Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Göteborg kn, BRÄMAREGÅRDEN 60:1 M.FL. CENTRALA HISINGEN

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
OMRÅDE
Tillsammans med tre skivhus i nordväst bildas Brämaregårdens mest storskaliga bebyggelseområde. Byggnaderna ligger på ömse sidor om en nord-sydlig gångväg från Virveltorget i norr. Stora grönytor ger en nödvändig luftighet för att parera byggnadernas storskalighet. Bostadsrätterna i lamellhusen med gult tegel och tre till åtta våningar bildar fem rätvinkliga gårdar, omslutna på tre sidor med öppningen åt gångvägen. Fyra av gårdarna ligger i en rak nord-sydlig linje på östra sidan med Övre Hällegatan och äldre villabebyggelse vid en lövträdsklädd kulle bakom sig. På västra sidan längst i söder ligger den femte gården högre belägen på ett parkeringsdäck med två våningar. På dess långsträckta vitmålade betongfasad avtecknar sig två dinosaurieliknande djur och två fågelfigurer av gigantformat i grov relief. En spiraltrappa förbinder gräsmattan med den asfalterade gården. Infarten till parkeringsdäcken sker i nordväst från återvändsgatan Fjällvindsgatan i två våningar. Här intill ligger i väst ett daghem med stor lekplats österut, som angörs av en liten säckgata i norr, Kastvindsgatan. Söder om hela området går Östra Stillestorpsgatan med ett lamellhusområde från 1930-talet på södra sidan vid Rambergets fot.

Från gatan i öst nås gårdarna genom gångar under smala länkar i tre våningar mellan lamellerna. Gårdarna är stora och relativt kala, med nya lekplatser, enstaka lövträd, gräsytor, bänkar och få växter i fristående betonglådor eller små rabatter. På parkeringsdäcket är växtligheten, främst barrväxter, i brist på jord planterad i "lådor" av betongelement med frilagd ballast eller gjutna betongrundlar. En sandlåda och piskställning finns också att tillgå. Entréerna är här, liksom i det andra kvarteret, förlagda till gårdssidan. Åt väst finns lokaler och vägen är där högre belägen. Påfartsrampen är av betongelement med frilagd ballast. Sett från öst kan detta bebyggelsekomplex, med sitt upphöjda läge och sin oregelbundna men strikta utformning, uppfattas ha karaktären av institution, jämfört med omgivande hus.

Daghemmet med gul tegelfasad är den ursprungliga panncentralen och har byggts om flera gånger. Den stora lekytan med träredskap åt öst hägnas av trästaket och rymmer stora lövträd. HSB har ett kontor i en liten rödmålad träbyggnad nedanför huskomplexen i väster.

Området har enligt den tekniska beskrivningen 464 lägenheter och 597 bilplatser. Muren gjordes av fabrikstillverkade betongkroppar och sattes fast med rostfri bult, samt putsades med serponitputs kring 1965. Gårdarna var på ritningarna mer artikulerade och välplanerade än idag, med flera olika markbeläggningar i rutsystem, även på parkeringsdäcket.

BYGGNADER
Daghemmet har två byggnadsvolymer klädda med gult fasadtegel i suterräng och vinkel, med en liten gård i sydväst. Den västra delen är högre och de papptäckta pulpettaken lutar åt varsitt håll från mitten. Stora uppglasade partier finns i öst och väst.

Den nordligaste lamellen vid Virvelvindstorget är ett kontorshus uppfört 1968 med fem våningar och fönsterband av omålade metallfönster. De östliga lamellerna åt gatan har ett indraget brett centralt fasadparti och markstigningen gör att de har sju våningar inklusive bottenvåningen i norr och fem i söder. Vinklarna in på gården har i norr fem våningar och fyra våningar i söder. Vita plåtharnesk sitter på sjuvåningshusen under pulpettakens fot åt gårdarna. Åt norr är taken i liv med fasaden och fasaden är slät med entréer. Åt söder skjuter taket ut något och liksom på det högre huset finns det dubbla, halvt indragna balkonger med nyare fronter av plåtpanel i två gröna nyanser. Åt Övre Hällegatan finns enkla balkonger med vita fronter av plåtpanel och gavlar av korrugerad plåt. Perspektivfönstren är av vit metall med stående vädringsfönster och sitter i jämna rader. Entréerna har antingen utanpåliggande väderskydd med tegelsidor, eller är indragna cirka en meter, båda med omålade troligen ursprungliga metalldörrar.

Våningar: 3-8, suterräng, terrassering, källare
Stomme/konstruktion: betong
Fasad: fasadtegel
Fasadfärg: gul
Takform: pulpettak
Takmaterial: papp troligen
Utvändiga detaljer: vissa vitputsade trapphusfasader och mellandelar, plåtharnesk under takfot, balkonger av olika slag, betongglas, artikulerade entréer, skärmtak

Husen i suterräng kring parkeringsdäcket har tre till fyra våningar i söder, sex till åtta i norr och sex i väst, samt parkeringsdäck i två plan. Källaren är belägen i norra längan. Här finns fasaddetaljer som betongglas i lodräta rader i nordväst. I nordöst finns ett parti med likaledes smala hål med järnstag in till däcket. Västra och södra fasaden har balkonger, åt väst med fronter av betongelement med synlig ballast. Entréerna på dessa sidor är unika för området med grönglaserade keramikplattor upptill och beige nedtill, dörrar i liv med fasaden och skärmtak med korrugerad röd plåt på. Fönstren är av omålad metall och ligger djupt i fasaden med tjocka foder.

Partierna under takfot var ursprungligen av koppar och eventuellt även taken på Halvkappen. Fönstren byttes i husen i kv Skålpundet 1986 liksom balkongfronterna, där sidoskärmen fick vara kvar. Balkonger glasades in i kv Halvkappen 1997. Panncentralen byggdes om på 1980-talet och blev troligen då daghem.

KOMMENTAR
Området kan upplevas som sterilt med sina strikta fasader och kala gårdar. Muren bjuder dock en överraskande upplevelse och skapar dramatik åt stråket. Intressant är hur man ändå skapat viss variation i byggnaderna med varierande takfot, takhuvar och putsade partier. Parkeringsdäckets påfartsramp, betongglasen i norr och de smala spjälorna åt söder är tidstypiska detaljer. Det är i sitt sammanhang med hela miljön mellan Virvelvindsgatan, Övre Hällegatan och Stillestorpsgatorna som området utgör en viktig del i den exposé av byggnadstyper från 1950-60-talen som miljön visar.
Området är upptaget i utredningen "§38 - förslag till avgränsning av speciellt värdefulla miljöer" 1985.