Stäng fönster Kalmar kn, LJUNGBY KYRKA 1:1 LJUNGBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården består av fyra tydligt urskiljbara delar som speglar kyrkogårdens utveckling. Gamla kyrkogården ligger närmast runt kyrkan, kvarter E-H. Första utvidgningen norr om kyrkan gjordes 1904 och kallades under en tid ”mellankyrkogården” numera kvarter C-D. År 1941 invigdes ytterligare en utvidgning åt norr, det som är dagens kvarter A och B. Södra delen, från 1996, omfattar kvarter I-M där kvarter L är ett urngravsområde och kvarter M är minneslunden. Gamla kyrkogården bevarar delar av äldre karaktär, främst i form av vårdar från 1800-talets mitt och slut. På ett par ställen på kyrkogården finns linjegravar. Nya kyrkogården är utformad med mindre kvarter, vårdar längs rygghäckar och rumslighet skapad genom vegetationen. Hela kyrkogården är insådd med gräs. Omgärdning I öster, norr och väster finns en kallmurad mur av huggen gråsten. I gränsen mellan den nya (1996) och den gamla delen är en mur av kallmurad natursten. På insidan av hela muren är det en gräsklädd jordvall. Hela muren, förutom den mellan gamla och nyaste delen, lades om i samband med 1941 års utvidgning. Den nya kyrkogården kringgärdas av naturmark, förutom i väster där den angränsar till prästgårdsparken. Ingångar En ingång är placerad precis öster om kyrkan vilken består av två grindstolpar i granit. Några grindar fanns inte vid inventeringstillfället. Det är sannolikt de grindar, från 1859, som står uppställda vid förråden väster om den nya delen. Längre norr ut i östra muren finns ytterligare en öppning, här med en modern svartmålad dubbelgrind av järn samt ett vändkors för att kunna ta in cyklar och vagnar på kyrkogården. I norr finns endast en ingång. Mellan stolpar av granit är en svartmålad dubbel järngrind. I väster finns samma typ av grindar och vändkors som i öster. Mittför kyrkans vapenhus finns ytterligare en ingång. Mellan två grindstolpar av granit skall de ursprungliga grindarna från 1859 hänga. En ny öppning i södra muren har gjorts i höjd med kyrkans torn för att få en passage mellan den gamla och den nya delen. I muren lite längre åt öster finns en öppning med en trappa av kalksten. I rak linje söder ut från muren i höjd med trappan finns ytterligare en grind och ett vändkors som entré till den utvidgade kyrkogården. Vegetation Trädkrans: trädkrans av alm finns runt de äldre delarna men inte runt den Nya kyrkogården. Övrigt: allén längs den före detta landsvägen söder om kyrkan kantas av almar. I kvarteren finns det häckar av tuja, häckoxel, idegran, ölandstok och på den nya delen måbär. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem På den gamla kyrkogården är det ett rätvinkligt system med gångar i öst-västlig och nordsydlig riktning. Gången i öst-västlig riktning mellan grindarna, strax norr om kyrkan, följer samma sträckning som den gamla landsvägen mellan Ljungbyholm och Trekanten. Gångarna på den nya delen är mjukare men går huvudsakligen i öst-västlig och nord-sydlig riktning. Alla gångar är belagda med asfalt. Gravvårdstyper På Ljungby kyrkogård finns flera olika typer av gravvårdar från slutet av 1700-talet fram till idag. Störst är variationen på den äldsta delen av kyrkogården. Mest utmärkande här är de hög stående gravvårdarna av vilka flera har en påkostad och ibland också ovanlig utformning. Inspirationen till de här vårdarnas utformning är hämtad från flera olika stilar. Det nationalromantiska inflytande märks hos vårdar med råa oslipade ytor och asymmetriska krön. Det ska föra tankarna till runstenar och andra fornnordiska lämningar. I motsats till denna typ av vårdar finns höga strama vårdar med polerade ytor. Dessa vårar av influerade av antikens klassicistiska stildrag. Från denna stil hämtades också dekorelement som lövkransar, blomsterslingor, draperingar urnor m.m. När det gäller dekoren var också den kristna symboliken med kors, duvor m.m. en viktig inspirationskälla. I motsats till de höga stående gravvårdarna finns låga gravvårdar som man kan hitta på kyrkogårdarnas linjegravsområden. Denna typ av gravvårdar tar upp samma former och motiv som de mera påkostade gravvårdarna. På Ljungby kyrkogård finns idag sporadiska spår av linjegravsområden. Under 1930-och 40-talet förändrades gravvårdarna. De