Stäng fönster Kalmar kn, ARBY KYRKA 1:1 ARBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Arby kyrkogård har en areal av ca 100x100 m och omges av en kallmurad meterhög stenmur av gråsten med enstaka inslag av sandsten. Kyrkan är belägen i den nordöstra delen av kyrkogården. Söder om kyrkan ligger ett litet medeltida stenhus, under sen tid använt som bårhus, samt en klockstapel av trä. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger det Wittbomska gravkoret och i det sydöstra Christinelunds gravkor. Kyrkogården är till största delen utlagd söder och väster om kyrkan och är uppdelad i 6 olika kvarter. Omgärdning kyrkogården omgärdas av en kallmurad meterhög stenmur av gråsten. På insidan är det en gräsklädd jordvall. Ingångar I söder: svartmålade smidesgrindar från 1866, mellan stolpar av granit. På stolparna står det Arby kyrka. I öster: svartmålade smidesgrindar från 1866, mellan stolpar av granit. I norr: två öppningar, i nordöst svartmålad smidesgrind av samma typ som de övriga, gjord 2004. Den andra är en svartmålad järngrind från 1970-talet vilken tidigare hade stolpar av ek. dessa ersattes 2004 av stolpar av granit. I väster: finns en enkel svartmålad grind av smide mellan kyrkogårdsmuren och gaveln på kyrkstallarna. Vegetation Trädkrans: Kyrkogården omges av en alm i öster och lönnar i söder. Övrigt: Vid bårhuset står en kastanj och nära östra ingången en ihålig, åldrig ask Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Från ingången i öster liksom huvudingången i söder och fram till kyrkans ingång på södra sidan finns en grus belagd gång. Från den nyupptagna grinden i norr finns också grusgångar som löper i nord-sydlig riktning och ansluter till gången längs kyrkan södra långvägg. Gravvårdstyper Arby kyrkogård har använts under lång tid det. Det gör att här finns flera olika typer av gravvårdar representerade. Den äldsta vården är från slutet av 1700-talet och är en liggande häll av gjutjärn. Bland de äldsta vårdarna finns flera gjutjärnskors, men framförallt höga stående gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Dessa bär framförallt nyklassicistiska drag som var på modet vid den här tiden. Stenarna är symetriskt uppbyggda med dekorelement som går tillbaka på antikens bildsymbolik t.ex. lagerkransar, brinnande oljelampor och urnor. En del av gravvårdarna från den här tiden bär också nationalromantiska drag i form av osymmetriska krön och oslipade stenytor som ska föra tankarna till runstenar. De klassicistiska dragen förstärks ytterligare hos gravvårdarna från perioden 1920-1950. Dessa har ofta försetts med uthuggna eller inslipade pelare. Gravvårdarnas krön är antingen raka eller formade som en gavelspets. Oljelampan är fortfarande ett vanligt dekorelement liksom palmkvistar och kors. Utformning och dekor är den samma hos såväl gravvårdar på köpta gravplatser som linjegravplatser. De sistnämnda är dock mindre och enklare. Från 1950 och framåt i tiden dominerar de låga rektangulära gravvårdarna med enkel dekor. Vanliga motiv är talldungar, soluppgångar, kors och blommor. Bland gravvårdarna från det senaste årtiondet kan man märka ett visst nytänkande. Formen är inte strikt rektangulär och det finns också exempel på mer personligt utformad dekor. Materialet är främst grå, svart och röd granit. Bland de äldre vårdarna finns flera av gjutjärn eller smide. Andra material som förekommer är marmor, sandsten och kalksten. Det är också relativt i de äldre kvarteren att ange den dödes yrkestitel. På majoriteten av kyrkogårdens gravvårdar anges från vilken by eller gård den döde kommer. Minneslund Arby kyrka planerar att utforma en minneslund under 2006 vid den kulle som finns i kyrkogårdens västra del. Byggnader Klockstapeln stod troligen färdig 1626. Det är en stapel av trä med synliga ståndbalkar samt klockhus med korstak och en mittspira med flöjel. År 1840 företogs en fullständig ombyggnad av takhuven samt en ny beklädnad av ståndbalkarna och