
			Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Karlskrona kn, KRISTIANOPEL 10:45 KRISTIANOPELS KYRKA

Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkomiljön Kristianopel är beläget på det smala näset mellan Horsafjärden och Östersjön vid Blekinges östkust, cirka tre mil nordost om Karlskrona. Socknens omkringliggande landskap övergår utmed kusten till ett sluttande peneplan, och de steniga markerna gör att delar av området räknas till landskapets allra magraste. I norr slingrar sig den 23 kilometer långa ån Brömsebäck som idag markerar gränsen mot Kalmar län. Här byggdes på 1360-talet den danska fästningen Brömsehus som troligen brändes ned i samband med Engelbrektsfejden 1436. Ån utgjorde den gamla riksgränsen mellan Danmark och Sverige. Kristianopel grundlades 1599 på order av Christian IV och blev en viktig gränsfästning i försvaret mot Sverige. 1603 överfördes stadsprivilegierna från de båda närbelägna medeltidsstäderna Avaskär och Lyckå. Med dess moderna regelbundna stadsnät, troligen upprättat av hovarkitekt Hans van Steenwinkel d. ä., har Kristianopel pekats ut som Nordens första renässansstad. Genom att staden befästes kunde kungamakten kontrollera handeln samtidigt som invånarna stod under beskydd. Redan 1611 anfölls staden av svenskarna och delar av staden raserades, däribland kyrkan. Den nya kyrkan stod färdig 1624 och fick då namnet Heliga Trefaldighets kyrka. Efter att Blekinge blev svenskt 1658 tappade staden sin strategiska betydelse och knappt 20 år senare drogs stadsprivilegierna in och borgerskapet beordrades att lämna platsen. Utöver delar av befästningsmuren och det bevarade gatunätet är det endast kyrkan som återstår från stadstiden, sedan svenskarna under Skånska kriget i princip jämnade staden med marken för att den inte återigen skulle hamna i fiendens händer. 1714 blev Kristianopel köping under Karlskrona med sjöfart, fiske, handel och hantverk som centrala näringar. Detta medförde under framförallt 1800-talet en expansion och byggnader från denna tid präglar ännu orten, med för Blekinge karaktäristiska enkel-, par- och framkammarstugor placerade i gatulivet med ekonomibyggnader förlagda åt gårdarna. Kristianopel är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården, vilket utöver kyrkan, renässansstadens gatunät och bebyggelsen från tiden som köping kommer till uttryck i bland annat hamnläget och samhällets småskaliga siluett med kyrkan som enda monumentala byggnad. Området Kristianopel/Bröms [K 22] utgör riksintresse för kulturmiljövården. Kyrkogård När Kristianopels kyrka med kyrkogård skulle återuppbyggas efter svenskarnas härjningar 1611 kom den att placeras på den plats som tidigare var stadens torg. Murrester påträffades vid grävningar 1935 som kan härröra från ett av stadens mest imposanta hus som tidigare legat vid torget. Samtidigt upptäcktes en silverskatt som av myntens årtal att döma bör ha grävts ned vid tiden för svenskarnas anstormning. Likt kyrkobyggnaden kom kyrkogården att följa Kristianopels stadsnät med två parallella vägsträckningar. En mur anlades runt kyrkogården 1651–1654 vilken emellertid lades om i sin helhet 1770. Enligt en karta från 1778 har Kristianopels kyrkogård samma kvadratiska utsträckning som föregående sekel. Idag kallas detta område för gamla kyrkogården. 1869 beslutades att gråstensmuren skulle renoveras och entréer med smidesgrindar mellan stenpelare skulle installerades i den östra muren. Entréerna i öster, söder och norr förbands med en svängd gång runt om kyrkobyggnaden. Kyrkogården i Kristianopel kom länge att vara relativt oanvänd som begravningsplats till förmån för Avaskärs kyrkogård. Tidigt var det emellertid möjligt för bemedlade invånare att begravas inne i kyrkan. En första utvidgning av kyrkogården gjordes på 1920-talet i västlig riktning med gräsmatta och grusade gångar. Liguster och buxbom planterades med tiden som inramning för gravplatserna som i regel hade oregelbunden placering. Även lägre gravkullar förekom, ofta planterade med lågväxta arter. 