höga vårdarna ersattes av låg, breda, ibland mycket breda, vårdar. Flera kyrkogårdar införde bestämmelse som avgjorde hur höga gravvårdarna fick vara. De gravvårdar som blir vanliga vid den här tiden är tydligt inspirerade av de klassicistiska idealen. De är symmetriskt uppbyggde med parställda pelare eller kolonner och raka eller trekantiga krön. I mitten av 1900-talet går gravvårdarnas utformning mot en allt större enhetlighet och enkelhet. De förblir låga och med tiden allt mera rektangulära till formen. Dekoren förenklas och vanliga motiv är kors, duvor och blommor. På 1970-talet blir talldungar och soluppgångar vanliga. Under 1990-talet har utvecklingen gått mot en större frihet i utformning. Den strikta rektangulära formen har mjukats upp och dekoren har blivit mer personlig. Under hela perioden från mitten av 1900-talet fram till idag har granit i olika färger varit det material som majoriteten av gravvårdarna tillverkats av. En gravplats är omgärdad, på den äldsta delen av kyrkogården med grusad gravplan. Fram till mitten av 1900-talet var det relativt vanligt att man på gravvården angav den dödes yrkestitel. Efter att ha varit omodernt i flera årtionden är denna tradition på väg tillbaka men nu i form av bilder som beskriver den dödes yrke eller intressen. Att Ljungby samhälle haft stor betydelse märks på att ovanligt många av gravvårdarna är mer påkostade och har en större variation än vad som är vanligt på en landsortskyrkogård. Titlarna visar också på en mängd yrken som kanske inte är så vanliga i så stor omfattning. På Ljungby kyrkogård är det vanligt att man angett varifrån den döde kommer. Minneslund Minneslunden tillkom i och med utvidgningen av kyrkogården på 1990-talet. Den ligger i den östra delen av området och avgränsas i söder och sydost av Ljungbyån. Mot prästgården i nordost finns en låg vallmur och mot väster en plantering. Intill ån breder hagmark med hasselbuskar och om våren vitsippor ut sig. I den västra delen finns en springbrunn med en stor sten Vatttnet rinner vidare i en bäck, som flyter ut i Ljungbyån. Längs bäcken går en gång av gatsten. Över den lilla bäcken finns en bro av trä. Intill springbrunnen och längs bäcken sätter kyrkogårdsbesökarna sina vaser med blommor. Minneslunden är ritad av Gunnar Klasson från Mönsterås och tanken var att den skulle ”utformas som en glänta i naturmarken”. Precis i ingången till minneslunden står det en återanvänd granitvård med bibelcitatet Herren är min herde mig skall intet fattas… Byggnader I det sydvästra hörnet av den gamla delen av kyrkogården ligger bårhuset. Byggnaden var från början en vedbod från mitten av 1800-talet. På 1940-talet byggdes den om till bårhus. Det är byggt av sten och har en vitputsad fasad med en dörr av trä. Taket är täckt av träspån. Bårhuset är fortfarande i bruk och det finns en kylanläggning. Söder om bårhuset ligger förråd, garage och personalutrymmen i byggnader av trä med plåttak. När byggnaderna uppfördes är inte känt men de tillbyggdes på 1990-talet. Övrigt Ett fåtal vårdar tagna ur bruk ligger i vallmuren intill öppningen mellan nya och gamla delen. I övrigt kasseras vårdar som tagits ur bruk. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A och B Allmän karaktär Kvarter A och B ligger norr om kyrkan, på den del som utvidgades på 1940- talet. Kvarteren omgärdas av kyrkogårdsmuren i öst, väst och norr. I söder avgränsar häckar av buxbom mot de övriga kvarteren. Kvarteren är indelade i ”rum” med hjälp av häckar av tuja eller häckoxel. I den nordöstra delen finns även ett vattenarrangemang och buskar av ölandstok. Området delas av en asfalterad gång i nord – sydlig riktning. Vårdarna är vända åt norr, söder, öster eller väster. I kvarter B finns det rester efter ett linjegravsområde från 1950-1960- tal. Området har inte använts fullt ut. Gravvårdstyper De vanligaste vårdarna i kvarteren är låga rektangulära stenar. De fåtal vårdar som finns kvar i linjegravsområdet, från 1950-talet, är mindre, enkla svarta granitvårdar. Linjevårdarna från 1960-talet är lite större och oftare i grå granit. Grå granit men även röd är det dominerande materialet. I urngravskvarteren, kvarter A, är alla utom en sten liggande. I kvarter B finns en, av de två platser, som fortfarande har grusad gravplan på kyrkogården. I