fotställningen med ekspån Takhuven ombyggdes i samma storlek som den gamla, men åttkantig d v s med klockformad profil. Den fick också förgylld kula och tupp på mittspiran. En del gammalt virke användes och komplettering skedde med nytt furuvirke. Snickare Olof Jacobsson från Mortorp stod för ombyggnaden. Under 1800-talets senare del och 1900-talet har endast mindre underhållsåtgärder gjorts. Innanför södra ingången ligger till vänster på kyrkogården ligger ett kvadratiskt medeltida stenhus med spåntäckt sadeltak. Byggnadens gavlar vetter mot öster och väster. I öster är en trädörr. I väster finns ett fönster samt en ljusglugg i gavelröstet. Byggnaden tjänstgör sedan 1958 som bårhus. Förslaget till förändring av byggnaden till bårhus upprättades av byggmästare Arvid Peterson i Gräsgärde. Boden kan mycket väl med hänsyn till murtekniken vara lika gammal som kyrkan. Kyrkstallarna nämns första gången i de skrivna källorna 1840, då de reparerades och rödfärgades. År 1864 uppmättes kyrkbacken och förslag upprättades till nya kyrkstallar istället för de gamla. Vid kyrkostämma 1874 beslöts, att de nya stallarna skulle byggas på samma plats som de gamla. Stallarnas antal var ursprungligen tio. Stall 1-2 används nu av kyrkovaktmästaren får kyrkogårdens redskap. De övriga fungerar som magasin för kyrkans kyrkliga inventarier, likvagn med mera. I anslutning till de nya stallarna byggdes 1874 också en materialbod. Till detta ändamål användes virket i det gamla skjulet utanför kyrkogården, det vill säga den byggnad, som syns på Löfgrens teckning sydväst om kyrkogården. Övrigt Tidigare fanns det ett benhus på kyrkogården men den 14 mars 1961 plockades benhuset ned under ledning av den i knuttimring erfarne byggmästaren Arvid Andersson i Skällby och förvaras nu i en av kyrkstallarna. År 1960 påträffades ett solur, av kalksten, 28 X 28,5 cm stort och märkt med år 1705, av kyrkoherde O Svennebring i trädgårdsmarken norr om prästgården. Solvisaren var bortbruten. Soluret skall enligt muntlig uppgift funnits på kyrkogården fram till 1930. Idag finns det i kyrkans arkiv. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter 1 och 2 Allmän karaktär Kvarteren utgörs av den del, väster om kyrkan, som utvidgades i slutet av 1920-talet. Kvarteret rymmer drygt 520 gravplatser. Området omgärdas i söder, väster och norr av kyrkogårdsmuren. Gränsen mot den äldre delen av kyrkogården utgörs av häckar av ölandstok. I kvarteret finns ingen markerad gång utan hela området utgörs av gräsmatta. Gravvårdarna i de södra och norra delarna står placerade i rader mot rygghäckar av liguster. Längs rabatterna, som tidigare följde den gång som är igensådda, är gravvårdarna ryggställda mot rosenbuskar. Längst i norr och söder, samt längs rabatterna med rosor, är till största delen familjegravar medan de i mitten har ett något mindre uttryck. I mitten av kvarter 1 finns rester efter ett linjegravssystem och möjligen i kvarter 2. I området finns ett urngravsområde runt den kulle som iordningställdes som minneslund under 2006. På kullen växer en ek och en lönn. Vårdarna är vända mot norr, söder, öster och väster. Gravvårdstyper I kvarteren finns blandade gravvårdstyper från 1930-tal och framåt. Materialen är främst svart och grå granit, men även röd förekommer. Ett par vårdar är i sandsten, tre i kalksten och en korsformad vård är i marmor. En vård verkar vara gjuten i någon slags betong och är troligen hemmagjord. I urngravsområdet som togs i bruk i början av 1980-talet är alla vårdarna liggande. Många av familjegravvårdarna bär klassicistiska stildrag. I kvarterens inre rader är vårdarna generellt enklare och mindre. Från 1933-61 finns rester efter ett linjegravssystem med några sammanhållande rader i kvarter 1 och mer sporadiskt i kvarter 2. Linjegravarna känns igen på att de är mindre, oftast bara bär inskriptionen över en person samt ligger så att årtalen följer på varandra. Den korsformade marmorvården har återanvänts