Stäng fönster Borgholm kn, PERSNÄS KYRKA 1:1 PERSNÄS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Persnäs kyrkogård ligger utsträckt i nord-sydlig riktning. Kyrkan ligger i den norra delen av kyrkgården. Ytorna norr, öster och väster om kyrkan är begränsade. De är indelade i kvarter E öster om och F väster om kyrkan. Söder om kyrkan ligger fyra större gravkvarter A-D. Kyrkogården är öppen och överskådlig. Gravvårdarna är placerade i rader och majoriteten av vårdarna är vända mot öster. Omgärdning Kyrkogården omges i samtliga fyra väderstreck av en kallmurad stenmur. Den största delen av muren är byggd av en blandning av gråsten och kalksten. I väster är en del av muren omlagd under 1940-talet och här är byggmaterialet endast kalksten. Ingångar I väster och norr: Här finns ingångar i form av trappstegsformade stigluckor. ”Stegen” är avtäckta med kalkstensflisor. I övrigt är stigluckorna putsade och avfärgade i vitt. I stigluckorna finns svartmålade dubbla smidesgrindar. Intill båda stigluckorna finns också en klivstätta med steg av kalksten och svartmålade handledare i smide. I öster: Dubbla svartmålade smidesgrindar lika dem i norr och väster mellan stolpar av kalksten. Även här finns en klivstätta intill grinden. En mindre ingång finns också i anslutning till den fastighet som gränsar till kyrkogården. Denna markeras av en enkel trägrind med gunnebostängsel mellan kalkstensstolpar. Vegetation Trädkrans: Kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans. I söder finns dock en sammanhängande trädrad på insidan av kyrkogårdsmuren. En splittrad trädrad på båda sidor om kyrkogårdsmuren finns i norr. Övrigt: I kvarter E växer en stor kastanj och i kvarter D en yvig tuja. Utmed gångarna i väster är rosenrabatter anlagda. Gångsystem Från kyrkogårdens västra ingång leder en gång till den östra ingången. Från denna gång viker en mindre gång av fram till kyrkans ingång i väster. Från kyrkans ingång i söder går en gång rakt söderut på kyrkogården. Denna gång korsas mitt på kyrkogården av ytterligare en gång. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna är ett antal kalkstenshällar från 1300-talet som ligger inne i kyrkan och i södra korsarmens grund, synlig från kyrkogården. Det finns också flera kalkstenshällar från 1600- och 1700-talen som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början av 1800-talet mycket vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Hällarna ersattes under 1800- talet av stående gravvårdar. På Öland var det på flera kyrkogårdar vanligt med kors av kalksten. På Persnäs kyrkogård finns flera kalkstenskors både kvar ute på kyrkogården och uppställda utmed kyrkogårdens mur. Det finns även flera andra former av äldre stående kalkstensvårdar. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. På Persnäs kyrkogård blev dock inte svart granit så vanlig som på andra kyrkogårdar utan kalkstenen fortsatte att vara det vanligaste gravvårdsmaterialet. I viss mån tog man dock till sig det nya formspråket som gravvårdarna fick vid den här tiden. Det fanns flera konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. På några av gravvårdarna på Persnäs kyrkogård från tiden omkring sekelskiftet 1900 kan man också ana närmast nygotiska drag. Mest framträdande för denna stil är de spetsbågiga formerna. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det på Öland ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På de äldre fotografierna som visar Persnäs kyrkogård kan man se att det här har varit så. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Vårdar av granit blev vid den här tiden allt vanligare på Persnäs kyrkogård men fortfarande dominerar vårdar av kalksten. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Persnäs kyrkogård har det med säkerhet funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Persnäs kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Titlarna försvann i det närmaste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Persnäs kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund På Persnäs kyrkogård finns ingen minneslund. Byggnader I liv med kyrkogårdens mur i väster ligger bårhuset. När byggnaden ursprungligen uppfördes är inte känt. Fram till 1966 då byggnaden renoverades användes den som förråd och provisoriskt bårhus. Vid renoveringen iordningställdes ett bisättningsrum och bättre förråd. Än idag används den som förråd men även som bårhus. Fasaden är spritputsad med släta omfattningar och avfärgad i vitt. Taket är belagt med tegel och snickerier svartmålade. Utanför kyrkogårdens nordvästra hörn ligger ett nybyggt vaktmästeri med personalutrymmen och garage. Byggnaden har stående gråmålad träpanel, vita snickerier och svart plåttak. Övrigt Fram till 1848 låg flera gamla gravhällar på kyrkogården. Många användes till den nya kyrkans golv 1857. En av de mest omtalade hällarna är Sigmund från Horns gravhäll från 1341. En annan omtalad gravhäll är Digerflisan som ligger som trappsten vid kyrkans södra ingång. Enligt sägnen ska det i Persnäs socken inte ha funnits fler överlevande efter digerdöden på 1300-talet än att de fick plats på Digerflisan. Söder om bårhuset finns flera äldre gravvårdar uppställda utmed hela den södra delen av kyrkogårdsmuren. Här finns bl.a. flera gamla kalkstenskors och några gjutjärnskors. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-B Allmän karaktär Kvarter A och B ligger söder om kyrkan. De båda kvarteren utgör den västra halvan av kyrkogården söder om kyrkan. I väster avgränsas de av kyrkogårdsmuren och i öster av en gång. En gång går även mellan de båda kvarteren. Gravvårdarna är placerade i rader och samtliga vårdar är vända mot öster. Gravvårdstyper Gravvårdarna i de båda kvarteren finns en blandning av typer av vårdar från olika tider. Störst är variationen i kvarter A. Kvarterets äldsta vård är från 1852. Det finns även en gravtumba i kvarter A men dess text går inte längre att läsa. Möjligen är den äldre än vården från 1852. I kvarter B är den äldsta vården från 1904 och man kan se en koncentration av vårdar från 1900-talets andra hälft. I båda kvarteren är gravvårdar av kalksten mycket vanlig. Kvarter A är ungefär lika många vårdar av kalksten som av granit. I kvarter B är kalkstenen i majoritet. En gravvård av marmor finns i kvarter B. Att ange yrkestitlar är mycket vanligt i båda kvarteren. I kvarter A är den vanligaste titeln hemmansägare medan titlarna stenhuggare och skeppare är vanligast i kvarter B. Det framgår med all tydlighet vilka som varit socknens viktigaste näringar. Bland de mera ovanliga titlarna finns torpare, förste jordburksinstruktör, försäljare och kvarnarbetare. På majoriteten av vårdarna finns angivet från vilken by eller gård den döde kommer. Övrigt I kvarter B finns en minnesvård över fem av besättningsmännen från den norska ångaren Ruthland som 1899 förliste vid Örö Sanka i Västerviks skärgård. En av livbåtarna drev iland vid Gillberga. Av de sju som fanns i livbåten dog sex. Fem av dem gravsattes på Persnäs kyrkogård. Kvarter C-D Allmän karaktär Kvarteren C och D ligger söder om kyrkan och utgör den östra halvan av området. Båda avgränsas i öster av kyrkogårdsmuren och i väster av en gång. Gränsen mellan de båda kvarteren utgörs av en gång. Gravvårdarna är placerade i rader. Majoriteten är vända mot öster men några få är också vända mot väster. I nordvästra hörnet av kvarter C står en stor yvig tuja. Gravvårdstyper Liksom i kvarter A och B finns en stor blandning av olika typer av vårdar i kvarter C och D. Den äldsta vården i kvarter C är från 1876 och i kvarter D från 1886. I kvarter D kan man se att de flesta vårdarna är från 1900-talets andra hälft men hela perioden från 1886 fram till idag finns representerad. I kvarter C är mer än hälften av vårdarna av kalksten och i kvarter D är hälften av granit och hälften av kalksten. Det finns även två vårdar av kalksten och marmor samt en gravkulle med murgröna i kvarter C och en gjutjärnsurna samt ett smideskors i kvarter D. Att ange yrkestitlar är mycket vanligt, särskilt i kvarter C. Hemmansägare är den vanligaste titeln men det finns också flera vårdar med titlarna kyrkvärd, skeppare, lantbrukare, undantagsman, handlanden, sjökapten och stenhuggare. Exempel på ovanliga titlar är översköterska och vägarbetare. På majoriteten av vårdarna anges från vilken gård eller by den döde kommer. Övrigt I kvarteret ligger dansken Peder Nilsen och hans hustru Johanna begravda under två praktfulla kalkstenvårdar. Gravplatsen har enligt äldre fotografier tidigare varit omgärdad av ett smidesstaket mellan stenstolpar. Nilsen anställdes som disponent 1890 vid Stensborgs fabrik som bröt sten. Hustrun Johanna dog redan 1894 och kanske var det Nilsen själv som utformade de vackra gravvårdarna. Han var nämligen utbildad bildhuggare. Nilsen dog 1922 och fick då en likadan vår som hustrun trots att de stora höga vårdarna vid den tiden hade blivit omoderna. Kvarter E-F Allmän karaktär Kvarter E och F är kyrkogårdens minsta kvarter. De ligger runt kyrkans norra sida med kvarter E i öster och F i väster. Mellan de båda kvarteren finns ett stycke gräsmatta. Här kan tidigare ha funnits en gång från kyrkan till stigluckan i norr. Gravvårdarna är placerade i rader men dessa rader är, i synnerhet i kvarter E, inte alltid raka. Samtliga vårdar är vända mot öster. I kvarter E växer en kastanj och i västra delen av kvarter F växte tidigare höga tujor. Dessa har nyligen tagits bort. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården i de båda kvarteren är från 1841 och finns i kvarter E. Detta är även den äldsta daterbara och på ursprunglig plats bevarade gravvården på Persnäs kyrkogård. Vården tillhör prosten Hoflund och är ett ringkors av kalksten. I kvarter F är den äldsta vården från 1920. I båda kvarteren finns en blandning av olika typer av gravvårdar. Mer än hälften av vårdarna i båda kvarteren är av kalksten. Det näst vanligaste materialet är granit. Det finns även en vård av kalksten och marmor i kvarter E. I samma kvarter finns också en gravkulle med murgröna samt kyrkogårdens enda bevarade gravplatsomgärdning i form av en buxbomshäck. I kvarter F finns rester av en buxbomshäck. Denna form av gravplatsutsmyckning var tidigare mycket vanlig på våra kyrkogårdar. Titlar är mycket vanliga särskilt i kvarter E. Den vanligaste titeln är skeppare men det finns också flera vårdar med titlarna lantbrukare, hemmansägare, stenhuggare, prost, byggmästare och handlanden. Exempel på ovanliga titlar är bergsingenjör och arrendator. På majoriteten av vårdarna finns angivet från vilken gård eller by den döde kommer. |
