
			Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Lund kn, KLOSTERKYRKAN 5 KLOSTERKYRKAN

Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
För medeltida kyrkor i städer är det idag högst ovanligt att kyrkogården bevarats, än mindre att den alltjämt används. I Lund är Klosterkyrkans kyrkogård den äldsta begravningsplatsen som ännu brukas i anslutning till den gamla kyrkan. De arkeologiska utgrävningar som utfördes i början av 1920-talet tyder på att gravplatserna under medeltiden varit placerade inne i kyrkan eller i dess absoluta närhet, i det så kallade ”heliga takdroppet”. En kyrkogård i egentlig mening tycks inte ha etablerats förrän vid tiden kring reformationen, och lokaliserades då söder om kyrkan. En karta från 1667 visar att kyrkogården då sträckte sig nästan lika långt söderut som idag och även till mitten av koret i öster, där ingången till kyrkogården var belägen. I väster låg gränsen i liv med kyrkans gavel. Kring sekelskiftet 1800 började kyrkogårdar av sanitetsskäl anläggas utanför städerna. I Lund valdes ett område norr om staden, i anslutning till en gammal lertäkt, för den 1816 invigda Norra kyrkogården. Samtidigt drogs Klosterkyrkans församling, vars medlemmar utgjordes av landsortsbefolkningen strax väster om staden, med dålig ekonomi. Välbärgade stadsbor som inte önskade få sin sista vila på en ”leråker” och även andra utsocknes gavs därför möjlighet att köpa gravrätter på Klosterkyrkans kyrkogård, vilket snart ledde till ett behov av utvidgning. Området direkt norr om kyrkan, den gamla klostergården som numera fungerade som beteshage för klockaregården, ansågs lämpligast för ändamålet och 1836 invigdes den nya delen av kyrkogården. Iordningställandet medförde att de spår av klosteranläggningen som fanns bevarade under jord permanent avlägsnades. Redan 1880 genomfördes nya expansioner, med ytterligare ett kvarter i norr samt ett långsträckt kvarter i väster vars utbredning motsvarar den gamla stadsvallen. Två år senare omlades den södra delen, där den mest påtagliga innovationen var en ny entré i axel med kyrkans vapenhus och där emellan en bred mittgång flankerad av två rader med lindar. Även i början av 1900-talet fanns diskussioner om utvidgningar, men eftersom lämplig mark i anslutning till kyrkogården saknades beslutades istället att upphöra med indelningen efter gårdstillhörighet för att stävja platsbristen. Under 1900-talet har vid ett flertal tillfällen, framförallt på 20-, 40- och 60-talen, renoverings- och omformningsarbeten genomförts på kyrkogården. Arbetena har främst rört markbeläggning, de omgivande murarna samt entréernas utformning. 1933 tillkom brunnen vid kyrkans västgavel. Gällande vegetationen skedde en av de mest iögonfallande förändringarna på 1920-talet då de tidigare ligusterhäckarna ersattes av tuja och buxbom och lindallén beskars till arkadform. Dagens kyrkogård inramas av murar och häckar. Sett från sydost ligger kyrkogården och kyrkan på en höjd, och murarna tar upp den nivåskillnad som i väster och norr succesivt avtar. Murarna är till största del uppförda i rött tegel avtäckt med skiffer, medan delar av östra och norra sidan är kallmurade med gråsten. Innanför murarna står häckar av buxbom, bok, hagtorn och spirea. Entréer med grindar finns i söder, väster och öster. I norr finns en ingång utan grind av mer informell karaktär. Den södra delen av kyrkogården domineras av mittaxeln mellan kyrkogårdens och kyrkans huvudentréer och dess lindarkad. De räta gångarna är belagda med olika typer av marksten samt singel och de djupa gravplatserna i dubbla rader är i största utsträckning täckta med grått grus eller singel. Gravvårdarna i granit följer en relativt enhetlig och reserverad skala. Kyrkogårdens västra kvarter påminner om södra delen, med strukturerade rätvinkliga och djupa gravplatser. Norr om kyrkan präglas istället kyrkogården av en större variationsrikedom. Gravmonumenten uppvisar en stor divergens gällande material, utformning och storlek, och gravplatserna, som delvis nås via påtagligt smala gångar, har oregelbunden storlek och utbredning. Genomgående för hela kyrkogården är de lågt klippta buxbomshäckar, troligen av samma sort, som ramar in gravplatserna. Utöver det har många gravplatser någon typ av städsegrön växtlighet i form av klippta eller friväxande buskar. Flera yngre gravplatser med aktiva gravrätter har dessutom rabattplanteringar med stenram, buskar och perenner. På den södra delen kompletteras lindarkaden av ett fåtal solitära lövträd som magnolia, prydnadsapel och ytterligare ett par lindar. I norr dominerar istället barrträd som idegran, tuja och ädelcypress, vilka kompletteras av ett mindre antal lövträd som hängbjörk och järnek samt av dvärgträd som sälg och eukalyptusvide. På kyrkogården är en rad personer med betydelse för Lunds historia begravna, såsom framstående kyrkoherdar, forskare, vetenskaps- och industrimän. Mest omtalad är kanske ändå cirkusdirektören John Madigans grav. Madigan, som var styvfar till den än mer beryktade lindansösen Elvira Madigan, är gravvården till trots inte gravsatt i Lund, utan i Gävle där han 1897 omkom i sviterna efter en eldsvåda. Byggnader på kyrkogården På kyrkogården finns inga byggnader utöver kyrkan. En redskapsbod med lockpanel och papptak direkt norr om kyrkogården uppfördes 1983 och ersatte då en äldre bod. Se även beskrivning av Klosterkyrkans kyrkomiljö under Miljöer Källor och litteratur Underhållsplan för Klosterkyrkan, Lunds kyrkliga samfällighet (2010-05-31), NIRAS Sweden AB, Malmö. Sankt Peters klosters kyrkogård i Lund – Vård- och underhållsplan 2014, Arbetskopia, Regionmuseet Kristianstad. Engström, Bengt. De arkeologiska undersökningarna vid Sankt Peters kloster i Lund åren 1925-1926. Fornvännen. Lund 1927. Svenska kyrkan, Sankt Peters klosters församling, Klosterkyrkans historia: https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656989, hämtad 2015-10-12. Svenska kyrkan, Sankt Peters klosters församling, Klosterkyrkans kyrkogård: https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656989, hämtad 2015-10-12. Lunds kommun, Lunds bevaringsprogram: http://bevaringsprogram.lund.se/wiki/bevaringsprogram/index.php/Huvudsida, hämtad 2015-10-03. Riksantikvarieämbetet, Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2015-10-19.

