Stäng fönster Borgholm kn, LÖT 1:8 LÖTS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Löts kyrka och kyrkogård ligger i korsningen mellan landsvägen på Ölands östra sida och vägen mot Alböke. Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Löts kyrkogård är en i det närmaste rektangulär yta. Området är indelat i fyra gravkvarter med kvarteren A och D söder och kyrkan och B och C norr om. Ett fåtal gravplatser finns också öster och väster om kyrkobyggnaden. Gravvårdarna är placerade i rader vända mot öster eller väster. Häckar och träd saknas i gravkvarteren vilket gör att man har en god överblick över området. Omgärdning Kyrkogården är i samtliga väderstreck omgiven av en kallmurad kalkstensmur. Bitvis är muren överväxt med murgröna. På murens utsida i nordöstra hörnet finns ett hästbindsle av kalksten bevarat. Ingångar I väster, söder och öster: Ingångar markerade av stigluckor i trä målade i rött och grått. De svängda taken är klädda med gråmålad plåt. Väster om stigluckan i söder finns en klivstätta av kalksten. I nordväst: Öppning i muren utan grind till komposter. I nordost: Klivstätta av cementblock. Vegetation Trädkrans: Kyrkogården har en splittrad trädkrans. Flest träd står i öster. De är almar och lönnar. I övrigt finns enstaka lönnar, almar och granar. Övrigt: Vid kyrkogårdens ingångar i söder och öster växer granar. Utmed ett stycke av kyrkogårdsmuren i öster växer syrener. Ett fåtal gravplatser är omgärdade av buxbomshäckar. Det finns också planteringar med sommarblommor och rosor. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Kyrkogården har tre gångar som går från ingångarna i väster, söder och öster fram till kyrkan. Från ingången i väster går också en mindre gång fram till kyrkans ingång i väster. Samtliga gångar är belagda med gamla gravhällar. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Löt kyrkogård är de kalkstenshällar som finns bevarade. De dateras främst till 1600- och 1700-talet. Flera av dessa ligger idag i kyrkogårdens gångar och inne i kyrkan. Rester av hällar finns i bengraven och som platta för solvisaren. Några ligger också kvar på kyrkogården. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. Från 1800-talet finns också några kalkstenskors. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar över hela kyrkogården. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900- talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Löts kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Löts kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Löts kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. |
