Stäng fönster Eksjö kn, INGATORP 5:1 INGATORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Ingatorps kyrkogård har medeltida kontinuitet. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1914 efter att den äldre kyrkan brunnit och lämnat efter sig ett skal av murar att bygga vidare på. Kyrkogården har utvidgats vid ett flertal tillfällen och sträcker sig huvudsakligen norr och söder om kyrkan. I nordväst finns ett välbevarat kvarter med linjegravar från 1955-85. Bland gravvårdarna märks även ett mindre område iordningställt med gjutjärnskors som minner om närheten till bruksorten Bruzaholm, i anslutning till det finns det även en timrad likbod från 1660-talet och en hitflyttad loftbod. Andra synliga tecken från äldre perioder i kyrkogårdens historia är trädraden mellan kvarteren G och D samt grusgravarna på rad längs kyrkogårdmuren närmast kyrkan och vid den nysss nämnda trädraden. I övrigt präglas kyrkogården av gräsklädda kvarter med gravvårdar från 1900-talets andra hälft utmed rygghäckar. De senaste kvarteren ligger i södra delen, utanför den gamla muren där man också har anlagt en minneslund. Kyrkogården omgärdas huvudsakligen av en kallmurad stenmur, utom i söder där häckar har planterats. Det finns tre huvudentréer, två i öster och en i norr. Allmän karaktär Ingatorps kyrkogård har utvidgats två gånger under 1900-talet; 1941 mot norr och 1981 mot söder. Såväl den ursprungliga delen liksom de båda utbyggnadsetapperna är idag väl synliga som separata delar. Den ursprungliga delen närmast kyrkan präglas av en symmetrisk kvartersindelning med mittgång i väster fram till kyrkans huvudentré. I norr präglas kyrkogården dels av ett homogent kvarter med allmännalinjen-gravar samt kvarter med rygghäcksgravar. I söder är kvartesindelningen friare och alla ytor har ännu inte tagits i anspråk. Här finns även en minneslund. Kyrkogårdens äldsta gravar är samlade i den mellersta delen närmast kyrkan och främst belägna utmed gångsystemet samt söder och öster om kyrkan. Omgärdning Kyrkogården är huvudsakligen omgärdad av en kallmurad stenmur med kluvna stenblock, till stora delar täckt med sedummattor på krönet. Den norra muren är uppförd 1941 då kyrkogården utvidgades mot norr och består av kluvna stenblock som togs från den förutvarande norra muren. Årtalet 1941 och signaturen ”DS” (David Stein, stenläggaren från Kråkshult som satte muren) finns inhugget i ett av blocken mot insidan. I söder behölls dock den gamla muren vid utvidgningen och utgör idag alltså en del av gränsen mellan den äldre kyrkogården och den södra utvidgningen. Den södra delen omgärdas istället av en häck av häggmispel mot söder, en nylagd stenmur mot väster, och mot öster en häck av måbär. Ingångar Ingångar finns i norr och i öster. I norra muren finns ett indraget, putsat murparti med grind i trä och låga kvadratiska grindstolpar på plåtkrön. I öster finns två grindar till den gamla kyrkogården och en till den nya, södra utvidgningen. De två äldre grindarna är gjorda i smide med jugendslingrande mönster med årtalet 1915. Grindstolparna är kvadratiska med spritad kalkputs och koppartäckning. Den södra ingången i östra muren är en enklare variant av de äldre grindarna från 1915, utan grindstolpar. Vegetation Kyrkogården har flera äldre träd. Speciellt märks träden från den ursprungliga kyrkogården innan utvidgningarna 1941 och 1981 gjordes. Väster om kyrkan leder en allé av äldre och höga lindar till huvudentrén. Söder om kyrkan står ett antal almar som tidigare varit hamlade, troligen planterade vid kyrkans återuppbyggnad på 1910-talet. Trädkransen kring den äldre kyrkogården består huvudsakligen av lönn, förutom en jämnstor lind i norra delen. Vid norra muren som anlades 