övrigt är hela området besått med gräs men vissa vårdar står i öppen rabatt. På övervägande delen av vårdar anges vilken by eller gård som varit den dödes hem. Titlar förekommer på en mindre andel av vårdarna, men inte på någon i den del som är urngravsområde. Titlar som finns är: hemmansägaren, lantbrukare, möbelsnickaren, sjöman, folkskolläraren, fabrikör, länsskogvaktare, småskollärare, kyrkvärd, agronom, rektorn o kantorn, lärarinnan, kommunalråd, linjemästaren, båtsmannen, järnvägsmannen, trädgårdsmästaren och rörentreprenören. Övrigt Vattenarrangemang samt nytillkomna delar med häckar av ölandstok Kvarter C och D Allmän karaktär Kvarter C och D ligger också norr om kyrkan och tillkom i samband med utvidgningen 1904. Kvarteren avgränsas i öster och väster av kyrkogårdsmuren och i söder av en asfalterad gång. I norr utgör häckar av tuja gräns mot kvarter A och B. Mellan kvarter C och D går en asfalterad gång. Hela kvarteret är insått med gräs och vårdarna står antingen i gräs eller i öppna rabatter. Kvarteret användes från början till linjegravar och spår kan ännu ses efter ett linjegravsområde i kvarter D. Vårdarna är vända mot öster, väster eller söder. Gravvårdstyper Intrycket av kvarteren domineras av låga rektangulära vårdar. Kvarteret användes till en början som linjegravsområden men har lagts om under ett par omgångar. Den äldsta vården i området är från 1911 och den yngsta från 2006. Vårdar från 1970-90-talen dominerar. Sporadiskt kan man följa de små enkla svarta granitvårdarna vilka är så typiska för linjegravsvårdarna, en äldsta är från 1928 och den yngsta 1945. Längs gången mellan de båda kvarteren är en del större familjegravvårdar placerade. Majoriteten av vårdarna är stående men det finns enstaka liggande. Ett fåtal har nationalromantiska drag och en del vårdar har klassicistiska drag med pelare och kolonner. Det dominerande materialet är grå, röd och svart granit. En vård är en korsformad trävård från 1960-talet. En annan är av koppar också den korsformad. Fyra små liggande vårdar är av kalksten. En svart granitvård är krönt av en urna. Flera av gravplatserna kantas av små buskar i form av tuja eller buxbom. På endast ett fåtal av vårdarna nämns den dödes titel. Flera trädgårdsmästare är begravda i kvarteren. Övriga titlar som förekommer är: inspektören, lantbrukare, mjölkbedömaren, hemmansägare, kusken, lägenhetsägaren, handlanden, målaren, byggmästare, förste kontoristen vid Ljungbyholm station, smedmästare, målarmästare, fabrikör, byggnadsarbetare, och källarmästaren. By- eller gårdsnamn förekommer på majoriteten av vårdarna. Kvarter E - H Allmän karaktär Kvarteren ligger runt om kyrkan i alla väderstreck. De består tillsammans av nästan 1000 gravplatser. I väster och öster samt söder avgränsas kvarteren av kyrkogårdsmuren. I norr utgörs gränsen numera av en asfalterad gång som har samma sträckning som den tidigare landsvägen förbi kyrkan. Vid utvidgningen på tidigt 1900-tal införlivades den som en del av kyrkogården och vägen kom att flyttas. Kvarteren runt kyrkan utgjordes tidigare av grusgravområden med omgärdningar men idag är hela området är insått med gräs och vårdarna står i gräs eller i öppna rabatter. De är vända företrädelsevis mot öster eller väster men några enstaka är vända mot söder. Gravvårdstyper På kyrkogårdens äldsta del finns flera gravvårdar som är typiska både till utformning och dekor för olika perioder från 1800-talets början fram till idag. Kyrkogården bör ha tagits i bruk redan när den första kyrkan anlades på platsen men den äldsta bevarade gravvården är från 1796. Det är en granitvård med bred sockel och kronliknande krön. På vården står det ”Här vilar Sven Botin”. Både födelsedata och dödsdata är angivna med romerska siffror. Tidigare har det varit fäst något, troligen av koppar, på kröndelens framsida, dessa ornament är numera försvunna. Flera av gravvårdarna i området är påkostade och har utmärkande detaljer när det gäller material, dekor eller inskription. Majoriteten av vårdarna är av svart eller grå granit men även röd förekommer. Det är också vanligt med vårdar av kalksten. Utöver dessa material finns tre vårdar av sandsten och marmor, fyra av marmor, varav en är en avbruten pelare, fem gjutjärns vårdar, en modern vård av smide, samt en granitvård