Stäng fönster Motala kn, ASK 19:1 ASKS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Asks kyrka Asks kyrka är länets bäst bevarade romanska kyrkbyggnad och ett klassiskt skolexempel på romansk byggnadsstil. Den är också en av endast tre kända östtornskyrkor i Östergötland. Kyrkobyggnaden är mycket liten och ger en tydlig bild av småskaligheten i många av de ursprungliga stenkyrkorna. Bland de tidiga inventarierna finns bland annat den ursprungliga kyrkporten med vackert tidigmedeltida smide bevarad. Till de senmedeltida tilläggen hör vapenhus och sakristia liksom de välbevarade senmedeltida kyrkmålningarna inne i byggnaden. Sedan medeltiden har nästan inga förändringar alls ägt rum, med undantag av att större fönster huggits upp. 1950 genomgick kyrkan en restaurering vilket också upprepades på 1980-talet. Ask har kopplingar till den heliga Birgitta, eftersom kyrkan var hennes sockenkyrka under den tid hon bodde på Ulvåsa. Sockengränsen är sedermera flyttad och Ulvåsa hör till Ekebyborna socken. BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården saknar kvartersindelning. Den är anlagd enligt snäckprincipen, numreringen börjar vid huvudgrinden, löper så i ett yttersta varv tillbaka till huvudgrinden varefter nästa varv inåt numreras osv. Gravplatserna har nummer 1-150. Allmän karaktär Ask är en liten kyrkogård med en ålderdomlig prägel skapad främst av den fortfarande bevarade medeltida kyrkogårdsmuren, det oregelbundna gångsystemet och de många äldre gravvårdarna samt inte minst den välbevarade romanska kyrkan själv. Här finns ett stort antal äldre vårdar av varierande typ med mycket högt kulturhistoriskt värde. Hemmansägarna är oftast begravda i den yttre västra och östra delen under tidstypiska stenar från 1890–1930 tal. Befattningshavare som präster och kantorer finns i motsvarande läge i söder och delvis i öster. Flera monumentala gravar med kalkstensvårdar, järnkors och stenramar finns främst i den inre sneda delen av SV kyrkogården. De inre delarna av östra kyrkogården innehåller huvudsakligen yngre breda gravvårdar utan titlar. Enstaka gravar från 1940-talet finns här, i övrig från 1960- tal och framåt. Omgärdning Kyrkogårdsmuren är sannolikt medeltida och består av tillhuggen staplad kalksten i upp till sju skift. Murkrönet är gräsbeväxt. Inget bruk är använt annat än i ett kortare parti närmast huvudgrinden. Innanför muren finns rester av en trädkrans, i väster med 3 och i syd och öster 2 askar. I norr står en ensam ask. Innanför västra muren finns en 1,5 – 2,5 m hög syrenhäck. Ingångar I söder finns huvudgrinden som är en pargrind i smidesjärn med spjälor. Grinden är fäst i den förstärkta delen av kyrkogårdsmuren. I norr finns två grindar innanför NV respektive NÖ hörnen. Båda grindarna är byggda av tjärat trä, den NV dubbel och den NÖ enkel. Båda grindarna har smidesbeslag och en enklare kryssdekor. Vegetation Väster: I detta väderstreck finns tre askar ingående i trädkransen. Den norra halvan av kyrkogårdsmuren är försedd med en till att börja med 1,5 och sedan 2,5 m hög syrenhäck. Norr: I norr växer en ask utanför kyrkogårdsmuren. Söder: I söder står två askar väster om huvudingången. Öster om kyrkan löper en 0,5 m hög tujahäck i N-S riktning. Från huvudgrinden och fram till kyrkans absid löper en 0,8 m hög oxbärshäck. Från vapenhuset och mot södra kyrkogårdsmuren finns en 0,8 m hög häck av häggmispel. Gångsystem Huvudgrusgången löper från huvudgrinden i söder snett över kyrkogården fram till kyrkans vapenhus. Den är bred och består av naturgrus. Gångens sneda riktning gör att gravkvarteren också blir oregelbundna. En kringgående grusgång finns på alla sidor utom den norra där den ersätts av en gräsbeväxt gång. Gravvårdstyper På kyrkogården finns ett relativt stort antal grusgravar mellan låga tujahäckar. Flera bevarade stenramsgravar finns också. Två stora järnkors varav det ena med sockel och smidesjärnstaket finns. Det andra korset är uppställt som museivård efter att ha hittats liggande i syrenhäcken. På samma ställe står några 1600-talsstenar som hittats på samma ställe. Flera höga smala vårdar över hemmansägare från förra sekelskiftet är belägna huvudsakligen efter kyrkogårdsmuren i öst och väst. Enskilda stenar av monumental karaktär finns på det inre av kyrkogården. Gravnumreringen följer snäckprincipen och börjar vid huvudgrinden för att gå västerut efter kyrkogårdsmuren runt hela kyrkogården, därefter ett varv inåt och så vidare. En unik 1600-talsvård som omnämner nordiska sjuårskriget är placerad under specialtak. Minneslund - Byggnader En redskapsbod från ca 1950 står i nordöst. Den är rappad med spåntak och tjärad trägavel. Port av tjärat trä med smidesbeslag. Övrigt På kyrkogården finns ett par smidesarmaturer av äldre gatlyktsmodell, se bilder nedan. Allmänna linjen har varit belägen på den inre delen av östra delen av kyrkogården På östra sidan av redskapsboden har en grupp borttagna gravvårdar ställts upp. Bland dessa finns tre gamla linjegravvårdar. Invid redskapsbodens västra sida står en gravsten från mitten av 1600-talet som också innehåller en minnesskrift om jutefejden (nordiska 7 årskriget) på 1560-talet. Den är försedd med en skylt och ett skyddstak. Text Sida 1 HÄR HVILA I HERRANOM S. MÄN OCH HUSTROR OLUF NILLSON MED HUSTRON. SO⎯ EFTER JUTEFEIDHEN 1562 rh A NÿO WP BÿGDE N. OCH. S. GÅRDARNA I BÿN ALMT: SUEN OLUFSON MED SIN H: INGREDA AF RÅKLUNDA HUARS FADER DER AF IUTAR¯A SLAGEN: BERGER SUE¯S: MED SINE 2 HUSTRUR KARN. ÖSERSD AFLAT 4 BAR¯ S. OCH. I OCH H. INGEBORG AF OFFERBY S. BAR¯ FROSTE. M: OC: K: OC: FROSTE S: MED SIN H: KARIN AF MEDLSTA ÖILINIA¯ MÄNNERA EFTER ANDRE FÖDDE OC. ALLE BODT I ALMO¯PTA S: GÅRD ALL SIN LÿF3TÿDH Sida 2 EPSAT AF BERGEIT OCH H HINGEBORG ÅR 168 Å HON I IAN. DÖDH OCH HA ERGE I68 IN GAMBLHA HON 82. ÅR GUD FÖRLÄNA THEM EN FÖRGDEUL UPSTÅNDELSE Den är ett unikt historiskt dokument om en viktig händelse i socknens historia. Ask låg direkt i danskarnas uppmarschväg inför de militära uppgörelserna vid Motala och Kungs Norrby och drabbades hårt av danska bestraffningsaktioner mot bönder som vägrade stödja deras parti. Stenen utgör något så ovanligt som ett exempel på böndernas egen historieskrivning. Den är därmed synnerligen värdefull, även om den rests 100 år efter de händelser som beskrivs. |