1951 breddades kyrkogården i sydlig riktning med raka grusade gångar och lågklippt grästäckning. Utvidgningarna benämns idag som ”nya” respektive ”nyaste” kyrkogården. Då delar av kyrkogården ansågs omständlig att vårda upprättades och genomfördes ett förslag på 1970-talet som bland annat innebar att lägga kalksten i gångarna samt avlägsna häckar och stenramar runt gravarna. Idag omgärdas Kristianopels kyrkogård av såväl nya som äldre kallmurade stenmurar med olika utförande. Den gamla kyrkogården har tre ingångar: två i den östra muren och en i den norra. I öst markeras de av fyrkantiga stenstolpar krönta av runda stenklot. En pargrind av svart smide, sannolikt från 1869, sitter i den södra entrén. Ingången i den norra ingången har en enkel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar. Ytterligare en Idag omgärdas Kristianopels kyrkogård av såväl nya som äldre kallmurade stenmurar med olika utförande. Den gamla kyrkogården har tre ingångar: två i den östra muren och en i den norra. I öst markeras de av fyrkantiga stenstolpar krönta av runda stenklot. En pargrind av svart smide, sannolikt från 1869, sitter i den södra entrén. Ingången i den norra ingången har en enkel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar. Ytterligare en ingång med stenstolpar och klot i den östra muren leder in till kyrkogårdens nyaste del längst söderut. Gångar belagda med kalksten leder mellan grästäckta kvarter. Samtliga är rätvinkliga frånsett den rundade gång som svänger runt kyrkobyggnaden. Gravvårdarna härstammar från 1800-talets första hälft till 2010-talet. På den gamla kyrkogården och intill kyrkan går en viss oregelbundenhet att skönja bland de äldre gravstenarna. På den nya och nyaste delen är gravarna ordnade i rader. Ett lapidarium finns ordnat i den nordvästra delen av kyrkogården. Huvuddelen av de träd som återfinns på kyrkogården ingår i trädkransen som utgörs av oxel, ask, lind och hästkastanj. En oxel, en ask och ett sorgeträd i form av en hängask som står söder om kyrkan utgör lämningar av den äldre kyrkogårdens trädkrans. På den nya delen står två hamlade lindar och på den nyaste växer elva rytmiskt placerade oxlar. En häck av liguster återfinns ovan en stödmur av sten som gränsar mellan de i marknivå åtskilda gamla och nyaste kyrkogården. Endast rester finns kvar av tidigare gravinfattningar, exempelvis buxbom, efter 1970-talets omdaningar. Intill ett flertal gravar växer murgröna och rosor. Byggnader på kyrkogården Söder om kyrkan byggdes 1666 ett så kallat benhus för förvaring av påträffade benrester. Benhuset försvann före 1822 och låg intill ett ”kalkhus” som omnämns första gången 1647. Senast 1836 omtalas amiralskapten Broomés med hustrus gravmonument uppfört av gråsten och tak med tegelavtäckning. Den var placerad i det dåvarande sydöstra hörnet av kyrkogården. Idag finns utöver kyrkan inga byggnader på kyrkogården. Församlingshemmet, byggt som sockenstuga 1913, ligger på andra sidan vägen öster om kyrkoanläggningen. Källor och litteratur Anderson, William, Kyrkor i Medelsta härad, Svenska bokhandelscentralen, Stockholm, 1932. Cinthio, Erik (red.), Kyrkobyggnader 1760-1860 D. 1 Skåne och Blekinge = [Skåne and Blekinge], Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989. Olsson, Cissela, Rapport 2017:29 Kristianopels kyrkogård. Vård- och underhållsplan, Blekinge Museum, 2017. Öreberg A., Jarnestad B. Å., Eriksson, J. Anglert M., Kristianopels kyrka. Underhållsplan, Sweco FFNS Arkitekter AB, 2007. Lantmäteriet. Historiska kartor: https://www.lantmateriet.se/sv/kartor-och-geografisk-information/historiska-kartor/ (hämtad 2020-08-19). Länsstyrelsen Blekinge. Kunskapsunderlag: https://www.lansstyrelsen.se/download/18.76f16c3d1665eba4c3e171e/1539338034854/K22%20Kunskapsunderlag%20KristianopelBr%C3%B6ms_KLAR_MEDst%C3%B6dtext.pdf (hämtad 2020-08-19) Riksantikvarieämbetet. Bebyggelseregistret: http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?byggnadId=21400000441427&page=historik (hämtad 2020-08-19). Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/ (hämtad 2020-04-19). Tuulse, Armin (red.), Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Bd 5, En konsthistorisk översikt samt generalregister., Stockholm, 1961. Ullén, Marian, Franzén, Kristina, Lindblad, Jakob & Sjöström, Ingrid, Blekinge. Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, 2002.