med textplatta av marmor. Flera av vårdarna är stora och korsformade. Det finns också vårdar med nationalromantiska influenser liksom en del med klassicistiska stildrag. Troligen har samtliga äldre familjegravplatser tidigare varit omgärdade och belagda med grus. Idag finns endast en av dessa kvar. Det är en gravplats omgärdad av ett smidesstaket runt om den liggande granitvården rest över, Oskar Trädgårdh och hans familj, år 1914. I hörnen på den liggande vården är det runda kopparhandtag. Kvarterens äldsta vård är den redan tidigare nämnda vården över tullförvaltaren från 1700-talet. I övrigt finns det 34 gravårdar som dateras till 1800-talet. Den äldsta av dem är en kalkstensvård rest 1843 i kvarter E. Gravvårdar från 1930-40 samt 1980-talet dominerar för övrigt i området. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt framförallt på de lite äldre vårdarna. Titlarna visar på högre tjänstemannatitlar som till exempel; häradshövdingen, konsulent, kronofogden, tullförvaltaren, kapten vid kungliga Jönköpings regemente, biskop, rådmannen, kyrkoherden, kontraktsprosten samt borgmästaren och översten. Den vanligaste titeln är dock lantbrukaren. Övriga titlar som visar på näringar och yrken i trakten är: majoren, handlaren, lärarinnan, mejeristen, assessorn, gjutaren, sjökaptenen, nattvakten, rättaren, snickaren, handelsresanden, hemmansägaren, godsägaren, smedmästaren, agronomen, maskinisten, krigsrådet, fabrikören, taktäckaren, virkeshandlanden, åldermannen, kyrkvärden, hembygsvårdaren och läraren, trädgårdsmästaren, murarmästaren, disponenten, överstelöjtnanten, förlagsdirektören, sjuksystern, stationsföreståndaren, folkskolläraren, kantorn, kyrkvaktaren, slöjdaren, lokföraren, rektorn, skeppsredaren, läroverksadjunkten, trotjänarinnan, stationsinspektören, mästerlotsen, kvarnägaren, civilingenjören, provinsialläkaren och coopverdie captenen (gammalt namn för sjökaptenen). Övrigt Några vackra järnkors är tillverkade vid Fredriksströms järnbruk. De finns fortfarande kvar i kvarter E. Flera av de spetsbågigt avslutade stenarna, i området närmast kyrkan, är ritade av Sven Gustaf Lindbom, en mångkunnig musikfanjunkare och målare i Kalmar som försett många kyrkor och kyrkogårdar i det gamla Kalmarstiftet med såväl altartavlor och porträtt som gravvårdar. Några av hans vårdar är de resta över krigsrådet Forssman, död 1835, assessorn Johan Palme, död 1845, och hans maka samt kofferdikaptenen M Svensson, död 1863, och hans hustru. Sjökaptenen Olin är begraven med sin kinesiska hustru Nin i kvarter E. Olin sägs ha varit med i boxarupproret i Kina år 1900. Boxarupproret var en folklig nationalistisk revolt mot européernas exploatering av Kina. Ett antal biskopar är begravda på kyrkogården norr om kyrkan; Anders Carlsson af Kullberg, död 1851, samt Paul Genberg, död 1871, och hans hustru, på södra sidan vilar Pehr Sjöbring, död 1900, och hans hustru. Ljungby var under cirka 100 år prebende åt Kalmarstiftets biskopar. Två av kalkstensvårdarna i kv H fick göras nya då grenar från ett av träden i trädkransen ramlat ner och skadat dem. Sandstensvårdarna med marmorkorsen samt en del av kalkstensvårdarna är i behov av översyn och konservering. Kvarter I och K, Nya delen Allmän karaktär Den nya delen anlades och togs i bruk i slutet av 1990-talet. Området är belägen omedelbart söder om den äldsta delen av kyrkogården. I söder och sydost begränsas området av Ljungbyån och i öster ligger prästgården. Mot söder vidtar en blandad lövskogsvegetation av bland annat ek, bok och ask. Tre av kvarteren används för kistbegravningar och kvarter L är ett urngravskvarter. Här finns också en minneslund, kvarter M, i öster. Hela området är besått med gräs. Måbärsbuskar har använts för att skapa de olika rummen i området. Nya delen har bara delvis tagits i bruk. Gravvårdstyper Kvarteren karaktäriseras av medelstora stenar av mestadels röd och grå granit. En vård, i form av ett kors, är av trä med en liten textplatta av metall. Ett fåtal vårdar är liggande, i övrigt stående. Många av vårdarna har en oregelbunden form och ofta naturinspirerade motiv, eller ett enkelt kors. På ett fåtal av vårdarna finns den dödes yrkestitel nämnd, fabrikör, källarmästare, kantorn och köpman. På minoriteten av vårdarna anges varifrån den döde kommer. |