av familjen och den forna inskriften finns bevarad på nuvarande baksidan av vården. På majoriteten av gravstenarna anges by- eller gårdsnamn. På ett mindre antal vårdar anges den dödes titel. Lantbrukare är det vanligaste. Andra titlar som förekommer är rättaren, fabrikör, mjölnare, kyrkvärd, kronojägare, handlare, fil.doktor, polisman och mor. Kvarter 3 och 4 Allmän karaktär Kvarter 3 och 4 ligger norr och öster om kyrkan och rymmer ungefär 225 gravplatser. I väster är en häck av ölandstok som avgränsar mot den nyare delen av kyrkogården. I norr och öster finns kyrkogårdsmuren och i söder avgränsar kyrkan och en grusad gång kvarteren från de övriga. Mellan de båda kvarteren går en nyupptagen grusad gång. Kvarteret består av rader av gravvårdar placerade i gräsmatta. Övervägande delen av vårdarna står vända mot öster och endast några få mot väster. I områdets nordöstra del finns det Wittbomska gravkoret. Gravvårdstyper I kvarter 3 och 4 finns blandade gravvårdstyper från 1800-talets mitt och framåt. Intrycket domineras av de höga stående vårdarna. Den äldsta vården är en svart liggande granitvård från 1868. Det finns ytterligare fem vårdar vilka är resta under 1800-talet. Annars är det en jämn spridning av 1900-talets årtionden. Flera vårdar är formade som kors och många är mindre pulpetställda vårdar. Det finns ett par vårdar som är mycket breda vilket är tidstypiskt för vårdar från 1930-talet. Några få vårdar har tydliga klassiserande former med pilaster eller fristående kolonner och enstaka nationalromantiska vårdar finns också. Det Wittbomska gravkoret är uppfört och vitputsat med ett tak av garvad plåt. Dörren i söder är också den klädd med svartmålad plåt. Svart och grå granit är de dominerande stenmaterialen, men även enstaka vårdar i röd granit finns. En korsformad vård är av marmor. Övervägande delen vårdar är stående men ett fåtal är liggande. By- eller gårdsnamn förekommer på ungefär hälften av vårdarna i kvarteren. Den dödes yrkestitel anges också på ett relativt stort antal stenar. Här finns titlar så som hemmansägare, lantbrukare, byggare, rättare, mjölnare, toffelmakare, landstingsmannen, kommunalnämndens ordförande, kyrkoherde, kyrkoherde och prost, prostinnan, kassör, kyrkoherde, kantor, läroverksadjunkt, trädgårdsmästare och kyrkoherde, och major vid kungl. Kronobergs regemente. Övrigt I kvarter 3 ligger Per Olof Fäste begravd. Han var med på Nordenskiölds expedition med segelfartyget Vega. Under flera århundraden sedan 1500-talet och framåt hade upptäcktsresanden runt om i Europa & Amerika fascinerats av möjligheten att kunna upptäcka den säkra seglingsrutten utmed Europas och Asiens ishavskust. Adolf Erik Nordenskiöld lyckades med sin expedition med ång- och segelfartyget Vega 1878 - 1879 att slutföra uppgiften. Vega lämnade Karlskrona den 22 juni 1878 och kom tillbaka till Stockholm den 24 april 1880 efter att ha färdats runt Europa och Asien via Nordostpassagen. Efter nästan två år anlöpte man Stockholm och mottogs av Konung Oscar II och tusentals jublande människor. Nordostpassagens upptäckt blev en svensk forskarbragd P O Fäste var båtsman på Vega under expeditionen. Peter Wittbom var bergsfogde, född 1768 och död 1829. Han innehade och bodde på Gräsgärde nr 4, Arby församling. Dessutom hade han del i gårdar i Hagby församling. Detta gårdsinnehav gav honom rätt att göra sin röst hörd på sockenstämmor. En rätt som han brukade i viktiga ärenden. Peter Wittbom var gift med Anna Margareta Lindbäck. Kvarter 5 Allmän karaktär Kvarter 5 breder ut sig söder om kyrkan. I området finns ungefär 400 gravplatser. I norr avgränsas kvarteret av kyrkan och en grusad gång. I väster gränsar ytterligare en gång mot kvarter 6. Mellan kvarteren går en grusgång. Gravvårdar står i gräsmatta ryggställda utan häckar. Vårdarna är vända mot öster. Kvarteret är ett gammalt köpegravsområde och har kvar en ålderdomlig karaktär. I det sydöstra hörnet finns familjen Rappes gravkor och