen är mycket brant väster, söder och norr om kyrkan medan marken har en mer flack lutning mot öster. En trädkrans av lind kantar kyrkogårdens norra sida och innanför muren finns klippta häckar. Stora delar av kyrkogården är gräsbevuxen med några få grustäckta gångstråk runt kyrkan och mellan kyrkogårdens kvarter. Enstaka gravplatser markerades fram till 2018 av klippta buxbomshäckar men fick tas bort på grund av sjukdom. Mycket lite planteringar finns kvar på gamla kyrkogården. Gravvårdarna står glest och tillhör främst tiden kring sekelskiftet vid 1800-talets slut fram till 1900-talets mitt. De yngsta gravvårdarna finns främst i de östra delarna. Några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar har samlats i lapidarium längs huvudgången som leder till kyrkans södra sida. Nordöstra delen av kyrkogården var tidigare avsedd för begravning av arbetarna på Alunbruket. En minneslund med utsikt mot norr har anordnats i en del av området. Minneslunden har rund form med en stenlagd minnesplats och omgärdas av en idegranshäck. Intill minneslunden finns en hög granitsten till minnet över alunbrukets arbetare, så kallade Verkare, som begravts utan gravsten. Minnesstenen uppfördes av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin 1941. I sydöstra kanten av gamla kyrkogården leder en trappa ned till nya kyrkogården. Nya kyrkogården har en bevarad planläggning med gravplatser ordnade längs singeltäckta gångar. Merparten av gravplatserna kringgärdas av klippta buxbomshäckar. Gravvårdarna är låga och tillhör 1900-talets mitt och tiden därefter. Längst i norr finns en upphöjd terrass där gravplatserna ligger ordnade i en rad mot kyrkogårdsmuren. Från trappan och mot söder leder ett brett gångstråk genom området kantat av hamlad avenbok. Östra delen av nya kyrkogården utgörs av gräsgravplatser och södra delen, som ännu inte är tagen i bruk, är helt grästäckt. Nya kyrkogården kantas av en kallmurad blockstensmur i norr och öster och ett nätstängsel i söder och väster. Byggnader på kyrkogården Lantmäterikartan från 1804 visar två byggnader på kyrkogårdens östra sida. Den norra av dessa kan möjligen vara ett bårhus uppfört 1742 eller ett materialhus som skänktes året därefter av grevinnan Piper att förvara kyrkans ”materialier” i. Byggnaden finns inte kvar längre. Den sydöstra byggnaden däremot överensstämmer med läget för Ryttingska gravkoret som ännu finns kvar. Gravkoret uppfördes senast 1751 av bruksdirektören Ifver Rytting på Djurröd som också inrättade en donation för gravkorets underhåll och tillsyn. Ryttingska gravkoret är murat av tegel med spritputsade och vitkalkade fasader. Gravkoret består av en liten, lägre förhall i väster och ett lite större gravvalv i öster. Gravkoret som ligger delvis nedgrävt i kyrkogårdens sluttning har låga murar mot sidorna och höga spetsiga gavlar. Taket av rött vingtegel ligger murat i liv med gavlarna. Ingång till gravkoret består av en stickbågig muröppning med en utvändigt paneltäckt trädörr. En trappa av tegel leder ned till förhallen. Väggarna i gravkoret är invändigt putsade och vitkalkade. Förhallen saknar loft och är öppet till nock med ett ålderdomligt taklag av, delvis återanvänt, ekvirke. Över ingången till gravvalvet finns en liten kvadratisk öppning till ett vindsutrymme. En ingång från förhallen leder in till gravvalvet som täcks av ett tunnvalv. Mot öster finns en liten ljusöppning. Inne i gravvalvet står sex kistor tillhörande Ifver Rytting, hans hustru och barn. Källor Gravskick och gruvtraditioner i Sydöstra Skåne, Curt Wallin, Ystad 1951. Orgelinventering Lunds stift, Anders Johnsson, Lunds stift 2016. Ortsrapport Andrarum, Kulturmiljöprogram utarbetat av Regionmuseet Kristian-stad/Landsantikvarien i Skåne, Tomelilla kommun 2002. Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015. Skånes kyrkor 1050-1949, Claes Wahlöö, Kävlinge 2014. Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008. Underhållsplan för Andrarums kyrka, Ponnert arkitekter 2007. Internet Riksantikvarieämbetets söktjänst för registrerade fornlämningar: Fornsök. |
