Stäng fönster Lund kn, DOMKYRKAN 1 LUNDS DOMKYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Lund uppstod sannolikt som en medveten stadsgrundläggning på kungligt initiativ i slutet av 900-talet. Tiden kring 990 och Sven Tveskägg har ofta nämnts i detta sammanhang, men kistor av ekstockar på en tidigkristen begravningsplats direkt norr om domkyrkan har på senare år daterats till 979/980, vilket skulle göra Sven Tveskäggs far Harald Blåtand till en mer trolig grundare. Tidpunkten sammanfaller med att Harald konverterade till kristendomen och skapade ett enat danskt kungadöme där även Skåne ingick. Stadsbildningen har också tolkats som en kristen motpol till den hedniska bosättningen vid Uppåkra ett par kilometer söder om Lund som var regionens maktcentra under järnåldern. Det är inte omöjligt att redan denna stadsbildning kallades Lund eller Lunden och att det rör sig om en ren flytt till ett mer strategiskt läge, inte endast intill den viktiga nord-sydliga vägsträckningen utan vid korsningen med den väst–östliga vägsträckningen i Vombsänkan. Den första bebyggelsen tycks ha uppstått kring den nord-sydliga kommunikationsleden vid Stortorget och Stora Södergatan. Möjligen fanns redan initialt en handelsplats norr om Stortorget och medeltida källor talar om en kungsgård väster om domkyrkan. Under Sven Tveskägg blev Lund administrativt centrum och Danmarks huvudmyntort och Adam av Bremen kallade under Knut den stores regeringstid (1018–35) Lund för Danmarks huvudstad och jämställde staden med London. Den profana bebyggelsen dominerades under medeltiden helt av trähus och den byggnadstekniska utvecklingen drevs av kyrkligt och kungligt byggande, där utnämnandet till ärkebiskopssäte 1103 hade en avgörande roll. Stadens många kyrkor började ersättas av nya byggnader i sten och senast kring 1200-talets början introducerades tegel som byggnadsmaterial i flera klosterbyggen. På 1100-talet reglerades också bebyggelsen i och med sockenindelningen och därmed tillkom den i stora drag ännu bevarade topografin med gatunät och tomtindelningar. De många sockenkyrkorna är ett typiskt drag för Danmarks äldsta städer och är ett uttryck för den maktstruktur som rådde under äldre medeltid, där patronatsrätten för de stormän som byggde en kyrka medförde ekonomiska intäkter och makt. Vid århundradets slut var staden helt dominerad av ett sakralt byggande som manifesterade Lunds roll som Nordens främsta kyrkliga centrum. Under 1400-talet skedde en stagnation i stadsutvecklingen som går att koppla till ett minskat ekonomiskt inflytande och i och med reformationen, som i Danmark initierades 1536, var Lunds tid som maktcentrum definitivt förbi. På Kristian III:s order revs inte mindre än 25 av stadens kyrkor och kloster, vilket fick en dramatisk inverkan på stadsbilden. Även om tomtindelningar och vägnät i viss mån också förändrades får det faktum att kyrkan innan reformationen ägde närmare 80 procent av stadens fastighetsbestånd ses som en viktig förklaring till att Lund ännu bevarar en utpräglat medeltida stadsplan. Under 1600- och 1700-talen fortgick den i stadsutvecklingsmässig mening slumrande tillvaron, bland annat på grund av upprepade krig, bränder och pest, som med få undantag först bröts av den puts- och tegelarkitektur som gjorde sitt intåg i industrialiseringens och urbaniseringens kölvatten. Precis som i de flesta svenska städer är det just 1800-talets stenhusbebyggelse som idag dominerar byggnadsbeståndet, men stadskärnan bevarar även ett hundratal korsvirkeshus, främst från 1700- och 1800-talen, samt en handfull medeltida profana byggnader. Även domkyrkans direkta närmiljö präglas trots sin långa historia idag främst av 1800-talets omdaningar. Av det med tegelmur befästa byggnadskomplex som utvecklades kring ärkesätet under medeltiden och då omgärdade domkyrkan återstår endast Liberiet, domkapitlets bibliotek från 1400-talet vid Kungsgatan, sydöst om