Beskrivning

Kyrkomiljön
Kristianopel är beläget på det smala näset mellan Horsafjärden och Östersjön vid Blekinges östkust, cirka tre mil nordost om Karlskrona. Socknens omkringliggande landskap övergår utmed kusten till ett sluttande peneplan, och de steniga markerna gör att delar av området räknas till landskapets allra magraste. I norr slingrar sig den 23 kilometer långa ån Brömsebäck som idag markerar gränsen mot Kalmar län. Här byggdes på 1360-talet den danska fästningen Brömsehus som troligen brändes ned i samband med Engelbrektsfejden 1436. Ån utgjorde den gamla riksgränsen mellan Danmark och Sverige.

Kristianopel grundlades 1599 på order av Christian IV och blev en viktig gränsfästning i försvaret mot Sverige. 1603 överfördes stadsprivilegierna från de båda närbelägna medeltidsstäderna Avaskär och Lyckå. Med dess moderna regelbundna stadsnät, troligen upprättat av hovarkitekt Hans van Steenwinkel d. ä., har Kristianopel pekats ut som Nordens första renässansstad. Genom att staden befästes kunde kungamakten kontrollera handeln samtidigt som invånarna stod under beskydd. Redan 1611 anfölls staden av svenskarna och delar av staden raserades, däribland kyrkan. Den nya kyrkan stod färdig 1624 och fick då namnet Heliga Trefaldighets kyrka.

Efter att Blekinge blev svenskt 1658 tappade staden sin strategiska betydelse och knappt 20 år senare drogs stadsprivilegierna in och borgerskapet beordrades att lämna platsen. Utöver delar av befästningsmuren och det bevarade gatunätet är det endast kyrkan som återstår från stadstiden, sedan svenskarna under Skånska kriget i princip jämnade staden med marken för att den inte återigen skulle hamna i fiendens händer.

1714 blev Kristianopel köping under Karlskrona med sjöfart, fiske, handel och hantverk som centrala näringar. Detta medförde under framförallt 1800-talet en expansion och byggnader från denna tid präglar ännu orten, med för Blekinge karaktäristiska enkel-, par- och framkammarstugor placerade i gatulivet med ekonomibyggnader förlagda åt gårdarna. Kristianopel är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården, vilket utöver kyrkan, renässansstadens gatunät och bebyggelsen från tiden som köping kommer till uttryck i bland annat hamnläget och samhällets småskaliga siluett med kyrkan som enda monumentala byggnad.

Området Kristianopel/Bröms [K 22] utgör riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkogård
När Kristianopels kyrka med kyrkogård skulle återuppbyggas efter svenskarnas härjningar 1611 kom den att placeras på den plats som tidigare var stadens torg. Murrester påträffades vid grävningar 1935 som kan härröra från ett av stadens mest imposanta hus som tidigare legat vid torget. Samtidigt upptäcktes en silverskatt som av myntens årtal att döma bör ha grävts ned vid tiden för svenskarnas anstormning.

Likt kyrkobyggnaden kom kyrkogården att följa Kristianopels stadsnät med två parallella vägsträckningar. En mur anlades runt kyrkogården 1651–1654 vilken emellertid lades om i sin helhet 1770. Enligt en karta från 1778 har Kristianopels kyrkogård samma kvadratiska utsträckning som föregående sekel. Idag kallas detta område för gamla kyrkogården. 1869 beslutades att gråstensmuren skulle renoveras och entréer med smidesgrindar mellan stenpelare skulle installerades i den östra muren. Entréerna i öster, söder och norr förbands med en svängd gång runt om kyrkobyggnaden.

Kyrkogården i Kristianopel kom länge att vara relativt oanvänd som begravningsplats till förmån för Avaskärs kyrkogård. Tidigt var det emellertid möjligt för bemedlade invånare att begravas inne i kyrkan. En första utvidgning av kyrkogården gjordes på 1920-talet i västlig riktning med gräsmatta och grusade gångar. Liguster och buxbom planterades med tiden som inramning för gravplatserna som i regel hade oregelbunden placering. Även lägre gravkullar förekom, ofta planterade med lågväxta arter. 1951 breddades kyrkogården i sydlig riktning med raka grusade gångar och lågklippt grästäckning. Utvidgningarna benämns idag som ”nya” respektive ”nyaste” kyrkogården. Då delar av kyrkogården ansågs omständlig att vårda upprättades och genomfördes ett förslag på 1970-talet som bland annat innebar att lägga kalksten i gångarna samt avlägsna häckar och stenramar runt gravarna.