1941 växer en trädkrans av lönn som är jämnårig med muren. Den södra delen är mer uppblandad men präglas främst av björk och lönn. Flera av kvarteren har rygghäckar, både av liguster och måbär. Samtliga kvarter är gräsbesådda. Gångsystem Gångsystemet utgår från den äldre kyrkogården närmast kyrkan. Det är symmetrisk upplagd med en mittgång som leder fram till västra entrén. Från norra entrén går en gång rakt ned mot kyrkan, förutom detta mellan kvarteren samt utmed kyrkogårdsmuren. Samtliga gångar är gruslagda, de i södra utvidgningen med stenkross. Gravvårdstyper Gravvårdarna spänner över ett brett register, men mest dominerar de låga och breda stenvårdarna från 1900-talets andra hälft. I nordvästra hörnet samt i ett kvarter på gamla kyrkogården finns välbevarade kvarter med allmännalinjen-gravar som sammanlagt omfattar tiden 1932-1985. Äldre gravar finns kvar i viss utsträckning i kvarteren närmast kyrkan, de flesta av dessa har idag förlorat sina omgärdningar och markytan framför har såtts igen med gräs. I norr och söder dominerar annars de sentida gravvårdarna från efterkrigstid respektive efter 1980-talet. Dessa präglas av låga och breda gravvårdar av sten. I södra delen finns en minneslund. Minneslund Minneslund finns anlagd kyrkogårdens sydvästra del. Platsen är omgiven av en måbärshäck, planterad med olika träd, blomsterplanteringar, gräsmatta runt om och en öppen grusplan framför en sten med två duvor. Från platsen har man en vacker utsikt över Ingatorpssjön. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A och B Allmän karaktär Området omfattar två kvarter, direkt söder och öster om kyrkan, samt gravrader utmed muren vid respektive kvarter. Båda kvarteren innehåller äldre gravar som står på öppen gräsmatta. Häckar saknas förutom tre rader med rygghäckar i västra delen av det södra kvarteret. Kvarteren har tidigare främst präglats av grusgravar med häckomgärdningar och haft ett symmetriskt gångsystem, det södra med mittgång fram till kyrkans södra portal. Karaktären är luftig och vegetationen domineras av större almar närmast kyrkans södra sida, dessa har troligen på ett tidigt stadium varit hårt beskurna. Gravraderna utmed kyrkogårdsmuren präglas av de stora familjegravarna, fem av dessa har kvar bevarade grusytor, resten är igensådda, även om stenramarna runt om är kvar under gräset. Allmänt är dessa gravarna större än kyrkogårdens övriga gravar. Gravarna är huvudsakligen orienterade mot kyrkan med ryggen mot muren. Gravvårdstyper Gravarna präglas av äldre högresta familjegravar, många i diabas. Spridningen på ålder är stor och omfattar stenar från 1898 fram till idag. Titlar förekommer på många vilket också talar för att området söder och öster om kyrkan hörde till de dyrare att gravsättas i. Bland titlar märks personer som var kyrkoanknutna (kantorn, kyrkoherden, diakonissan, missionären), knutna till bruket i Bruzaholm (gjutare, två stycken modellsnickare, fabrikören, verkmästare) samt folk som var knutna till samhället runtomkring (stationsskivare, banvakt, regementshovslagare, hotellägarinnan, gästgivaren, kommunalkamrer etc). Den äldsta grav bland de som ligger utmed kyrkogårdsmuren kommer från 1840, och övriga sträcker sig med jämn fördelning fram till idag. Det är främst större familjegravar, med högresta vårdar av sten. Två gjutjärnskors finns (1846 respektive 1869) över en bergmästarefamilj och deras tidigt avlidna son, båda är orienterade mot öster istället för som övriga in mot kyrkan. Bland titlar förekommer nämndeman, sergeant, banvakt, kamrer, handlande och bergmästare. Samtliga har varit grusgravar och samtliga utom fem är idag igensådda med gräs. Två har dessutom kvar sina järnstaket runt gravarna. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C ligger sydväst om kyrkan och söder om den lindallé som leder fram till kyrkans huvudingång från väster. Kvarteret präglas av de många allmännalinjen-gravarna, men har fått en mer representativ inramning av familjegravar utmed kanterna närmast gångarna. Kvarteret är väl avgränsat, har en öppen karaktär och hela ytan täckt av gräsmatta. Till kvarteret räknas även det område vid södra muren med åtta uppställda gjutjärnkors som minner om bruksverksamheten i Bruzaholm. Gravvårdstyper Kvarteret består huvudsakligen av allmännalinjen-gravar men har fått en inramning längs kanterna av representativa familjegravar. Allmännalinjen-gravarna sträcker sig från 1932 fram till och med 1955, med bara få avbrott. De äldre gravarna från 1932 – 1948 är huvudsakligen högresta och smala, samt utförda i diabas. Från och med 1949 är istället nästan samtliga gravvårdar låga och breda. Antalet titlar på allmännalinjen-gravarna är få men några förekommer; kadett, skomakamästare, maskinist förutom fyra stycken hemmansägare. Bland dessa finns också ett antal med frikyrkliga hänvisningar såsom frikyrkliga Sions toner eller Missionsförbundets sångbok. Gravarna längs med kvarterets ytterkant består av familjegravar, daterbara från 1936 och framåt. Gravarna är högresta, eller stora och breda och har tidigare varit omgärdade av häck- eller stenramar. Idag finns bara två gravar kvar med ramar och grusbeläggning. Bland familjegravarna förekommer fler titlar, bland dessa märks t ex byggmästaren, handlanden, förrådsförvaltare, godsägaren och två stycken kyrkoherdar. Gjutjärnskorsen vid södra muren är uppställda på sekundär plats, och omfattar åtta stycken med gravsättning från 1851 till 1918. Titlar som förekommer är kusken, torparen, gjutaren (två st.) samt gjutmästaren. Kvarter D Allmän karaktär Kvarteret ligger nordväst om kyrkan och norr om den lindallé som leder fram till kyrkans huvudingång i väster. Tillsamman med kvarter C har det varit de två kvarter som främst var ämnade för allmänna linjen på Ingatorps kyrkogård. Idag är samtliga allmännalinjen-gravar ersatta med moderna familjegravar från 1970-talet och framåt. Gravarna är placerade utmed norr-sydliga rygghäckar av måbär. Enstaka äldre gravar finns utmed kanterna och gångsystem runt om kvarteret på samma sätt som i kvarteretC på södra sidan om allén. Gravvårdstyper Huvudsakligen är gravarna från 1970-och framåt, låga och breda vårdar i sten med rygghäckar av måbär. Gravarna saknar i stort sett titlar. Runt de moderna gravvårdarna i kvarterets mitt finns en rad med äldre (framförallt från 1920-talet och framåt) högresta familjegravar, på samma sätt som i grannkvarteret. Av dessa märks främst graven över bruksägare Johan Olof Lundberg från 1900 med smidesjärnkors, grusyta och gjutjärnsstaket. Även de båda kyrkoherdegravarna från 1795 och 1930 i kalksten respektive granit är iögonfallande. Övriga titlar bland de äldre familjegravarna är folkskolelärare, kantor, arrendator och två hemmansägare. Kvarter E och H Allmän karaktär Kvarteret ligger i den gamla delen av kyrkogården, direkt norr om kyrkan. Det är uppdelat och visar en del på de förändringar som skett under 1900-talet. Västra delen är avskuren från det övriga kvarteret genom en gång som drogs fram i samband med den norra utvidgningen 1941, mellan den norra huvudentrén och kyrkans västra huvudentré. Den västra avstyckade delen används idag för urngravar och utgör en tydligt avskild del, inramad av låga oxbärshäckar, kalkstengångar och vintergrönska i hörnen. Den större och östra delen präglas dels av de äldre kvarvarande familjegravarna i den sydvästra delen i närheten till kyrkans kor, och dels av den nya häckplantering (cotoneaster) som gjordes i mitten av 1960-talet. Häckarna fungerar dels som rygghäckar och ramar samtidigt in kvarteret. Kvarteret södra kontur svänger något och följer kyrkans och sakristians läge. Gravvårdstyper I västra delen med urngravar finns endast liggande, mindre stenvårdar från 1980-talet och framåt. Titlar saknas. I den östra, större delen av kvarteret dominerar de låga och breda familjegravvårdarna, placerade utmed rygghäckarna. Gravvårdarna härrör från 1960-tal fram till idag, även här saknas helt och hållet titlar. Bland de äldre gravar som sparats i kanten mot kyrkan och mot öster finns två gravar bevarade med ramar, varav den ena har bevarad grustäckt markyta. De äldre gravarna är högresta och den äldsta daterbara är från 1884, bland titlarna förekommer hemmansägare (två stycken), fanjunkare, skräddarmästare och lärarinna. Samtliga dessa har varit större grusgravar men som nu (utom en) blivit sådda med gräs. Kvarter D/G och E/F Allmän karaktär Kvarteret utgör gränsen mellan den gamla kyrkogården och den norra utvidgningen från 1941. Den södra gravraden gick längs med den äldre norra kyrkogårdsmuren som vid utvidgningen flyttades norrut, den norra gravraden tillkom efter utvidgningen. Kvarteret är uppdelat i två delar som skiljs åt av gången som går från norra entrén till kyrkans huvudentré i väster. Båda delarna består av familjegravar, huvudsakligen från 1940-talet och framåt men även äldre. Kvarteret präglas av stora träd (sex lönnar och en lind) som ännu minner om den gamla trädkrans som avgränsade den gamla kyrkogården mot norr. Karaktäristiskt är även de förhållandevis många bevarade grusgravar som ännu finns kvar. Gravvårdstyper De mest utmärkande och för kvarteret karaktäristiska gravvårdarna är de stora grusgravarna, med högresta och stående gravstenar med stenramar. De äldre gravarna är familjegravar, endast en med årtal, från 1908, och de övriga är troligen jämnåriga. De äldsta gravarna vetter in mot kyrkogården (mot söder) medan de som tillkom efter 1941 vetter mot norr. Svart diabas, klassiserande motiv som tempelgavlar, pilastrar, lisener etc. förekommer på flera. Titlar som förekommer är bland annat fanjunkaren, hemmansägaren, handlande, folkskolläraren, löjtnant, tandläkaren och kaptenen. Den östra delen av kvarteret är mer uppblandad med nyare familjegravar av den vanliga typen från efterkrigstid, dvs. låga och breda gravvårdar. Kvarter F och G (östra delen) Allmän karaktär Kvarter ligger i kyrkogårdens norra del och omfattar hela norra utvidgningen från 1941 utom den västra delen. Området är enhetligt och består av nord-sydligt orienterade rygghäckar med låga och breda gravvårdar. I norra delen finns även ett bisättningskapell, och därbredvid ligger även den norra huvudentrén till kyrkogården. I norr avgränsas kvareter av kyrkogårdsmuren och i söder börjar den gamla kyrkogården, i väster ligger ett kvarter med enbart allmännalinjen-gravar. Gravvårdstyper Kvarteret är väldigt enhetligt och omfattar gravar från 1950- talet och framåt, huvudsakligen familjegravar. Utformningen är den sedvanliga från denna tid med låga och breda stenar. Samtliga är placerade utmed rygghäckar av oxbär och gångar är gräsbevuxna. Endast ett fåtal titlar förekommer, bland dessa märks lärarinna, hemmansägare, gjutmästare, tågmästare, landstingsmannen, korpralen, modellsnickaren och banmästaren. Till skillnad från den äldre kyrkogården är det gravarna utmed kyrkogårdsmuren inte större eller mer påkostade än de inne i kvarteret, men mellanrummen är större ändå. Grusgravar saknas helt. Kvarter G (västra delen) Allmän karaktär Kvarteret ligger i nordvästra delen av kyrkogården och består av allmännalinjen-gravar, kvarteret är en del