Beskrivning

För medeltida kyrkor i städer är det idag högst ovanligt att kyrkogården bevarats, än mindre att den alltjämt används. I Lund är Klosterkyrkans kyrkogård den äldsta begravningsplatsen som ännu brukas i anslutning till den gamla kyrkan.

De arkeologiska utgrävningar som utfördes i början av 1920-talet tyder på att gravplatserna under medeltiden varit placerade inne i kyrkan eller i dess absoluta närhet, i det så kallade ”heliga takdroppet”. En kyrkogård i egentlig mening tycks inte ha etablerats förrän vid tiden kring reformationen, och lokaliserades då söder om kyrkan. En karta från 1667 visar att kyrkogården då sträckte sig nästan lika långt söderut som idag och även till mitten av koret i öster, där ingången till kyrkogården var belägen. I väster låg gränsen i liv med kyrkans gavel.

Kring sekelskiftet 1800 började kyrkogårdar av sanitetsskäl anläggas utanför städerna. I Lund valdes ett område norr om staden, i anslutning till en gammal lertäkt, för den 1816 invigda Norra kyrkogården. Samtidigt drogs Klosterkyrkans församling, vars medlemmar utgjordes av landsortsbefolkningen strax väster om staden, med dålig ekonomi. Välbärgade stadsbor som inte önskade få sin sista vila på en ”leråker” och även andra utsocknes gavs därför möjlighet att köpa gravrätter på Klosterkyrkans kyrkogård, vilket snart ledde till ett behov av utvidgning. Området direkt norr om kyrkan, den gamla klostergården som numera fungerade som beteshage för klockaregården, ansågs lämpligast för ändamålet och 1836 invigdes den nya delen av kyrkogården. Iordningställandet medförde att de spår av klosteranläggningen som fanns bevarade under jord permanent avlägsnades.

Redan 1880 genomfördes nya expansioner, med ytterligare ett kvarter i norr samt ett långsträckt kvarter i väster vars utbredning motsvarar den gamla stadsvallen. Två år senare omlades den södra delen, där den mest påtagliga innovationen var en ny entré i axel med kyrkans vapenhus och där emellan en bred mittgång flankerad av två rader med lindar. Även i början av 1900-talet fanns diskussioner om utvidgningar, men eftersom lämplig mark i anslutning till kyrkogården saknades beslutades istället att upphöra med indelningen efter gårdstillhörighet för att stävja platsbristen.