kyrkan. Ärkebiskopens och domkapitlets byggnader vid Lundagård är till stor del okända arkeologiskt men platsen var centrum för förvaltningen av hela ärkestiftet, med en stab av ämbetsmän samt ett stort följe knektar och ryttare. Det måste därmed ha rört sig om en furstlig byggnadsanläggning som utöver biskopens borg och därtill kopplade ekonomibyggnader även utgjordes av bland annat myntverk, katedralskola och kyrkogård öster om absiden. Norr om residenset, vid nuvarande Universitetsplatsen, fanns en apel- och humlegård. När Lundagård i och med reformationen övergick i kunglig ägo var området kraftigt förfallet och på order av Fredrik II uppfördes 1579–84 Lundagårdshuset som länsmannaresidens och bostad för kungen vid besök, vilket har gett upphov till det mer använda namnet Kungshuset. Som en del av försvenskningen av Skåne efter freden i Roskilde 1658 grundlades 1666 Lunds universitet på initiativ av Peder Winstrup, som blev såväl den siste danske som den förste svenske biskopen i Lund. 1688 donerade Karl XI Kungshuset som huvudbyggnad till universitetet. Den nord-sydliga vägsträckningen förbi domkyrkoområdet som tidigare gått via Gråbrödragatorna rätades under tidigt 1700-tal ut genom anläggandet av Kyrkogatan som knyter samman Bredgatan med Stortorget och Stora Södergatan. Vid århundradets mitt omgestaltades Lundagård till park och botanisk trädgård av slottsarkitekten Carl Hårleman, ett arbete som föregicks av stora utdikningar som sannolikt raderade ut merparten av de arkeologiska lämningarna efter den medeltida anläggningen. 1800-talets grundläggande omvandling av domkyrkoområdet inleddes på 1830-talet med att Carl Georg Brunius lät riva den till stora delar medeltida bebyggelsen närmast kyrkan. Universitetet expanderade genom att Kungshuset byggdes på med en våning och 1850–51 uppfördes AF-borgen i en medeltidsinspirerad stil efter arkitekt Hans Jakob Strömbergs ritningar. Det senare föranledde att Lundagårds omgärdande murar revs och området blev offentlig park. Universitets expansion fortsatte, delvis med uppförande av nya lokaler i andra delar av staden, och 1882 färdigställdes Helgo Zettervalls gestaltning av Universitetsplatsen. Genom att Kungshuset och AF-borgen kompletterades med ombyggda och nyuppförda byggnader, däribland ny huvudbyggnad i antikiserande stil, skapade Zettervall en platsbildning med karaktär av arkitektoniskt slutet rum. Öster om Universitetsplatsen anlades under århundradets slutskede ett friluftsmuseum, Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige eller Kulturen. Från domkyrkans närmiljö flyttades Dekanresidenset från 1400-talet och Berlingska huset från sent 1600-tal till Kulturens område. Öster om domkyrkan hade redan 1845 uppförts en tegelbyggnad efter ritningar utförda av arkitekt Axel Nyström med fasadgestaltning inspirerad av absidens rundbågearkader. Byggnaden var avsedd att bli biskopsbostad, men kom istället att inrymma flera institutioner och sedermera Historiska. Genom en täckt gångbro över Krafts torg ansluter byggnaden idag till Kapitelhuset som stod färdigt 1930 efter ritningar av Thedor Wåhlin. 1932 invigdes Domkyrkomuseet i Kapitelhusets norra del. Kvarteren väster om domkyrkan inramas mot Kyrkogatan av ett flertal bankpalats som ritats av några av dåtidens främsta arkitekter och utmärks av de historiserande stilideal som rådde under decennierna kring sekelskiftet 1900. Kyrkogatan och Bredgatan karaktäriseras även av ett antal välbevarade köpmansgårdar i korsvirke samt flera exempel på klassicismens påkostade borgarhus. Söder om domkyrkan finns sentida arkitektur i form av det 2011 invigda Domkyrkoforum av arkitekt Carmen Izquierdo och den samtida Domkyrkoplatsen gestaltad av landskapsarkitekt Charlotte Lund. Lunds domkyrka är belägen inom fornlämningsområdet Lund 73:1, vilket avser Lunds centrala delar och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Lunds domkyrkas