av utvidgningen mot norr 1941. Kvarteret är trekantigt och i norr avgränsas det av trädkrans och i söder av den äldre kyrkogården som innan utvidgningen slutade här. Kvarteret saknar egen större växtlighet, alla gravar och gångar är täckta med gräs. Kvarteret är mycket enhetligt. Gravsättningen som inleddes 1955 är en direkt fortsättning på den allmännalinje-gravsättning i kvarter C som där går från 1932-1955. Gravvårdstyper Kvarteret består till störst delen av allmännalinjen-gravar från 1955-1985. Gravlinjerna visar med nästan undantagslöst obrutna kronologiska linjer från 1955, gravvårdarna är små, låga och breda, huvudsakligen i ljusgrå granit. Av de 107 bevarade förekommer endast en yrkestitel; gjutaren. I västra delen förekommer ett lite område med fem stycken små barngravar samlade på samma ställe. Kvarter J, K, L och N Allmän karaktär Kvarteret består av den södra utvidgningen som gjordes 1981 och skiljer sig på flera sätt från den övriga kyrkogården. Kvarteret avgränsas från gamla kyrkogården i norr av den ursprungliga stenmuren och kvarteret har en disposition som helt skiljer sig från den övriga kyrkogården. Kvarteret är öppet, präglas av stora gräsklädda ytor som är indelade i mindre delar med hjälp av häggmispel(?)häckar. Genom kvarteret går från öster till väster en gång belagd med fint stenkross i en slingrande sträckning. Gravvårdstyper Gravvårdar består uteslutande av familjevårdar från 1980- och 1990-talet. De flesta är låga och breda, utförda i grå eller röd granit. Utmed muren mot gamla kyrkogården finns längst i väster en uppställningsplats för äldre stenvårdar som tagits ur bruk. Byggnader På Ingatorps kyrkogård finns förutom kyrkan tre byggnader; I norra hörnet står ett bisättningskapell från 1941, och i sydvästra hörnet mot den nya kyrkogården i söder står loftboden av okänd ålder men hitflyttad 1948 samt likboden vars ålder uppskattats till 1600-talet. Bisättningskapellet används fortfarande och har nyligen ändrats från sin ursprungliga funktion som bårhus till bisättningsrum, de båda träbodarna används som förråd. Bisättningskapell Bisättningskapellet uppfördes 1941 efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping, han gjorde även ritningarna till den samtida kyrkogårdsutvidgningen mot norr. Byggnaden är uppförd i sten med vitputsade fasader, har ett tälttak lagt med tegelpannor. 2002 gjordes invändiga ändringar i samband med ombyggnad från bårhus till bisättningsrum. Byggnaden omfattas ej av kulturminneslagen och det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med att den i sin exteriör är en tidstypisk representant med vissa arkitektoniska kvalitéer. Loftbod Loftboden är av okänt ursprung, men flyttades till sin nuvarande plats på kyrkogården 1948. Då hade den dessförinnan stått på kyrkoherdebostället där den använts som spannmålsmagasin. Boden har två våningar med en överskjutande övervåning. Den är uppförd i liggtimmer med gavlarna klädda med stående panel. Sadeltaket är lagt med tegelpannor. Ovanför ingången står inristat i timret ”Anno 1773”. Hela byggnaden är rödfärgad. Det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med byggnadens höga ålder samt dess troligen i hög utsträckning autentiska material – speciellt vad gäller timret. Likboden Likboden är uppförd i liggtimmer i två våningar och fasaderna spånklädda och rödfärgade. Sadeltaket med sin branta lutning är lagt med tegelpannor. Byggnaden har flera ålderdomliga detaljer, så som dörrbladet med låsplåt och bandjärn samt timrets grova dimensioner. Likbondens kulturhistoriska värde hänger dels ihop med att den har en lång proveniens på kyrkogården, att den har en hög ålder och hög bevarandegrad vad gäller material och utformning. |