Idag omgärdas Kristianopels kyrkogård av såväl nya som äldre kallmurade stenmurar med olika utförande. Den gamla kyrkogården har tre ingångar: två i den östra muren och en i den norra. I öst markeras de av fyrkantiga stenstolpar krönta av runda stenklot. En pargrind av svart smide, sannolikt från 1869, sitter i den södra entrén. Ingången i den norra ingången har en enkel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar. Ytterligare en Idag omgärdas Kristianopels kyrkogård av såväl nya som äldre kallmurade stenmurar med olika utförande. Den gamla kyrkogården har tre ingångar: två i den östra muren och en i den norra. I öst markeras de av fyrkantiga stenstolpar krönta av runda stenklot. En pargrind av svart smide, sannolikt från 1869, sitter i den södra entrén. Ingången i den norra ingången har en enkel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar. Ytterligare en ingång med stenstolpar och klot i den östra muren leder in till kyrkogårdens nyaste del längst söderut.

Gångar belagda med kalksten leder mellan grästäckta kvarter. Samtliga är rätvinkliga frånsett den rundade gång som svänger runt kyrkobyggnaden. Gravvårdarna härstammar från 1800-talets första hälft till 2010-talet. På den gamla kyrkogården och intill kyrkan går en viss oregelbundenhet att skönja bland de äldre gravstenarna. På den nya och nyaste delen är gravarna ordnade i rader. Ett lapidarium finns ordnat i den nordvästra delen av kyrkogården.

Huvuddelen av de träd som återfinns på kyrkogården ingår i trädkransen som utgörs av oxel, ask, lind och hästkastanj. En oxel, en ask och ett sorgeträd i form av en hängask som står söder om kyrkan utgör lämningar av den äldre kyrkogårdens trädkrans. På den nya delen står två hamlade lindar och på den nyaste växer elva rytmiskt placerade oxlar. En häck av liguster återfinns ovan en stödmur av sten som gränsar mellan de i marknivå åtskilda gamla och nyaste kyrkogården. Endast rester finns kvar av tidigare gravinfattningar, exempelvis buxbom, efter 1970-talets omdaningar. Intill ett flertal gravar växer murgröna och rosor.

Byggnader på kyrkogården
Söder om kyrkan byggdes 1666 ett så kallat benhus för förvaring av påträffade benrester. Benhuset försvann före 1822 och låg intill ett ”kalkhus” som omnämns första gången 1647. Senast 1836 omtalas amiralskapten Broomés med hustrus gravmonument uppfört av gråsten och tak med tegelavtäckning. Den var placerad i det dåvarande sydöstra hörnet av kyrkogården. Idag finns utöver kyrkan inga byggnader på kyrkogården. Församlingshemmet, byggt som sockenstuga 1913, ligger på andra sidan vägen öster om kyrkoanläggningen.

Källor och litteratur
Anderson, William, Kyrkor i Medelsta härad, Svenska bokhandelscentralen, Stockholm, 1932.
Cinthio, Erik (red.), Kyrkobyggnader 1760-1860 D. 1 Skåne och Blekinge = [Skåne and Blekinge], Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989.
Olsson, Cissela, Rapport 2017:29 Kristianopels kyrkogård. Vård- och underhållsplan, Blekinge Museum, 2017.
Öreberg A., Jarnestad B. Å., Eriksson, J. Anglert M., Kristianopels kyrka. Underhållsplan, Sweco FFNS Arkitekter AB, 2007.
Lantmäteriet. Historiska kartor: https://www.lantmateriet.se/sv/kartor-och-geografisk-information/historiska-kartor/ (hämtad 2020-08-19).
Länsstyrelsen Blekinge. Kunskapsunderlag:
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.76f16c3d1665eba4c3e171e/1539338034854/K22%20Kunskapsunderlag%20KristianopelBr%C3%B6ms_KLAR_MEDst%C3%B6dtext.pdf (hämtad 2020-08-19)
Riksantikvarieämbetet. Bebyggelseregistret: http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?byggnadId=21400000441427&page=historik (hämtad 2020-08-19).
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/ (hämtad 2020-04-19).
Tuulse, Armin (red.), Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Bd 5, En konsthistorisk översikt samt generalregister., Stockholm, 1961.
Ullén, Marian, Franzén, Kristina, Lindblad, Jakob & Sjöström, Ingrid, Blekinge. Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, 2002.

Allt textmaterial i BeBR är licensierat enligt Creative Commons Zero om inget annat anges. | Tillgänglighetsredogörelse
Postadress: Riksantikvarieämbetet, Informationsavdelningen, Bebyggelseregistret, Box 1114, 621 22 Visby.
Kundservice: bebyggelseregistret@raa.se webbplats: www.raa.se

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Karlskrona kn, KRISTIANOPEL 10:45 KRISTIANOPELS KYRKA