kyrkomiljö ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården Lund [M:K87] samt ingår i området Lund som är utpekat som Särskilt värdefull kulturmiljö i Kulturmiljöprogram för Skåne, framtaget av Länsstyrelsen. Källor och litteratur Andersson, Hans & Anglert, Mats (red.), By, huvudgård och kyrka: studier i Ystadsområdets medeltid, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989 Bodin, Anders, Helgo Zettervalls arkitektur, Carlsson, Diss. Stockholm: Kungliga Tekniska högskolan, 2017,Stockholm, 2017 Brunius, Carl Georg, Nordens äldsta metropolitankyrka: eller historisk och arkitektonisk beskrifning om Lunds domkyrka, Omarb. och mycket tillökt uppl., Lund, 1854 Cinthio, Erik, Lunds domkyrka: en skildring i ord och bild av Lundadomen genom tiderna, Malmö, 1953 Cinthio, Erik, Lunds domkyrka under romansk tid, Ohlsson, Diss. Lund: Univ., Lund, 1957: http://portal.research.lu.se/portal/files/21557081/Diss_Erik_Cinthio.pdf Cinthio, Erik, ’Lunds domkyrkas förhistoria: S:t Laurentiuspatrociniet och Knut den heliges kyrka än en gång’, Ale, 1990:2, s. 1-11, 1990 Cinthio, Maria & Ödman, Anders (red.), Vägar mot Lund: en antologi om stadens uppkomst, tidigaste utveckling och entreprenaderna bakom de stora stenbyggnaderna, Historiska media, Lund, 2018 Dahlberg, Markus & Franzén, Kristina (red.), Sockenkyrkorna: kulturarv och bebyggelsehistoria, 1. [uppl.], Riksantikvarieämbetet, Stockholm, 2008 Dahlberg, Markus & Sjöström, Ingrid (red.), Skåne: landskapets kyrkor, 1:1, Riksantikvarieämbetet, Stockholm, 2015 Græbe, Eiler, ’Lunds domkyrka genom tiderna och några synpunkter på framtiden’, Byggmästaren 1947:2 Græbe, Eiler & Hallgren, Sören ill., Lunds domkyrka: vägledning för besökande, Domkyrkorådet, Lund, 1969 Göransson, Anna Maria, Jacob Kremberg och Lundaskolan: en undersökning av den manieristiska träskärarkonsten i skånekyrkorna, [Gleerupska univ.-boktr.(distr.)], Diss. Lund: Univ.,[Lund], 1977 Kv. Universitetet 1 m.fl. – Arkeologisk förundersökning 2014. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, 2014 Löfvendahl, Runo & Sundnér, Barbro, Lunds domkyrka: stenmaterial och skadebild, Riksantikvarieämbetet, Stockholm, 1997 Manhag, Andreas, Kraftstorg: Lunds mittpunkt och baksida under 500 år, Lunds domkyrka, Lund, 2017 Rydbeck, Monica, Valvslagning och kalkmålningar i skånska kyrkor, Gleerup, Lund, 1943 Rydén, Thomas, Lunds domkyrkas medeltida bronsstoder, [Konstvet. inst., Lunds universitet], Lund, 1992 Rydén, Thomas & Lovén, Björn, Domkyrkan i Lund, Corona, Malmö, 1995 Ulvros, Eva Helen & Larsson, Anita, Domkyrkan i Lund: en vandring genom tid och rum, Historiska media, Lund, 2012 Wrangel, Ewert, Konstverk i Lunds domkyrka, Gleerup, Lund, 1923 Wrangel, Ewert, Korstolarna i Lunds domkyrka, Malmö ljustrycksanstalt, Malmö, 1930 Vård- och underhållsplan (2019), Wikerstål Arkitekter AB/Tengbomsgruppen AB. Åman, Anders, Helgo Zettervalls domkyrkorestaureringar, [Ny utg.], Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala, 2015 Kulturportal Lund. Lundagård före Hårleman: https://kulturportallund.se/lundagard-fore-harleman/, hämtad 2020-12-16. Lunds kommun. Lunds bevaringsprogram: https://bevaringsprogram.lund.se/wiki/Huvudsida, hämtad 2020-12-14. Lunds Universitet. Om universitet. Lunds universitets historia: https://www.lu.se/om-universitetet/universitetet-i-korthet/lunds-universitets-historia, hämtad 2020-12-16. Länsstyrelsen i Skåne. Besöksmål. Byggnadsminnen: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/byggnadsminnen/gladjen.html, hämtad 2020-12-16. Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram: https://lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljo.html, hämtad 2020-12-16. Sacer. Svenska kyrkans digitala inventariesystem, hämtat 2021. Statens fastighetsverk. Våra fastigheter. Historiska museet i Lund: https://www.sfv.se/fastigheter/sok/sverige/skane-lan/historiska-museet-i-lund/, hämtad 2020-12-17. |