i kvarterets sydvästra hörn står klockstapeln. Gravvårdstyper Eftersom kvarter 5 utgör de äldsta i bruk varande delarna av Arby kyrkogård finns här flera typer av gravvårdar som varit vanliga under 1800- och 1900-talen. Från tiden kring sekelskiftet 1900 finns höga stående gravvårdar som bidrar till områdets ålderdomliga karaktär. Här finns ett fåtal med nationalromantiska stildrag. Ett flertal vårdar från 1930-talet och framåt har klassicistiska drag. Flertalet vårdar är stående men det finns också ett antal liggande. Materialet domineras av svart och grå granit. Det finns fem kors och en häll av gjutjärn, fem vårdar i kalksten och två sandstensvårdar med marmorkors. En monumental gravplats är den över J F Carlsson. Vården är omgärdad och tillverkad i grå granit och har en liten smidesgrind. Den äldsta vården i kvarteret är, den tidigare nämnda gjutjärnshällen, från år 1793. Den är rest över en man vid namn Johan Lindebäck. På vården står det att han ”intog detta vilorum år 1793 sedan han varit nyttig för andra”. 11 vårdar är från 1800-talet, den äldsta av dessa är en kalkstenshäll över prosten Matthias Dahm och hans maka år 1841. I övrigt dominerar vårdar från 1980-talet i kvarteret. På flertalet av vårdarna är den dödes hemort angiven. Titlar förekommer på en mindre del av vårdarna. De titlar som finns är: smedmästaren, jungfrun, missionären, nämndemannen, lantbrukaren, byggmästaren, hemmansägaren, direktören för Applerums lantbruksskola. R W O, fältprosten, lokreparatören, häradsskrifvaren, skräddaremästaren, friherrinnan, landshövdingen, översten och friherren, Agr.doktorn, prosten samt kapten vid kungl. Första Livgrenärregementet och R.S.O. Övrigt John F Carlsson föddes 1864. Han växte upp under fattiga förhållanden med en sträng styvfar. När han blev vuxen for han till Amerika och blev ingenjör och tjänade pengar på fastighetsaffärer. På sin ålders höst återvände han sedan till sin barndoms trakter. Innan han dog, 1938, inrättade han flera fonder för de gamla i kommunen. De boende på ålderdomshemmet fick tårta på hans födelsedag under flera år. Ätten Rappe på Christinelund i Arby blev vid början av 1700-talet bosatt och bofast i socknen. Brukspatronen Johan Wahlbom från Närke köpte och innehade Applerum i början av 1700-talet. Hans son, Johan Gustav Wahlbom, kom senare att köpa Gåra 1 och det intilliggande Gåra 2 samt Byagärde. Han omformade detta till herresätet Christinelund, uppkallat efter hans maka Elisabeth Christina Beronia. Hon var dotter till biskopen och sedermera ärkebiskopen i Kalmar Magnus Beronius. På 1800-talet gifte en ättling Lisette Emilia Augusta, född 1809, med friherre Axel Ludvig Rappe. I mitten av 1900-talet skänkte familjen Rappe många värdefulla gåvor till kyrkan. Kvarter 6 Allmän karaktär Kvarter 6 är beläget söder om kyrkan och omfattas av cirka 200 gravplatser. I väster är en häck av ölandstok, i söder är kyrkogårdens mur och i öster och norr är det grusgångar. Området utgörs av en rektangulär gräsbesådd yta där samtliga vårdar är vända mot öster. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter 6 ger ett mycket lägre och enklare intryck än resten av kyrkogården närmast kyrkan. Kvarteret har troligen blivit omlagt på 1960- och 70-talet då vårdar från den tidsperioden dominerar. Fotografier och några av vårdarna indikerar att det tidigare kan ha använts som linjegravsområde. Spår efter detta kan ses i ett fåtal mindre vårdar från 1920- talet. Närmast kyrkan står ett fåtal höga, stående och blankpolerade vårdar från början av 1900-talet. De flesta vårdar är gjorda i grå eller svart granit men även röd förekommer. Två vårdar är av kalksten. Övervägande delen är stående vårdar men ett fåtal liggande finns också. På ett fåtal vårdar anges den dödes titel. Titlar som förekommer är: häradsdomare, byggmästaren, båtsmannen, kyrkvärden, lantbrukaren, jungfrun och hemmansägaren. På majoriteten av vårdarna har man dock angett den avlidnes hemort. |