Under 1900-talet har vid ett flertal tillfällen, framförallt på 20-, 40- och 60-talen, renoverings- och omformningsarbeten genomförts på kyrkogården. Arbetena har främst rört markbeläggning, de omgivande murarna samt entréernas utformning. 1933 tillkom brunnen vid kyrkans västgavel. Gällande vegetationen skedde en av de mest iögonfallande förändringarna på 1920-talet då de tidigare ligusterhäckarna ersattes av tuja och buxbom och lindallén beskars till arkadform.

Dagens kyrkogård inramas av murar och häckar. Sett från sydost ligger kyrkogården och kyrkan på en höjd, och murarna tar upp den nivåskillnad som i väster och norr succesivt avtar. Murarna är till största del uppförda i rött tegel avtäckt med skiffer, medan delar av östra och norra sidan är kallmurade med gråsten. Innanför murarna står häckar av buxbom, bok, hagtorn och spirea. Entréer med grindar finns i söder, väster och öster. I norr finns en ingång utan grind av mer informell karaktär.

Den södra delen av kyrkogården domineras av mittaxeln mellan kyrkogårdens och kyrkans huvudentréer och dess lindarkad. De räta gångarna är belagda med olika typer av marksten samt singel och de djupa gravplatserna i dubbla rader är i största utsträckning täckta med grått grus eller singel. Gravvårdarna i granit följer en relativt enhetlig och reserverad skala.

Kyrkogårdens västra kvarter påminner om södra delen, med strukturerade rätvinkliga och djupa gravplatser. Norr om kyrkan präglas istället kyrkogården av en större variationsrikedom. Gravmonumenten uppvisar en stor divergens gällande material, utformning och storlek, och gravplatserna, som delvis nås via påtagligt smala gångar, har oregelbunden storlek och utbredning.

Genomgående för hela kyrkogården är de lågt klippta buxbomshäckar, troligen av samma sort, som ramar in gravplatserna. Utöver det har många gravplatser någon typ av städsegrön växtlighet i form av klippta eller friväxande buskar. Flera yngre gravplatser med aktiva gravrätter har dessutom rabattplanteringar med stenram, buskar och perenner. På den södra delen kompletteras lindarkaden av ett fåtal solitära lövträd som magnolia, prydnadsapel och ytterligare ett par lindar. I norr dominerar istället barrträd som idegran, tuja och ädelcypress, vilka kompletteras av ett mindre antal lövträd som hängbjörk och järnek samt av dvärgträd som sälg och eukalyptusvide.

På kyrkogården är en rad personer med betydelse för Lunds historia begravna, såsom framstående kyrkoherdar, forskare, vetenskaps- och industrimän. Mest omtalad är kanske ändå cirkusdirektören John Madigans grav. Madigan, som var styvfar till den än mer beryktade lindansösen Elvira Madigan, är gravvården till trots inte gravsatt i Lund, utan i Gävle där han 1897 omkom i sviterna efter en eldsvåda.

Byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns inga byggnader utöver kyrkan. En redskapsbod med lockpanel och papptak direkt norr om kyrkogården uppfördes 1983 och ersatte då en äldre bod.

Se även beskrivning av Klosterkyrkans kyrkomiljö under Miljöer

Källor och litteratur
Underhållsplan för Klosterkyrkan, Lunds kyrkliga samfällighet (2010-05-31), NIRAS Sweden AB, Malmö.
Sankt Peters klosters kyrkogård i Lund – Vård- och underhållsplan 2014, Arbetskopia, Regionmuseet Kristianstad.
Engström, Bengt. De arkeologiska undersökningarna vid Sankt Peters kloster i Lund åren 1925-1926. Fornvännen. Lund 1927.
Svenska kyrkan, Sankt Peters klosters församling, Klosterkyrkans historia: https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656989, hämtad 2015-10-12.
Svenska kyrkan, Sankt Peters klosters församling, Klosterkyrkans kyrkogård: https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656989, hämtad 2015-10-12.
Lunds kommun, Lunds bevaringsprogram:
http://bevaringsprogram.lund.se/wiki/bevaringsprogram/index.php/Huvudsida, hämtad 2015-10-03.
Riksantikvarieämbetet, Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2015-10-19.

Allt textmaterial i BeBR är licensierat enligt Creative Commons Zero om inget annat anges. | Tillgänglighetsredogörelse
Postadress: Riksantikvarieämbetet, Informationsavdelningen, Bebyggelseregistret, Box 1114, 621 22 Visby.
Kundservice: bebyggelseregistret@raa.se webbplats: www.raa.se

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Lund kn, KLOSTERKYRKAN 5 KLOSTERKYRKAN